Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (759.) 15 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
FÖR DAGEN.
Vi äro efter.
Något om läroverksreformen i Norge.
4.
De, som här i Sverige kämpat för
programmet »folkskolan såsom bottenskola»,
hafva städse med stor skärpa framhållit,
att det är folkskolan, som i den
framtida organisationen med afseende på
själfständighet måste blifva n:r 1.
Detta ligger i sakens egen natur. Om
folkskolans uppgift är alt meddela den
för hela nationen gemensamma
barndomsbildningen, så följer häraf, att
hennes enda norm måste vara:
barndomsålderns mottaglighet och behof -
hvarken mer eller mindre. Öfvergångsålderns
skola får sedan bygga vidare på den af
barndomsålderns skola lagda grunden
och inrätta sig därefter bäst hon det
förmår. Folkskolan behöfver visserligen i
hög grad utveckling och förbättring, men
ingen utveckling är här en förbättring,
såvida den icke afser alt sätta folkskolan
i stånd alt fullkomligare fylla sin egen,
nyss angifna uppgift. Atl hon skulle
afpassas efter någon utom denna liggande
norm och sålunda göras till en
förberedelseanstalt för andra skolor, är en tanke,
som är till den grad främmande för
programmet »folkskolan som botlenskola»,
att den i själfva verket utgör en
upp-och nedvändning däraf.
Faran för en dylik upp- och
nedvändning ligger emellertid nära till hands,
ifall genomförandet af nämda program
skulle komma atl öfverlämnas åt den
högre skolans män utan tillbörlig
medverkan från folkskolemännens sida.
Det är detta, som man nu kan ha
skäl att frukta i Norge, och det är
häruti, som den omtalade oppositionen har
sin grund och sitl berättigande.
I vårt land har den social-politiska
och i samband härmed äfven den
skol-politiska ulvecklingen under senaste
mansåldern framskridit med stor långsamhet.
Skolreformens vänner hafva endasl tum
för lum kunnat komma framåt, ofta icke
ens det. Folkskollärarekåren har därför
haft synnerligen god tid all besinna sig
på sina önskemål, all vända dem på
alla sidor och att väl väga alla skäl och
motskäl. Sådanl kan kännas
lålamods-pröfvande, för mindre ihärdiga sinnen
t. o. m. nedslående och förslöande, men
del kan också hafva del goda med sig,
all reformerna - då en gång stunden
är kommen - skola kunna genomföras
med så myckel klarare medvelande (|)ch
så myckel mindre risk för bakslag och
återfall.
I vari grannland synas förhållandena
i viss mån vara någol annorlunda. Del
politiska lifvet har där under en lång
följd af år dragit lill sig nationens alla
krafter, den politiska utvecklingen har
fortgåtl med en för oss okänd snabbhel,
och såsom följd häraf hafva en rad stora
skolpolitiska reformer blifvit genomförda,
väsentligen genom stortinget och dess
förtroendemän inom konungens råd.
Resultatel har blifvil, all Sverige på
della område nu i flera afseenden är
efter.
Men det är en annan, som äfven
råkat komma en smula efter, och det är
norska folkskollärarekåren. Det är
endast tre år sedan den blef organiserad,
och det är i år den såsom sådan skall
göra sina första uttalanden. Den stora
läroverksreform, som stortinget nu på
regeringens förslag står färdigt atl
an-laga, har den unga norska
lärareföreningen ej hunnit med all genomlänka
och granska, och många synas därför
nu inför densamma »slå undrande och
spörjande».
Men en dylik Iveksam och afvaklande
slällning å folkskollärarekårens sida måsle
hafva lill följd, all reformens prakliska
genomförande kommer all
omhändertagas af en annan lärarekår, som af
gam-rnall hafl del afgörande ordet i alla
skol-poliliska frågor, men som genom egen
uppfoslran och därunder insupna
fördomar måsle känna sig frestad att sälta
den lärda skolans verkliga eller förmenta
kraf i främsta rummet, folkskolans först
i det andra. Dess sträfvan måste
gifvetvis blifva atl låta den lärda skolan vara
ungefär hvad den nu är och atl sälta
dess inlrädesfordringar såsom folkskolans
egentliga mål.
Del är denna fara, som man nu i
Norge synes hafva någon anledning atl
frukta och som förmåll hr Eftest01 att
slå allarm.
Nu skal - säger han - den h0jere og
lavere skole kombineras d. v. s. laenkes
sammen på en sådan made, ät den hojere skole
- efter min mening - i virkeligheden »får
bugten og begge enderne».
Då nu den högre skolan, som skulle
»få midten och båda ändarna», enligt hr
Eftestols öfvertygelse forlfarande komme
att förblifva en pluggskola, så skulle
ock folkskolan tvingas att omforma sig
till en sådan:
Middelskolen er en examensskole, og den
vil nok forlange, ät eleverne ved udgangen
af 5:te folkeskoleklasse skal have nået det
opstillede mål,1 d. v. s. kunne de og de be
stemte pagina i den og den bestemte Iserebog.
