Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (767.) 9 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
533
- Skolkök i Sundsvall påyrkas i en till
stadsfullmäktige därstädes inlämnad motion af
bankdirektören Bob. Sahlin. Motionären
anhåller, att stadsfullmäktige ville för
inrättande af en dylik anstalt bevilja 1,500 kr. samt
hos vederbörande göra framställning om, att
de medel och den attiralj, som Sundsvalls
folkkök nu innehar, måtte få öfverlåtas på
skolköket.
- Ändring i donationsbestämmelse har nyligen
medgifvits på ansökan af Angereds
församling, Älfsb. En skolfond å 10,000 kr. skulle
enligt donators bestämmelse af år 1850
alltid vara utlånad mot första inteckning i
stads-egendom, men har k. m:t medgifvit, att
fonden må utlånas mot säkerhet af första
intec-ning inom halfva taxeringsvärdet i fastighet
i stad eller å landet.
- Antalet inträdessökande har vid
folkskollärareseminarierna varit följande: Kalmar 99
(däraf intogos 26; 28 afvisades på grund af
bristande utrymme), Göteborgs 87 (intagna
28), Skara 87 (25 mottagna), Lunds 74 (31
intogos), Karlstads 67. Stockholms 62 (22
vunno inträde), Växjö 59 (28 intagna, däribland
7 studenter), Uppsala 56 (27 intogos),
Linköpings 55 (24 mottagna, däraf 3 studenter till
fjärde klassen), Falun 55 (22 intogos),
Hernösand 45 (intagna 24) och Umeå 41.
- En högtidlig hyllning ägnades
seminarierektorn P. Vingren med anledning af hans
25-års jubileum som rektor vid Lunds
seminarium af lärarekåren därstädes vid läsårets
början den l d-s. Adjunkten J. N. Agardh
tolkade dagens betydelse och öfverlämnade
till rektor Vingren å lärarekollegiets vägnar
ett dyrbart, konstnärligt utfördt album i
läderplastik, innehållande fotografier af de
lärare,, som under det gångna fjärdedelsseklet
tjänstgjort vid seminariet.
- Från en två månaders resa i England,
Skottland och Belgien hafva förste läraren vid
Nikolai folkskola härstädes, d:r S. Nilsson och
hans fru nyligen återkommit. De förnämsta
skolköken i London, Edinburgh, Glasgow och
Briissel m. fl. städer ha besökts. Under
uppehållet i Edingburgh besågs äfven två
nyuppförda skolhus, hvilkas utmärkta ventilation
särskildt väckte d:r Nilssons uppmärksamhet,
ty oaktadt den rådande starka värmen var
temperaturen i skollokalerna sval och
behaglig. Fru Nilsson har för resan åtnjutit
statsunderstöd.
- Sjunde distriktets döfstumskolebyggnad i
Hernösand invigdes den 31 augusti af skolans
inspektor, rektor Jakobsson. Byggnaden, som
har ett vackert läge, är uppförd i två våningar
utom kallar- och vindsvåning. I
källarvåningen äro köket samt snickare- och
skomakareverkstäder inrymda. En trappa upp ligga
lärosalarna, 16 till antalet, alla ljusa och glada
samt afsedda för 12 elever hvardera. Här
finnes äfven en med all erforderlig apparelj
inredd gymnastiksal. I andra våningen är
bostad för föreståndarinnan, hushållerskan
och tjänstepersonalens rum samt elevernas
sofrum, tre till antalet. I tredje våningen
finnas flickornas sy- och väfrum, gossarnes
skräddar e verkstad, sjukrum, garderober m. m.
Elektrisk belysning är inledd äfvensom
vattenledning. Totalkostnaden torde uppgå till
omkring 260,000 kr.
En vecka
i grundtvigianismens högkvarter.
3.
Sedan vi fått dammet af oss och mat i
oss, kände vi oss ganska mottagliga för det
mera ideella goda, som nu skulle följa.
Det första vi i den vägen bjödos på, var
en gymnastikuppvisning med lärjuDgarna vid
den kvinnliga folkhögskolan (»pigeh0jskolen»).
Denna skola fortgick ända till torsdagen,
men afslutningen på dess gymnastikunder-
visning skulle försiggå redan på
måndagsaftonen, och den måste vi så mycket
nödvändigare vara med om, som det är svensk
gymnastik man vid de danska
folkhögskolorna numera drifver.
Vi marscherade upp för en trappa,
krånglade oss in på en liten läktare och hade
så gymnastiksalen framför oss. På min tid
- vill jag minnas - skröt man med, att
den var det äldsta »0velseshus» i Danmark.
Den är rymlig och ljus och icke mer än
lagom belamrad med alla dessa stänger,
stegar och linor, som så ohjälpligt skära
sönder mången gymnastiksal och ej sällan gifva
den utseendet af en stor skräpbod. Grenom
undvikandet häraf har man i Askov kunnat
göra den användbar för sitt andra
hufvudändamål: att tjänstgöra såsom samlingssal
vid de mångahanda möten, som här aflösa
hvarandra från årets början till dess slut.
Den prydes med de nordiska flaggorna -
till en min landsmanninnas häpnad och
förfäran voro både den svenska och den norska
»rena» - samt med byster af märklige
män: där själfva urpatriarken,
folkhögskoletankens fader, Nikolaj Frederik Severin
Grundtvig - där den Rödding-Askovska
skolans upphofsman och gynnare Kristian
Flor - där danskhetens märkesman i
Sönderjylland, den djärfve Peder Hjort
Loren-zen - där de båda blida ungdomsskalderna
Kristian Richardt och Jens Kristian Hostrup
- och där borta slutligen vår egen gamle
kämpabard, Grundtvigs själsfrände och
kamrat i Steffens’ åhörareskara, Per Henrik
Ling.
