Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (766.) 2 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
ningar utarbetats. Det mera »nöjsamma»
presterades under föreläsningstimmarna.
»Grundlinjerna», ett arbete på 47 sidor,
lämna en i koncentrerad form allsidig
belysning öfver frihetstidens odlingsarbete,
företrädesvis i litteraturen, »odlingens blomma».
Dessa »grundlinjer» skola säkert blifva icke
blott ett kärt minne från sommarkurserna
i Lund 1896 utan ock tjäna till att
underhålla det till lif väckta intresset för vår
fosterländska kultur, litteratur och konst.
Illustrationer till grundlinjerna voro
föreläsningarna och förevisningarna. Vid de
förra upplästes ur periodens författare
profstycken, hvilka, valda med synnerlig omsorg,
satte åhörarne i tillfälle att få kännedom
om frihetstidens förnämsta litteraturalster,
i synnerhet på vitterhetens område.
En kort öfversikt af konstens tillstånd
under denna period lämnades ock.
Konstverksamhetens förnämsta föremål var
slottsbyggnaden, öfver hvilken lämnades en
kortare arkitektonisk skildring, illustrerad med
åtskilliga scioptikonbilder.
W., som för ett större flertal af åhörarne
var känd från 1894 års sommarkurser, då
han föreläste om »den kristna
byggnadskonsten före renässansen», lyckades anslå en
sådan ton vid sina föreläsningar, att den
talrika åhörareskaran med spändt intresse
rycktes med. Och de 6 timmarna voro i
sanning för kursdeltagarne estetiska
njutningsstunder.
Docenten Evert Henrik Gabriel Wrangel är
född i Stockholm den 20 nov. 1863. Efter
att genomgått Växjö läroverk blef han
student 1882 och aflade två år därefter fil.
kandidatexamen i Lund. 1888 blef han fil.
licentiat och disputerade samma år för graden.
Till docent i estetik och litteratur vid Lunds
universitet kallades han 1889 samt har under
åren 1889-91 förestått professur i samma
ämne.
Från trycket har docenten W. utgifvit flera
skrifter: »Det Carolinska tidehvarfvets
komiska diktning» (ak. afhandl. 1888), »Ed. v.
Hartmans estetiska system i kritisk belysning»
(1890), >Fosterlandskärleken i litteratur», »Per
Hörbergs konstnärspersonlighet», »Hvad
folket sjunger» (i Nordisk tidskrift),
»Frihetstidens odlingshistoria. Ur litteraturens häfder
1718-1733» (1895, början till en utförlig
kulturhistorisk skildring). För närvarande är han
sysselsatt med en skildring af
»Kulturförbindelserna mellan Holland och Sverige under
1600-talet», för hvars skull han två gånger
senast i sommar besökt holländska bibliotek
och arkiv.
W. har flera gånger uppträdt som skald vid
universitetsfester. Därjämte är han känd som
lycklig visdiktare, och som sådan tages han
ofta i anspråk af studenterna vid deras fester.
Jenny Söderström.
Om skolhygien
höll professor Seved Ribbing under
sommarkurserna fyra föreläsningar efter att förut
hafva föreläst 4 timmar om
hälsovårdssträf-vanden under Sveriges frihetstid. Då den
första föreläsningen om skolhygien skulle
hållas, blef tilloppet af åhörare så stort, att
professorn och hans auditorium måste
hänvisas till universitetets stora högtidssal eller
aulan, där sedermera äfven de följande
föreläsningarna i detta ämne höllos.
Denna starka tillströmning af åhörare
berodde naturligtvis i första rummet på äm-
net, som var af beskaffenhet att intressera
nästan alla i kurserna deltagande lärare och
lärarinnor, åtminstone så vidt de ej förut
varit i tillfälle att afhöra föreläsningar i
skolhygien. Men äfven föreläsarens person
gjorde sitt till för att öka åhörareantalet.
Professor Ribbing är nämligen känd ej blott
såsom en varmhjärtad människovän och
framstående läkare utan äfven såsom en särdeles
god föreläsare, och han häfdade sitt
anseende såsom sådan äfven vid detta tillfälle.
Han föredrager sitt ämne med en ovanlig
ledighet och besitter i hög grad förmågan
att gifva framställningen den populära form,
hvarunder innehållet ej blott väcker och
vidmakthåller åhörarens intresse utan äfven kan
på ett lefvande sätt och utan ansträngning
tillägnas. Det är icke gärna möjligt att
vara en ouppmärksam åhörare, då professor
Ribbing föreläser. Men till och med en på
grund af trötthet eller af annan anledning
mindre uppmärksam åhörare undgår knappast
att mottaga en mer eller mindre klar
föreställning om föremålet för den på samma
gång raska och breda framställningen.
Det kan naturligen ej bli fråga om att
här referera innehållet af de ifrågavarande
fyra föreläsningarna. Följande ur de
utgifna »grundlinjerna» hämtade disposition af
ämnet för desamma må dock meddelas:
1. Skolbyggnaden. Byggnadsplatsen.
Bottnens beskaffenhet. Frihet från skadligt
grannskap. Anordning af de behöfliga husen.
Lekplats. Trädgård. Brunn.
Byggnadsmaterialier. Byggnadssätt och planer.
2. Skolsalen och dess inredning. Golf ytans
storlek. Luftkubikinnehåll för hvarje barn.
