Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (754.) 10 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
SVENSK IÄEAEETIDNING.
N:r
att en löneförbättring för folkskollärarne är
synnerligen nödvändig. Deras ansvarsfulla
kall att uppfostra det uppväxande släktet
gör, att de böra hafva en oberoende
ställning, hvilket de nu i många fall sakna.
Jag har egentligen begärt ordet för att
påpeka ett förhållande, som synes mig vardt
uppmärksamhet. Mången påstår, att
skollärarens aflöning är tillräcklig. Vi veta alla,
att deras lön uppgår till 600 a 700 kronor
jämte kofoder, fri bostad och vedbrand.
Jag har händelsevis i min hand
reglementet för riksbanken och ser af detsamma, att
vaktbetjäriingen vid riksbanken i Stockholm
har efter 10 års tjänstgöring l ,400 kronor
i årlig aflöning, samt i Göteborg 725 kronor
i lön utom fri bostad och eldbrand. Jag
hemställer till eder, mina herrar, om det
ligger någon rättvisa uti, att en skollärare
i inånga fall har mindre lön än en
vakt-betjänt. Det är ingalunda min åsikt, att
lönen för dessa senare bör nedsättas, men
synes mig rättvisan kräfva, att skollärarne,
som måste uppehålla sig 4 år vid ett
seminarium, borde erhålla högre ersättning för
l sitt arbete, än som nu är förhållandet. Vill
man hafva en bra skollärarckår, måste man
vara beredd att aflöna den ordentligt.
Jag har intet yrkande att göra.
Biskop £". H. Rodhe: Jag hade icke trott,
att någon diskussion skulle utspinna sig
rörande denna fråga, då jag tagit for gifvet,
att samtliga ledamöter i denna kammare
gärna unna vår folkskollärarekår den
föreslagna löneförbättringen. Ingen har -heller
gjort något yrkande på afslag å utskottets
betänkande, men några anmärkningar hafva
framställts mot motiveringen, hvilken i några
punkter blifvit klandrad af ett par talare.
Jag beder då äfven att få framställa en
sådan anmärkning, och den sammanfaller
helt och hållet med hr Boströms. Mig
synes, att det vore billigt, att, om ett
lönetillägg beviljas folkskollärarne, det kommer
dem till godo redan efter 10 års
tjänstgöring. Om vi besinna, att folkskollärarne
i allmänhet inträda i äktenskap strax efter
erhållandet af en ordinarie syssla, kunna vi
också inse, att då de tjänstgjort 10 år, äro
de i den ställning, att de allra bäst behöfva
en förökning af sina inkomster. På grund
häraf skulle jag för min del önskat, att
utskottet framhållit detta behof för
skollärarne af den föreslagna lönetillökningens
inträdande redan efter 10 års tjänstgöring.
För öfrigt har jag intet att anmärka inot
betänkandet, till hvilket jag yrkar bifall.
Lektor H, R. Törnebladh: Jag har intet
att anmärka mot den hemställan, utskottet
ansett sig böra göra, men med detsamma
jag förklarar mig instämma i denna, vill
jag-uttala ett och annat tvifvelsmål om den
motivering, soni därför blifvit förebragt.
Icke så, att jag skulle vara emot det
uttalande, som blifvit gjordt angående att det
andra ålderstillägget icke borde helt och
hållet utgå af statsmedel - jag tror det är
fullt riktigt, att det blifver på samma sätt
i afseende å aflöningen som förut - men
i fråga om aflöningens fakultativa karaktär
vill jag fästa uppmärksamheten på, att den
torde vara förenad med ganska stora svå-
righeter. Vidare är jag något tveksam, om
det skulle göras någon skillnad beträffande
lärare och lärarinnor. Jag tror, att det
hade varit klokt att icke framställa så
bestämda grunder, som här skett, men mot
utskottets hemställan har jag, som sagdt,
intet att anmärka.
Professor 0. J. Alin: Då jag anser det
vara ett synnerligen viktigt statsintresse, att
folkskollärarne, med den uppgift de hafva,
icke utgöra en missnöjd klass, och vidare
att de utgöra en klass af män, hvilkas
platser synas eftersträfvansvärda för
personer ined den gedigna bildning, som behöfs
for folkets uppfostran, kan jag naturligtvis
icke annat än vara med om det lilla steg
till beredande af förbättring i deras
ekonomiska ställning, soni utskottet föreslår. Med
afseende å motiveringen anhåller jag att få
instämma uti hvad här af mer än en
föregående talare, särskildt hrr Lybeck och
Boström, yttrats.
