Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (775.) 4 november 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 45
gudstjänst kunde ord för ord upprepa
predikan, evangeliet, bönerna, kungörelserna, det
ena efter det andra, allt utan ringaste
begrepp om innehållet. Djupt i Tegnérs
innersta gömde sig en ångestfull känsla af
delaktighet i detta mörka arf, och det blef
honom en fix idé, att han förr eller senare,
liksom brodern och åtskilliga andra
medlemmar af ätten; skulle blifva sinnesrubbad.
Af någon egentlig skolundervisning kom
Tegnér, såsom antydt ar, aldrig i åtnjutande.
Läsa fick han lära vid moderns spinnrock;
för öfrigt handleddes han efter faderns död
af sina bröder, Lars Gustaf och Elof. Af
ett bref från hans elfte år finner man, att
han då börjat läsa Bergklints /Sammandrag
af alla vetenskaper», Millots Gamla
statshistorien, Lagerbrings svenska historia,
Werners lilla »Genväg, hvarefter det latinska
språket med mindre möda af ungdomen vid
skolorna läras kan», Sjögrens glosbok,
Cornelius Nepos och Ciceros bref m. m. Dessa
studier voro emellertid till den grad
kortvariga, att den eljest så minnesgode Tegnér
under sina senare år icke af dem hade den
ringaste hågkomst. Alla moderns besparingar
åtgingo för de båda äldre brödernas studier;
för den yngste återstod intet.
Till en början fick »Esse» därför stanna
hemma och hjälpa modern, bland annat med
bokföringen af hennes tionde. Den
praktiska färdighet och ovanliga noggrannhet,
han härvid ådagalade, väckte uppmärksamhet
hos en af faderns vänner, krön
obefallnings-mannen Jakob Branting på Högvalta,
hvilken tog gossen till sig och gjorde honom
till sitt biträde.
I denna ställning fick Tegnér genomgå
en skola, som - trots friheten frän läxplugg
eller kanske just till följd häraf - blef
grundläggande för hans framtid. På kontoret
utbildades han till en god skrifvare och snabb
räknare, och under fristunderna fick han
deltaga i de landtliga göromålen. Men
under tiden fortgick hans inre utveckling.
Medan han följde Branting på dennes
vidlyftiga uppbördsresor genom fögderiet, mottog
han ett outplånligt intryck af den äkta
svenska naturen, hvilken »själf diktar i stora,
men vilda former», och där »de gamla
gudarne ännu gå skenbarligen omkring i
vinterkvällen». Sagorna och sångerna om dessa
gamla gudar utgjorde ock under dessa år hans
käraste läsning, ehuru visserligen icke hans
enda »Ehuru jag icke förstod något annat
språk än svenskan», berättade han sedermera,
»läste jag dock allt hvad jag kunde
öfverkomma, helst i vitterhet och historia » Och
hvad han såg och läste gled icke spårlöst
förbi hans själ, utan satte hans fantasi och
känsla i lefvande verksamhet, hvarigenom
de ur naturen och sagan mottagna intrycken
omdanades och kläddes i poetisk gestalt.
Då Tegnér var på sitt fjortonde år, blef
det för Branting klart, att de medfödda
anlagen hänvisade fostersonen till en helt
annan lefnadsställning än fogdeskrifvarens och
kronobefallningsmannens. Han beslöt
därför, ait Esaias skulle studera, samt utverkade,
att han fick komma till sin broder Lais
Gustaf, som vid denna tid var informator
hos en kapten Löwenhjelm på Malma.
Nu började på allvar Tegnérs studier. Hans
framsteg voro utomordentliga. På tre kvarts
år genomgick han i latinet grammatika och
ordbok samt hela Cornelius Nepos, i
franskan dessutom Telemaque. Därefter ansågs
han kunna reda sig själf, och på egen hand
studerade han under följande halfår en rnlngd
latinska prosaister och poeter, de senare så
grundligt, att han ännu på äldre dagar kunde
stora stycken därur utantill. Samtidigt
lärde han sig, likaledes på egen hand,
engelskan ur Macphersons Ossian.
Efter 15 månaders vistelse åtföljde han
brodern till dennes nya anställning hos
brukspatron Myhrman på Ramen. Studierna
fort-gingo här med samma energi. Hvad som
i främsta rummet tilldrog sig femtonåringens
uppmärksamhet var de digra bokskåpen med
deras svenska, engelska och franska samt
romerska och grekiska författare af alla slag.
