Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (765.) 26 augusti 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r
35
- -
som hjärta måste under den egentliga
barndomsåldern vara af öfvervägande konkret
natur, bör den under denna ålder
hufvudsakligen bedrifvas med ledning af bibliska
historien, hvaremot den s. k. »utvecklingen af
Luthers lilla katekes», såsom utgörande en i
abstrakt form systematisk framställd
sammanfattning af de kristna lärosanningarna, bör
uppskjutas till en för denna undervisning
mognare ålder och tidigast inträda i folkskolans
andra klass. Katekesen bör, sedan den
inträdt i undervisningen,, få progressivt ökadt
antal lärotimmar i de öfre klasserna,
hvaremot antalet lärotimmar för bibliska historien
progressivt minskas.
Sedan folkskollärarne Sundqvist i
Halmstad, Linder i Tvååker och kyrkoherden
Ahlberg i Laholm yttrat sig i hufvudsaklig
öfverensstämmelse ined inledaren, och hr
Hvalgren i Skällinge haft ett anförande,
antogs inledarens förslag till svar på frågan.
Länets folkskoleinspektör, d:r
Strandmark, anmälde andra mötesdagen sin
reservation mot motiveringen i
inlednirigsanfö-randet.
Tredje frågan: Lärarens och
undervisningens förhållande till folkspråket.
Inledaren, folkskolläraren /. A. Samuelsson i
Kinnared, sammanfattade sina åsikter i
ämnet sålunda:
Då folkspråket är en faktor, med hvilken
man måste räkna på hvarje ort, och dess
motarbetande ligger i skolans uppgift, bör
läraren taga noggrann kännedom om folkspråket
och med uppmärksamhet, vänlighet och
lindrig kritik på skolans lägre stadier begagna
dess resurser, och
då folkspråket är ett sämre, som skall
ersättas af ett bättre, bör läraren för egen del
aldrig begagna det och på skolans högre
stadier ej heller tillåta barnen att använda det,
men
då språket, som användes i skolan, bör vara
en ständig protest mot folkspråket,, och all
undervisning verka förädlande och omskapande
på detsamma, bör ej någon särskild tid i
skolan ägnas åt dess kännedom eller omdaning.
Lektor Fr. Anderson och
kontraktsprosten J. Vallinder samt hr Hvalgren i
Skäl-linge hade delvis en annan uppfattning än
inledaren. De framhöllo den stora oeh rika
skatt vi ha i vårt folkspråk. Slangord och
simpla uttryck borde bortarbetas, men för
Öfrigt borde inan ined kärlek och vördnad
vårda detsamma som ett dyrbart arf från
fäderna.
Diskussionen fick utgöra svar.
Fjärde frågan: Om inrättandet af en
sjuk- och begrafningskassa för lärare och
lärarinnor i Hallands län, inleddes på
uppdrag af Okonie-kretsen af folkskolläraren
J. Johnsson i Köinge. Särskildt med
hänsyn därtill, att kassan äfven skulle stå
öppen för småskolans personal, hvilken ej som
folkskolans har statshjälp till aflöning af
vikarie vid sjukdomsfall, förordade inledaren
på det varmaste bifall till förslaget.
En kommitté, bestående af inledaren samt
folkskollärarne A. Landen i Lindome och
L. Andersson i Ullared, tillsattes att
upprätta förslag till stadgar m. m. Följande
dags morgon förelåg detta förslag färdigt
till diskussion, men då ej synnerligen många
infunnit sig, uppsköt man behandlingen
däraf och utsåg i stället följande personer att
jämte de förutnämda hvar på sin ort verka
för förslaget: folkskollärarne S. Sandqvist
i Halmstad, P. Norrgren i Harplinge, O.
N. Ahlén i Falkenberg, /. R Linder i
Tvååker och O. P. Svensson i Skurnrneslöf.
Under dagens lopp höllos tvänne föredrag:
det ena af d:r /. E. Strandmark öfver
ämnet: Huru skall lusten till fortsatt
utbildning väckas och tillfredsställas? och det
andra af Öfverläraren Filip Holmqvist om
Skrifundervisningen.
Med anledning af det första af dessa
föredrag gjorde mötet på hr Strandmarks
hemställan följande uttalande:
Mötet erkänner betydelsen af att
skolbibliotek kommer till stånd och anser med
anslutning till hvad i d:r Strandmarks
föredrag-föreslagits det vara lämpligt, att böckerna
genom k. ecklesiastikdepartementets försorg
utarbetas eller på annat sätt anskaffas; att de
utgifvas i serier om 20 a 30 häften, hvarje häfte
innehållande 75 a 100 sidor; att uppsatserna
i hvarje serie förhålla sig så till den följande
seriens,, att inom viktigare områden, t. ex.
historia och naturkunnighet, de bilda, så vidt
ske kan, fortlöpande kurser; att
skolbiblioteken icke endast må begagnas af barnen,
medan de tillhöra skolan, utan äfven under de
år, som närmast följa efter deras afgång från
skolan, och att skolbiblioteket bildar en del
af skolans undervisningsmateriel och
därigenom bringas under lärarens vård och
skolrådets tillsyn.
Gremensam middag å Tivoli var första
mötesdagen anordnad, och deltog i densamma
en stor mängd af de vid inötet närvarande.
På aftonen samlades ett 70-tal lärare och
lärarinnor till ett enkelt samkväm i Tivoli.
Kedaktören E. Hammarlund var
festföremålet. Stämningen var den hjärtligaste.
