Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (754.) 10 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR F O L K U N
N:r 24.
(754.)
STOCKHOLM, 10 JUNI \&QQ >
15:e årg.
Prenumerationspris:
Vi är 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2 kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr. Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare-. EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Allm. tel. 6000.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser), Födelse:, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
v ensk [-Läraretidning,-]
{+Lärare-
tidning,+}
Sveriges största och mest spridda skolblad,
kostar från l april till årets slut
endast
tre (3) fironor(
Prenumeration frän arets
början mottages fortfarande.
.Alla nummer kunna
nämligen ännu erhållas.
* Hvarje lärare och lärarinna # ’
bör för egen räkning håila sig med ett
exemplar af
-l-Svensk läraretidning-!-
Den, som ej redan är prenumerant, må taga
tidningen på prof, åtminstone under ett kvartal.
o Ml prenumeration sJter på
Vtf närmaste postanstalt.
Folkskollärarnes lönefråga
inför riksdagens kamrar.
Första kammaren
förehade lönefrågan lördagen den 2 maj.
Beträffande första punkten (kofodret)
godkändes utskottets hemställan utan
diskussion.
Då därpå punkten 2) mom. a), som gällde
skrifvelseförslaget angående ett andra
ålderstillägg, föredrogs, uppstod följande
diskussion :
Häradshöfding A. H. Ohlander: Jag har
icke något att anmärka emot utskottets kläm
i punkten a) men så mycket mer mot de
motiv, hvarpå utskottet stöder densamma.
Utskottet säger: »Utskottet håller före,
att, därest ett andra ålderstillägg skulle
införas, denna förmån icke borde tillkomma
samtliga ordinarie lärare, utan i hvarje
särskildt fall göras beroende af för handen
varande omständigheter». Vidare anser
utskottet, att lärarne icke skulle erhålla detta
lönetillägg förrän efter 15 års tjänstgöring,
och slutligen vill utskottet, att kommunerna
skola bidraga till detsamma.
Det kan icke förnekas, att den lön,
folkskollärarne för närvarande åtnjuta, och som
närmast är att förlikna vid en dränglön,
icke kan vara tillräcklig för lifvets
uppehälle. Äfven om de kommit i åtnjutande
af det första lönetillägget, uppgår deri
kontanta lönen icke till mer än 700 kronor.
Dessa lärare äro därför att anse såsom de
sämst aflönade af alla tjänstemän i riket,
och dock är deras uppgift icke oviktig och
deras arbete kanske ett af de tyngsta. Man
kan ju icke tänka sig något viktigare värf
än att åt det uppväxande släktet meddela
den undervisning, som skall utgöra grunden
för det sätt, hvarpå den blifvande mannen
och kvinnan komma att fatta sin uppgift
såsom medborgare och samhällsmedlemmar. Det
är således staten, som på sätt och vis af
Senna undervisning drager den största
fördelen ; och det är därför icke mer än
billigt, att staten härtill bidrager på ett
verksammare sätt än hittills.
Såsom skäl, hvarför icke alla lärare skulle
få åtnjuta det andra ålderstillägget, påpekar
utskottet, att »ett ej obetydligt antal
folkskollärare jämte denna tjänst bestrida
befattningar, hvarigenom de bereda sig en
biförtjänst till sådant belopp, att vederbörande
församlingar icke kunna känna sig
uppfordrade att bidraga till ett andra ålderstillägg».
Men det är väl just detta, som man bör
försöka förekomma. Det är alldeles
nödvändigt, att folkskollärarne ägna all sin
verksamhet, all sin kraft och all sin tid
åt sin viktiga uppgift. Detta är under
nuvarande förhållanden och med den ringa
lön, de nu åtnjuta, alldeles omöjligt. De
måste förskaffa sig biförtjänster för att
därigenom fylla, hvad som fattas i deras
existensmedel. Synnerligast i Norrland, där
lifsförnödcnheterna äro dyrare än
annorstädes, kan icke en ensam person, än mindre
en familj, äfven med iakttagande af den
största sparsamhet, bereda sig en knapp
bärgning på dessa ringa löneinkomster.
Skolläraren måste af den tid och det arbete,
som borde ägnas ensamt åt skolan,
undandraga en del for att förskaffa sig extra
inkomster. Att såväl skolan som
undervisningen skall lida däraf,, är uppenbart. Det
är således enligt min åsikt af största vikt,
att alla folkskollärare utan undantag komma
i åtnjutande af detta andra lönetillägg samt
att de icke behöfva vänta därpå i 15 tjänsteår.
Hvad åter angår, att staten skulle
vidkännas hela bidraget, så får jag säga, att
staten i de flesta andra länder vårdar sig
mycket bättre än vi om folkupplysningen
och i förhållande till sina tillgångar därtill
anslår mycket större belopp än vi. Man
kan icke gärna lägga den härför erforderliga
af gif ten på de af så många andra och stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
