Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 28. (758.) 8 juli 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 28
SVENSK LÄRARETIDNING.
407
sina små sånger men följde rätt bra med
under de enkla tonträffningsöfningarna. När den
lägre afdelningen sjöng, läste den andra i
lärosalen bredvid. Under läsningen stodo barnen
midt på golfvet i en ring kring lärarinnan;
under sången däremot stodo de ofvanpå sina
bänkar - hvarför vet jag ej.
Läsningen skedde ordvis och i kör, tills
meningen gick flytande och med rent uttal.
Ljudmetoden användes till en början för att
få barnet att lättare tala rent. Men för
läsfärdighetens uppnående - påstod
lärarinnan .- är den till följd af engelskans
krångliga stafning nästan oanvändbar.
Engelskan äger ju snarare ord- än
Ijudbeteck-ning. Ord af en viss beteckningslikhet måste
därför sammanföras och läsas i oändlighet,
tills de fastna i minnet. Att lära barnen läsa
dessa ordgrupper - så godt sig göra låter -
ordnade till meningar och läsestycken, är
småbarnsskolans förnämsta uppgift.
Rätt mycken tid och uppmärksamhet
ägnas handarbete. Flickorna sticka tömmar,
kaffelappar, dammhanddukar o. s. v., utföra små
arbeten af papp och papper m. m. Gossarne
färglägga uppritade mönster med olika
färgade pennor. De få själfva välja färgerna;
för att underlätta valet visar lärarinnan dem
mestadels föremålet i verkligheten. Gossarne
tyckas mycket älska detta arbete. Se blott
på den där lilla parfveln, som fått
prästkragens kolorering sig anförtrodd. Framför
honom ligger originalet. Han betraktar
detsamma noggrant, tager den ena pennan ef ter den
andra, ser på udden, prof var den på en
pappersremsa, fattar åter en, så en till; samma
procedur. All right - nu har han funnit,
hvad han önskar, och så raskt till verket.
Men ack, hvad det är ledsamt att ej få
lägga åt duktigt l Gifver han vika för
frestelsen, så kommenderas marsch ut i lägre
afdelningen för att följa med dess
undervisning. Där vandrar just nu en liten
tryckfrihetsbrottsling degraderingens smärtsamma stig,
och i hans anlete läses det djupaste vemod,
som ett barnaansikte förmår uttrycka.
Undervisningen i Hornsea småskola
meddelas af 3 lärarinnor: en Öfverläraren a och
12 biträdande.
-. Hvarför sätta ni barnen så tidigt i skola
som vid tre års ålder? frågade jag
ofverlära-rinnan.
- Det är bäst att mottaga dem då,
svarade hon, mödrarna hinna föga ägna sig
åt dem, barnen dväljas i gator och gränder
£-arnt lära sig endast odygd och lättja; nu äro
de åtminstone sysselsatta den tid, skolan
pågår, och efteråt syssla deras tankar med
sådant, som tilldragit sig i skolan, så att de
lättare dragas ifrån gatulifvet.
- Tröttna de små ej under dessa 4 timmar?
- V7isst icke; vi försöka göra tiden så
angenäm som möjligt genom att berätta sagor,
sjunga och leka med dem samt tala om dockor,
hundar, hästar och andra ting, som rymmas
inom deras lilla erfarenhetsvärld.
- Är det roligt att undervisa dessa små?
- Ja, då! De äro så stolta öfver att gå i
skola, så snälla och tillgifna, att det är en
riktig fröjd att hafva fått deras handhafvande
på sin lott. Jag har försökt åtskilligt här i
lifvet, men intet har skänkt mig en sådan
sann glädje och tillfredsställelse, som min kära
småbarnsskola. Vi äro ganska själfständiga
här, och mellan oss tre råder en innerlig
samverkan.
Så talade öfverlärarinnan med tårar i
ögonen. Jag kände, att hon menade allvar,
och de biträdandes lyckliga och tacksamma
blickar bekräftade det sista påståendets
sannfärdighet.
*
Mrs D. hade med nöje fört mig till
småbarnsskolan, men hon ville ej, att jag skulle
besöka folkskolan. »Den är så illa skött»,
påstod hon, »ni får ett så dåligt intryck af
engelska skolor, om ni besöker den först!»
Jag ville ej göra henne emot men lyckades
till slut förmå henne att följa med till
skolans handarbetsutställning. Kyrkoherdens fru
hade sändt ett kort till mrs D. med
underrättelse, att utställningen vore ordnad, och
att prisutdelningen skulle verkställas af
kyrkoherden nästföljande dag. Åtskilliga arbeten
hade hemkommit från York, hvarest de vid
täflan mellan grefskapets alla skolor vunnit
tredje priset. Denna utmärkelse bevekte mrs
D. att låta mig få se slöjdsakerna.
Man visade mig lappningar, som vid
inspektörens besök måst verkställas på 40
minuter, och de voro särdeles väl utförda. Vid
sömnad af linnen och blusar m. m.
förfärdigar hvarje barn först en modell af papper.
Detta vikes så, som tyget sedan skall vikas,
modellen klippes och fästes tillsammans med
långa förstygn. När den är färdig, viker
barnet tyget på samma sätt, ritar upp
plagget, tillklipper och sammantråcklar det.
