Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52 (782.) 23 december 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 52
I fråga om förnuftiga metoder för
undervisningen framhöll jag i mitt föredrag
särskildt, att åskådningsundervisningen
förordades redan af Comenius och senare af
Pestalozzi och många andra, ehuru den af skäl,
som jag också antydde, ej lyckats tränga
så igenom, som den borde; men vidare att
detta blott är första steget till den
induktiva metod, som jag förordade, och
hvilken finnes utvecklad af den finske
författaren Mikael Johnsson i hans förträffliga
skrift Om induktiv metod i undervisningen,
Borgå 1891.
Rörande räkneundervisningen förordade
jag det mekaniska inlärandet endast i fråga
om vissa af aritmetikens första element,
såsom additions- och multiplikationstabellen,
och anslöt mig i detta afseende till Alex.
Bain (Education as a science s. 289), Man
kan och bör genom åskådningsundervisning
klargöra de enklaste fallen; men intet
belopp af konkret illustration kan underlätta
inlärandet af t. ex. multiplikationstabellen
i sin helhet, hvilken man dock - därom
torde alla vara ense - bör ha inne så, att
man ej ett ögonblick behöfver fundera på
saken, när det gäller dess tillämpande. Det
är emellertid af vikt att träffa rätta
stadiet för denna undervisning.
Vid mitt utdömande af grammatiken
stödde jag mig icke blott på de pedagogiska
åsikter, som vilja förlägga densamma till
ett långt framskridet stadium, utan särskildt
i fråga om den svenska grammatiken på ett
uttalande af professor Noreen för några år
sedan på en offentlig diskussion här i
Uppsala (om latinundervisningen). Han -
professorn i svenska språket - förklarade, att
han för sin del inte kunde någon svensk
grammatik af det enkla skälet, att det icke
finnes någon. Hvad som finnes är blott
resultaten af med nödvändighet misslyckade
försök att tillämpa den latinska
grammatiken på ett språk, där den icke kan passa.
Att åstadkomma en verklig svensk
språklära återstår ännu, och vetenskapsmännen
äro sysselsatta med förarbeten härtill. Äfven
när en sådan i framtiden kommer till stånd,
tror emellertid undertecknad för sin del,
att den icke bör läggas till grund för
undervisningen i svenska språket utan
studeras först på ett ganska högt stadium (i
förening med såväl induktiv som deduktiv
logik), och jag tror mig i detta fall vara i
full öfverensstämmelse med några af våra
mest framstående språkvetenskapsmän.
Af referatet i IL N. T. har red. fått
den föreställningen, att jag icke tror, att
lärarne ha blick för missförhållandena i den
nuvarande undervisningen. »Som bevis på
huru detta system gått många af våra
pedagoger i blodet» etc. citerar tidningen efter
U. N. T. och anför sedan ett replikskifte
mellan en skolynglings fader och hans
lärare. Referatet i U. N. T. var emellertid
i denna punkt vilseledande. På tal om
un-dervisningen i elementarläroverken yttrade
jag nämligen, att de stora kurserna jämte
mängden af ämnen med snart sagdt en
särskild lärare i hvarje, hvilka för att gå i
land med sin uppgift måste hvar och en
under sin timme taga ut det mesta möjliga
af barnen, under det att ingen är i stånd
att Öfverskåda det hela; detta jämte
åtskilliga andra omständigheter medför nästan
med nödvändighet, att dessa lärare icke
kunna, så som sig borde, göra barnen till
hufvudsak. Och endast genom att taga hänsyn
till dessa af lärarne själfva icke beroende
missförhållanden kunde man förstå det
anförda replikskiftet, hvilket fördes mellan en
elementarlärare, som ingalunda saknade blick
för systemets öfriga brister, och en
verkligen »ovanligt klarsynt fader», och hvilket
replikskifte i sin helhet hade följande
lydelse:
Fadern: Det är verkligen på tiden, att vi
föräldrar få ett ord med i laget i fråga om
skolan. Förmer lärare måste ju
undervisningen bli hufvudsaken.
Läraren: Ja naturligtvis, hvad eljest?
Fadern: Men för oss äro barnen
hufvudsaken.
#
Inom lärarekären finnes naturligtvis
nästan alla riktningar -representerade, och att
det ingalunda saknas skolmän, som äro
medvetna om bristerna i det nuvarande
systemet och ha ganska klart för sig, i hvilken
riktning det bör reformeras, det visste jag
mer än väl, när jag höll mitt föredrag, och
har fått ytterligare bevis därpå genom de
talrika instämmanden från många håll, som
kommit mig till hända» Jag är äfvertygad
om, att just från lärarne skola de initiativ
utgå, som till slut måste framkalla reformer
på detta område, och det var med hänsyn
härtill, som jag i främsta rummet vände mig
till de blifvande lärarne. Föredraget afsåg
närmast att här vid universitetet väcka
diskussion i ämnet, och jag har skäl att
förmoda, att en sådan diskussion snart skall
komma till stånd.