Med. d:r C, Nyström: Äfven jag tycker,
att det kunde vara ett och annat att säga
emot motiveringen, men det synes mig
öfverflödigt, då i alla fall hvad som däruti
kunde brista blifvit upphjälpt af klämmens
tillfredsställande beskaffenhet. Har
motiveringen varit något sträng mot lärarinnorna,
befinnes, att klämmen i förslaget
framsläpper dem till skälig utsikt att blifva med
om denna löneförbättring. Och då äfven i
klämmen icke förekommer något
inskränkande förslag i afseende å det fakultativa
eller det obligatoriska, som här så mycket
diskuterats, utan äfven därvidlag full frihet
lämnas att komma till det bästa och
förmånligaste resultat, som vid förnyad
pröfning skall framgå, tycker jag, man kan
lämna därhän motiveringen och hålla sig till
klämmen, som af de flesta förklarats
tillfredsställande.
Sedan öfverläggningen förklarats
härmed slutad, biföll kammaren hvad
utskottet i föreliggande moment hemställt.
Folkskolans ställning till
allmänna läroverket
Öfver detta ämne höll
folkskoleinspektören d:r /. A. Lyttkens ett föredrag vid
Norrköpings och Vikbolandets
folkskol-lärareföreningars gemensamma möte i
Arkösund sistlidna lördag. För
hufvudinnehållet i föredraget lämnas följande
redogörelse.
Förevarande fråga vore mycket
vidtomfat-tande. Därför ville talaren endast framställa
vissa synpunkter för dess behandling. Han
började med att hänvisa till de motioner
och det innehållsrika och upplysande
utskottsbetänkande, som framkommit vid innevarande
års riksdag med anledning af förenämda fråga.
Ofta händer, att åsikter måste gå länge
genom en tid, innan de bli allmännare
erkända, och deras bärare måste ofta med
missmod se sina förslag falla på grund af
förhållanden, som betingas däraf, att frågan
ej är mogen. Så hade ock hittills skett
med de skolreformer, som afse anordnandet
af ett samband mellan folkskolan och
allmänna läroverket.
Emellertid föreligger nu ett
medlingsförslag i hrr Bergs och Hammarlunds motion
vid innevarande års riksdag. En anordning
i enlighet med nan)da motionärers ursprung
liga yrkanden vid tvänne föregående
riksdagar kunde synas mycket enkel. En sådan
skolreform skulle nämligen omfatta tre på
hvarandra följande stadier: ett till åldern 12
år, det andra åldern 12-16 år och därpå
förberedelsen för universitetet. Emellertid
hade motionärerna uti uttrycket: »sådana
förhållandena nu äro», i motiveringen till
sitt nu föreliggande medlingsförslag angifvit
orsaken till att en sådan anordning ej för
närvarande kan realiseras. Talaren fann
emellertid den föreslagna ombildniiigen af
de s. k. småläroverken i de mindre städerna
till Öfverbyggnader på folkskolan såsom ett
experiment mindre tillfredsställande. För
främjande af det åsyftade målet: ett närmare
samband mellan folkskolan och allmänna
läroverket, vore nödvändigt att reformen utginge
från våra större städer, där olika
lefnads-former och intressen äro representerade.
Frågan finge eljest ej den räckvidd, som vore
önskligt.
Därefter öfvergick talaren att redogöra
f Jr sin ståndpunkt i frågan.
Uti ofvan anförda uttryck: »sådana
förhållandena nu äro», hade förenämda
motionärer riktigt angifvit den synpunkt, från
hvilken man hade att utgå vid uppgörande af
en skolform, som kan ha utsikt att
realiseras. Att syssla med förslag, som ej grunda
sig på föreliggande verkligheter, kallas att
syssla med utopier. Och såsom en sådan
ville tal:n beteckna förslaget om folkskolan
som bottenskola i den mening, som
motionärerna ursprungligen tänkt sig. Visserligen
kan verkligheten röna inflytande af
skolformer och olikheter genom dem utjämnas, men
verkligheten kan ej genom skolformer
bestämmas, ty den lyder helt andra lagar och
är beroende af en hel del andra förhållanden,
sociala, ekonomiska o. s. v. Lefnads- och
verklighetsförhållandena äro olikartade,
motsvarande skolformer måste bli olikartade for
att kunna tillgodose olika verklighetsbehof.
Hvilka äro då de verklighetsformer, som
man har att tillgodose?
Hos arbetsklassen äro tvänne behof starkt
framträdande: å ena sidan krafvet på
undervisning och kunskap och å andra sidan
ett mycket betydande behof af tidigt
förvärf. Att tillgodose det förstnämda
behofvet ligger mest i de uppfostrade
personernas eget intresse; däremot framträder det
andra behofvet i form af föräldrarnas
önskan att så tidigt som möjligt få barnen
ur skolan. En jämkning mellan
fordringarna från dessa två håll måste göras, men
för att en sådan skall bli möjlig, måste en
ganska betydlig hopträngning af
undervisningsmaterialet äga rum. Detta gäller i
synnerhet om följande ämnen:
kristendomskunskap, matematik och naturkunnighet.
Denna hopträngning blir mest märkbar i
folkskolans tredje och fjärde klasser. Man
har så mycket som möjligt måst undvika
den i första och andra klasserna, emedan den
lägre utvecklingsgraden hos de mindre barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