Hans särskilda favorit blef en gammal
folioupplaga af Homer, ur hvilken han nu
hämtade på en gång poesi och grekiska; hans
läslust räckte dock till äfven för Horatius
samt för Racine, Voltaire och Rousseau
m. fi. Hans biograf Böttiger berättar om
hans studiesätt bland annat följande:
Han slukade grekiska, l äskade sig med
latin och njöt ett och annat af de lefvande
språken som efterrätt. Det är af en hans
trofaste ungdomsvän och dåvarande
kammarkamrat med full tillförlitlighet uppgifvet,
att under de knappa sju månader, som första
vistelsen på Ramen varade, han tre gånger
hade genomläst Iliaden, två gånger Odysséen
samt inom latinets område Horatius,
Virgilius och Ovidii Metamorfoser. Mera lättlästa
böcker, och till dessa räknades utom svensk
och fransk vitterhet äfven romerska och
engelska historieskrifvare, hörde till hans
förströelser på mellanstunderna. - - -
Hvad i öfriga undervisningsämnen hans bror
på skolkarmnareii meddelade sina lärjungar,
uppsnappades vanligen samtidigt af Esaias,
som i ett hörn af rummet var sysselsatt med
helt andra studier. Så, midt under sin
läsning af en latinsk författare, angrep han en
gång plötsligt broderns förklaring af några
Lockes lärosatser, bevisade ögonskenligen,
att både de och förklaringarna voro
enfaldiga, och sjönk därpå tillbaka till sin
romerska läsning, under det att brodern, ej utan
välbehag och synbar förnöjelse,, medgaf, att
den objudne opponenten på sätt och vis hade
rätt.
Sedan Tegnér tillbragt ett halft år hos
modern på Eskilsäter, under hvilken tid
han fortfarande mest lefde bland sina
greker och romare, återkom han på hösten
1798 till Ramen, där han nu blef kamrat
ined broderns lärjungar och tillika lärare
för dessas yngre bröder. Efter ett år hade
hans studier fortskridit så långt, att han
kunde begifva sig till universitetet i Lund.
Hans arbetsförmåga och framsteg väckte
här stort uppseende, och det hette allmänt,
att han i sin vid knappa 17 års ålder
aflagda studentexamen visat sig kunna rnera
latin och grekiska än som behöfdes för
graden. Efter två års akademiska studier
antogs han till e. o. amanuens vid
universitetsbiblioteket, och i maj .1802 aflade han
filosofie kandidatexamen med högsta betyg
i alla ämnen utom ett.
Detta var onekligen en lysande
lärdoms-bragd af en 19 Va års yngling, som sex år
förut varit fogdeskrifvare - sä mycket mera
lysande, som de nästan helt och hållet
själf-förvärfvade kunskaperna visade sig vara af
grundligaste art och ingalunda något blott för
tillfället inpluggadt minneskram. Den
öfveransträngning, som för deras tillägnande
erfordrats, skulle helt visst hafva verkat
nedbrytande och förslappande, såvida
densamma icke i väsentlig mån neutraliserats
af tvänne synnerligen gynnsamma
motverkande omständigheter - den ena: det
sunda landtlifvet på Ramen med dess ystra
lekar och idrotter, den andra och utan
tvifvel viktigaste: den kroppsliga och
andliga mognad samt den häraf beroende
friskhet och energi, hvarmed den unge Tegnér
kunnat inträda på studiebanan. Äfven hos
rikt utrustade naturer brukar mandomstiden
ej sällan svika de löften, som en forcerad
utveckling under ungdomen gifvit. Hos
Tegnér efterföljdes studieåren af hans
egentliga glansålder, utmärkt genom den
rastlösaste verksamhet, den frodigaste och
fullödigaste alstring. Tvifvelaktigt torde vara,
om detsamma skulle blifvit fallet, ifall
de år, han tillbragte på Högvalta, Malma
och Ramen, i stället hade blifvit tillbragta
på trivialskolans och gymnasiets bänkar.
Ett är åtminstone tämligen visst: att han
i senare fallet ej såsom skald skulle blifvit
den han nu blef
Fridtjuv Berg.
skolläraren.
Fyll ditt ändamål, ty viktigt är det,
du, som ammar blomman af vårt land!
Mer än mänskolycka, mänskovärdet
anförtros uti din hand.
inns, att en gång tidehvarf, som komma,
fordra din f or mynd ctr räkning in,
och att tacksamhetens ros vill blomma
ibland grafvar helst på din!
Lef uti det goda du kan bilda! -
hvarje ädel lefver helst däri.
Stärk det svaga hjärtat, böj det vilda,
lär oss blott att mänskor bli!
Att när döden en gång skall oss flytta
utur tidens seminarium hän,
icke utan frukter, utan nytta
blommat dina unga trän.
Esaias Tegnér.
silhelm Sorlen.
t åt svenska folkskolan med odelad hän-,
gifvenhet och kärlek vigdt lif slöts
sistlidna lördags förmiddag, då rektorn vid
folkskollärareseminariet i Uppsala Magnus
Vilhelm Norlén afled vid 70 års ålder.
Född den 23 mars 1826 i Stockholm, där
fadern var kammarråd, erhöll N. efter
aflagd student- och prästexamen år 1859
anställning som lärare vid folkskolan i Gamla
Uppsala och intogs under denna sin
verksamhet af en så varm kärlek till
folkskolan, att han beslöt sig för att åt densamma
ägna hela sitt lifs gärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
