Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (757.) 1 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
SVENSK i ARABETIDNING.
N:r 27
Då man af en skolorganisation fordrar
en så fullständig omskapning af nu
rådande samhällsförhållanden, att det
genom densamma skall »kunna blifva lika
god plats för torparpojken som för
mi-nistersonen» - då gör man sig
påtagligen skyldig till en kolossal
underskattning af de många krafter, på hvilka den
sociala frågans lösning beror. Äfven
enligt vår mening är den gemensamma
undervisningen för alla samhällsklassers barn
en synnerligen betydande social faktor.
Men den är visserligen icke den
mäktigaste och i alla händelser icke den enda.
Ett annat grundfel vid den norska
oppositionens kritik ligger däri, att den
jämför den af regeringen föreslagna
organisationen endast med sina egna önskemål,
icke tillika - och framför allt - med
den nu bestående ordningen.
Det har - säger hr Et’test01 - icke så
«v;ert meget ät betyde, ät statsrådsstmnen og
liusmandsgutten kan sidde på samme
skole-Immk, når de skal skittes i 12 års aldercn. Det
vi l gå slig, ät de, som har god råd men
meget dårlige evner, og de allerfleste af dem,
som kommer f ra de fattige h jern, både de
ined gode og de med dårlige evner,, samles i
6té og .7de folkeskoleklasse, der vissel ig vi l bli
tarvelig udstyret i eiihver heiiseende. - -
Hver skoledag i disse 2 sidste år vi l bornene
ha en aldeles bestemt fornemmelse af, ät der
er både en ändelig og social kloft, og ät de
er på den side, hvor det ikke er godt ät vaere.
Forpcldrene vil, såsandt det på nogen made
er dem muligt, se ät få sine l>0m över i
micl-delskolen og dermed frernover på den hojere
daniielses vej. Bornene selv vil fole det som
en fornedrelse og ydmygelse ät komme fra
5te ned i 6te folkeskoleklasse. Og hvilken
far og mor vil ikke gj0re hvad de kan. for ät
frelse sine b0rn fra denne fornedrelse?
Detta skall vara en bild af tillståndet
sådant det komme att blifva efter
regerings-förslaget, då den gemensamma
undervisningen skulle upphöra med femte
skolåret. Men är det icke i långt högre grad
en bild af det nuvarande tillståndet, då
gemensamheten upphör med det tredje?
Är det månne bättre, att folkskolans fyra
sista klasser (4:e till 7:e skolåren) blifva
fattigklasser, »tarvelig udstyret i enhver
henseende?» Är det bättre, att barnen
redan från nio till tio års ålder blifva
medvetna om att »de er på den side,
hvor det ikke er godt ät vsere?» Är det
bättre, att de fattiga föräldrarna lockas
att två år tidigare föra sina barn in på
den lärda banan för att »frelse dem fra
fornedrelsen»?
Den, som besvarar dessa frågor
jakan-de, han handlar efter den gamla kända
rnen icke välkända grundsatsen:
Jag kan ej få solen på himlens hvalf,
och därför vill jag intet ha.
Då man förkastar en långt gående
reform, som bjudes nu, därför att man
önskar en ännu mera långt gående, bör man
åtminstone vara riktigt säker på, att denna
senare inom en ej allt för aflägsen
framtid är möjlig. Men kunna de norska
opponenterna känna sig vissa härom?
En fullt genomförd social
samundervisning, sådan som hr Eftestol yrkat,
förutsätter, att man i Norge verkligen
lyckats få äfven de fattigaste barnen att
under sju års tid ordentligt begagna
folkskolan samt att man där kan ordna
både »barneskoler» og »ungdomsskoler»
lika för stad och land. Är detta fallet,
då kan man med än större skäl än vi
hittills trott instämma i det påståendet,
att vi här i Sverige äro betydligt efter
vårt broderland.
skolas privatseminarium i Kristiania),
fröken Anna Eogstad (modersmålet,
pedagogik och kvinnligt handarbete, Elverum
privatseminarium) m. fl.
Något sådant drömmer
ecklesiastikdepartementet hos oss icke om.
Statsbidrag för undervisning i
kvinnlig slöjd.
Sedan 1893 års riksdag med anledning
af motion af E. Hammarlund anhållit,
att k. m:t måtte framlägga förslag om
statsunderstöd för undervisningen i
kvinnlig slöjd vid folkskolorna, gjorde k. m:t
till innevarande års riksdag en
framställning om beviljande för ändamålet af ett
ordinarie förslagsanslag å 90,000 kronor.