Men nu rycka flickorna in -
gymnastik-klädda, i slutna led och under sång. Redan
på typerna kan man märka, att truppen är
litet blandad. De flesta äro tydligen
»bonde-piger», men undantagen äro rätt många.
Där är t. ex. rektor Almquists dotter, där
Kristofer Bruuns, och den där flickans pappa
är T. Klaveness, frisinnad norsk präst och
jämte Bruun utgifvare af tidskriften »For
kirke og kultur» o. s. v. En af de i
gymnastiken deltagande påminner genom sitt
långlagda, af svart hår omgifna anlete så
lifligt om fru Schröder för 23 år sedan, att
man ej kan misstaga sig om hennes ursprung;
det är fru Margrete Hansen, född Schröder.
Hennes lärarinna för tillfället är henne lik
och hennes yngre syster, fru Ingeborg Appel.
Denna var en liten präktig tulta på 5 år,
när jag förra gången var här. Jag hade
då tillfälle att höra hennes första läs försök
i »Fredevangs friskole» (som Konrad
J0r-gensens hus den tiden kallades) och att
bevittna det hjärtliga deltagande, hvarmed bon
följde läsebokens känslosamma berättelse om
lilla Trine, som ref sig på törnbusken och
grät rysligt och då såg mycket illa ut men
sedan torkade bort tårarna och så åter var
»en rigtig s0d lille pige». Nu tultar hon
minsann icke längre, ty hon har genomgått
Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm
och sedan sju år tillbaka skött
gymnastikundervisningen på Askov. Och det tyckes
hon kunna göra med glans, utan .minsta
bismak af denna knektmässighet, som så
gärna vill hänga vid gymnastiken äfven då den
ledes af kvinnor. Hon sjunger med, då
flickorna sjunga, och kommandoorden (som
i dansk öfversättning låta litet lustiga i våra
öron) komma nästan lika stillsamma som
orden i vanligt tal. Jag lade med stort
nöje märke till, att då någon mera
ansträngande rörelse förekom, så var det alltid
en eller annan af flickorna, som helt eller
delvis underlät att utföra densamma,
naturligtvis därför att hon ej tålde vid den; en
»jämn och vacker uppvisning» var sålunda
här ej satt såsom mål.
Då jag icke är »gymnastikkarl», skall jag
i öfrigt icke uttala något omdöme om det
hela. I dess ställe skall jag anföra ett litet
meningsbyte, som jag hade med en svensk
förståsigpåerska.* Det löd ungefär så:
- Hör du, F., huru länge tror du, att de
här flickorna gymnastiserat?
- En sommarkurs eller två, kan jag tro.
- Nej vet du, det är omöjligt. Längre
måtte det allt vara.
- Hur kan du vara så säker på det?
- Jo, jag har också någon erfarenhet af
att undervisa i gymnastik och vet hur lång
tid det tar.
- Ja, men du har nog inte undervisat
vuxna flickor?
– Nej, det har jag inte, men det är väl
ungefär detsamma.
- Visst icke. Lika säker som jag är på
den lingska gymnastikens ypperlighet för
vuxen ungdom, lika tvifvelsam är jag i fråga
om dess lämplighet för barn. Ungdomen,
som kommit till medvetande om sin egen
personlighet, såväl den andliga som den
lekam-liga, kan lätt fås att intressera sig för sin
kropps harmoniska utdaning och för deri
lingska gymnastiken såsom det bästa medlet
härför. Men barnet är främmande för allt
dylikt; det intresserar sig endast för sådana
rörelser, som »föreställa något», och leken är
därför dess naturliga gymnastik.
- Men min erfarenhet visar, att äfven små
flickor kunna vara intresserade af vår
vanliga gymnastik.
- Om de bli hypnotiserade af någon
mycket entusiastisk lärarinna, kunna de bli
förtjusta äfven i fristående böjningar och
häf-ningar och sidovridningar, men dels måste
hon då blanda upp dessa öfningar med
sådant, som stöter på lek och dans, dels
varar det väl inte så länge. Nej, danskarne
ha nog rätt, då de i detta stycke som i så
många andra rikta sina bemödanden mera på
ungdomen än på barndomen. Därför har Ling
på ett tiotal år redan hunnit blifva mer för
det danska folkets ungdom än han ännu
lyckats blifva för det svenska folkets. Och en
af orsakerna härtill är helt säkert, att vi
förlagt hans gymnastik till en ålder, för hvars
utveckling den icke passar, och för hvilken
den därför är tråkig.
Förståsigpåerskan skakade på hufvudet åt
mina opatriotiska kätterier och bytte om
samtalsämne.
Strax därefter var tiden inne för vårt
konstituerande sammanträde. Yi antogo ett
i förväg tryckt och utdeladt förslag till
»dagsorden» med några af omständigheterna däri
påkallade jämkningar o. s. v.
Och så var det slut på den första dagen.
4.
Tisdagen vaknade vi precis kl. 6,30 på
morgonen, ty då ringde »den store klokke».
Kl. 7,30 lät den åter höra sig; då stod
nämligen »den första frukosten» färdig: för
* Jag vill fästa uppmärksamheten på, att
detta samspråk ägde rum efter uppvisningen,
och att det sålunda ej var vi utan ett par
andra svenska skolmänniskor, som skämde ut
sig själfva och hela sin nation genom att
prata halfhögt under hela föreställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
