Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (778.) 25 november 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 48
SVENSK LÄRARETIDNING.
677
uppgick lärjungeantalet i Stockholms
folkskolor till 22,588, under det att
invånareantalet i vår hufvudstad belöpte sig till
267,100. I Kristiania uppgår barnantalet i
folkskolorna alltså till ungefär 11 X af
befolkningen men i Stockholm till
obetydligt mer än 8 % af invånareantalet. Hade
barnantalet i folkskolorna i förhållande till
befolkningen varit lika stort i Stockholm
som i Kristiania, så skulle vår hufvudstads
folkskolor vid slutet af förra året alltså
haft ungefär 29,000 lärjungar eller bortåt
7,000 mer än det då verkligen i samma
skolor befintliga antalet.
De skolpliktiga barnens antal utgjorde
vid ifrågavarande tidpunkt i Kristiania
omkring 14 % af befolkningen och i
Stockholm ungefär 12 %. Härvid är att märka,
att skolplikten i Norge räknas från 61/a
till 15 år och hos oss från 7 till 14 år.
En annan jämförelse är ganska
intressant: i båda hufvudstäderna hafva 76 %
af de skolpliktiga barnen besökt folkskolan.
Såsom medel att kunna förmå tredskande
föräldrar att sända sina barn till skolan
äger skolstyrelsen i Kristiania att ådöma
böter. Under förra året blefvo föräldrar
till 17 barn ålagda att betala bötesbelopp
från 2 till 10 kr.
Något sådant straffmedel för försummad
skolgång hafva skolstyrelserna icke till sitt
förfogande hos oss. Vår skolstadgas
föreskrift, att skolrådet kan besluta att taga
barnen från föräldrarna, såvida de ej låta
dem gå ordentligt i skolan, vore dock
alldeles tillräcklig, om nämligen skolråden
också förfogade öfver erforderliga
penningmedel för att kunna utackordera barnen
hos andra personer. Då så ej är fallet,
är skolrådet ofta urståndsatt att begagna
sig af denna rätt, ifall vederbörande
fattigvårdsstyrelse ej finner sig hugad att
utan-ordna, hvad som för ändamålet behöfves.
Häri torde man kunna söka en af
anledningarna till att barnens skolgång tyckes
vara i någon ringa mån jämnare i Kristiania
än i Stockholm. En annan anledning torde
ligga däri, att man i Kristiania på särskildt
sätt tagit vanartade barn om hand.
Kristianias 14 föreståndare för
folkskolorna eller som de kallas öfverlärare uppnå
alla samma lön eller 3,500 kr. jämte
husrum och bränsle eller en ersättning härför
af 700 kr. Af Stockholms 9
folkskoleföreståndare eller förste lärare finnas däremot
ej två som åtnjuta med hvarandra lika
löneförmåner.
I Kristiania är slutliga lönen för
samtliga manliga lärare 2,400 kr. och för
lärarinnorna 1,400 kr. En lärarinna vid hvarje
skola uppbär dessutom i egenskap af
till-syningslärarinna ett årligt arvode af 150 kr,
I Stockholm äro för manliga lärare tre
lönegrader, nämligen å 1,400 kr., 1,800 kr.
och 2,000 kr. och i hvarje lönegrad
tillkommer dessutom två ålderstillägg å 200
kr. Det är sålunda endast lärarne i högsta
lönegraden eller ett jämförelsevis ringa
antal, som blifva i tillfälle att uppnå samma
lön som lärarne i Kristiania. Extra lärare
i Stockholm uppbär 1,300 kr. om året.
För lärarinnorna i Stockholm äro två
lönegrader, nämligen å 1,400 kr. och 1,100
kr. för ordinarie lärarinnor, l hvarje af
dessa två lönegrader tillkomma dessutom
två ålderstillägg å 100 kr. De extra
ordinarie lärarinnornas lön är nedsatt till 1;000
kr. om året.
Kristiania kommuns bidrag till
folkskolorna för år 1895 uppgick till 870,976 kr.,
under det att Stockholms kommun för
samma tid bidrog med 844,320 kr. Fördelar
man dessa bidrag på invånareantalet i de
respektive städerna, sä finner man, att
hvarje invånare i Kristiania bidrager till
folkskoleväsendet med omkring 5 kr., under
det samma bidrag i Stockholm endast med
några öre öfverstiger 3 kr.
I Kristiania äro de där befintliga 5
skolköken sorterande under skolstyrelsen, och
lärarinnorna vid dem aflönas af samma
styrelse enligt för öfriga lärarinnor
gällande grunder. Man har förstått, att
»okunnighet i husliga sysslor är det största
slöseri såväl i de enskilda hemmen som för
hela nationen, och att utgifterna till
skolköken betala sig mångdubbelt igen i form
af ökadt national välstånd och större
välmåga i socialt och moraliskt hänseende».
