Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 43. (773.) 21 oktober 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 43
ungdomens öfveransträngning behandlades,
uttalat som sin mening, att slöjdens
införande i skolorna vore ett medel för att
förekomma Öfveransträngning. .Detta uttalande
frambragte en ordentlig storm af ovilja
bland mötets deltagare och deltagarinnor.
En förklarade rent ut,, att i hr Palmgrens
förslag stack materialismen fram sina klor.
En annan undrade, om hr Palmgren vore
vid sina fulla fem, enär han kunde yrka
på kroppsarbete i skolan. Till de många
goda och nyttiga egenskaper, hr Palmgren
besitter, hör äfven en stor kallblodighet.
Han behöll därför sitt lugn, och när
stormen något saktat sig, utvecklade han sina
åsikter, som nu emottogos på ett helt annat
sätt, än då de i några få ord först hade
framkastats. Flera personer kände sig
tilltalade af dem, bland andra rektor P. A.
Siljeström och fru professorskan Anna
Retzius, f. Hierta.
En tid därefter öppnade hr Palmgren
Praktiska arbetsskolan. Och när denna
fortgått några terminer och han därunder
hört, att föräldrar och målsmän klagade
öfver, att öfveransträngning rådde i våra
skolor, och att detta dels berodde därpå,
att skolämnena voro för många, dels ock
därpå, att många barn hade så svårt att
lära, hade hr Palmgren utom slöjden ett
annat botemedel till hands. Detta var just
valfrihet i alla inom hvarje klass
förekommande läroämnen.
Hr Palmgren ansåg dock, att mycket,
som gick och gällde för öfveransträngning
och mindre god fattningsgåfva, egentligen
hade sin rot i försumlighet och lättja hos
ungdomen. Han hade kommit till den
uppfattningen, att talet om »svårt att läsa» i
synnerhet användes, så snart en gosse
genom bristande flit och arbete icke går
igenom en skolas klasser så fort som
föräldrarna önska. Detta tal vore därför i många
fall blott och bart en »lättjans ljufligaste
och bekvämaste dunkudde-». På den
slumrar icke blott lärjungen själf in utan äfven
hans föräldrar och anhöriga. »Och
bekvämt är det otvifvelaktigt, då man brustit
i flit, ihärdighet, omtanke och dagligt
öfvervakande och skolarbetet därför misslyckas
eller måste afbrytas, att kasta skulden icke
på egen försummelse utan antingen på
skolan, som ställer allt för stora fordringar på
lärjungen, eller på vår Herre, som så illa
utrustat den stackars gossen.»
Däremot inträder nog öfveransträngning,
då föräldrar och målsmän fordra, »att de
flitige-sjuklige eller de
flitige-obegåfva-de lärjungarna» skola så forceras i sitt
arbete, att de måtte kunna följa med
de flitige, friska och begåfvade lärjungarna.
Våra allmänna läroverk äro dock i
allmänhet icke afsedda för den förstnämda
kategorien af lärjungar; och föräldrar och
anhöriga böra väl ej heller ställa samma
fordringar på sistnämda slag af ynglingar som
på de andra, eller de mera flitiga och
begåfvade.
Det är visserligen en svaghet i våra
allmänna läroverks organisation, att de äro
afsedda egentligen endast för de sistnämda.
Därför måste ju ock öfveransträngning
uppstå, då föräldrar måste sätta mindre begåf-
vade barn att täfla med andra bättre
utrustade. Dock beror Öfveransträngningen
icke endast på detta sakförhållande, utan
den härflyter i de flesta fall lika mycket
från bristande daglig tillsyn och omvårdnad
om barnen i hemmen som från allt för
stora fordringar frän skolornas sida. »Ingen
förnekar», menar hr Palmgren, »att
skolorna ha brister och fel, men huru många
af oss föräldrar gifva hemmen och oss
själfva någon liten skuld i skolornas
skröplighet. »
Men genom ämnesvalfrihet kan ock
öfveransträngning förekommas. Grenom den
uppkommer för ynglingen, som däraf
begagnar sig, åtskillig ledig tid. Föräldrar och
målsmän böra då i samråd med lärarne
lämna ynglingen tillfälle att deltaga i något
för hans blifvande lefnadskall lämpligt yrke
eller sysselsättning. Han kan biträda i
faderns affär eller handtverk, besöka någon
handelsskola eller annan specialanstalt för
utbildning till det eller det yrket. Men huru
målsman utanför skolan öfverkäkar
ynglingens sysselsättning, blir den förres ensak.
Hufvudsaken för lärjungen är, att skolan
icke så upptager hans tid, att hon
därigenom lägger hinder i vägen för hans
utbildning till en nyttig medlem inom de mera
praktiska yrkena.
Våra allmänna läroverk äro egentligen
afsedda för danande och utbildning af
ämbetsmän. Men icke alla kunna blifva
ämbetsmän. Många få måhända ej öns gå
igenom skolan, därför att de blifva efter i
ett ämne, ehuru de kanske äro mycket
skickliga i ett annat. De beröfvas
följaktligen all undervisning, därför att de sakna
anlag för ett visst ämne. I en skola, där
valfrihet i alla inom en klass förekommande
läroämnen råder, behöfver ett dylikt
förhållande icke förekomma. Lärjungarna
kunna på detta sätt få ägna sig åt de ämnen,
för hvilka de ha anlag och begåfning.
Grenom införande af valfrihet skulle ock
skolan mera än förut komma att utveokla
de särskilda anlagen samt individualiteten
och karaktären hos lärjungarna.
Beskyllningen för att våra skolor endast främja
de teoretiska kunskapernas inlärande hos
ungdomen, men håller den afskild från det
praktiska lifvet skulle ock, menar hr Palmgren,
genom denna valfrihet komma att upphöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
