Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSK LÄRARETIDNING. N:r 2
Snart därefter blef han anställd såsom
förste lärare i den förberedande skola, som
inrättades vid Gröteborgs realgymnasium, en
då blomstrande privat läroanstalt.
Ar 1867 upprättade Rodhe en egen
privatskola, »Primär- och elementarskolan», med
syfte att mottaga 6-åringar och förbereda dem
till inträde i läroverken ända till fjärde klass.
Från en ringa begynnelse utvecklade sig
denna skola till en mycket besökt och
ansedd läroanstalt. Till följd af framstående
medtäflare, realläroverkets storartade
utveckling o. s. v. har emellertid skolan under
senare åren sett lärjungeantalet i nedgående.
Sålunda afbröts Rodhes verksamhet på
folkskoleundervisningens område rätt tidigt.
Likväl har han allt fort stått i liflig
förbindelse med folkskolan dels genom sina
läroböcker för småskolan, dels genom sitt
medlemskap i lärareföreningar och sitt ofta
mycket verksamma deltagande i
folkskolläraremöten, dels ock genom den betydliga
andel han haft i det arbete, som har till
syfte att utbilda lärarinnor för småskolan.
Inemot ett tusental äro de unga kvinnor,
som utgått från det småskollärarinneseminarium,
som Rodhe i förbindelse med förre
folkskolläraren T. Lindeqvist grundat och
förestått under mer än 25 år.
Redan för mer än 30 år sedan utgaf R.
sin första, enligt ljud- eller skrifläsemetoden
utarbetade läsebok för småskolan. Han fann
snart själf, att den var mindre
tillfredsställande, hvarför han grundligt omarbetade den.
Med biträde af andra skolmän har han äfven
senare omgestaltat sina läseböcker, på det
de skulle motsvara tidens växande kraf.
Också hafva de, som bekant, vunnit stor
spridning och visat sig väl användbara under
den lifliga konkurrensen.
Här är ej tillfälle att lämna en
redogörelse för Rodhes lifliga deltagande i den
inre missionens arbete, hvarvid han länge
intagit en ledande ställning. I synnerhet
intresserade han sig för söndagsskolan, i
hvilken han såg en motvikt till det för barnen
sedefördärfvande sällskapslifvet på gatorna.
*
»Skolman och folktalare.» Såsom sådan
kunde man beteckna honom i de
verksamhetsgrenar, som äro mest framträdande i
hans lifsgärning. Att han var en driftig
och ganska framstående skolman, som lade
hufvudsaklig vikt vid lärarens uppfostrande
verksamhet - så ledande och framstående,
som hans nästan uteslutande på egen hand
förvärfvade ungdomsbildning kunde
möjliggöra -, det ligger för öppen dag i hans
arbete. Med lif och lust kunde han
undervisa i synnerhet små barn; lif och lust
förstod han att ingjuta hos lärjungarne. Det
var någonting väckande och muntrande,
något originellt och uppfriskande, som gjorde
sig gällande, hvar helst Rodhe fick ordet,
vare sig i skolsalen, vid diskussionerna eller
å talarestolen.
Okuflig energi, stor arbetsförmåga och god
talegåfva utgjorde de häfstänger, med hvilka
R. brutit sin bana. Den rika talegåfvan
har han ej sparat. Talrika skaror af
åhörare har han samlat omkring sig icke endast
för att lyssna till religiösa föredrag utan
äfven till populära framställningar rörande
barnuppfostran, söndagsskolan,
nykterhetssaken m. m. Ett tjugotal dylika föredrag,
hållna i Göteborg, hafva, upptecknade och
fritt bearbetade af en därom anmodad
åhörare, utgifvits i bokform och vunnit
erkännande. Väl känd vidt omkring i landet
såsom en gärna hörd folktalare, blef R.
rätt ofta, i synnerhet under ferierna,
anmodad att tillstädeskomma vid anordnade
möten för att tala öfver något ämne
förnämligast rörande inre missionen eller
uppfostringssaken. Hans villighet att
efterkomma sådana inbjudningar var lika väl
känd som hans förmåga att utan lång
förberedelse hålla föredrag öfver något ämne,
soin låg honom om hjärtat.
För folkskollärarnes föreningsväsende hyste
han lifligt intresse. Verkligt frisinnad som
han i det stora hela var, såg han med ledsnad
på den lystnad att söndra och splittra, hvilken
stundom söker sig uttryck inom lärarekåren.
Under flera år har R. erhållit rätt många röster
vid val af ledamöter i Sveriges allmänna
folkskollärareförenings centralstyrelse samt stått
som suppleant i densamma.
*
För några veckor sedan angreps Rodhe
af ett plågsamt lidande, inför hvilket
läkarekonsten syntes stå rådlös. Efter att hafva
sökt hjälp i Enköping hamnade han
slutligen på Sofiahemmet. Stockholms
skickligaste läkare kunde ej finna botemedel.
