Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40. (770.) 30 september 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
fädernesland. Ungdomen bör lära sig att
på ett rätt sätt fylla den plats, på hvilken
den under lifvet kommer - att stå, så att
hvar och en gör det han kan och bör göra
för fosterlandet. Det våra förfäder utfört,
bör mana till att äfven vi utföra något eller
gå framåt, särskildt emedan bättre
hjälpmedel än fordom nu finnas. Folket bör
uppfostras till att högt akta vårt land med
dess i många afseenden rika hjälpmedel
till förkofran i olika afseenden. Vårt land
skall sant skildras både i geografiskt och
historiskt hänseende, likaså öfriga länder
och folk.
Såsom ett önskemål framställdes, att de
första begreppen i statsförfattning och
statsförvaltning eller någon lagkunskap måtte
bibringas, på det att den blifvande
medborgaren måtte ha någon insikt däri.
Äfven påvisades den praktiska nyttan af
insikt i nationalekonomiens första begrepp,
hvilket skulle medföra större motståndskraft
mot de socialistiska läromeningarna. Dock
torde undervisningen i dessa senast nämda
ämnen böra öfverlämnas till andra
undervisningsanstalter.
Den första önskan, som kunde
framställas, är, att alla folkskolor i hela vårt land
inrättades såsom normalplanen under litt.
A angifver, och skulle då ett stort steg
framåt på folkskolans utveckling ha blifvit
taget.
De uppväxande böra i skolan få lära sig
att fylla sin plats i samhället. Skolan skall
göra, hvad hemmen icke kunna utträtta.
Skolans skyldighet är icke blott att bibringa
teoretiska kunskaper utan äfven, och lika
viktigt, meddela praktiska färdigheter. De
praktiska öfningarna böra i folkskolan
förekomma i lika stort mått och ha lika stort
värde som de teoretiska. Praktiskt arbete
bör ha större utrymme, så att fullt ut lika
stor tid till detsamma må beredas som
till teoretiska kunskapers inhämtande, på
det att arbetet icke blott kan utföras utan
äfven älskas. Från tendensen att arbetet
förringas kan skolan icke fritagas.
Ordningssinne, karaktärsbildning, praktiska
färdigheter och hängifvenhet åt ideella mål,
de äro det skolan bör sträfva att kunna
bilda och gifva. I ritning, trä- och
metallslöjd, kvinnligt handarbete, hushållslära
o. d. bör undervisning meddelas.
Folkskoleväsendet i de större
städerna.
Ytterligare uttalanden af Stockholms
folkskollärareförening’.
Vid föreningens sammanträde sistlidna
lördag fortsattes behandlingen af det förslag
till uttalande, föreningens kommitterade
afgifvit i fråga om förslaget till
folkskolestadga för rikets större städer. De fyra
sista punkterna blefvo därvid föredragna och
godkända. Yi redogöra här för
hufvudinnehållet af desamma. (Om föreningens förut
gjorda uttalanden I frågan se n:r 38 af
denna tidning.)
6. Åtgärder mot skolförsummelser.
»En lång erfarenhet har lärt», yttrar
föreningen, »att ett barn, som börjar att
förfallolöst uteblifva från skolan, genom ett
kraftigt och ögonblickligt ingripande kan
räddas från att blifva hvad man kallar en
skolkare. A andra sidan har ett dröjsmål
med försöket att föra den vilsekomne
tillrätta i de flesta fall ledt därhän, att
räddning med mildare medel ej kunnat
åstadkommas.» För att kunna eftertryckligt
motarbeta »redan de gryende anlagen till olofligt
uteblifvande från skolan» anser föreningen
det gagneligt, att för de större städerna
anställdes särskilda tillsyningsmän, hvilka skulle
hafva öfvervakande af barnens skolgång till
sin hufvudsakliga syssla. Med afseende
härpå hänvisar föreningen till Norrköpings
skoldistrikt, där sedan flera år en sådan
anordning med fördel praktiserats. Den af
k. m:ts kommitté föreslagna hänvändelsen
vid skolförsummelser till myndigheter af
olika grader synes föreningen innebära i det
närmaste samnia fara för tidsutdräkt som
den nuvarande anordningen. Enligt
föreningens åsikt borde därför bestämmelserna
för sådana fall, där anmälan och däraf
föranledt beslut af vederbörande myndighet
skall fattas, vara sådana, att proceduren blir
så litet tidsödande som möjligt, för hvilket
ändamål beslutanderätten i dylika ärenden
borde öfverlämnas åt den skolan närmast
öfverordnade myndigheten.
7. Tillsyn öfver skolgången.
I § 52 af stadgeförslaget heter det bland
annat: »Läraren skall hafva noggrann
tillsyn däröfver, att barnen ordentligt begagna
undervisningen, för sådant ändamål besöka
försumliga barns hem» o. s. v. »Vikten
däraf», yttrar föreningen, »att läraren
utöfvar noggrann tillsyn öfver skolgången, kan
icke nog kraftigt framhållas; likaså att för
framgången af skolans arbete en jämn
skolgång och ett godt samförstånd mellan hem
och skola äro bland de främsta villkoren.»
