Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 23. (753.) 3 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 23
Om folkskolans hälsovårdsförhållanden och
medlen att förbättra desamma af professor Curt
Wallis. Sthm,, C. E. Fritzes k. hof bokhandel.
60 öre.
Geografisk handatlas öfver jorden, utarbetad
af Edvard Cohrs och Nils Torpson. Sthm,
Albert Bomiien l:a o. 2:a haft. ä 25 öre.
Våra vänner
ombedjas att godhetsfullt verka för, att
Svensk Läraretidning varder känd bland allt
flera lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsmedlemmar och skolvänner. Profnummer
utdelas gratis.
Hvad den grekiska
skolungdomen får veta om Sverige.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
På väggen i mitt rum hänger en karta
öfver Europa och framför mig på bordet
ligger i detta ögonblick en grekisk
Skolgeografi. Intresserar det måhända mina läsare
att se, hvad dessa båda källor ha att
meddela angående vårt fädernesland ?
Nå väl. Jag börjar med kartan. Med
stora grekiska bokstäfver betecknas
skandinaviska halföns östra del såsom Souedia (läs
Suidia), dess västra som Norbegia (b uttalas
som v). Kölen kallas »Skandinavikai Alpes»
(ai uttalas som a); af sjöar finnas namngifna
»Bener», »Better» och »Mailare», af floder
»Tornéas potam6s»; »Louléas potamos»,
Piteås p.», »Skeleptéas p.», »Ouniéas p.»,
»Angermanes p.», »Indåles», »Liousnes»,
»Dåles» och »Klares» potamoi. Följande
städer finnas angifna: »Louléa», »Piteå»,
»Ouniéa», »Ernesande», »Ostersoiinde»,
»Grephle», »Oupsåle», »Stokcholme»,
»Ni-kopinge », »Norkopinge », »Kalrnare », »
Karlskrona »,. » Christianståde », »Chalmståde»,
»Be-nersbörge», »Karlståde». Östersjön heter
»Baltiké Thålassa». Namnen »Bothnikos
Kolpos», » Skageråkes » och »Kategåtes»
förklara sig själfva. Hufvudstaden i Danmark
kallas »Kopengchåge». (Det bör observeras,
att alla slutande e i här ofvan anförda
stadsnamn uttalas som i).
Jag öfvergår nu till läroboken. Ur
densamma, utgifven i Aten år 1886 af Christos
P. Oikonomos och afsedd för fjärde
årsklassen i folkskolorna, inhämtas om Sverige
och Norge bl. a. följande:
Det finns en stor halfö i norra delen af
Europa, beundransvärd för den pittoreska
oregelmässigheten i dess strandbildning; den
kallas Skandinavia. Detta namn har den
erhållit af de därstädes befintliga berg, som
heta Skandinaviska alperna (1)». ––––-
»I Baltiska hafvet (= Östersjön)
uppfiskas bärnsten, på atlantiska hafskusten sill
och annan fisk, hvilken torkas och
försändes till utlandet. Fisket sysselsätter årligen
öfver 60,000 personer. I norra Ishafvet fångas
hvalar och salar. - - - - ––––-
Östkusten af Skandinavien är någorlunda jämn
- - -f västkusten och nordkusten
däremot erbjuda det mest praktfulla exempel
på en tvärbrant och klippig strand.
Somlig-städes ter den sig som en väldig mur, ned-
stupande i hafvet, annorstädes skär hafvet
djupt in i smala öppningar, så trånga och
krokiga, att aldrig en solstråle dar tränger
in. Kustvattnet är så djupt, att äfven de
största fartyg kunna lägga till vid land*.
Framför dessa vikar, hvilka utmärka sig för den
största naturskönhet, lägrar sig en rad af
oräkneliga, nakna och oregelbundet formade
holmar, mot hvilka oceanens vågor bryta sig.
Dessa holmar tjäna som värn och vågbrytare,
hvadan inne i vikarna råder lugn och stiltje.
Hamnarna äro trygga och säkra.
Förf. öfvergår därefter till en mer
detaljerad landbeskifning. Ur denna må följande
anföras:
»Af de två (I) svenska städer, som ligga
vid Bottniska viken, var den ena, Louléa, för
40 år sedan belägen vid stranden men är i
våra dagar ungefär en engelsk mil aflägsen
härifrån. Den andra, Piteå, har på 50 år
aflägsnats mer än en half engelsk mil från
hafvet. Några påstå, att detta beror på en
sänkning af hafsbottnen; andra åter säga, att
vattnet strömmar ut i Nordsjön, hvilken vid
en mätning skall hafva befunnits ligga omkr.
8 fot djupare än Baltiska hafvet.
Halfön består af tre hufvuddelar; den
östliga kallas Souedia, den västliga Norbegia
och den norra Laponia. I politisk afseende
utgör den två konungariken, Norbegia och
Souedia, hvilka med hvarandra icke ha
något annat gemensamt än konungens person.»
- - - »Souedia betäckes af
oräkneliga små sjöar, beryktade för vattnets
genomskinlighet.» - - - -
»Vid Mailare-sjön på östra stranden
ligger StokcJiölme, rikets hufvudstad. Den är
byggd på skogiga holmar och på stränderna
samt är en af de vackraste städer i världen.
