Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (760.) 22 juli 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 30
redogöra för den undervisning de uppgåfvos
lia fått i katekes och biblisk historia. Allt
hade stannat vid en ofta oriktig utanläsning.
Endast fem hade läst några sidor i svensk
historia, och i räkning hade 19 undervisats
i addition och subtraktion men ingen enda
därutöfver.
Jag redogjorde för mina iakttagelser,
sådana de här blifvit anförda, för kyrkoherden
Höckert. Han lofvade, att bättre tillsy Q och
vård skulle ägnas åt folkundervisningen; nytt
skolhus uppföras i Löderup; skolhuset i
Hörup repareras och behöflig materiel till bägge
skolorna anskaffas. Äfven lofvade han, att
ytterligare en fast småskola skulle inrättas.
I så måtto höll han ord, att nytt skolhus
var byggdt i Löderup, då jag två år
därefter ånyo inspekterade där, och någon
skolmaterial var äfven där anskaffad. Det nya
skolhuset syntes mig vara både af mycket
skröplig beskaffenhet och allt för litet för de
många barn, som där borde undervisas. Min
uppfattning i dessa hänseenden var nog
riktig, ty 22 år därefter måste ny och större
lokal där beredas.
Vid den senare inspektionen fann jag
skolhuset i Hörup något repareradt, men
materielen hårdt nära sådan den två år förut
var. Allt, såväl i folkskolorna som i
småskolorna - allt, räknadt från lärarnes
löner, bostäder och materiel samt barnens
kunskaper vittnade om ett bristande intresse
för skolväsendet hos ordföranden och ett
mer än vanligt knussel från församlingarnas
sida. Och likväl hade Höckert redan vid
första inspektionen varit kyrkoherde där i
åtta år och vid den senare i tio år. Han
hade dessförinnan i sjutton år varit lärare
vid ett af de allmänna läroverken. Han
var kyrkoherde i ett af de två mest
inkomst-gifvande pastoraten i stiftet. På honörn
säsom en kunnig och högbildad skolman, en
rikligt aflönad ogift präst, kunde framför
många andra ställas anspråken, att han med
vaken blick och vakande omsorg skulle
vårdat sig om folkundervisningen och
åtminstone bidragit till anskaffande af nödig
materiel, då han icke förmådde öfvervinna de
i allmänhet välmående församlingsboarnes
njugghet.
En alldeles förunderlig likhet fanns
mellan skolväsendet i de två till hvarandra
gränsande pastoraten Löderup och Ingelstorp.
Lika ruskiga och illa underhållna skolhus;
lika okunniga och oskickliga lärare; lika
ointresserade ordförande i skolråden. I
Ing-elstorps och Valleberga församlingar voro
visserligen fyra ordinarie lärare; men i
kunskaper voro de att jämföra närmast med
småskollärare. I den berättelse, jag afgaf
till ecklesiastikdepartementet 1866, ansåg
jag mig skyldig i bilagor styrka, huru två
af lärarne beröfvats en fjärdedel i dem
lagligen tillkommande löneförmåner. Och
likväl var det en honorarie prost och förut
varande skolrektor, som i detta pastorat, med
en i allmänhet välmående befolkning, i
tretton år varit ordförande i skolrådet.
I alla de andra församlingarna inom det
stora Ingelstads härad fann jag icke en enda,
där tillståndet i skolväsendet i något
hänseende var så beklagligt, som i Löderup och
Ingelstorp. Däremot var tillståndet på flera
ställen fällt jämförligt med det bästa i andra
härader. H. Schönbeck.
Den här ofvan omnämda bilagan angående
lärarelönerna i Valleberga är ett allt för
märkligt aktstycke för att icke böra
återgifvas i Svensk Läraretidning. Aktstycket
lyder ordagrant sålunda:
Emellan oss undertecknade, skollärare vid
Valleberga bys tvänne folkskolor och
församlingens åboar, är denna dag följande
öfverenskommelse afslutad och belefvad.
Emot det att vi undertecknade skollärare,
Ola Jönsson och Lars Persson, årligen erhålla
100 rdr rmt hvardera utöfver de löneförmåner
vi förut åtnjutit enligt gällande författningar,
afstå vi ifrån alla anspråk på ytterligare
löneförhöjning, hvartill kungl, förordningen af den
11 december 1863 oss berättigar, utan
förklara oss för hela vår tjänstetid belåtna med
den lön vi till denna dag uppburit med
tilllägget af de nu aftalade 100 rdr rmt årligen;
äfvensom vi undertecknade åboar i Valleberga
by utfästa oss enhälligt att, om den beslutade
ansökan om bidrag af kyrkans medel till
skoleväsendets förbättring vinner nådig
stadfästelse, vi årligen af dessa medel utbetala 100
rdr rmt till hvardera af församlingens ofvan
nämda nuvarande skollärare, så länge de
kvarstå vid sina nu innehafvande tjänster,
förbehållandes oss att efter enderas eller bådas
afgång fatta nytt beslut om skollärarens
aflöning, och kommer denna lönetillökning att
beräknas och utgå till skollärarne ifrån den
l januari 1865.
