- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 15:e årg. 1896 /
371

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 25. (755.) 17 juni 1896 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 25

SVENSK LÄRARETIDNING.

371

i uppfattningen, vetgirighet, läslust äro bland
de få arfvedelar grekerna ha kvar från sin
stora forntid.

Johan Bergman.

FÖR DAGEN.

En eller två tolfskillingar

eller kanske ingen - se där den fråga,
som mest synes komma att söndra
sinnena vid årets kretsmöten!

Frågan om höjande af
medlemsafgif-ten inom Sveriges allmänna
folkskollärareförening har som bekant icke utgått
från föreningens centralstyrelse.
Tvärtom har denna upprepande gånger afböjt
framställningar om, att den måtte
utsända nämda fråga till allmän behandling
inom kretsarna och, då saken
diskuterades vid senaste ombudsmötet samt där
föranledde en lång och liflig
öfverläggning, afhöllo sig centralstyrelsens
ledamöter med afsikt från allt deltagande i
meningsbytet. De ville nämligen, att
kretsarnas utsedda förtroendemän borde få
uttala sin mening i frågan utan ringaste
påtryckning från centralstyrelsens sida,
hvarjämte de hyste en viss tvekan,
huruvida föreningens stora majoritet ännu
kunde anses »mogen» för åtgärden, d. ä.
villig att offra ännu en femtioöring på
sammanslutningens altare.

Hos ombuden visade sig emellertid
stämningen vara afgjordt för den
ifrågasatta uppoffringen. Ombudsmötet beslöt
med samtliga röster utom 7 att uttala
sig för höjningen, och beslutet härom
hälsades med entusiastiska applåder.

Antagligen bidrog till nämda utgång
i någon mån den omständigheten, att
ombuden till en viss grad ännu befunno
sig under intrycket af det hälsnings- och
lyckönskningstal, som på förmiddagsfesten
blifvit hållet af vår engelska
broderförenings president. Hans skildring af
den energi, som denna förenings
medlemmar visat, och af den glada
offervillighet, hvarmed de nu erlägga sin
med-lemsafgift, torde hafva ingifvit ganska
många den tanken, att om de engelska
.folkskollärarne årligen kunna betala 6
kronor 30 öre, så borde väl deras svenska
yrkesbröder kunna stå ut med åtminstone
l krona.

Allt nog - ombudsmötet riktade till
centralstyrelsen en bestämd anmodan att
utsända frågan, och detta kunde
centralstyrelsen så mycket mindre undandraga
sig, som den för sin del med hvarje år
som gått blifvit allt mer öfvertygad, att
om föreningen skall gå framåt,
fortfarande som hittills och om möjligt med
ännu större kraft, så blir förhöjningen
förr eller senare en nödvändighet. De
skäl, hvarpå denna centralstyrelsens
enhälliga öfvertygelse grundar sig, äro
angifna i årsskriften ss. 86-90.

Den hållning, vi städse intagit i
folkskollärarnes lönefråga, torde fria oss från
hvarje misstanke, att vi skulle vara böjda
att se deras ekonomiska ställning i
någon rosenröd dager. De svenska folk-

skollärarnes villkor äro nog så knappa,
att många af dem utan att göra sig
löjliga kunna vända två gånger på
tolfskil-lingen, innan de släppa den ifrån sig.
Men i åtskilliga fall kan en allt för långt
drifven sparsam het i själfva verket
innebära ett slöseri; man kan gnida så länge
på öret, att man mister kronan. Det är
en barnslighet att trx>, att lönefrågans
lösning skall komma utan energiskt
arbete från kåren själf d. v. s. i första
hand från Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Med två i skötet korslagda
händer kommer man ingenstädes. Skall
något vinnas, så måste något uträttas.
Men intet kan uträttas, såvida man
saknar de härför nödiga resurserna.

Med det nu anförda hafva vi
emellertid på intet sätt velat öfvertala
kretsarna att gifva sitt bifall till det
föreliggande förslaget. Faller detta, så
kommer det helt visst inom kort upp igen,
och då skall nog den allmänna
uppfattningen om dess betydelse hafva mognat
och klarnat.

Däremot kunna vi ej underlåta att
påpeka, att det medlingsförslag, hvarmed
åtskilliga kretsar redan framkommit,
nämligen att rnedlemsafgiften skulle höjas till
75 öre, icke kan anses vara synnerligen
lyckligt. Det innebär endast en skenbar
lösning af frågan, icke en verklig, och
dess antagande skulle sannolikt komma
att förhindra eller åtminstone för en längre
tid undanskjuta denna senare.