Denna hemställan beviljades, och k. m;t
har nu genom kungörelse den 29 maj
förordnat:
att skoldistrikt, soin genom intyg af
vederbörande folkskoleinspektör visar sig hafva
på ändamålsenligt sätt i folkskola, mindre
folkskola eller särskild slöjdskola anordnat
undervisning i kvinnlig slöjd, bestående i
stickning, stoppning, lappning, linne- och
klädsömnad samt, där omständigheterna
sådant medgifva, i spånad och väfning samt
nätningsarbeten, utan att undervisningen i
folkskolans läroämnen därigenom eftersattes,
må af statsmedel för hvarje skola, hvari
antalet slöjdande flickor uppgår till minst tio,
erhålla ett årligt understöd af 30 kronor,
därest undervisningen uti ifrågavarande ämne
pågår minst 4 timmar i veckan under hela
den för folkskolan bestämda årliga lästiden,
samt att skoldistrikt, om i en dylik skola
antalet af dem, som deltaga i
slöjdundervisningen, är så stort; att de för denna
undervisning äro delade i två eller flera
afdelningar, må på här förut angifna villkor för
hvarje sådan afdelning, hvari antalet
slöjdande uppgår till minst tjugufem, erhålla
likaledes ett årligt understöd af 30 kronor;
skoland} förenänida understöd utgå af of
vanberörda förslagsanslag; hvarjämte Vi funnit
godt föreskrifva, att ansökningar om
dylikt understöd skola, med bifogande af plan
for undervisningen samt uppgift å antalet
lärjungar och folkskoleinspektörens intyg, af
skolråden ingifvas eller med allmänna posten
insändas till Vråre befallningshafvande efter
början af maj månad och senast före
december månads utgång det år, för hvilket
understödet sökes.
Censorer vid folkskollärareexamen
tager k. rmt i Norge till stor del ur
folkskollärarnes egna led. Bland dem, åt
hvilka »kirkedepartementet» senast
lämnat detta uppdrag, märkas flera, hvilka
från sina besök i vårt land äro inom
svenska folkskollärarekåren väl bekanta.
Så overlaerer H. Raabe
(kristendomskunskap, Askers seminarium), laerer A.
Rak-nerud (räkning och geometri, Hamar),
terer H. Nostdahl (naturkunnighet,
räkning och geometri, Störd), laerer Th,
Brataas (räkning och geometri, Nissens flick-
Räfst med ligorna.
I anledning af de oordningar och
förargelseväckande uppträden, som vid
upprepande tillfällen i hufvudstaden
tillställts af ynglingar och pojkar, har
polisstyrelsen i förra veckan utfärdat en
order, genom hvilken polispersonalen
an-befalles att strängeligen öfvervaka dylika
personers uppförande samt, då anledning
därtill gifves, anhålla och till polisstation
afföra orostiftarna och därefter med dem
hålla noggrann utredning. Vidare
komma rullor att upprättas öfver dylika
anhållna personer och stränga åtgärder att
vidtagas mot de anhållnas föräldrar och
målsmän.
Att af dessa åtgärder i och för sig
vänta någon egentlig förbättring skulle
vara allt för sangviniskt. Polisen är en
ordningsinrättning, ingen
uppfostringsanstalt. Vi hoppas emellertid, att den nu
utfärdade ordern, klokt tillämpad, skall
i sin mån bidraga till det ondas
minskande, i synnerhet om vederbörande
med afseende på de i skolåldern varande
barnen träda i vänlig samverkan med
skolan. Två fördelar kommer den i alla
fall att medföra: en noggrannare
kännedom om vanartens verkliga utbredning
och ett starkare medvetande om
omöjligheten att utan särskilda, för ändamålet
lämpade uppfostringsanstalter ined
framgång kunna bekämpa densamma.
Lärare och lärarinnor
äro inom andra lands allmänna
lärareföreningar flerstädes organiserade i skilda
kretsföreningar: enbart manliga eller
enbart kvinnliga. Så exempelvis i Norge.
De flesta lokalföreningarna där bestå
visserligen af både lärare och lärarinnor,
men i åtskilliga större städer, såsom
Kristiania, Trondhjem m. fl. bilda lärarne
sin krets för sig och lärarinnorna sin för
sig. Till nu förestående »Iandsm0de»
sänder Kristiania »laererforening» 3 ombud,
samma stads »Igererindeforening»
däremot 6.
I Tyskland går splittringen än längre.
Där gifves det nämligen en allmän tysk
/ärareförening samt vid sidan däraf och
utan samverkan därmed en allmän tysk
lärarmneföYening. Det behöfver
näppeligen sägas, att förhållandet mellan dessa
båda organisationer ingalunda är det
bästa, och att deras ömsesidiga känslor allt
sorn oftast taga sig uttryck i polemik och
konflikter.
Det är en synnerligen stor förmån för
vår svenska förening, att dess kvinnliga
ledamöter icke synas hafva ens en tanke
på att bilda några särskilda
lärarinnekretsar, än mindre någon särskild allmän
lärarinneförening. Vi vilja ock hoppas,
att våra lärare genom rättvisa och klokt
tillmötesgående skola göra den för alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
