Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (779.) 2 december 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 49
håller det sig i »elementarskolan» på
helt annat sätt. Där veta lärarne att
»egga» och »uppigga» sina lärjungar,
där följa de med sin tid, där samtala de
med sina gossar om Nansen och Andree
och begagna sig sålunda af
»detyppersta material till odling af de ungas både
intelligens och karaktär», där utdana
de praktiska människor, som
ögonblickligen kunna skilja på högra och vänstra
skrifbordslådan samt förstå att både gifva
och mottaga telefonbud o. s. v. Hvad
under således, att hr E. M. manar
folkskollärarekåren att blicka upp till detta
strålande mönster och söka följa dess
metoder l
Om den detta gör, så bör resultatet
blifva ypperligt, ty trots folkskolans
eländiga tillstånd är folkskollärarekåren -
säger han - »utmärkt, troligen den
förnämsta i världen»!
Af förestående torde framgå, att vi för
vår del icke kunna tillerkänna hr E. M:s
undersökningar det minsta vitsord.
Detta innebär emellertid ingalunda,
att vi skulle bestrida alla hans
påståenden. Sant är nämligen,
att den behållning af lefvande kunskap,
som barnen medföra från folkskolan, i
allmänhet är långt mindre än den borde
vara;
att folkskoleundervisningen allt för
mycket går ut på inpluggandet och
upprabb-landet af ord, och att detta i väsentlig
mån beror på undervisningsböckernas
ofta frasrika och ohjälpligt abstrakta
språk; samt
att utvecklingen af barnens intresse
och själfverksamhet ofta i en beklaglig
grad får stå tillbaka för sträfvandet att
kunna briljera vid en inspektion eller
examen.
Dessa missförhållanden äro sedan länge
kända och erkända af hvarje tänkande
lärare och lärarinna. Detsamma gäller
ock om deras enda radikala botemedel:
en sannare uppfattning af
barnaundervisningens mål. Så länge man
emellertid med hr E. M. använder det kriteriet
på nämda undervisnings godhet, att h
vilket barn som helst skall när som helst
kunna presentera hvem som helst hvilket
stycke som helst af hvilken genomgången
kurs som helst - så länge är ingen
verkligen genomgripande förbättring möjlig.
Läsårsafslutning och flyttning
i folkskolan.
Folkskolestadgans § 45 bestämmer, att
»flyttning till högre klass verkställes på
bestämd tid hvarje år i såväl småskolan
som folkskolan med de lärjungar, som
inhämtat den föregående klassens
lärokurs, samt från småskolan till folkskolan
med de lärjungar, som inhämtat
småskolans lärokurs».
Men hvilken tid af året, som skall
bestämmas för sådan flyttning och de
offentliga förhör, som tydligen äro ämnade
att därmed stå i omedelbart samman-
hang, därom gifver nämda stadga ingen
som helst antydan. Skolrådet äger
härutinnan obegränsad frihet att föreslå,
kyrkostämman godkänner och
domkapitlet fastställer, och då de lokala
förhållandena på olika platser eller kanske
oftast en ren tillfällighet utöfver första
bestämmanderätten, har följden blifvit den,
att en ganska stor olikformighet råder
med afseende på tiden för
läsårsafslut-ningen i vårt lands folkskolor.
I vanligaste fall afslutas dock läsåret
med examen och flyttning efter
vårterminens slut, och detta synes också vara
det mest naturliga. I städerna torde det
vara en allmän regel rned ytterst få
undantag och likaså i de län, där
folkskoleväsendet bäst omhuldats. Men hvad
landsbygden i öfrigt beträffar, äfven på en del
ställen, där stora förutsättningar finnas
för en tidsenlig folkskoleorganisation, har
slentrianen i berörda hänseende fått
fortfara. Sålunda träffar man på skoldistrikt
i tätt befolkade och rika trakter, där
läsåret afslutas med kalenderår, och
flyttning till högre klass liksom
afgångspröf-ningen verkställes på hösten eller
omedelbart före julferierna.
Hvilken olägenhet denna olikformighet
i läsårsindelningen skall medföra särskildt
vid lärjungars flyttning från ett
skoldistrikt till ett annat ligger i öppen dag.
Vi tänka i synnerhet på de trakter, ’där
statfolkssystemet rnest florerar, och där
sålunda i slutet af oktober hvarje år en
massa familjeflyttningar äger rum.
