Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (757.) 1 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FOLKUN
N:r 27.
(757.)
STOCKHOLM, l JULI 1896 >f
15:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm j)
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Trätfas säkrast 10 11, 5-6.
Allm. tel. 6000.
Tryckt ho
i Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer j Annonspris:
å 10 öre säljas å tidningens byråi| 25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
samt å allm. tidningskontoret | Födelse-, förlofnings- och vigselannons
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
l kr., dödsannons 2,5o kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
Från
l juli
till årets slut $
kostar
läraretidning,
Sveriges största och mest spridda skolblad,
endast
två (2) Kronor^
Hvarje lärare och lärarinna %
bör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
Svensk läraretidning -f-
Kvartals- och halMrsprenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen
för undvikande af afbrott i tidningens
försändning. Prenumerationen
sker alltid på närmaste
postanstalt.
De prenumeranter,
som funnit sig belåtna med tidningen, kunna
visa sin erkänsla genom att för kamrater och
skolvänner framhålla Svensk Läraretidning
och förmå dem att taga tidningen åtminstone
på prof under tredje kvartalet.
Folkskoleinspektörernas berättelser
för åren 1887-92.
Alla nummer från årets
början Kunna ännu
erhållas.
13. Om undervisningen i historia.
Att de så kallade realämnena hafva en
undanskjuten plats i våra folkskolor, visar
äfven den hastigaste blick på deras
läsord-ni.ngar. Men det blir ännu tydligare, då man
söker få reda på inspektörernas mening
om dessa ämnens ståndpunkt i skolorna.
Många inspektörer hafva icke ett ord att
säga om dem, och flera andra affärda dem
med ett par intetsägande fraser.
Ät historien har dock ägnats större
uppmärksamhet i de sista berättelserna än i
de föregående, hvilket utan tvifvel beror på
»den af förekomna omständigheter till lif
väckta fosterlandskänslan och den öppnade
blicken för vårt lands stora män och
historiska ärofulla minnen», såsom en
inspektor uttryckligen säger och såsom flera andra
antyda. Några nöja sig med att uttala
sitt hopp, att »hädanefter mera än hittills
fosterlandskärlekens heliga eld skall i det
uppväxande släktets hjärtan varda icke
blott tänd utan äfven underhållen», och
med att omnämna, hurusom de sett »den
kära, blågula flaggan svaja» vid
inspektionstillfällena.
De flesta inspektörer, hvilka verkligen sökt
taga reda på historieundervisningens
beskaffenhet och resultat, äro emellertid
mindre hoppfulla. Se här, hvad de mena
sig hafva funnit:
Hvilket värde och betydelse undervisningen
i svensk historia har för medborgerlig bildning,
synes man i allmänhet ännu icke hafva till
fullo insett, l viss mån beroende häraf torde
vara, att denna undervisning ännu så ofta
bedrifves på ett torrt och föga tilltalande sätt.
(F. V. Ärnar k.}
Fäderneslandets och våra förfäders öden äro
af dem, som från folkskolan utgå, icke på långt
när så kända, som sig borde. Antalet läro-
timmar för ämnet är för litet, det är sant, men
jag tror dock icke, att detta är det egentliga
skälet till missförhållandet. Fastmer tror jag,
att detta beror på tvänne andra vidt skilda
orsaker. Den ena är en felaktig metod vid
undervisningen i historia. Ty antingen
fördjupar sig läraren så i vissa älsklingspartier
och utspinner dessa så med historietter, att
han aldrig hinner till slutet –––-eller ock
gör han af historieundervisningen en torr och
andefattig utanläsning, sorn plågar långt värre
än den forna långkatekesen.
(P. A. Amman.)
Däremot är historiens ställning i folkskolan
ännu icke på långt när, hvad den kunde och
borde blifva, om mera tid ansloges till detta
för det fosterländska sinnets höjande så
betydelsefulla ämne och om läraren genom väl
anlagda preparationer mäktade på eit lifligt
och anslående sätt förklara och utfylla den
kortfattade bokens innehåll. I stället
inskränkes ofta undervisningen till ett knapphändigt
förhör af den framför läraren liggande boken
och en intresselös utanläsning af lärjungarne.
. (Are. Sundblad.)
Visserligen söka åtskilliga lärare och
lärarinnor, särskildt de få, som af speciellt intresse
för historien förskaffat sig mera omfattande
historiska kunskaper än mången af lärarekåren
gjort, att göra den förberedande behandlingen
af ett nytt läroinnehåll mera åskådligt fylligt.
Öfver hufvud taget inskränker sig dock den
förberedande behandlingen till en torftig
omskrifning af lärobokens sammanträngda och för
barnen svårsmälta framställning eller till och
med till ett blott uppläsande af densamma med
en eller annan ord- och sakförklaring, hvilket
har till följd, att barnens historiska kunskaper
reduceras till ett mer eller mindre meningslöst
upprabblande af bokens ord, hvilka
schablonmässigt utfrågas.
På grund af mångårig erfarenhet vågar jag
anse, att knappast i något af folkskolans
läroämnen undervisningen så föga motsvarar
barndomsskolans behof och uppfostringsskolans kraf]
som i svenska historien, och någon nämnvärd
förbättring härutinnan synes mig icke ens de
senast vidtagna läroboksförbättringarna hafva
medfört. (Richard Norén.)
Många andra inspektörer fälla liknande
omdömen, hvilka ju äro allt annat än
glädjande för vänner till fosterländsk odling.
Orsaken till missförhållandet söker man dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