Den bekante professor Torup i Kristiania
yttrar härom:
Principerna för en förnuftsenlig näring
hafva förvärfvat sig förträffliga
bundsförvanter i skolköket. Man kan svårligen
öfver-skatta den hjälp, som härigenom tillskyndas
saken. Hvarje elev, som har genomgått
dessa små hygieniska laboratorier, skall ute
i lifvet bilda ett centrum, hvarifrån
kunskaperna om och fordran på en hälsosam näring
skola utbreda sig till hemmen.
Oaktadt det första skolköket i Stockholm
öppnades, innan man ännu i Kristiania hade
börjat någon undervisning i den vägen, har
skolornas styrelse i Stockholm ej ännu tagit
någon egentlig befattning med
skolkökssaken, utan denna har måst kämpa sig fram
genom enskilda personers intresse för saken
och genom det understöd i ekonomiskt
afseende, som kommit bespisningen af fattiga
skolbarn till del vare sig på grund af den
enskilda välgörenheten eller på grund af
anslag från församlingarna. I en af vår
hufvudstads församlingar är dock saken
ordnad något annorlunda.
Vid 6 af Kristianias folkskolor äro bad
inrättade. Under förlidet år erhöll hvarje
elev i dessa skolor i medeltal 8 båd.
Vi hafva som bekant Skolbad införda
äfven vid vår hufvudstads folkskolor.
Oaktadt man nog allmänt erkänner den nytta
dessa bad åstadkommit, hafva dock hittills
endast vid fyra skolor barnen kommit i
åtnjutande af de förmåner, ett Skolbad har
att bjuda på.
För att kunna draga nytta af de
framsteg och förbättringar, som på folkskolans
område göras i andra land, beviljar
stortinget årligen medel till reseunderstöd åt
lärare. Kristiania kommun har synbarligen
ej ansett detta vara tillräckligt, ty ganska
många af dess lärare hafva af kommunen
uppburit understöd för att företaga
studieresor till utlandet. En vanlig anordning
vid sådana tillfällen är, att läraren under
sin bortovaro erhåller fri vikarie.
Visserligen måste man erkänna, att vår
hufvudstads folkskolor intaga en framstå-
ende plats, men detta hindrar dock ej, att
det skulle lända till dessa skolors fromma,
om en och annan lärare erhölle understöd,
så att han kunde besöka folkskolor på
annat håll. N- n.
FÖR DAGEN.
Läraren bör i allmänhet följa
sin klass.
Då skolrådet i en sydsvensk stad
nyligen funnit lämpligt besluta, att barnen
skola, då de flyttas från en klass till en
högre, ovillkorligen byta om lärare - en
anordning, som förr var ganska vanlig i
städerna men nu allt mer blifvit
öfvergifven - meddela vi ur
folkskoleinspektören d:r I. A. Lyttkens’ redogörelse för
Norrköpings folkundervisningsanstalter
följande beträffande de erfarenheter, som
i Norrköping samlats angående denna
sak:
Inom småskolan far lärarinnan följa sin
klass under tvänne år, d. v. s. genom hela
småskolans kurs. Inom egentliga folkskolans
lägre afdelning får läraren eller lärarinnan
emottaga barnen i första klassen samt
behålla samma afdelning barn, tills den hunnit
genomgå fjärde klassen. De barn, som ej
kunna följa med i en klass, nedflyttas till
en lärare, som har en lägre årskurs,
Denna anordning, att lärarne få under
flera år följa de barn, som de emottagit,
har visat sig vara mycket förmånlig.
Läraren lär fullständigare känna såväl barnen
som deras hem, får mera intresse för deras
undervisning och ledning, får själf skörda
eller åtminstone, så vidt de falla inom skolan,
se frukterna af sitt arbete. Han känner
ock mera ansvar för beskaffenheten af sin
skola och dess allmänna ståndpunkt under
dessa förhållanden än vid anordning med
ombyte.
Hans uppfostrande verksamhet blir ock
i hög grad befrämjad, emedan han slipper
att hvarje år få en ny obekant uppsättning,
i hvars behandling han knappt hunne att
sätta sig in uti, förr än tid vore att
öfverlämna den åt en annan lärare. Erfarenheten
har ock hittills visat, att denna anordning
har stora företräden framför den
anordningen, att hvarje lärare har sin årskurs, och
barnen efter genomgången af hvarje sådan
uppflyttas till en annan lärare. Läraren
stelnar ej heller så lätt i en slentrian, då
han får fortgå i kursernas meddelanden från
lägre till högre stadier, som då han ständigt
skall meddela samma årskurs.
Sådana barn, sona icke kunna uppflyttas,
måste däremot i allmänhet ombyta lärare,
men denna olägenhet blir en nödvändighet,
om man vill vinna den större fördelen att
få enkla läslag i så många skolor som
möjligt. Många af sådana nedflyttade måste
dock lämnas till särklasser och de slippa
sedan i allmänhet vidare omb3Tte af lärare.
Tillfälliga förhållanden, hänsyn till
bostädernas aflägsenhet m. m. föranleda äfven
mindre ombyten.
Från klassläraresystemet göres så till vida
undantag, att gossarnes gymnastik från och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
