Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (767.) 9 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
SVENSK IÄRAKETIBNING.
N:r 37
Topelii verksamhet såsom skriftställare för
barn; han har äfven flerstädes med stor
skärpa direkt uttalat dem. Så redan i trenne
uppsatser i »Tidskrift utgifven af
Pedagogiska föreningen i Finland» 1866-67, där
han bland annat yttrade:
Ställdt mellan drifvor och kolosser -
tillintetgörelse här, tillintetgörelse där - har
vårt folk inte råd att förspilla sin kraft.
Tiderna synas bistra, och dock torde andra tider
komma, som råga måttet. Vi kämpa nu mot
den lekamliga nöden. Våra barn torde få
kämpa mot andra faror. Finland behöfver
mycket ljus, men ock mycken värme -
framför allt stål i viljorna! Skolans uppgift blir
allt ansvarsfullare. För sin ädla och stora
uppgift att sprida sanning och ljus må hon
icke glömma sin lika stora och ädla
bestämmelse att fostra starka män, varmhjärtade
kvinnor åt fäderneslandet. - - Vi, som ej
kunna bygga på yttre makt, vi behöfva desto
mer de inre makternas stöd, och den dag, de
svika oss, skola vi falla.
Grundfelet i den nuvarande
undervisningen finner Topelius ligga i dess otidiga
äflan att begreppsmässigt sönderdela hvad
som för känslan och fantasien ter sig
såsom ett helt. Det abstrakta analyserandet
och systematiserandet är för de unga
onaturligt, det konkreta åskådandet däremot
naturligt. I begreppets värld, vetandet, är
barnet egentligen en främling; i
åskådningens, inbillningens och känslans värld,
poesien, är det däremot hemma hos sig själft.
Ett ofördärfvadt barn är - säger han i sitt
1865 skrifna förord till första boken af
»Läsning för barn» - alltid ett stycke grekisk
plastik, och det är just detta stora antika lugn,
som utgör morgonglansen öfver barndomens
dagar och gör på oss andra, seglare uti
stormen, ett så svalkande, så välgörande och
tilllika så rörande intryck.
Man borde akta sig att störa detta lugn i
förtid. Lifvet arbetar på söndring allt ifrån
vaggan, men hvarje sann utveckling sker
gradvis. Hvarför icke låta plantan rota sig i den
svala jorden, tills hennes tid är kommen?
Hvarför plantera henne i krukor och ställa
henne att brådmogna i solbaddet? Oändligt
många föräldrar, lärare och författare gifva
sig ingen rö, innan de fört ormen i paradiset,
innan de där lyckats antända den för tidiga,
allt förhärjande reflexionen. De kära barnen
få ej lämnas att växa i rö med deras glada
tro på lifvet, deras lyckliga endräkt med
naturen och med sig själfva. De skola i
blinken blifva så utmärkt förnuftiga.
Följden af en sådan ensidigt
begrepps-inässig, i otid sönderdelande undervisning
blir - säger Topelius - ofta den, att
barnen »äro trötta vid lifvet, när andra
börja att lefva».
Finnes där spännkraft i viljan -
fortsätter han - så kan ännu mycket godtgöras.
Men det, som aldrig kan ersättas, det är en
vissnad, härjad, smågammal barndom. Dessa
väsen med en förtorkad rot kunna blifva goda,
nyttiga, verksamma, upplysta, men sällan
lyckliga människor.
Jag föreställer mig, att för detta pris bör
man ej köpa vetandet. Det är en sned
riktning i tidens uppfostran att anse vetandet
vara allt. En människoande behöfver värme
lika nödvändigt som ljus. När jag ser så många
frusna varelser utgå från våra skolor, känner
jag mig ofta frestad att önska dem mindre
beläsenhet och mera tro, mindre beräkning
och mera hängifvenhet, men framför allt den
själens och kroppens hälsa, som endast
finnes i jämvikten mellan alla förmögenheter..
I en af sina uppsatser 1867 uttalar han ock
»den segervissa förutsägelsen», att skolan,
trots allt motstånd, »en gång skall fatta
sin sanna uppgift att uppfostra hela
människan, icke allenast förståndsmänniskan,
och att den ensidiga förståndsbildning, som
framkallar en vilseledd känsla, en sjuk och
depraverad fantasi, en på samma gång svag
och halsstarrig, feg och öfvermodig vilja
samt en i förtid bruten kropp och gubbar
vid tjugu år - att en sådan bildning är
ingen bildning alls, utan enkom
predestinerad att, som det enerverade Grekland,
lämna plats åt det kraftfulla barbariet,
hvilket åtminstone äger en framtid for
sig».