Middelskoleexameri bliver nemlig i den
sam-lede skole det store mål, der samler som i et
bramdpunkt laerernes, forseldrenes og
borne-nes 0nsker og forhåbninger. Det er
regn-skabsopgjorets store, alvorlige stund, da
skolens pedagogiske status skal opgjores. Ogve
den skole, som da kommer i underbalance.
Der vil nok blive s0gt både med lys og lygte
efter årsagerne,, og det vil blive indskjaerpet,
ät man får »kile» godt på og have det store
mål skarpt i sigte lige fra först af.
Häremot kunde visserligen invändas,
atl alldeles delsamma komme all gälla
i fråga om den af hr Eftest01 yrkade
tvååriga »ungdomsskolen» med hennes
»ungdomsskole-examen» samt hennes
inverkan på den sjuåriga »barneskolen».
Nej, svarar hr Eftestol, ty »barneskolen»
och »ungdomsskolen» skulle icke
»kom-bineres» d. ä. icke sättas under en
gemensam föreståndare, tagen ur de högre
skolornas lärarekår. Och det är denna
anordning, som man i Norge flerstädes
redan börjat praktisera.
Man har - heter det - ordnet det på den
made, ät middelskolens bestyrer også er
inspektor for folkeskolen. Disse
bestyrerein-spektorer er alltid akademikere, som i regelen
ikke har undervist og ofte heller ikke er blevet
undervist i folkeskolen.
Det er vel så omtrent en selvfolge, ät denne
ordning vil bli den almindelige över hele
linjen, ifald forslaget går igjennem; i hvert
fald vil den bli det i alle mindre byer og i
landdistrikterne. Der anssettes jo nu fort vsek
bestyrere ved middelskolerne med förpligtelse
til ät overtage inspektionen af folkeskolerne.
Efter nokså meget og nokså tungt straev er
vi komne så långt, ät en del inspekt0rposter
ved folkeskolen er besat med seldre, erfarne,
dygtige folkeskoleleerere. Kigtignok står der
overmåde meget igjen. Samtlige
skoledirekt0r-embeder og månge overleerer- og
inspektör-poster beklädes af msend, der ikke har gået
erfaringens - d. v. s. folkeskolens vej. Men
vi er i det rette spor. Den tanke begynder
så småt ät trsenge igjennem også herhjemme,
ät den, som skal overtage en ledande stilling
i folkeskolen, sel v i Isengere tid b0r have
undervist i den samme skole.
Nu blir spörsmålet - heter det
vidare - detta:
Skal folkeskolens lyerere skubbes vsek fra
de overordnede poster og derved miste den
ledende innydelse i deres egen skole? I den
samlede skole blir de på den made et slags
småskolelaerere, leerere af laveste grad og af
laveste 10nniiigsgruppe, med den mindste
an-seelse og med de dårligste fremtidsutsigter.
Ett sådant tillslånd - fortsätter
författaren - måste i hög grad skada
själfva skolan.
Det kan stilles som et uafviseligt krav, ät
en h ver större reform, som angår folkeskolen,
må gj0re udsigterne st0rre og lysere for
laj-rerne. For i disse lysere udsigter ligger de
sterke sporer til selvudvikling. Og på
Iserer-nes arbejde med sin egen udvikling beror til
syvende og sidst hans evne til ät undervise
og opdrage bornene. Og lysere udsigter vil
ikke bare sige bedre 10n; dertil hörer også
alle vedkominendes erkjendelse af, ät arbe j det
i folkeskolen fra neden af skal v^ere den
reglementerade vej til alle overordnede
stil-linger i folkeskolens tjeneste.
I enlighet härmed uppställer
författaren, ehuru han väl vet, atl »del vil blive
slemplel som del rene kjaelteri», följande
kraf:
Omtrent alle overordnede poster ved folke
skolen besattes med folkeskolens egne msend
eller kviiider.
Då han belraktar det som »en
selv-f01ge», all folkskolan genom
»kombina-lionen» skulle i än högre grad än nu är
fallet komma under främmande
regemente, måsle hans omdöme om dess
verkningar blifva detta:
Folkeskolelfererne vil tabe sin
selvsteen-dighed og en god del af siiie fremtidsutsigter.
- - I det kombinationen stinger
fremtids-udsigterne, vil den virke lammende, isser på
de begavede, dygtige Isereres arbejde i skolen.
Nu anförda betänkligheler måsle i del
hela lägel erkännas vara befogade.
Fordringarna på folkskolan böra
Ivif-velsulan höjas, men endasl för all hon
skall blifva en mera fullgod
barndomsskola, ej för all den högre skolans
upp-skrufvade examensanspråk måtte blifva
tillfredsslällda. Hennes läroplan bör rälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
