Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 53 (A) (783.) 30 december 1896 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 53
SVENSK LÄRARETIDNING.
755
fallna snö, hvilken gifver upphof antingen
åt den väldiga, allt nedbrytande lavinen,
eller ock åt den rännil, som utgör början
till en mäktig, vidt omkring sig
välsignelse-bringande flod. Vårt lands tusentals högre
och lägre skolor stå i så innerligt samband
med de djupaste rötterna i vårt folks lif,
att de ej kunna annat än i hög grad
påverka detsamma. Denna deras verkan är
icke alltid handgriplig och i ögonen fallande,
HJ en den får ej därför underskattas eller
förbises. Ett enda års arbete har
visserligen icke märkbart tryckt sin stämpel på
vårt folks lif, men då det ena årets
resultat lägges till det andras, framväxer häraf
så småningom en af de väsentligaste bland
de faktorer, som bestämma folklifvets
utveckling. Därom kan icke råda något
tvifvel hos den, som med uppmärksamt och
vaket öga följer detta lifs företeelser.
Ingenting kan därför vara för fosterlandet
viktigare än att fria, höga, ädla, kärleksfulla
makter behärska skolan.
Att noggrant utskifta resultatet af
skolans verksamhet mellan hennes olika
afdelningar är icke möjligt. Det borde ej heller
vara behöfligt. Alla våra skolor, från
småbarnsskolan till högskolan, utgöra innerst
ett helt: ovedersägligen hafva de i grunden
samma medel för sin verksamhet, de äga
äfven ett gemensamt hufvudmål, och de
äro innerligt beroende af hvarandra. Hvarje
söndring emellan dem samt bristande eller
onödigt försvårad kommunikation i deras
förbindelser med hvarandra måste därför
åstadkomma en minskning eller försämring
i deras gemensamma resultat. Ett sådant
tillstånd är en sjukdom, hvilket
samhällskroppen, om den är frisk, sträfvar att
öfvervinna. Antingen lyckas den häruti, eller
ock tager den förr eller senare allvarlig
skada af sjukdomen.
Några af det gångna årets mera
uppmärksammade händelser inom vår skolvärld
framträda som yttringar af sträfvandet efter
lättare förbindelser mellan de olika
skol-arterna.
En ny länk, den fjärde, i kedjan af
universitetens sommarkurser har blifvit smidd
i Lund. Tillströmningen af intresserade
åhörare vid dessa kurser har icke visat
någon minskning. Och lärarne vid Uppsala
universitet hafva redan beslutat att nästa
år hafva den femte länken färdig. Här
synes sålunda en verklig pulsåder vara
öppnad för samfärdsel mellan högre och lägre
skolor. Profeter hafva visserligen redan
varit framme med spådomar om, att det
nya samfärdsmedlet ej kan användas utan
stor våda. Men såsom alla spådomar äro
äfven dessa mystiska till sin innebörd: ingen
har nämligen velat ordentligt upplysa om,
hvaruti faran egentligen skulle bestå. Tills
vidare kan man sålunda hoppas, att
farhågorna endast äro betydelselösa aningar,
kanske beroende på misstroende mot
nutidens kommunikationsmedel i allmänhet.
Mången, som med oförvillad blick sett
universitetskurserna på nära håll, har, långt
ifrån att se något vådligt i dem, trott sig
se frön till ett nytt skede i vår
kulturutveckling. Härmed må vara huru som helst;
de flesta böra kunna vara ense oin, att de
äro en frisk och lofvande plantering, hvars
trefnad förtjänar att befordras.
Härför kräfves emellertid, att den
grundtanke, hvarpå ifrågavarande sommarkurser
hvila, nämligen åstadkommande af
omedelbar beröring mellan forskningens och
barndomsundervisningens män, mellan högskola
och folkskola, icke under sakens fortsatta
utveckling blifver på något sätt bortfuskad
eller ens bortskymd.