Mrs D. syntes förvånad öfver det goda
intryck, utställningen gjorde på mig. »När
ni får se, hvad våra stora städer förmå i
den vägen, skall ni ej tänka stort om denna
utställning», yttrade hon med stolthet.
Efter att hafva tackat
handarbetslärarin-norna för deras tillmötesgående åhörde jag
en lektion i räkning i en af gossklasserna.
Gossarne löste sina uppgifter särdeles
fyndigt, men troligen voro de väl preparerade
på förhand. »Man måste ständigt ha
någonting att visa dessa inspektörer, som så
ofta hemsöka oss!» yttrade också
Öfverläraren, betecknande nog, på tal härom.
Hanna Jonsson.
FÖR DAGEN.
Vi äro efter.
Något om läroverksreformen i Norge.
3.
De norska folkskollärarnes opposition
rnot den af regeringen föreslagna
läroverksreformen - sådan denna opposition
framträder i hr Eftest01s uppsatser - synes
vid första ögonkastet principiellt uttala
sig mot hvarje förbindelse mellan
folkskolan, mellanskolan och lärdomsskolau.
Öfver denna senare fälles en
synnerligen sträng dom.
Hvad har - frågar författaren - deri h0jere
skole udrettet? Den har förberedt sine
elever til examen artium [studentexamen]. Få
eller ingen har h0rt noget om, ät den har
vakt interesser, der la h0jere end
karakter-bogen [betygsboken] og examen. - -
Derför har også de h0jere skoler vaeret mindre
vel anskrevne blandt vört folk. Månge har
vseret af den mening, ät de helt bur de
nedlceg-ges som statsskoler og överlades til det private
initiativ.
Vi äro inga beundrare af våra högre
läroverk, men ett sådant tal som detta
synes oss ganska öfverdrifvet och
orättvist.
Vid närmare påseende visar det sig
för öfrigt, att domen öfver
examensförberedelsen samt afvisande! af hvarje
förbindelse mellan de tre skolarterna i
själfva verket icke äro så bokstafligt
menade. Om de af hr Eflest01 föreslagna
tvååriga »ungdomsskolorna» heter det
nämligen:
Til examen burde eleverne underkaste sig
en nokså streng pr0ve i norsk, regning og
naturkundskab samt engelsk, tegnmg og
skrivning. –––Denne ungdomsskoleexamen skulde
altså trsede istedenfor den nuvserende
mid-delsskoleexamen. For dem, som taenkte ät gå
över i gymnasierne, måtte der også blive
anledning til ät Isese tysk.–––Det eneste heii-
syii, den korn til ät tage til den h0jere skole,
blev altså optagelserr af tysk som valgfrit fag
for de elever, der vilde gå den ve j.
Alltså: undervisningen i
ungdomsskolan skulle utmynna i en ganska sträng
pröfning, hvilken borde träda i stället
för den nuvarande middelskoleexamen
och såsom ett obligatoriskt hufvudämne
inrymma engelska språket. Samma
examen skulle dessutom kunna tjäna såsom
inkörsport till gymnasiet, och för detta
ändamål borde den såsom frivilligt ämne
omfatta äfven tyska. Förunderligt nog
synes förslagsställaren icke frukta, att
alla föräldrar, för att »frelse sine b0rn
fra fornedrelsen» och få dem öfver på
»den side af den åndelige og sociale
k!0ft, hvor det er godt ät vaere», skulle
komma att låta dem läsa båda språken
och sålunda förvandla de tvååriga
ungdomsskolorna till hufvudsakligen
språk-skolor. Han menar tvärtom, att dessa
skolor »vilde med sandhed kunne siges
ät give en virkelig god uddannelse for
det praktiske liv».
*
Rörande förhållandet mellan folkskolan
och »ungdomsskolan» fordrar
förslagsställaren visserligen teoretiskt, att de
»måtte stå fuldsteendig uafhsengig af
hin-anden», men i praktiken tyckes han dock
icke tänka sig oafhängigheten så
särdeles fullständig.
Låd os - säger han - bare tonke os, ät
man til en begyndelse fik 7-8
ungdomssko-ler i h vert amt; det vilde vtere en storartet
vinding for lariddistrikterne. De, som skulde
optages i en sådan ungdomsskole, måtte ha ve
de kundskaber, som normalt begavede elever
nu kan få i en velordnet byfolkeskole -
rnindst. I norsk og regning burde helst
ford-ringerne skjaerpes ikke så lidet. Dette vil
have den f01ge, ät folkeskolen omkring i
lands-bygderne, både hvad ordning og undervisning
angår, vilde få et staerkt st0d fremad.
Alltså: »ungdomsskolorna» skulle
förutsätta såsom sitt underlag väl ordnade
folkskolor och å sin sida verka starkt
uppryckande på dessa, icke minst å
landsbygden. Men hvad menas i så fall med
den så mycket omtalade »fullständiga
oafhängigheten»?
*
Synnerligen svagt finna vi det
afskräckande exempel, hvarmed den norske
opponenten velat bevisa den pedagogiska
fördärfligheten af ett samband mellan
folkskolans och mellanskolans kurser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0407.html