Ett barn anmäles till intagning i
skolan strax efter inflyttningen till
skoldistriktet och företer uppflyttningsbetyg från
andra årsklassen till tredje, gifvet [vid
vårterminens slut i den skola, som
lämnats. Men nu är examen och flyttning
vid höstterminens slut på den nya
platsen, och knappt ett par månader
återstå af läsåret här. Barnet kan då icke
intagas i tredje årsklassen, af hvars
lärokurs det ju endast genomgått början
eller kanske ingenting alls, och får
sålunda gå tillbaka i andra klassen och
läsa om igen det, som lästes och
lämnades för ett halft år sedan. Vid examen
på den nya platsen erhåller barnet ny
flyttning till tredje årsklassen för att
kanske nästa 24 oktober sättas in i annat
skoldistrikt igen med annan examenstid
och sålunda ännu en gång få börja där
det slutade för ett år sedan. Sådant är
icke alls ovanligt, och många äro de
barn, som förlorat mer än ett år af sin
skoltid genom dylika flyttningar mellan
skoldistrikt med olika tid för läsårets
afslutning.
Det lilla samband mellan folkskolan
och allmänna läroverken, som åsyftades
med k. kungörelsen den 9 november 1894,
hvarigenom bestämdes ett visst
sammanhang mellan lärokurserna i de första
klasserna af dessa läroanstalter, går
också om intet på de platser, där folkskolan
slutar sitt läsår med höstterminen.
För årsexamen och flyttning i
folkskolan är våren ovillkorligen den
lämpligaste tiden, hur än läsåret är indeladt
i terminer, och vi ha ej hört ett enda
fullgiltigt skäl för någon annan tid
såsom examensperiod. En omständighet,
som någon gång tyckes bestämma lärare
och skolrådsordförande för att låta
läsåret och kalenderåret sammanfalla, är
den lilla lättnaden, som genom sådan
anordning förmodas skola vinnas vid
uppgörande af de statistiska tabellerna,
särskildt litt. A. Härvid tyckes man
särskildt bäfva för uträkningen till kol. 36
-43 och kan ej lära sig förstå, hvad
de vidfogade anvisningarna så tydligt
meddela, eller att »barn, som under året
undervisats i flera årsklasser, föres endast
till kolummen för den årsklass, i hvilken
det under året senast åtnjutit
undervisning». Mer än märkvärdigt vore det
emellertid, om en för skolan
betydelsefull reform skall kunna tillbakahållas af
ett så slentrianmässigt skäl som det
anförda.
Tyngre vägande, ehuru icke tillräckligt
tungt är den framhållna omständigheten,
att vissa skoldistrikt tvingas af lokala
förhållanden till nästan oafbruten läsning
i folkskolan under våren och sommaren
med 3 å 4 månaders skolferier under
vintern. Man anser sig då icke böra
dela sönder den sammanhängande
lästiden med examen och flyttning på
försommaren. Detta bör dock icke vara
förenadt med någon svårare olägenhet,
snarare tvärtom. Ty i de trakter, där
lokala förhållanden tvinga till långa
vin-terferier, bör årskursen så att säga
förberedas under höstterminen, vintern
användes till hemläxor och våren till
förhör och ytterligare preparationer.
Examen och flyttning hållas sålunda äfven
där med fördel på försommaren.
Den naturligaste lästiden är
ovillkorligen vintern lika väl för folkskolan som
för allmänna läroverken och andra
undervisningsanstalter i vårt land,
högsommaren däremot den rätta ferietiden, och
endast de mest tvingande förhållanden
kunna härutinnan få göra rubbning.
Däraf följer också i första rummet, att
läsåret, där icke oöfverstigliga hinder möta,
bör afslutas med vårterminen och
af-gångspröfning, årsexamen och flyttning
då verkställas. De från skolan på våren
efter vederbörlig pröfning afgångna
barnen skola betydligt lättare erhålla
anställning och lämplig sysselsättning, än om
de sluta sin skolgång på hösten. Under
vintern kunna de vara föga till hjälp vid
arbete, om de icke lärt sig något förut,
och ingen vill gärna då taga mot ett 12
å 13 års barn i sin tjänst, då däremot
sommaren alltid kan gifva sysselsättning.
Då barnen för öfrigt icke böra vänjas
vid sysslolöshet ens under sina tidigaste
skolår, borde föräldrar och målsmän lägga
all kraft i yrkandet på skolferiernas
förläggande till sommaren, den årstid då,
som sagdt, alltid någon sysselsättning står
tid buds att gifva äfven åt de små.
Konfirmandundervisningen börjar
också nästan utan undantag på hösten för
att afslutas på försommaren, och med
denna undervisning står ju afgångspröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
