Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 2
Hvarje vecka hålles minst en prof lek tion
af någon bland praktikanterna eller de
ordinarie lärarne. Vid denna äro seminariets
föreståndare och om möjligt alla dess
medlemmar närvarande.
Dessutom förekomma hvarje vecka två
gemensamma sammanträden under ledning
af föreståndaren. Det ena sammanträdet
hålles i en af universitetets föreläsningssalar,
och då i Tyskland universiteten äro stängda
för kvinnor, äga seminariets kvinnliga
medlemmar ej rätt att därvid infinna sig. Vid
dessa sammanträden diskuteras allmänna
pedagogiska frågor samt refereras och
diskuteras skrifter rörande uppfostran och
undervisning. Det andra veckosammanträdet
hålles i en större enskild sal, och till detta
ha äfven intresserade damer tillträde. Det
har också en mera gemytlig karaktär.
Nästan hvarje deltagare har, såsom vid liknande
tillfällen är vanligt i Tyskland, sin
bier-sejdel framför sig. Dessa sammanträden
ägnas förnämligast åt kritik af och
diskussion om de närmast förut hållna
proflek-tionerna samt åt öfverläggning om skolan
och dess angelägenheter, om lärjungarna
m. m.
Arbetet i öfningsskolan bedrifves efter
en omsorgsfullt på grundvalen af den
her-bartska pedagogiken utarbetad plan. Dock
är man angelägen att upptaga till pröfning
och tillgodogöra sig alla nya uppslag på det
pedagogiska området. Så hafva t. ex. de
nyare empiriska studierna öfver barnens
natur blifvit uppmärksammade och de
moderna, praktiska metoderna vid
språkundervisningen kommit till användande. Herbarts
pedagogiska åskådning är likväl, som sagdt,
den vid skolan rådande. I enlighet med
denna fattar man lärjungarnas uppfostran
till sedligt religiösa karaktärer såsom
skolans hufvudsakliga uppgift. Medlen till
uppnåendet häraf äro undervisning, ordning och
tukt. Till anordningar, som främja tukten,
anses höra: morgonandakten,
skolgudstjäns-ter, skolfester, Skolresor m. m., hvilket allt
därför tillmätes stor vikt vid öfningsskolan.
Undervisningen karakteriseras väsentligen
af 1) kulturstadierna, 2) koncentrationen och
3) de formella stadierna.
Enligt teorien om kulturstadier uppställes
för hvart och ett af de åtta skolåren ett
ämne af historisk art såsom hufvudämne,
och omkring detta grupperas såvidt möjligt
är den öfriga undervisningen. Vid
öfningsskolan är nu i enlighet med Reins
fördelning det historiska materialet för de olika
årsklasserna följande: 1) Folksagor, 2)
Ro-binson, 3) Patriarkerna och Moses, 4)
Israels domare och konungar, 5 och 6) Jesu
lif, 7) Paulus, 8) Luther.
Ehuru bibliska historien sålunda inträder
såsom undervisningsämne först med det
tredje skolåret, få lärjungarna dock
dessförinnan under morgonandakterna och
skolguds-tjänsterna kännedom om dess innehåll.
Koncentrationen i undervisningen afser att
åstadkomma ett naturligt samband mellan
de enskilda läroämnena sins emellan,
likasom ock mellan de olika grenarna af
samma ämne samt att förbinda
skolundervisningen med lärjungarnas egen erfarenhet
från lifvet utom skolan. Det, som vid un-
dervisningen i det för hvarje skolår
bestämda centrala historiska ämnet meddelas, skall
af de öfriga ämnena medelbart eller
omedelbart och på olika sätt fullständigas och
belysas.
De enskilda ämnena få dock icke
förlora sin själfständighet, utan i hvart och
ett bör materialet behandlas efter detta
ämnes speciella kraf. Vid Öfningsskolan
uppgöras s. k. koncentrationstabeller, hvilka
upptaga det viktigaste, som bör förekomma vid
undervisningen i de olika ämnena under
läsårets särskilda veckor.