(Vid verkställd obduktion befanns
dödsorsaken vara utbredd kräfta i underlifvet.)
Ungefär ett halft dygn före det sista
inslumrandet besöktes den sjuke af en
gammal vän. Starkt medtagen af smärtor och
sömnlöshet var han dock vid fullt
medvetande. Under ett par tre minuter gaf han
tydliga svar. Hans önskan och bön var att
få dö den följande natten. Efter det han
angifvit, att han hade en fast ankargrund
för sitt hopp, sade han slutligen: »Farväl,
farväl! Jag orkar inte mer. Hälsa alla!»
Han sörjes närmast af efterlefvande maka,
född Hammarstrand, samt 4 söner och 4
döttrar, af hvilka flera ägnat sig åt
undervisningskallet.
Hvile den oförtrutne kämpen i frid, och
lefve hans minne i välsignelse!
J. J-n.
Från min sommarvandring.
3. Hamburgs folkskoleväsen.
Ännu efter genomförandet af den tyska
enhetstanken kvarstår Hamburg som en
särskild stat, och det kan ju därför vara af
intresse att se, huru man i denna lilla stat
sörjt för folkupplysningen. Visserligen finner
man här ej spår af den senaste tidens
insatser i form af Skolbad, skolkök, slöjd för
gossar och dylikt, men ett och annat från
folkskolan här kan ju ändå vara vardt att
taga kännedom om.
Då jag för något öfver 20 år sedan en
längre tid vistades i Hamburg för att
studera dess folkskolor, mottogs jag öfverallt
i dessa på det mest förekommande sätt,
och utan ett liknande tillmötesgående från
styrelsens sida under mitt besök förliden
sommar skulle det ej varit mig möjligt att
på den jämförelsevis korta tid, som för
ändamålet stod till mitt förfogande, i någon
nämnvärd grad taga kännedom om
folkskoleförhållandena där, sådana de nu gestalta sig.
Skolplikten inträder i Hamburg vid fyllda
6 år och räcker till fyllda 14 år. Härvid
är dock att märka, att barn, som uppnå
det 14:e året först efter den 31 mars, äro
skyldiga att besöka skolan till följande mars
månad. Denna bestämmelse står tydligen i
samband med föreskriften angående
inskrif-ning af nybörjare: sådana mottagas endast
i början af april.
Skolorna äro fördelade på sju klasser,
men då det är tillåtet, att barn besöka
folkskolan äfven sedan de upphört vara
skolpliktiga, har man för sådana barn upprättat ett
visst antal öfverklasser (Oberklassen), till
hvilka barn hänvisas, då de afgå från den
egentliga folkskolans högsta klass. Vid senaste
läsårets slut uppgick antalet af sådana
öfverklasser till 24, under det skolornas
antal var vid samma tid 105 med 67,433
lärjungar. Antalet barn i hvarje skola utgör
alltså i medeltal 642.
Undervisningsämnena äro i Hamburgs
folkskolor desamma som i våra folkskolor, om
man undantager, atl gossarne i Hamburgs
folkskolor under de tre sista skolåren erhålla
undervisning i engelska språket, och att för
dem under de två sista skolåren
undervisning i algebra förekommer. Äfven
undervisning i franska kai under vissa
förhållanden meddelas.
I själfva undervisiingsplanen finner man
stora olikheter med den plan, som gäller
för våra skolor.
Sålunda fordras i kristendom under de tre
första skolåren endast bibelhistoria med
anknytning till passande psalmveiser och böner,
hvarjämte under tredje året samtal sker om
de tio buden.
Under fjärde skolåret utvidga dessa
samtal om buden och utsträckas til bönen Fader
vår, hvarjämte Luthers förklaring af buden
tillkommer.
Med femte skolåret vidtager bibelläsning,
då man väljer lättare ställen och perikoperna
samt härvid förklarar kyrkoåret. I denna
kurs hafva lärjungarne dessutom att lära sig
utantill eller memorera andra hufvudstyeket.
Under sjette skolåret läsas och förklaras
lämpliga stycken i bibeln samt behandlas
tros-och sedeläran.
Sista skolåret erhålla lärjungarne en
sammanfattande framställning af bibeln såsom ett
helt och undervisas därjämte om samlandet
af bibelns böcker, om bibelns öfversättning
o. s. v. i anslutning till bibelläsning.
Tros-och sedeläran slutbehandlas.
På alla stadier förekommer läsning af valda
bibelspråk och psalmverser.
Det märkliga med denna resursfördelning
är, att kristendomsundervuingen nästan
uteslutande eller åtminston i hufvudsak
grundas på bibelläsning, och att hela
sakramentsläran är från samma undervisning
utesluten, för såvidt den ej kommer till tals
i och genom bibelläsningen.
Undervisningen i modersmålet ställer man
under första skedet i nära samband med
åskådningsundervisningen och de därvid
förekommande talöfningarna. Man sönderdelar
lämpliga ord i stafvelser och dessa åter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0018.html
