Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (769.) 23 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD
N:r 39.
(769.)
STOCKHOLM, 23 SEPTEMBER 1896
15:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,60 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2
kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Allm. tel. 60 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och vigselannons
l kr., dödsannons 2,00 kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
[-Läraretidning,-]
{+Lärare-
tidning,+}
Sveriges största och mest spridda skolblad,
kostar
från l oktober
till årets slut
endast
fir. 25 öre*
* Hvarje lärare och lärarinna *
bör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
~f- Svensk -Läraretidning
De prenumeranter,
som funnit sig belåtna med tidningen, kunna
visa sin erkänsla genom att för kamrater och
skolvänner framhålla Svensk Läraretidning
och förmå dem att taga tidningen åt-
minstone på prof under fjärde
kvartalet.
All prenumeration sker på
närmaste postansialt.
från min sommarvandring,
i. Några iakttagelser angående
Skolförhållandena i Belgien.
Från gammalt lefva vi svenskar i den
föreställningen, att man i katolska länder
gör litet eller intet för att befordra
folkbildningen. Skttlle deana åsikt vara riktig,
så bör man vänta att finna det minsta
möjliga gjordt för denna sak i Belgien, ty där
är man katolsk med besked, om detta
uttryck kan tillåtas oss.
Sant är visserligen, att man ännu ej har
i lagen infört någon bestämmelse om
obligatorisk skolgång, men i stället finner man
snart nog öfverallt, att man söker göra
skolorna så tilldragande och gagnande, att
föräldrarna skola finna det med sin fördel
förenligt att sända barnen till skolan. Man
tror sig äfven på denna väg kunna vinna
folkskolans mål att uppfostra hela folket.
I Belgiens folkskolor förekomma, hvad vi
bruka kalla de vanliga folkskoleämnena, men
dessutom undervisas alla flickor i slöjd och
gossarne på landsbygden i grunderna för
landthushållning. I städerna har man
undervisning i papparbete och äfven träslöjd
för gossarne.
Att man sedan lång tid tillbaka ifrat för
flickornas undervisning i huslig ekonomi, är
en känd sak. För att på allvar kunna få
en sådan undervisning införd i skolorna har
man låtit ämnet ingå i seminariekursen för
de blifvande lärarinnorna. För de
lärarinnor, som utexaminerats innan denna
anordning vidtogs, sörjer regeringen genom
feriekurser i huslig ekonomi.
I skilda trakter af Belgien hafva vi
funnit präktiga skolhus, och i en liten stad
uppe i Ardennerna, där vi vistades någon
tid, voro de båda skolhusen obetingadt de
ståtligaste byggnaderna på platsen, om några
storartade villor, som under senare tiden
uppförts på bergssluttningarna, undantagas
Den ena skolan var för gossar, den
andra för flickor, och undervisningen
bestreds af munkar och nunnor.
Vi voro riktigt glada öfver att hafva
gjort ett besök äfven i dessa skolor, ty vi
hade eljest fortfarande lefvat i den
föreställningen, att barn, som undervisades af
munkar och nunnor, skulle hafva det mycket
tråkigt i Skolan. Att så emellertid ej Mr
var fallet, kom man snart underfund med.
Det mest innerliga och hjärtliga förhållande
rådde mellan lärare och lärjungar, och
under fristunderna voro lärarne så att säga
medelpunkten för barnens lekar.
På den tiden jag själf var skolyngling
vill jag minnas, att det i den skolstadga,
som hvarje termin högtidligen upplästes, var
bland annat upptaget förbud mot
biljardspel. Man må då ej undra öfver min
förvåning att finna en biljard i själfva
skolhuset i den belgiska bergsstaden.
Förvåningen minskades icke däraf, att
mun-karne-lärarne undervisade gossarne i den
ädla idrotten. Gifvetvis förekom denna
undervisning utom det egentliga programmet
och utanför skoltiden. Med detta jämte
andra lekar vunno lärarne otvifvelaktigt sitt
mål att locka till sig barnen under den från
skolan lediga tiden för att äfven då kunna
inverka på dem.
I ena ändan af skolhuset fanns ett
kapell, och äfven här hade lärarne att
vägleda barnen. Den stora färdighet publiken
visar i en mängd stycken vid de otaliga
mässorna och processionerna finner sin
förklaringsgrund däri, att skolan på detta sätt
tagits i anspråk som kyrkans
medhjälpa-rinna.
Man må dock ej föreställa sig, att alla
Belgiens skolor äro ordnade enligt nu
skildrade mönster. Vi hafva uppehållit oss
något längre vid denna skola blott for hennes
ovanlighets skull och för att bibringa
föreställning om de af religiösa kongregationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