Hvarje samvetsgrann lärare måste därför
känna sig moraliskt skyldig att besöka sina
lärjungars hem, ej blott de försumligas.
Men en förtroendefull och fruktbringande
samverkan mellan skola och hem
åstadkommes bäst - såsom nu sker - på
frivillighetens väg. Skulle ofvan anförda förslag
till bestämmelse blifva lag, finge lärarens
besök i hemmen, särskildt då anledningen
vore ett barns uteblifvande från skolan,
karaktären af en rättshandling, grundad i
ett för läraren lagstadgadt åliggande.
Härigenom skulle i många fall ett godt
samarbete mellan hem och skola kunna
omintetgöras.
Den föreslagna bestämmelsen om juridisk
skyldighet för läraren att vid fall af
skolförsummelser besöka hemmen finner
föreningen icke blott obehöflig utan äfven mindre
lämplig och anser det därför önskligt, att
densamma utgår ur förslaget; detta så
mycket mer, som grundsatsen om samverkan
mellan hem och skola är tydligt uttryckt i
§ 37, mom. 3, där det till momentet, sådant
det lyder i § 29 af gällande folkskolestadga,
gjorts följande tillägg: »Läraren bör ock,
så mycket som möjligt är, för barnens upp
fostran anlita föräldrarnes medverkan.»
8. Den fortsatta undervisningen.
Enligt k. m:ts kommitterades förslag skulle
den fortsatta undervisningen för dem? som
genomgått lärokursen i den egentliga
folkskolans fjärde årsklass, tillgodoses dels
genom en folkskolans högre afdelning och dels
genom fortsättningsskola. Dessutom skulle
för de lärjungar i skolåldern, hvilka på
grund af fattigdom eller mindre begåfning
erhållit tillstånd att få lämna folkskolan
före inhämtandet af hela lärokursen, beredas
tillfälle att i ersättningsskola underhålla
förvärfvade kunskaper och, så vidt möjligt är,
däri förkofra sig. Anordnandet af en
folkskolans högre afdelning för de lärjungar,
»som hafva odelad tid att ägna åt skolan»,
skulle öfverlämnas åt skoldistriktet såsom
dess frivilliga sak. Däremot skulle
fortsättningsskolan, afsedd för de lärjungar i
skolåldern, »hvilka blott delvis kunna
använda sin tid för vidare utbildning», vara
obligatorisk för skoldistriktet.
Föreningen anser, att k. m:ts kommitté,
som erkänt behofvet af en öfverbyggnad
på folkskolan, bort taga steget fullt ut och
föreslå icke allenast, att fortsättningsskolan
göres obligatorisk, utan äfven att i de
städer, där denna folkskolestadga komme att
vara gällande, borde inrättas en folkskolans
högre afdelning, omfattande en eller flera
årsklasser.
9. Hygienisk inspektion.
I afseende på folkskolans hygieniska
förhållanden, hvilka på senare tiden med allt
skäl tillvunnit sig ganska stor
uppmärksamhet, innehåller stadgeförslaget i § 64
(affattad i öfverenstämmelse med allmänna
folkskolestadgans § 55) endast följande:
Skolstyrelse skall draga försorg därom, att
skolhusen eller de eljest till skolorna
upplåtna rum nöjaktigt underhållas, att
skollokalerna uppvärmas och hållas rena samt att
tjänliga anordningar för beredande af
erforderlig luftväxling vidtagas.
Föreningen hänvisar till »Stadga för
rikets allmänna läroverk», enligt hvilken vid
dessa läroanstalter skall anställas särskild
skolläkare med vissa bestämdt angifna
åligganden. Därefter yttrar föreningen bland
annat:
Det torde svårligen kunna bestridas, att
det är samhällets plikt i ej mindre grad
rörande folkskolan än de allmänna läroverken
att sörja för, att lärjungarna icke under
skolarbetet ådraga sig ohälsa. Barnen och deras
föräldrar kunna med så mycket större skäl
göra anspråk härpå, som barnen äro pliktiga
att besöka skolan.
Då det emellertid för närvarande ej kan
förutsättas, att vare sig skolstyrelserna eller
lärarne i allmänhet äga de insikter i skolhygien,
som äro nödvändiga för det rätta
handhaf-vandet af hithörande angelägenheter, så måste
det anses synnerligen önskvärdt att mera
kompetenta personer förordnades att
öfver-vaka folkskolans hälsovårdsförhållanden.
Vidare påpekar föreningen, att hygienisk
inspektion är införd vid skolorna i flera
andra länders större städer, och framhåller
därpå, att »särskildt vid fall af smittosam
sjukdom ett hastigt ingripande från
skolläkarens sida skulle kunna blifva af stor be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