Härmed förklara vi oss nöjda å ömse sidor
och bekräfta detta med våra namns
underskrifter, som skedde i Valleberga den 18
september 1865.
Ola Jönsson. Lars Persson.
Skollärare. Skollärare.
Å församlingens vägnar underskrifne:
Måns Jönsson. Hendrick Larsson.
(Här följa sammanlagdt 18 namn på åboar
i Valleberga.)
Egenhändiga underskrifterna bestyrka på
en ’gång närvarande vittnen:
P. S. Wåhlin. C. F. Pettersson,
Lika tydande med originalet intyga
undertecknade :
J. H. Lundström. Lars Ohlsson.
Tegelmästare Tegelslagare
å Hedvigsdal. å Hedvigsdal.
Vidimeras :
H. Schönbeck.
Från hinsidan Östersjön.
Berlin den 21 juni 1896.
Vid utställningen i Filadelfia 1876 fick
den tyska industrien ett ingalunda
smickrande omdöme - ungefär motsvarande det
fordom äfven hos oss gängse: »billig und
schlecht». Detta öppnade ögonen på många
tyskar, hvilka förut trott, att allt hos dem
vore väl beställdt. Man insåg, att man
iriåste uppbjuda alla sina krafter för
höjandet af den tyska industriens anseende.
Eörsta villkoret härför vore erhållandet
af en skicklig och för hvarje yrke särskildt
utbildad arbetspersonal. Från denna tid
blef på grund häraf skolväsendet mera
be-aktadt och utvidgadt. I synnerhet blefvo
en mängd fortbildnings- och fackskolor
inrättade. Särskildt intresserade sig kejsar
Fredrik för detta slags skolor, och för
närvarande omhuldas de mycket af hans änka,
»kejsarinnan Fredrik».
| Att den tyska industrien måste hafva
stort gagn af ifrågavarande skolor, det kan
man förstå, då man ser de utmärkta vackra
och välgjorda arbeten, som i dem utföras.
I de s. k. fortbildningsskolorna hafva
eleverna jämförelsevis mycken frihet. De
få sålunda välja ämnen och besöka skolan
alldeles som dem själfva lyster. Rektor
Zier, om hvars skola jag tagit kännedom,
ansåg, att just denna frihet vore en af
hufvudorsakerna till skolornas jämförelsevis
så höga ståndpunkt. Den har nämligen haft
till följd, att undervisningen endast begagnats
af sådana, som varit verkligt intresserade
af att vidare utbilda sig. Skulle man varit
tvungen att medtaga äfven sådana, som ej
arbeta med vidare intresse, skulle detta hafva
betydligt sänkt den allmänna nivån.
Antalet af dem, som besökt
fortbildnings-och fackskolorna under senaste året, är
3%980. Af dessa hafva 5,588 anställning i
affärer, 2,089 äro snickare, 2,272 mekaniska
arbetare. Från folkskolan kunna barnen
direkt öfvergå till fortbildningsskolan, men
flera af eleverna hafva först ett eller annat
år efter slutad skolgång börjat i densamma.
Här ser man i allmänhet helst, att det ej
är något afbrott, utan att den ena skolan
verkligen är en fortsättning af den andra.
Fortbildningsskolorna besökas af ven af sådana,
som genomgått högre skolor. De offentliga
fortbildningsskolornas underhåll bekostas af
staden och staten, de privata af föreningar
eller skrän. Eleverna betala en ringa afgift
från 50 Ff. till några Mark.
Man följer här nästan öfverallt, tyckes
det, principen att ej gifva någon högre
undervisning eller annat godt för öfrigt
alldeles för intet.
Målet för flickornas undervisning i
fortbildningsskolan synes vara att lära dem
utföra de arbeten och själfva förfärdiga
sådant, som för det dagliga lifvet är
nödvändigt, eller med andra ord söka göra dem så
mycket som möjligt oberoende af andras
hjälp. De få sålunda lära sig tillverka,
reparera, tvätta och stryka egna kläder,
montera hattar m. m. Handarbete är huf
vudämnet, och kring detta koncentrerar sig
alla de öfriga ämnena och framförallt
teckning, som står mycket högt i såväl
goss-som flickskolor. Jag har i dag besökt en
skola, där eleverna just voro sysselsatta med
teckning af mönster till handarbeten.
Läraren i detta ämne var mycket skicklig och
undervisade utmärkt, hvilket äfven syntes
af elevernas arbeten och deras intresse för
detsamma. Han hade utarbetat en hel serie
af mönster från det enklare till det svårare.
Vid bildandet af ett mönster utgick han
från något af de enkla saker eleverna förut
ritat i skolan, och så användes detta som
motiv, men ingen af de 10 närvarande
eleverna ritade lika, utan alla fingo variera
med motivet. Vidare fingo de lära sig att
från papper öfverföra mönster till olika
slags tyg och slutligen att själfva
komponera mönster.
En af eleverna, som besökt skolan under
2 är, hade själf komponerat och sedan på
tyll uppritat ett utomordentligt vackert
gar-dinmönster.
I fortbildningsskolorna lämnas äfven
undervisning i bokföring, modersmålet, räkning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
