Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 53 (A) (783.) 30 december 1896
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 53
lidit förlust. I hennes eget hemland, hvars
läsekrets dock är så begränsad, hafva äfven
nya barn jul tidningar uppstått, hvarigenom
naturligtvis de ekonomiska möjligheterna för
åstadkommandet af en i allo fullgod
jultidning för barn blifvit i väsentlig mån
förminskade.
Den tillfredsställelsen kan emellertid Alli
Trygg hafva, att hon på detta område
utsått ett frö, som i framtiden skall bära goda
frukter.
*
Alli Trygg - eller som hon egentligen
heter Maria Alexandra Trygg - är född
i Reso nära Åbo den 18 juli 1852. Fadern
var kapten. Efter hans död måste den unga
Alli själf förtjäna sitt bröd. Hon genomgick
Ekenäs seminarium och blef
folkskollärarinna först å Fagerviks bruk i västra Finland,
därefter i Sörnäs, en förstad till
Helsingfors.
Här i hufvudstadens fattigkvarter fick
den unga, varmhjärtade lärarinnan öppet
öga för nöden samt dess vanliga
följeslagare : slöheten, okunnigheten och lasten.
Och detta gaf riktningen åt hennes lif.
Här led och kämpade hon. Här hade Grud
ställt henne, här måste hon arbeta och, då
tiden kom, äfven i någon mån reformera.
Ty att se och att söka förbättra är för
henne ett; som passiv åskådarinna är hon
minst af allt skapad. Snarare har man
gärna velat beskylla henne för att vara allt
for liflig och full af initiativ. Topelius har
ock därför betecknande nog kallat henne
sin »tändsticka ».
Alli Trygg har de mest omfattande intressen.
Öfverallt där något nytt är å färde eller att
lära kan man vara viss att återfinna henne.
Så godt som hvarje sommar är hon ute på
resor i England, Frankrike, Tyskland, Schweiz,
Nordamerika o. s. v. Är hon någon gång
ej i tillfälle att komma längre, så tager hon
sig åtminstone en liten tur till Sverige,
Norge eller Danmark. I de nordiska
.skolmötena, i kvinnokongresserna samt i de stora
freds- och nykterhetskonferenserna såväl här
som i utlandet är hon nästan själfskrifven
ledamot.
Man skulle kunna vara frestad tro, att
med all denna liflighet och mångsidighet de
praktiska resultaten af hennes sträfvanden
skulle vara både få och små. Detta är dock
ej förhållandet. De skandinaviska
jultidningarna för barn utgöra ingalunda den enda
beståndande frukten af hennes rastlösa
verksamhet. Ett lika imponerande minnesmärke
har hon rest sig på det sociala området
genom skapandet af »Folkets hem» - en
institution, som hon upprättat i Sörnäs, och
som väl kunde förtjäna sitt eget kapitel.
Äfven den ansågs i början endast såsom en
förflugen idé. Nu förfogar den öfver en
vacker byggnad samt åtnjuter understöd af
stat och kommun. Den innehåller
»barn-krubba» och en »barnträdgård», där de
fattiga mödrarna kunna inlämna sina barn,
medan de själfva måste vara borta på arbete,
vidare en samlingssal, som upplåtits till
föreningar och andra företag, hvilka afse att
gagna arbetsklassen, ett bibliotek, hvarifrån
böcker utlånas mot 3 Öre pr lån eller 70 öre
för år, en läsesal för vuxna, där de flesta
af Finlands tidningar kostnadsfritt finnas
tillgängliga, en läsesal för barn med
barntidningar och bilderböcker att betraktas och
njutas på stället o. s. v,
*
För närvarande har Alli Trygg med lif
och själ gått upp i nykterhetsrörelsen. Hon
har nämligen under sin verksamhet bland
Sörnäs arbetare kommit till den
öfvertygelsen, att det sociala reformarbetet och
nyk-terhetssträfvandet stå i oskiljaktig
förbindelse med och ömsesidigt betinga hvarandra.
Hon har därvid helt naturligt funnit, att
det icke är nog att vända sig till de vuxna,
utan att man särskildt måste lägga an på
de unga, hvilka ännu ej hunnit blifva så
djupt fängslade i vanans band. För att med
så mycket större framgång kunna medverka
härvid har hon personligen tagit kännedom
om den nykterhetsrörelse bland barnen, som
i England tagit sig uttryck i föreningen
»Hoppets här», och denna rörelse sträfvar
hon nu att leda in i de nordiska landen.