Läraremötet på Askov gaf äfven uttryck
åt behofvet af förbindelse mellan olika slag
af skolor. Detta skedde såväl genom
mötets sammansättning som genom flera af de
ämnen, hvilka där dryftades.
Visserligen var mötet af privat natur -
ett »kotterimöte», om man så vill - men
dess värde behöfver ej vara mindre för det.
Där voro nämligen representerade icke blott
alla skolarter utan äfven snart sagdt alla
mera utpreglade pedagogiska tankeriktningar
hos de skandinaviska ländernas skolmän.
Lifligare tankeutbyten och intensivare
ansträngningar att gifva skäl torde
näppeligen något föregående möte hafft att upp-
Icke danska mötesdeltagare ej-höllo dock
säkerligen sina kraftigaste intryck från den
värme, för att icke säga eld, ijvarmed de
danska folkhögskolemännen hängifva sig åt
arbetet för spridande af djup andlig
folkbildning. Där nere vid Kongeån framträdde
också orsaken härtill så påtagligt, att ingen
kunde misstaga sig om, att rörelsen är en
yttring af det danska folkets
själfbevarelse-instinkt. Sedan den danska folkkroppen ej
längre kan försvara en af sina lemmar med
svärdet, söker den att göra det med det
bästa den äger, med sin andliga kultur, och
på samma gång sträfvar den att öka
lifs-kraften och spänstigheten hos sina öfriga
lemmar.
Ett lika djupt intryck gjorde det också
på främlingarna att finna framstående
veten-skapsidkare på rama allvaret meddela på
egna källstudier grundad undervisning åt
bondflickor, några månader förut tagna ifrån
deras vanliga landtgöromål. Detta var ju
något, som icke kan passas in i vanliga
skolmästareföreställningar. En och annan
mötesdeltagare kände sig ock så häpen öfver
hvad han såg, att det tydligen gick
alldeles rundt för honom. Det ena som det
andra var allt nog ägnadt att föra till
eftertanke.
Arets skolstrider inom vår riksdag visa
icke minst, huru svårt det är att stå emot
den strömning, som sträfvar att organiskt
förbinda olika skolarter. Ehuru kamrarna
icke kommo till något positivt beslut, skall
dock den kraftmätning i fråga om skäl,:
hvilken gjordes mellan de olika
meningsriktningarna,, icke blifva utan sin stora be
tydelse. Hos den för skolfrågor
intresserade allmänheten framväxer år för år
alltmer den Öfvertygelsen,- att »bottenskolans
j vänner» - för att använda ett vanligt,
ehuru visserligen för trångt namn - förr
eller senare komma att segra. Tron på
den gamla skolordningens förträfflighet är
försvunnen, och en restauration visar sig
alltmer omöjlig. Det måste bli en
nybyggnad, som passar nutidens samhälle.
l en del andra skolärenden kom
riksdagen till resultat, hvilka måste anses som
goda. Vanartade och vanvårdade barn skola
ej längre behandlas såsom ett samhällets
slagg utan såsom olyckliga offer för
samhällets synder, hvilka därför böra med
kärlek och tålamod vårdas. Att den
kommitté, hvilken regeringen tillsatt med
anledning af riksdagens enhälliga beslut i
denna fråga, skall utan tvekan utgå från
denna åskådning, det har man all anledning
att hoppas.
Den gamla frågan om löneförbättring för
hela barndomsskolans lärarepersonal har
äfven genom årets riksdag kommit ett steg
framåt. Liksom en gång tidigare har den
nu åter kommit i det läge, att det beror
på skolans målsmän inoni regeringen, om
de lärare, som hafva det tyngsta arbetet,
skola få sina existensvillkor i någon mån
förbättrade.
De nya anslagen till flickskolorna, till
den kvinnliga slöjdundervisningen och till
undervisningen i huslig ekonomi höra också
till årets eröfringar för skolans räkning.
Visserligen är detta blott små smulor från
statens rika bord, men stora anspråk för
den andliga kulturens räkning gagnar till
intet i en tid, då soldatkulturen är A
och O.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