Med tal och sång framförde man sitt tack
till hedersgästen för hans verksamhet i
riksdagen och Svensk Läraretidning.
Andra mötesdagen.
Sedan morgonbön förrättats af h of
predikanten, utnämde kyrkoherden i Adolf
Fredriks församling i Stockholm E. D. Heuman,
höll kyrkoherden A. R. Ahlberg i Laholm
föredrag, däri han påvisade flera mot en
sund uppfostran stridande makter och sättet
att bekämpa dessa.
Härefter öfvergick man till diskussion.
Femte frågan: Leken i skolan och dess
betydelse i pedagogiskt hänseende. Inledaren,
folkskolläraren K. E. Dahlstrand i Skrea,
framhöll med kraft lekens betydelse och
föreslog följande uttalande:
Då den fria leken har en uppfostrande
inverkan på barnen i såväl fysiskt som psykiskt
hänseende, uttalar mötet som sin åsikt, att
leken i skolan mera än hittills bör bli
föremål för lärarens eller lärarinnans
uppmärksamhet och ledning.
Diskussionen blef ytterst liflig. Samtliga
talare omhuldade leken på det varmaste.
Endast beträffande frågan: böra gossar och
flickor leka tillsammans eller ej ? rådde
meningsskiljaktighet. Folkskollärare E.
Thorsson i Tölö hade genom erfarenhet fått den
uppfattningen, att gemensam lek kunde
medföra moraliska vådor, och ansåg ej
osannolikt, atr; den kunde leda till gemensam -
badning. Andra talare hade ej något annat än
godt att säga örn den gemensamma leken.
Mötet antog inledarens förslag med ett af
d:r Strandmark gjordt tillägg, i hvilket
uttalades önskvärdheten af, att landstinget
framdeles måtte lämna understöd till
utbildande af lekinstruktörer.
Sjette frågan: Om samaritkurser såsom
betydelsefulla för hemmet och skolan,
inleddes af folkskolläraren A. Landen i
Lindome. Han föreslog följande uttalande,
hvilket ock af mötet utan meningsskiljaktighet
antogs:
Samaritkurserna äro af stor betydelse:
för läraren, emedan han efter en dylik kurs
kan göra undervisningen om människan mer
åskådlig samt vid olycksfall ofta kan blifva
till ett stöd och en hjälpreda för sina
församlingsbor ;
för barnen, dels emedan de genom detta
ämne mer än något af skolans öfriga få
maningar till strängt iakttagande af renlighet,
dels emedan de få impulsen till
skyndsamhet och handling samt rådighet, då de stå
inför en timad olycka, och dels emedan de
få förutsättningar och maningar till att rätt
uppfylla religionens bud, att af kärlek biträda
den nödställda nästan;
för hemmen., emedan dessa genom barnen
få erfara de praktiska frukterna af dylika
kurser, och emedan de på ett kärleksrikt och
förtroendefullt sätt komma att omfatta skolan
och dess lärare.
Sjunde frågan: Huru bör undervisningen
i modersmålet för folkskolan litt. C
anordnas för att tillgodose lärjungarnes praktiska
behof? hade till inledare folkskolläraren J.
Johnsson i Köinge. Nämda skolform vore
i många hänseenden otillfredsställande.
Särdeles lidande häraf blefve modersmålets
ställning. Undervisningen borde upptaga
språklära och uppsatsskrifning, men frågan
var, i hvad omfattning och på hvad sätt
den borde bedrifvas. Hade ej kunnat
komma till någon klar åsikt i ämnet.
Kyrkoherden F. Lagerman i G ällared
önskade med snaraste få bort dessa besvärliga
skolformer, och folkskolläraren H.
Holmberg uttalade sina åsikter i ett framlämnadt
resolutionsförslag, som af mötet antogs och
hade följande lydelse:
För att tillgodose lärjungarnes praktiska
behof bör undervisningen i modersmål för
folkskolan litt. C ordnas sålunda:
Innanläsningen bör fortfarande bibehålla den
framskjutna ställning den innehar och vid läsning
med analytisk behandling af det lästa bör
vid den muntliga redogörelsen ett vårdadt
uttal och riktig framställning noggrant påaktas.
Uppsatsskrifningen med dess förberedande
öfningar bör erhålla i lägre afdelningen minst
1 timme i veckan, i högre afdelningen minst
2 timmar. Eättskrifningen, såsom ett af
medlen för uppsatsskrifningen, bör öfvas med
skrifning af vanligare ord och namn, men ej
upptaga ord med svåra ljudbeteckningar eller
sällan förekommande ljudstridiga ord.
Undervisningen i språklära bör hufvudsakligen
bestå uti öfning af formriktigt tal och svar
med ledning af läseboken samt det viktigaste
af skiljetecknens bruk.
Åttonde frågan: Om
teckningsundervisningen i skolan, inleddes af folkskolläraren
H. Holmberg i Tvååker, som föreslog
följande uttalande:
För att teckningsundervisningen skall
kunna häfda sin plats bland skolans
öfiiingsäm-nen fordras: att en ritmetod, afpassad efter
skolans art, följes; att
teckiiingsundervisning-ens uppfostrande betydelse, särskildt med
afseende på ordning, snygghet, noggrannhet
och sjelfverksamhet, städse påaktas, och att
den praktiska betydelsen tillgodoses genom
lämpliga öfningar, förklaringar och
tillämpningar.
Folkskolläraren J. Johnsson i Köinge
instämde med inledaren och uttalade den å-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
