Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 24. (754.) 10 juni 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 24
SVENSK LÄRARETIDNING.
kraftigast reagerar mot olägenheterna af en
sådan hopträngning.
Vid folkskoleorganisationen hade man
dessutom att taga hänsyn till att alla,
oafsedt deras mer eller mindre gynnsamma
förutsättningar för inhämtandet af
undervisning och kunskap måste dragas med.
Undervisningen måste därför gå långsammare
och detta i trots af den förut påvisade
hop-trängningen.
Hos borgareklassen framträder
hufvudsakligen sådana behof, som betingas af
ställningen som arbetsgifvare. Krafven på
undervisning äro här större, och dessutom är
denna klass gynnsammare ställd på grund
af den större vinst, som dess arbete lämnar,
och som gör det möjligt för föräldrar ur
denna klass att längre tid hålla barnen i
skolan.
Talaren betonade i detta sammanhang
kraftigt, hurusom det vore i hög grad
önskligt, om arbetsklassen kunde bli lika
gynnsamt ställd. Mycket i vår tids moderna
sträfvanden går just ut på arbetsklassens
höjande, ehuru utvecklingen i denna riktning
går ofantligt långsamt. Att ett betydande
steg framåt redan är taget, bevisas just
däraf, att den nu framträder med bestämda
kraf på en gynnsammare ställning. Om
folkskolan kunde bidraga till att föra
utvecklingen framåt i den riktningen, skulle det
lända den till ovansklig heder. Skulle man
emellertid redan nu vilja anordna en
skolform, som grundar sig på arbetsklassens
likställighet med borgareklassen i afseende å
undervisnings- och kunskapsbehof samt
förutsättningar att kunna tillgodose dessa, så
vore det visserligen oklokt och outförbart.
Så länge imn ej kunnat höja arbetsklassen
till samma gynnsamma ekonomiska ställning
som borgareklassen, måste således förslaget
om folkskolan som bottenskola i dess längst
gående form betecknas som en utopi.
Borgareklassens behof af undervisning och
kunskap sträcka sig icke till det mått, som
meddelas för studentexamen, men gå
utöfver det mått, som folkskolan kan
meddela.
Ämbetsklassen framträder med kraf på
en bildning, för hvilkens erhållande högre
skolformer måste anordnas: gymnasier såsom
förberedelse för vetenskapliga studier vid
universitetet. Vid dessa hade emellertid tal:n
ingen anledning att dröja vid detta tillfälle.
En skolform, som skulle på samma gång
tillgodose de nu förefintliga
verklighets-behofven och upptaga hvad som för
närvarande är utförbart af tanken om
folkskolan som bottenskola, skulle, menade talaren,
ordnas på följande sätt:
Småskolans två årsklasser samt folkskolans
I och II kl. skulle vara gemensamma; därpå
skulle folkskolans III och IV kl. utgå som en
gren och således afslutas vid 12-13 års ålder;
borgareskolans och den lärda skolans lärjungar
fortsätta så 4 år tillsammans, således t. o. m.
läroverkets nuvarande V kl.; så utgår
borgareskolan som en gren och afslutas efter 2 år
med en allmänt medborgerlig examen;
gymnasiet börjar såsom hittills med VI nedre med
den skillnaden, att latinet uppskjutes från V
till VI kl. Genom jämförelser mellan de olika
skolornas nuvarande kurser visade tal:n
hurusom en sådan sammanslagning med god vilja
skulle vara utförbar. (Se Sv. Läraretidning
n:r 19!)
Fördelarna af en sådan anordning som
den nu förordade skulle först och främst
vara, att undervisningen under de fyra första
läsåren kunde helt och hållet ordnas efter
barnens behof utan hänsyn till andra
omständigheter. Afskiljandet af folkskolans III
och IV klass som en särskild gren från
borgareskolan motiveras däraf, att det vore
orättvist att låta alla lida af den olägenhet,
som den förut nämda hopträngningen vållar,
då blott en del af omständigheterna
tvingades därtill. Möjligen skulle också
folkskolan, särskildt på landsbygden höjas, ity
att man såge sig nödsakad att mera allmänt
inrätta skolan efter litt. A* för att kunna
fylla inträdesfordringarna till allmänna
läroverket.
Talaren ville dock icke heller förtiga de
olägenheter, han befarade af den anordning,
han förordat. Man kunde frukta, att
folkskolan i I och II kl. skulle drifvas till en
fördärflig läxläsning för inträdet till
läroverket, liksom detta nu gjort i och för
beredeisen till universitetet. Vidare fruktade
tal:n, att eftersom man i allmänhet är böjd
att söka missförhållanden utom sig själf,
så skulle folkskolan få bära skulden för
sådant, som i den nya skolorganisationen ej
befunnes tillfredsställande.