Man kan icke heller undra, att hon känt
sig dragen af en rörelse med denna inskrift
på sin fana. Den innehåller ju hennes eget
valspråk. Ty hvad Alli Trygg är det kan
näppeligen bättre uttryckas än med de orden:
hon är en kämpe i »Hoppets här».
Julens stjärna.
lången frostklar julkväll piltens öga
sökt bland strålbloss på det stålblå höga
stjärnan, som sig Österns vise tedde
och dem fram titt krubbans konung ledde.
Vittnesbörd om korsets djupa lära
pilten ville frälsta lammen bära.
Ej af tvifvel unga hjärtat kvaldes:
öfver huset, däri Barnet dvaldes,
öfver templet skulle stjärnan stånda,
visa Den, som helat världens vända.
Orgelhymnen bar en änglmhälsning -
barnslig tro gaf hopp om jordbarns frälsning.
Och så gick han glad att lammen föda
utan hopp om timlig äras gröda;
lärde sig att offra allt för andra
och i stillhet flitens vägar vandra;
aldrig tröttad så på en förhoppning
gladas åt den minsta sällhets knoppning.
Ej beständigt var hans himmel mulen:
sommar kom på vår, som varit kulen.
Stjärnor två hans mannalängtan drogo,
huldt de under snöhvit panna logo,
och en glimt af evighetens ljusning
’lekte än i brudeblickars tjusning.
Andra stjärnor tjuste kanske sedan -
fast de bleknat eller slocknat redan -
Irrbloss blott, som förde hjärtat fjärran
från den frid, som har sitt allt i Herran.
Men fast Betlehem han stundom glömde,
djupt i själen stjärnans minne drömde.
Dimhöljd gamle lärarns blick är vorden:
mången natt han vakat öfver hjorden,
smakat barnavännens fröjd och smärta,
blödt för mörka kval i eget hjärta.
Men nu vet han, hvar hans stjärna lyser -
huldt som förr mot barnets blick hon myser.
Ålderns nätter honom ljufligt bära
åter ljud af julnattshymnen: »Äro.
vane Gud i höjden, frid på jorden!
ö\ud i Kristo är försonad vorden.»
Och ju mer hans lifsdags irrsken svinner,
julestjärnans ljushaf honom hinner.
Henrik Wranér.
Gn återblick
rbetet i skolorna, de lägre som de
högre, hvilar nu. De första utbröt"
ten af ungdomens fröjd öfver jullofvet hafva
förklingat, och äfven vi lärare hafva njutit
det första välbehaget af befrielsen från den
stränga regelbundenhet, som är oskiljaktig
från nutidens skollif. Våra lärjungar lockas
såväl af vinterns som af sommarens nöjen
till friluftslif, men vi äldre föredraga i
allmänhet lugnet och de stilla betraktelserna.
Yåra tankar dragas då gärna från de yttre
tingen till sin egen inre värld. Det är då
helt naturligt, att de nu vända tillbaka till
det, som mest upptagit dem under det
gångna året.
Och hvad skulle detta vara annat än vårt
eget arbete i uppfostringens tjänst? Hvarje
skola, ja hvarje lärarepersonlighet har sin
årshistoria, sammansatt af mera eller mindre
energiskt, insiktsfullt och troget arbete, af
missgrepp och af skenbara eller verkliga
framsteg, af förhoppningar och af
missräkningar. Det måste verka befruktande att
i lugn och rö samvetsgrannt öfverväga både
det ena och det andra samt deras orsaker
och deras gifna, sannolika eller blott
möjliga följder.
Alla dessa små fakta i de tusentals
lärarepersonligheternas lif bilda det
väsentligaste innehållet i vårt lands skollif under
detta såväl som under alla år. Dessa
obemärkta och så lätt förgätna Småstycken af
skollifvet stå i förbindelse med hvarandra
och bestämma ömsesidigt hvarandra genom
en oändlig mångfald af orsaker och
verkningar. De hafva ofta sina frön och
rötter i de gångna årens lif och utveckling
inom eller utom skolan, i lärarens och
barnens yttre förhållanden eller inre
egendomligheter. De skola ock komma att sträcka
sina verkningar in i framtiden - hvem vet
huru långt?
Intet arbete äger större möjlighetsvärde
- negativt eller positivt - än lärarens.
En impuls, gifven åt ett ungt själslif, kan
komma att likna den från klippans brant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:11 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1896/0750.html
