Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (778.) 25 november 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 48.
(778.)
STOCKHOLM, 25 NOVEMBER 1896
15:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., */4 år l,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
Allm. tel. 6OOO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå
samt å allm. tidningskontoret
Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och vigselannons
l kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndags afton för att
inkomma i veckans nummer.
Tegnér och skolan.
3.
I de skolorganisatoriska frågorna, hvilka
till sin natur äro af politiskt-pedagogisk
art, har utvecklingen till det mesta redan
gifvit Tegnér orätt samt kommer med tiden
att göra det i ännu högre grad. Hans
uttalanden härutinnan hafva därför numera
hufvudsakligen ett biografiskt och
skolhisto-riskt intresse.
Annorlunda förhåller det sig i allmänhet
med hans tankar i rent pedagogiska och
metodiska frågor, hvilka ju hafva sin
tyngdpunkt icke i det politiska utan i det
psykologiska. Med afseende på dem befann
sig Tegnér såsom skald mer inom sitteget
område. Något egentligen ursprungligt och
för honom egendomligt i hans uttalanden
därom finner man visserligen icke heller,
men han har dock ofta förstått att gifva
de gamla kända grundsanningarna en så
frisk, så glänsande och slående form,
att han här flerstädes påminner om
Rousseau, hvilken ock af alla pedagoger
torde varit den, som han bäst kände och
mest beundrade.
#
I bests* tfi o in gen af uppfostrans yttersta
. mål igenkänner man Kants och Schillers
tankar, uttalade med äkta tegnérskt
tonfall: »Ingen är värd mer eller mindre än
det rätta, som han vill, eller det sanna,
som han vet»; »det väsentliga ligger till
vänster i bröstet, människovärdet bitter i
hjärtat»; idealet är »hufvuden utan
dimma och hjärtan utan fläck».
En återklang af Lessing förnimmer man
i påvisningen af uppfostran såsom en del
af lifvet och utvecklingen i det hela:
öm. man med uppfostran förstår allt det,
’ som bidrager att utveckla de mänskliga för-
mögenheterna, så är hela det mänskliga lifvet
en uppfostran. Hvad som ligger mellan vag-
gan och grafven är i detta afseende en
skoltid; döden är den sista, den allvarliga
dimis-sions-examen till ett högre läroverk.
Fullfölja vi denna föreställning, så måste vi
slutligen hinna till idéen om en högre
uppfostran. Ty har den enskilde sin uppfostran
genom ett människolif, så måste äfven,
människosläktet äga sin genom summan af de
enskildes lif, den ena generationen måste vara den
andras uppfostrare, all närvarande bildning
måste utveckla sig ur en föregående och i
sin ordning förbereda en efterföljande. Vi
måste i detta afseende antaga ett
fortskridande från släkte till släkte, och när vi
tycka oss märka ett stillestånd eller en
återgång, då är det mänsklighetens skolferier,
gifna med afsikt att stärka krafterna till högre
framsteg. Med ett ord, det måste finnas en
människosläktets uppfostran i stort:
protokollet däröfver är världshistorien.
Fullt i Comenius’, Rousseaus och
Pestalozzis anda var Tegnérs åskådning af
undervisningens väsende och undervisarens däraf
beroende ställning.
Till lärjungen - sade han -hör icke blott
anlaget utan äfven själfva uppfattandet; ty
ingen verklig kunskap växer, som stenarna,
an-organiskt, genom yttre tillsättning, utan
den växer organiskt som blommor och djur,
därigenom att den assimilerar
näringssafterna. Till läraren åter hör det gifna
anlagets väckelse och riktning samt framställandet
af ämnen för dess utöfning. Läraren skall
således egentligen utstaka och jämna vägen,
men lärjungen måste själf gå den, ingalunda
bäras som en ofärdig.
Härmed’ var Tegnér inne på den
nutida pedagogikens hufvudkraf - det på
uppfostrans naturenlighet:
Men skall läraren kunna väcka barnets
anlag och ge dem sin riktning, så måste han
förut eftertänka, hvad ordning naturen själf
följer vid deras utveckling. Skall han kunna
bestämma läroämnena, så måste det ske i
öfverensstämmelse med de krafter, som i
barnaåldern äro verksamma. All kunskap börjar
hos människan med det konkreta och
öfvergår därifrån till det abstrakta. Detta bör
därföre äfven vara skolans gång, och dess
grundsats den, att man i allt bör börja med det
enskilda och därifrån uppstiga till det
allmänna. Det är ett länge erkändt fel i vårt skol-
system, att det ej gjort tillbörligt afseende
härpå. Vid sitt första inträde i skolan
möttes gossen af icke blott främmande utan
äfven fientliga makter: katekesen,
grammatikan och räknetaflan. Den förstnämda
innehåller en reflexionskunskap, vida
öfversti-gande hans fattningsgåfva; den andra är en
abstraktion af ett språk, hvaraf han ännu ej
känner det ringaste; den tredje visar honom
förhållanden, som han i denna abstrakta form
ej kan tänka sig. Emellertid tvingades han
att på en gång intaga detta; men han kunde
ej smälta det, därföre gick det som det kom
utan att kvarlämna någon näringssaft. På
detta sätt fullproppades och öfverlastades
minnet, men begreppet satt och hungrade.
De förmögenheter, som utvecklas under
barndomsåldern och alltså böra bestämma
läroämnena i barndomsskolan, äro enligt
Tegnér väsentligen fyra: l)
åskådningsförmågan, 2) språkförmågan, 3) sinnet för det
underbara, 4) religionssinnet.
Körande åskådningsförmågan, med
afseende på hvilken Tegnér uttryckligen hänvisar
till Pestalozzi såsom ett förträffligt
föredöme, uttalade han bland annat:
Åskådningsförmågan l ämnas i allmänhet
obegagnad vid den första undervisningen, hvilket
är orätt i dubbelt hänseende. Först därföre,
att ingen betraktar så gärna, så innerligt, så
skarpt som barnet, och icke kan ha fått en
sådan drift förgäfves; för det andra, att
åskådningsförmågan, rätt begagnad såsom
uppfost-ringselement, liggettill ^gniffL både för
naturläran och för mat^JÉWsenMförra afseendet,
eller hvad naturlafeSW^|^^å vodlSnsJdigt,
att den gamla iåH^lgf^orbis^^us åter
upplifvadés, likväl unde^Ten m^P^jfttbildad
form: på det sätt nämligen, att Tiggarna i
hvarje lärosal voro behängda
roj&cPillumine-rade afbildningar af de märkvärdigaste
naturföremål, vetenskapligt ordnade. Till en
början borde barnet blott betrakta dem, och
skulle, till följd af sin naturdrift, inom kort
bli hemmastadt ibland dem.
Om språkförmågan och
språkundervisningen har Tegnér yttrat sig oftare och
utförligare än om något annat pedagogiskt
ämne. Spörsmålet härom var emellertid då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