Uppsala den 19 december 1896.
Högaktningsfullt
Hjalmar Öhrvall.
#
Det är med tillfredsställelse vi finna,
att öfverensstämmelsen mellan d:r
Öhr-valls uppfattning och vår i själfva
verket är ännu större, än det oss
tillgängliga referatet af hans föredrag tycktes
gifva vid handen.
I fråga om ett par af honom berörda
enskildheter hafva vi visserligen ej blifvit
öfvertygade af den närmare utveckling,
han nu lämnat.
Sålunda kunna vi icke biträda hans
åsikt, att »intet belopp af konkret
illustration kan underlätta inlärandet af t. ex.
multiplikationstabellen i sin helhet». Det
är visserligen sant, att storheten 7
åttatal icke kan göras lika tillgänglig för
åskådningen som storheten 2 tretal, enär
den senare låter sig omedelbart uppfattas
i en bild, den förra däremot icke. Men
åskådningen upphör ju icke att vara
åskådning därför, att den i mera
sammansatta fall måste förenas med
slutledning. Den praktiskt-metodiska
erfarenheten, som i dylika fall är en större
auktoritet än någon vetenskaplig
psykolog, har för länge sedan ådagalagt, att
man genom ett tillräckligt »belopp af
konkret illustration» verkligen kan i
väsentlig mån underlätta inhämtandet af
sådana sanningar, som att 7 åttatal är
56, och att det gamla, rent »mekaniska»
inpluggandet genom sifferbilder och
hörselbilder (»6 gånger 8 är 48», »7 gånger
8 är 56» o. s. v.) är både obehöfligt
och oändamålsenligt.
Äfven vi hafva lagt märke till
professor Noreens för några år sedan gifna
förklaring, att han - professorn i
svenska språket - för sin del icke kunde
någon svensk grammatik, och detta af
det enkla skälet, att »det icke finnes
någon sådan». Men vi äro öfvertygade,
att denna förklaring ej får tagas så
bok-stafligt, som d:r Öhrvall synes vilja. Att
det ännu icke existerar någon »verklig
svensk språklära» torde väl kunna sägas,
men det blir då nödvändigt att starkt
betona ordet verklig och att däri inlägga
betydelsen ren, specifik, uteslutande ur
svenska språket abstraherad. Men i
denna bemärkelse skulle precis detsamma
kunna sägas äfven om t. ex. den tyska
språkläran, och konsekvensen af d:r
Öhr-valls ståndpunkt skulle förmodligen blifva,
att all grammatik - utom möjligen den
latinska! - borde för närvarande
förvisas från undervisningen och äfven i
framtiden uppskjutas till det
åldersstadium, då den kan studeras »i
förening med såväl induktiv som deduktiv
logik». För vår del kunna vi icke gå
så långt. Medan språkforskarne hålla
på med sina förarbeten till en »verklig»
svensk språklära, måste vi skolmän
hjälpa oss fram så godt vi kunna med
de tillnärmelser därtill, som vi tills
vidare äga. Att dessa tillnärmelser ofta
äro mycket bristfälliga och understundom
hufvudsakligen bestå af oriktiga och
obegripliga termer samt ännu oriktigare och
obegripligare definitioner, skall det icke
falla oss in att bestrida.
Om vi sålunda fortfarande måste låta
ett par af våra små frågetecken stå där
de stå, så kunna vi å andra sidan ej
annat än uttala vår synnerliga
tillfredsställelse öfver den framställning d:r
Öhrvall nu lämnat af sina åsikter rörande
lärarnes ställning till reform Sträfvandena
på skolans område. Lika bestämdt som
vi häfda, att dessa sträfvanden ingalunda
äro för pedagogerna främmande, utan
vanligen hos dem hafva sitt ursprung
och förnämsta stöd, lika beredvilligt skola
vi medgifva, att i det dagliga skollifvets
enahanda blicken lätt kan förslöas för
hvad som är uppfostrans egentliga
mening, att »kursens inhämtande» ej sällan
praktiskt blifver satt såsom mål, och
att ett väckelserop utifrån därför ofta är
af stort gagn - i synnerhet när den
röst, som höjer det, har en så lugn och
klar och vänlig klang som d:r Öhrvalls.
Folkskollärarnes ferieresor.
Det nej centralstyrelsen nyligen fått
på sin framställning till kungl,
järnvägsstyrelsen har föranledt den konservativa
tidningen »Upsala» att göra följande
uttalande, som det är oss ett nöje att
återgifva:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