Fönster. Lämplig ljussida. Konstgjord
belysning. Luftens förorenande. Damm. Fukt.
Lufttemperatur. Ventilation. Afdamning.
Uppvärmning. Skolmöbler. Ritsalar.
Slöjdsalar. ^Gymnastiklokal.
3. Öfriga skolans lokaler. Klosetter.
Förstugor. Spisningslokaler. Täckta lekplatser.
Skolbad. Lärarebostad.
4. Undervisningen. Skolålder. Samskola
och skola med könen skilda. Antal barn i
klassen. Skolväg. Sätt att bära böckerna.
Timplan. Skrifning. Ritning. Handarbete.
Boktryck och dess beskaffenhet.
Ferieväsende. Gymnastik.
Om sjukdomar och deras förhållande till
skolan. Läkareundersökning och kontroll.
En blick på denna disposition visar, att
föreläsaren afsett att gifva en i det
afseendet ganska fullständig behandling af
ämnet, att ingen viktigare del af detsamma
skulle lämnas åsido. Det framgår dock
äfven, att materialet var nästan allt för rikt,
för att en utförligare behandling af hvarje
del skulle blifva möjlig under blott 4
föreläsningar. Professorn slutade också den sista
af föreläsningarna med den anmärkningen,
att han funnit ett större timantal nödigt
för ämnet, och att han skulle begagna sig
af denna erfarenhet, därest han en annan
gång komme att föreläsa om skolhygien. Om
sålunda en större utförlighet i behandlingen
af ämnets särskilda delar i följd af det
ringa timantalet ej blef möjlig, så hindrade
detta naturligen icke föreläsningarna att blifva
i hög grad lärorika. Många gamla sanningar
på skolhygienens område blefvo ånyo
in-preglade och åtskilliga framställda i ny
belysning, hvarjämte ej få nyare och mindre
bekanta rön och iakttagelser framlades för
åhörarne.
I afseende på de hygieniska krafven
karakteriserades framställningen af en viss
måttfullhet, i det hänsyn, såsom sig bör,
ständigt togs ej blott till hvad som i hvarje fall
kunde vara önskligt, utan äfven till hvad
som under gifna förutsättningar vore
möjligt och därför i första hand borde
efter-sträfvas.
Det skulle vara af ej ringa intresse att
få anföra några utdrag ur föreläsningarna,
men ehuru tillfället kännes frestande, afstår
jag därifrån, helst det alltid är svårt att
ur en mängd af värdefulla upplysningar och
anvisningar göra ett lämpligt urval af några
få. Skolhygienens sak gagnar jag helt visst
vida mer genom att i stället till sist för
alla dem, som ej voro i tillfälle att afhöra
de ifrågavarande föreläaningarna,
rekommendera den af professor E. Almquist nyligen
utgifna läroboken i skolhygien, hvilken bok
professor Ribbing själf anbefallde såsom en
lämplig och värdefull handledning i det f Or
skolan högst viktiga ämnet.
Robert Johansson.
Vår svenska skola i språklig belysning.
Bland de lärorika och angenäma
minnen, som vi medföra från kursdagarna i
Lund, må ej förgätas hågkomsten af
docenten Th. Hjelmqvists fyra föreläsningar
om ofvanstående ämne. Föreläsaren
framhöll de vanligaste orden ur vår
skolterminologi, ord som rörde: l) läroanstalter, 2)
lärare, 3) lärjunge samt 4) saker och
sysselsättningar, som stå i samband med skola
och skolarbete. Därjämte påvisade han ordens
ursprung, tidpunkten för deras första
påträffande inom vår litteratur, deras form och
betydelse under olika tidehvarf och huru
de gifvit anledning till nybildade ord. De
anförda orden skulle således vittna för oss
om en kulturutveckling.
I förbigående må nämnas, att föreläsaren
är medarbetare i Svenska akademiens
ordbok, som lofvar att bli ett nationalverk i
historisk-språklig riktning.
Föreläsaren visade sig ha grundligt
studerat sitt ämne samt vara lifligt besjälad
däraf. Klart och flärdfritt framhölls
ämnet och oemotståndligt rycktes vi med.
Genom det hela gick en underström af det
allvar, som sann forskning kräfver, men
därjämte kryddades föredraget med
ordförklaringar och utdrag ur författares skrifter,
som försatte oss i den muntraste
sinnesstämning.
Som exempel på föreläsningarnas innehåll
må anföras ordet skola.
I grekiskan betydde det ledighet, hvila, i
latinet (»schola») ledighet från statsgöromål.
Så kom ordet att betyda vittrare
sysselsättning; i fornsvenskan skole, pluralis skolar =
föreläsning; kom så att antyda platsen
(reto-rernas och filosofernas skolor), därpå
undervisningsanstalt i allmänhet och betydde en
tid den lärda skolan, sedan läroanstalt i
allmänhet, hus. I bildlig bemärkelse talas om
skola af konstnärer och vetenskapsmän,
skvallra ur skolan, lifvets, lidandets skola,
pianoskola o. s. v., skola upp någon (ungefär
upptuktelse), skola händerna för piano. Ifrån att i
fornsvenskan hetat skole möter på 1500-talet
formen skola. Skolpliktig, skoltvång, skoldamm,
skolbråk, skolträldom antydde på tråkiga
Skolminnen, men skolhem, skolfest, skolsparkassa,
skollofskoloni på angenäma sådana. Vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
