Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (758.) 8 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
SVENSK iJLKARETIDNING-
N:r 28
ligen blifvit behandlade som odugliga och
blifvit från tjänsten afsätta under
förhållanden, som vittnat om mycket annat men icke
om rättskänsla och ädelmod.
Mot en själlös katekesutanläsning
uppträdde Schönbeck energiskt så i riksdagen
som vid inspektionerna. Ur S:s första
inspektionsberättelse återgifva vi följande lilla
kulturbild:
Det kan endast undantagsvis sägas, att
skolan saknar förtroende, betraktad såsom
institution. Däremot rinnas många ställen,
där lärarne både med och utan skäl sakna
ett sådant. De antydda undantagsfallen äro
en följd af den råhet och okunnighet, som
ännu inom några skoldistrikt bibehållit sig,
och mot hvilken prästerskapet stundom icke
uppträdt på ett sådant sätt, som det kunnat
och förmått. Sålunda har det på några
ställen rent af fått bero på föräldrarna,, om de
velat tillstädja, att undervisning lämnats
deras barn i skrifning och räkning. Fromleriet
har äfven på ett och annat ställe oanmärkt
fått föreskrifva, att barnen endast fingo
undervisas i bibelläsning och katekes. Till och
med bibliska historien har betraktats som ett
öfverflödigt och skadligt undervisningsämne,
och föräldrarnas uppfattning häraf har
vunnit en ytterligare stadga, då det vid
konfirmandundervisningen icke ifrågasatts någon
kunskap häruti.
Det misstroende, som visar sig mot lärarne,
är oftast obefogadt. Föräldrarna, som
gemenligen själfva aldrig erhållit undervisning i
någon annan lärobok än katekesen, efter att
helt knapphändigt hafva blifvit undervisade
i stafning och innanläsning, jämföra den tid,
som därtill åtgått, med den, som deras barn
nu tillbringa i folkskolan; och då dessa,
upptagna af flera undervisningsämnen, och
däribland särskildt skrifning och räkning, ej på
lika kort tid som föräldrarna medhinna
katekesen, så betraktas detta ofta som ett bevis
mot lärarens skicklighet att undervisa. I
stället för att understödja lärarens bemödanden
genom att själfva i hemmen förhöra barnen
i deras hemläxor, tillhålla dem till flit och
ordning, bestraffa de lata och försumliga m.
m., så uttala föräldrarna stundom helt öppet
klander emot läraren, upptaga barnen med
hvarjehanda sysslor, tillstädja dem att
försumma skolan när helst de behaga, och
tillintetgöra därigenom nära nog alla frukter af
en undervisning, mot hvilken de uttala sitt
klander utan att hafva gjort sig reda för
det-sammas befogenhet.
I sin nästa berättelse skref Schönbeck:
Det är endast få år, sedan föräldrarna på
åtskilliga ställen togo sina barn från de
skolor, där undervisning i skrifning och räkning
meddelades, innan katekesen med därtill
hörande förklaring blifvit genomgången. På
sådana ställen hade äfven lärarne tillägnat
sig föräldrarnas föreställningssätt om
förträffligheten af katekesens tidiga och mekaniska
utanläsning, så att inånga af dem icke lyckats
att komina ifrån detta undervisningssätt.
Den utläggning och förklaring af katekesen,
som i sådana skolor lämnas, är gemenligen
icke något annat än ett föredrag ur den
kateketiska lärobok, som läraren
genomgått eller har i handen. Allvarliga
föreskrifter hafva häremot blifvit lämnade, både
direkt till lärarne och i prornemorier till
skolråden; och en betydlig förändring i
undervisningen har äfven blifvit synlig på de
ställen, där lärarne ägt förmåga att frigöra sig
från gamla vanor och icke i dess fortsättande
haft ett stöd af skolråden. Det är lätt
förklarligt, att lärarne icke anse sig kunna afstå
från ett slafviskt användande af Schartaus,
Flodmans och Sefströms kateketiska
läroböcker, där redogörelse för någon af dessa
fordras vid mottagandet till
konfirmationsundervisningen, och lika förklarligt är det äfven,
att föräldrarna där inköpa dessa läroböcker
åt sina barn och äska, att de däruti
undervisas och förhöras uti skolorna.
Sedan 1888 var Schönbeck bosatt i
hufvudstaden, där ban ännu för ett par
månader sedan syntes på sin vanliga
middagspromenad i Kungsträdgården.
Några af honom under senaste åren
ned-skrifna minnen från hans
inspektionsverksamhet hade vi nöjet mottaga för kort tid
sedan. Dessa mycket intressanta
kulturbilder från 1860-talet komma att
offentliggöras i närmast följande nummer af denna
tidning.
#
Grenom prosten Henrik Schönbecks
frånfälle har svenska folkskolan förlorat en af
sina varmaste vänner. Med sällspord
själsfriskhet bevarade den 86-årige åldringen
ända intill det sista sin ungdoms och
mandoms hänförelse för folkbildningens sak,
och med aldrig tröttnande uppmärksamhet
följde han tidens rörelser på detta område,
städse med sina sympatier ställande sig på
deras sida, hvilka arbeta för utveckling och
framåtskridande.
Hvile nu i rö den verksamme kämpen!
På stipendiefärd i England.
i.
Hornsea den 25 juni 1896.
Efter den angenämaste färd öfver
Nordsjöns ofta stormiga vatten anlände jag till
Grimsby och reste därifrån vidare till Hull
för att i detta Yorkshires affärscentrum
studera skolväsendet.