Den uppmärksamhet, herbartianerna ägna
åt koncentrationen, måste räknas dem till
stor förtjänst. I våra dagar, då området
för det mänskliga vetandet så hastigt ökas,
blir det allt mera en tvingande
nödvändighet att ordna undervisningen så, att
lärjungarnas uppfattning af sammanhanget i och
deras öfverblick af det hela underlättas.
Då lärarne i öfningsskolan uppgöra plan
för arbetet under den kommande terminen
eller läsåret, fördela de undervisningsstoffet
[Professor Wilh. Rein.
i smärre inom sig sammanhängande
afdelningar, s. k. metodiska enheter. Hvarje
sådan enhet genomgås på några få timmar.
Därvid behandlas det material, som tillhör
den metodiska enheten, på sådant sätt, att
det likasom passerar genom olika stadier,
formalstadier. Efter Reins fördelning äro
dessa stadier fem: l) Förberedelse, 2)
Meddelande, 3) Anknytande, 4) Sammanfattning,
5) Användning. Underordnade och mindre
viktiga delar af undervisningsstoffet
behandlas dock på ett mera enkelt sätt.
Herbartianernas lära om formalstadierna
är utan tvifvel grundad på ett noggrant
iakttagande och studium af det psykologiska
förloppet vid kunskapsinhämtandet. De
olika förfaringssätten följa i naturenlig
ordning och undervisningen fortskrider ständigt
från det konkreta till det abstrakta, från
åskådning till begrepp. Dock gäller om
denna som om alla andra metoder, att man
bör tillämpa den med förstånd, så att den
icke användes som en mekanisk schablon,
efter hvilken alla undervisningsämnen skola
formas. Dessa formalstadier kunna
innebära en farlig lockelse att allt för mycket
och i otid systematisera, schematisera och
definiera, att söka få fram termer och
uttryck, hvilka sedan inpräglas.
Det är icke utan, att man vid
öfningsskolan i Jena går allt för långt i denna
riktning. Det föreföll, som om man icke
toge tillbörlig hänsyn därtill, att barndomen
framför allt är åskådningens ålder och vida
mindre tänkandets, begripandets och
abstra-herandets, att det under denna ålder
framför allt gäller att låta barnen se och åter
se, att berätta och åter berätta för dem.
Man syntes icke nog beakta fordran på
»realism i undervisningen», fordran att
undervisningen skall gifva lärjungarna verkligt
själsinnehåll.
I detta afseende stå säkerligen skolorna
i de skandinaviska länderna framför de
tyska. Förtjänsten häraf tillkommer i
främsta rummet Grundtvig, det största
pedagogiska snille, som norden frambragt. Inom
Sverige har denna realism kraftigast
utvecklats inom historiens och geografiens område
af fröken Anna Sandström, inom
naturkunnighetsundervisningen af adjunkten T. Krok,
inom matematiken af lektor K. P.
Nordlund.
Intrycket af arbetet i Öfningsskolan i dess
helhet var särdeles godt. Lärjungarna voro
intresserade och uppmärksamma, där rådde
»lugn i undervisningen»; af
öfveransträngning och jäktande förmärktes ej något spår.
Mellan lärare och lärjungar rådde ett
vänligt och godt förhållande, mycket afvikande
från den strama, militära disciplinen i
Je-nas folkskolor. Ett godt intryck gjorde ock
det stora personliga intresse, som från
skolans sida ägnades de enskilda lärjungarna
och deras alla förhållanden.
Det mest utmärkande för den
pedagogiska verksamheten i Jena är det intensiva
arbete, som där bedrifves, och det
lefvande intresse för uppfostran och undervisning,
hvaraf detta arbete uppbäres.
Dessa omständigheter utgöra en borgen
för, att denna verksamhet fortfarande skall
gå framåt och alltmera utvecklas i god
riktning, från formalism till realism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