Det är visserligen sant, att
medlems-afgiften därigenom skulle ökas med 25 öre,
men dessa 25 öre skulle till det mesta
uppslukas af de ökade utgifterna för den
pedagogiska småskriftens tryckning och
expediering. Synnerligen ovisst är, om
ett tillräckligt öfverskott skulle kunna
uppstå för genomförandet af det
önskemålet, att årsskriften komme att
utexpe-dieras direkt från tryckningsorten till
hvarje särskild föreningsmedlem. Och
alldeles gifvet är, att intet eller så godt som
intet blefve öfver för det ändamål, som
dock är det ojämförligen viktigaste,
nämligen att genom åstadkommande af större
ekonomiska resurser sätta föreningen i
stånd att kraftigare verka för sina syften.

Vår mening är sålunda, att kretsarna
skulle handla klokast, om de ej skilde
de båda tolfskillingarna åt utan läte dem
göra sällskap. Att bifalla det af
revisorerna och ombudsmötet framställda
förslaget synes oss vara det bästa. Att
låta allt förblifva vid status quo kan ock
ha sina skäl för sig, ifall nämligen
medvetandet om nödvändigheten af en mera
energisk verksamhet för föreningens
syften ännu ej trängt nog allmänt igenom.
Att halfvera på den lilla slanten
förefaller oss däremot ur flera synpunkter
mycket litet tilltalande. Det skulle, såsom
man brukar säga, vara »hvarken hackadt
eller målet», och det skulle därjämte,
frukta vi, tilldraga folkskollärarekåren en
mindre smickrande uppmärksamhet från
de samhällslager, hvilka i socialt och
mestadels äfven i ekonomiskt afseende
stå lägre än denna kår, men vid bestäm-

mandet af årsafgifterna till sina
organisationer ingalunda bruka räkna på några
öre mer eller mindre. Äfven denna
senare synpunkt -
»ambitionssynpunkten» om man så vill - torde vara så
pass viktig, att den väl förtjänar att
beaktas.

Skurning

af skollokalerna försummas allt för
mycket t, o. m. i våra större städer. Vid
det nyligen hållna sammanträdet mellan
folkskolestyrelsen och lärarepersonalen i
Göteborg meddelades, att skurning skedde
endast fyra gånger årligen. Flera lärare
och lärarinnor framhöllo med rätta det
otillräckliga i denna rengöring. Såväl
barnens som lärarnes hälsa riskerades.

En afdelningssekreterare

vid det sjunde nordiska skolmötet yttrar
sig i bref till oss om den ojämna och
delvis synnerligen ofullständiga
beskaffenheten hos några af diskussionsreferaten
från nämda möte. Han ger oss
fullkomligt rätt i hvad vi därom yttrat, men
säger sig vilja »taga de stackars skyldiga
en smula i försvar». De hade, säger
han, intet annat att hålla sig till än sina
knapphändiga tryckta anvisningar. »Om
deras protokoll skulle användas för
mötesberättelsens redigering eller icke, visste
de ej, icke heller vid hvilka
sammanträden stenograferna skulle tjänstgöra eller
huru många sådana voro anställda. Den
ene sekreteraren frågade den andre, huru
protokollen skulle föras, men ingen kunde
lämna nöjaktigt svar, och
hufvudsekre-teraren hade de svårt att anträffa för
att få upplysningar.» Under sådana
förhållanden finner vår brefskrifvare det
»rent af löjligt», att man flera månader
efteråt kan komma och beklaga sig öfver
att »en del protokoll mycket ofullständigt
återgaf de respektive yttrandena». I
samband härmed uttrycker han sin förundran
öfver det belopp af 1,366 kr. 33 öre,
som enligt räkenskaperna blifvit
utbeta-ladt till »stenografer och
sektionssekre-terare». Till förekommande af
missförstånd anse vi oss böra upplysa, att med
detta senare uttryck afses sekreterarne
vid tvänne bestyreisens sektioner (se
mötesberättelsen sid. 8). Till öfriga
sekreterare såväl inom bestyreisen som vid
själfva mötet hafva inga arvoden utgått.

På grund af resa träffas
denna tidnings utgifvare icke under
tiden 16 juni-6 juli. Alla skrifvelser i
redaktionsangelägenheter adresseras:
Svensk Läraretidning, Stockholm N.

Nästa nummer utkommer med
anledning af midsommardagen en dag
tidigare än vanligt, alltså tisdagen den 23 juni.
Annonser böra vara inlämnade senast
måndags morgon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free