Lyckan var mig icke huld. Mässling
hemsökte nämligen svårligen Hull, hvarför
skolorna dagen före min ankomst upplösts
för 6 veckor. Jag besökte
skolöfverstyrel-sens lokaler, samtalade med dess sekreterare,
besåg dess utställning o. d. Härom kunde
en skildring gifvas, men en sådan från
Edinburgh lämnades i fjor af hr Lidholm, och
han gjorde sin sak så bra, att jag i fråga
om Hull intet har att tillägga.
Skolorna i Hull stängda. Hvad fanns
då där för mig att beställa? Växelkontor,
banker, storartade bodar m. m.
rekommenderades mig till benäget påseende, men sådana
lockelser fresta föga en fattig
folkskollärarinna med knapp reskassa, hvarför jag
genast begaf mig till en af skolor och
räddningshem intresserad engelsk dam, mrs D., till
hvilken jag hemifrån medfört
introduktionskort. Hon är bosatt i Hornsea, en badort vid
nordsjökusten, 18 eng. mil nordväst om Hull.
Hon är mycket intresserad af Skandinavien,
särskildt af dess skolor och litteratur, har
vistats en längre tid i Köpenhamn, är stolt
öfver att förstå danska, prisar Danmarks
skolor och beklagar, att hon ej sett vår
sköna hufvudstad och fått blicka in i dess
skolvärld.
Mrs D. mottog mig ytterst vänligt och
anmodade mig att stanna hos henne en 8
dagar såsom gäst. Hennes sällskapsplikter
voro för närvarande ej särdeles ansträngande,
påstod hon, och det skulle särdeles glädja
henne, om hon kunde bistå mig vid mina
studier. Naturligtvis tackade jag med
öfverfullt hjärta men framstammade, att jag ej
ville vara henne till besvär o. s. v. »En
engelska menar hvad hon säger», genmälte
hon nästan strängt, tilläggande dock med
ett skalkaktigt leende: »åtminstone när hon
visar en främling vänlighet». Dlr
Ambrosius’ samt hrr Hammarlunds och Bergs
välvilliga rekommendationsbref hade öppnat
hennes hjärta för mig, och hon bad mig om
vänligt förord till dessa herrar, när hon i sin
tur komme att gästa vårt land.
#
Som bekant äro Englands folkskolor för
närvarande af tvänne slag: kommunal-skolor
(Board Schools) och kyrkosamfunds-skolor
(Voluntary Schools). De förra underhållas
mest af allmänna medel, de senare till
öfvervägande del genom frivilliga bidrag. Att
de senare intaga en ogynnsammare ställning
än de förra behöfver knappast nämnas. Deras
lärare äga vanligtvis mindre kompetens. Dessa
lärares lön är i allmänhet ock mindre samt lär
dessutom utgå ganska ojämt, stundom stå inne
en längre tid. På många ställen äger
Öfverläraren vid skolan ej tillräckliga medel till
att aflöna behöfliga biträden utan måste själf,
så godt sig göra låter, undervisa kanske 100
barn och därutöfver i en ålder från 6 till
13 ä 14 år. Den i måndags så godt som
aflifvade undervisningsbillen afsåg bland annat
att i möjligaste mån i ekonomiskt afseende
likställa Voluntary Schools med Board Schools.
I Hornsea förekommer en Voluntary School,
delad i småbarnsskola och folkskola.
Folkskolan ser särdeles inbjudande ut,
byggd af gult tegel i förnäm villastil,
om-kransad af rosor, murgröna och vildvin, försedd
med svala verandor och lekskjul samt
omgifven af en förtjusande trädgård.
Byggnaden rymmer i nedra våningen två stora
lärosalar och en hall, i den öfra
lärarinnornas bostad. I hvardera lärosalen finnas
långbänkar, skjutna längst bort och lämnande en vid
fri plats midt på golfvet. Detta är af
tegel och tvättas två gånger i veckan. Om
vintern belägges det med bastmattor, hvilka
lika ofta rengöras. Oaktadt öfver 100 barn
vistades i de båda lärosalarna, kändes luften
skön och dammfri. Barnen föreföllo snygga
och rena. Men så fanns också vid hallens
högra sida ett toalettrum, dit de vid behof
utan krus hänvisades. Jag tänkte på
renligheten inom detta lilla samhälle och
jämförde den med förhållandena hemma i
Göteborg, med vår skurning 4 gånger årligen,
vår brist på tvättrum i de äldre skolhusen
m. m., och jag kunde ej annat än beundra
den brittiska renlighetsåtrån, som ej knusslar
med sundhetsåtgärderna ens i en
jämförelsevis så fattig skola som denna.
Småbarnsskolan mottager barn vid 3 års
ålder och behåller dem tills de fylla 6-7
år, beroende på framstegen hos den enskilde.
Undervisningen är delad på halftimmar.
Barnen sysselsättas 4 till 4 1/2 timme hvar
dag med följande ämnen: religion
(samtal och de enklaste bibliska berättelserna)
5 halftimmar i veckan, läsning och skrifning
12, räkning, handarbete, sång,
åskådnings-öfningar, sagoförtäljande och lek - allt efter
öfverlärarinnans bestämmelser och i den
omväxling, som hon finner mest lämplig efter de
smås önskningar och deras krafter för tillfället.
Särskildt lustigt var det att höra de små
3- och 4-åringarnas sångöfningar efter
solfa-metoden. De kunde ej riktigt uttala texten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