* *
Såsom af det nu anförda synes, berörde
tal:n endast folkskolans förhållande till
allmänna läroverket med afseende på de lägre
klasserna men yttrade sig på intet sätt
rörande de ifrågasatta s. k. öfverbyggnaderna
på folkskolan och deras förhållande till den
s. k. mellanskolan. M. P-n.
* Möjligen skulle också en skola enligt litt.
B. med någon jämkning kunna fylla detsamma.
FÖR DAGEN.
De vanartade barnen böra
skiljas från de välartade.
Senaste revisionen af härvarande
fat-tigvårdsnämds räkenskaper och
förvaltning (i hvilken revision två
skolmän,nämligen förste läraren S. A. Kinnvall och
redaktör E. Hammarlund, deltogo)
ägnade särskild uppmärksamhet åt de under
fattigvårdsnämden lydande
uppfostringsanstalterna och barnhemmen härstädes.
Med anledning af hvad därvid förekom,
beslöt revisionen aflåta en skrifvelse till
fattigvårdsnämden med framhållande af
åtskilliga önskningsmål.
Då, såsom synes af förra nummret,
en reorganisation af
uppfostringsanstalterna härstädes nu synes förestå,
återgifva vi här det väsentligaste ur den af
revisorerna redan den 12 december 1895
afgifna skrifvelsen, så lydande:
De barn, om hvilka, på grund af gällande
lag angående fattigvården, det åligger
Stockholms städs kommun att taga vård, kunna
hänföras till två kategorier, nämligen:
a) vanvårdade men välartade,
b) vanvårdade och på samma gång
vanartade.
Vid de besök revisorerna gjort å de
under fattigvårdsnämden lydande uppfostrings-
anstalterna och barnhemmen, har det
förefallit revisorerna, som om bestämd gräns
mellan dessa två kategorier af barn ej
alltid blifvit uppdragen, utan hafva de i vissa
fall sammanförts.
Till barnhemmen hafva i enlighet med
för dem gällande reglemente remitterats
»fattigaföräldralösa» eller »eljest värnlösa barn».
Intet af de däri intagna barnen synas kunna
hänföras till gruppen vanartade.
Uppfostringsanstalten för flickor har
närmast sainma karaktär som barnhemmet för
flickor, enär numera inga i egentlig mening
vanartade där äro intagna. Väsentliga
skillnaden mellan uppfostringsanstalten för
flickor och barnhemmet för flickor tyckes vara
den, att i den förra meddelas undervisning
i bokliga ämnen, under det att flickorna i
barnhemmet åtnjuta sådan i den vanliga
folkskolan.
Till den under samma reglemente lydande
uppfostringsanstalten för gossar remitteras
däremot både vanartade och icke vanartade
gossar. Enligt intagningshandlingarna
tillhöra flertalet den förra kategorien. Omkring
ett 10-tal gossar hafva emellertid intagits i
anstalten utan att vara vanartade. Ur
intagningshandlingarna må följande citeras:
Gossen S., intagen den 25/4 94: begärd att
intagas »i anseende till moderns fattigdom och
oförmåga att gossen uppfostra».
Gossen A., intagen den 23/l 95: begärd att
intagas »i anseende till faderns frånfälle och
moderns oförmåga att vårda sina barn».
Gossen A., intagen 8/5 ^ . begärd att
intagas »i anseende till moderns fattigdom och
oförmåga att honom uppfostra». Ur
lärarinnans intyg: * Uppförandet i skolan annars är
godt.»
Att dessa in. fl. gossar icke intagits i
anstalten på grund af vanart framgår äfven
däraf, att trots den omständigheten, att de
måst tillbringa både dagar och nätter
tillsammans med vanartade gossar, de likväl i
allmänhet visat godt uppförande i anstalten,
enligt hvad föreståndaren meddelat.
Klart är emellertid, att det icke kan vara
lämpligt att på dylikt sätt sammanföra
välartade och vanartade barn. De förras
karaktärsutbildning måste härpå ovillkorligen
blifva lidande.
Då inom kort uppfostringsanstalten för
gossar skall flyttas till den för ändamålet J
inköpta egendomen Skrubba, synes det
revisorerna, som om tiden vore inne för en
förändring af reglementena för Stockholms
städs uppfostringsanstalter och barnhem.
Denna förändring borde enligt revisorernas
mening afse i främsta rummet,
1) att bestämd skillnad uppdrages mellan
de vanartade och de endast vanvårdade
barnens uppfostran, och särskilda anstalter för
hvardera kategorien anordnas.
En dylik skillnad kan i åtskilliga fall
vara svår att uppdraga. Det finnes barn,
som på grund af bristande vård i hemmet
eller andra yttre förhållanden »skolka» från
skolan. Att utan vidare sätta alla dylika
barn in i en anstalt för vanartade skulle
ej vara lämpligt, då i många fall deras
felsteg är beroende på de förhållanden, under
hvilka de lefva. För sådana barn skulle
det vara lämpligt att hafva en
observations-eller pröfvoanstalt, där de finge vistas någon
tid. Fördt sedan det visat sig, att de verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