*.
Det bestående undervisningsväsendet har
som bekant alltid mött reforrnyrkanden
sådana som dessa med den mest oböjliga och
öfvermäktiga konservatism. Man har villigt
medgifvit, att allt det där är riktigt och sant,
men sedan man väl gjort ett sådant
medgifvande, har man obesväradt fortsatt med
sitt bokpluggande, sitt sönderbenande och
systematiserande, precis som om ingenting
händt.
Det är klart - sade 1867 med anledning häraf
Topelius - att jag för ett träskepp i strid
emot monitorer och måste vid första dusten
borras i sank. Jag går till botten utan att
ens ha förmått skjuta en läcka i de
bepansrade systemer, som med många hästkrafter
bogseras fram i tidens farvatten.
Han har emellertid icke öfvergifvit
striden. Han har endast ersatt sitt träskepp
med en flottilj djupgående minbåtar, hvilka
han sändt ut för att till gengäld borra den
tröga monitoren i sank.
Gamle Grundtvig, som väl måste
erkännas såsom Nordens skarpsyntaste pedagog,
brukade karaktärisera det härskande
skolsystemet med ordet
»drengevidenskabelig-hed». Ingen torde vara en mera afsvuren
fiende till denna »pojkvetenskaplighet» än
den blide Topelius. När det gäller den,
blir han rent af bitter. Mer än ett stycke
af hans »Läsning för barn» har af denna
orsak egentligen blifvit förvandladt till en
»läsning för vuxna», där författaren skarpt
polemiserande vänder sig mot den i våra
skolor rådande öfvervärderingen af
inpluggande och utfrågande, af lax- och
förhörskunskaper. Man läse t. ex. den i sjunde
boken förekommande julleken »Lucias
siffror», där magister Tabell i valet mellan
»poesi och aritmetik» först bestämmer sig
för den senare men efter att hafva fått
sina flickor förtrollade till siffror, hvilkas
själ utgöres af quatuor species, är glad
att återse dem såsom människor igen. Eller
man läse i tredje boken samtalen mellan
den spränglärde läxpluggaren Axel och den
okunniga Stina, där den förre afgjordt
»kommer i pumpen», eller ännu hellre i
sjette boken berättelsen om Hegesippus,
som »var tolf år och gick i lärda skolan»
och var »den lärdaste skolgosse, som
någonsin vikit hundöron i sin grammatika». Sa
tiren öfver den examinerande och
systematiserande po j k vetenskapliglie ten är här
drifven långt in öfver karrikatyrens gräns.
Vid sidan af dessa mot afguderiet med
»tabulan, Euklides och grammatikan» direkt
polemiserande stycken finner man andra,
där författaren lika direkt förordar poesien
såsom det stora uppfostringsmedlet för barn.
Så t. ex. i tredje boken visan oin
skolgossen, sona af Eadigundis, »sagans unga
och sköna drottning», fick såsom gåfva
svanepennan samt i stället för stilar, siffror
och regler fann sig skrifva sagor och visor,
och som sedan af sin gode lärare fick
följande besked om förhållandet mellan
skolans lärdom och det äkta barndomslifvets
poesi:
När jag var liten, fann jag ock en penna,
från Radigundis’ hvita vingar tagen.
Hon var så mjuk, så len, så fin som denna,
och sagor skref jag, vackra liksom dagen.
Men pennan nöttes ut, förgicks i vådan.
Då valde jag bland dem, som gåsen fäller
väl många dussin pennor. Men en sådan
den fick jag aldrig mer och får ej heller.
Jag skref .. . jag skref väl siffror många tusen
och lärd latin och nyktra perioder,
men flydd var sagans värld, min hand var
frusen,
och i min själ förtorkat diktens floder.
Det är så med oss alla, kära gosse,
vi måste ju på lifvets allvar staf va,
men när vi trampa tungt i mödans mosse,
då är vår barndoms saga god att hafva.
Då är hon lifvets friska ungdomskälla,
som vattnar hedarna och svalkar öcknen;
och hösten har ej makt att lofven fälla,
och där är vårluft än i vintertöcknen.
Det är uppenbarligen icke till barnen,
sona Topelius riktat dessa än satiriska, än
bevekande maningar, det är till oss -
uppfostrare och undervisare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