Den kallas för sitt läges skull »Nordens
Venezia». Vid norra kusten af Mailare-sjön
finnes Oupsale, bekant för sitt universitet.
I västra delarna af Souedia brytes järn,
koppar och silfver ur de skandinaviska alperna.
Det skandinaviska järnet är det yppersta
järn, som finnes på jorden, och arbetas i den
norr om Oupsale belägna, många järnverk
inneslutande staden Dannemora. Oafsedt
den rikedom, som det berömda järnet
bereder svenskarne, äga de en annan källa till
välstånd i sina skogar. Intet annat land
äger så stora skogar och så gigantiska träd
som Skandinavien. Därför är ock
skeppsbyggeri en af folkets hufvudsysselsättningar.
Invånarne äro arbetssanima och af ett
lugnt temperament. Deras fasthet och styrka
har man liknat vid järnets, som de
bearbeta. De äro af germansk härstamning,
äro protestanter och utmärka sig för stor
gudsfruktan. Svenskarne och norrmännen
älska icke särdeles att lefva gemensamt
liksom i stora hjordar och äga därför icke
heller många större städer. De äro hederliga
och gästfria och bibehålla många uråldriga
bruk . . . Vid julhögtiden står de rikare
böndernas bord dukadt för känd och okänd
i 12 dagar.» -
* I Grekland och Orienten lägger aldrig en
ångare till vid kajen, äfven om vattnet är
djupt nog; passagerare och gods föras i land
i roddbåtar , och denna ilandforsling måste
särskildt betalas (ungefär 75 öre pr man).
»De större svenska städerna äro Stok"
chöl ne (125 tusen), Oupsale (95 tusen [!])«
Groth em bourgon (60 tusen), Norkoipingon (25
tusen)» (oi uttalas numera som i).
Johan Bergman.
Folkhögskolan och utlandet.
Vi meddelade på sin tid, hurusom
folkhögskolan blifvit uppmärksammad bland
pedagoger i England och t. o. m. föremål för
en uppsats i »Times».
Under år 1895 har vid olika tillfällen
denna från Norden stammande skola blifvit
beaktad äfven i Tyskland. Så har t. ex.
en fröken M. Friberg från Helsingfors i
Berlin m. fl. ställen hållit med mycket
bifall mottagna föredrag om den nordiska
folkhögskolan. Märkligast är dock den
uppmärksamhet, som den äfven i Sverige
bekanta pedagogen professor W. Rein i Jena
fäst vid folkhögskolan, för hvilken han ock
sökt intressera sina lansmän. Uti en
uppsats i »Die Gegenwart» yttrar han bland
annat:
Det gifves ännu personer, som hålla det
för en lycka, om den stora massan af folket
får lefva uti hvad man kallar en sund
okunnighet. Man har gifvit folket allmän
rösträtt, men man anser det öfverflödigt att göra
det moget härför. Skall denna gåfva icke
blifva till förbannelse, må den uppfattningen
fastslås, att med allmän rösträtt måste vara
förenad allmän folkbildning. Det folk, som
har frihet, kan först då glädja sig däråt, när
bildning trängt till alla samfundets lager.
Bildning först, så frihet! Öfvertygelsen
härom har djupt gripit vårt grannfolk i norr,
danskarne.
Professor Hein redogör för
folkhögskolornas uppkomst i Danmark och lifvet vid en
sådan. Därefter fortsätter han:
Hvad är dessa skolors mål? De vilja icke
meddela någon fackbildniiig utan en god
allmänbildning åt unga bönder, handtverkare
och arbetare. Lärarnes sträfvan går icke ut
på att draga de unga bort från deras ställning
i lifvet. Tvärtom. Man söker, då man vill
gifva dem en högre bildning, skapa en
motvikt mot enformigheten i deras dagliga arbete.
Man vill vidga blicken hos de unga och lära
dem bättre förstå betydelsen af folkets
kulturarbete. Det är alltså en helt och hållen
ideell sträfvan, som genomgår den danska
folkhögskolan. Syftet är att dana
religiöst-sedliga karaktärer, som, drifna af
fosterlandskärlek, vilja tjäna folket med varmt hjärta.
Sedan förfrn redogjort för
undervisningsämnena vid skolorna, uttalar han sin
tillfredsställelse öfver, att på den skola, han
särskildt studerat, förekom en timmes svensk
gymnastik, en gymnastik som verkade
upp-lifvande, ej tröttande. »När skola vi få
något sådant?» frågar han. Vidare framhålles,
att arbetet vid en folkhögskola ej mynnar
ut i en examen. »Där afgångsexamen
betraktas som något väsentligt, blir skolans
arbete med nödvändighet ytligt och
utvecklingen af personligheten skjuten åt sidan.»
Sedan professor Rein med värma talat
om folkhögskolornas frukter t. o. m. på det
ekonomiska lifvets område och nämt, att
folkhögskolor finnas i de öfriga skandinaviska
länderna, gör han den frågan, huruvida ej
folkhögskolan skulle kunna omplanteras på
tysk jord. Och han finner det ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
