Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
SVENSK LÄRARETIDNING.
35
Skolråden i flera församlingar hade visat*
sitt intresse för kursen genom att åt
del-tagarinnorna anslå större eller mindre
understöd. Så hade t. ex. Söderala skolråd
åt hvardera af sina fyra folkskollärarinnor
anslagit 40 kronor.
Kursen i Gräfle afslöts med föredrag af
fröken Hulda Lundin å läroverkets
högtidssal, som var fullsatt af intresserade åhörare,
däribland skolrådets ordförande och
ledamöter. Föredraget hade till ämne:
»Systematisk undervisning i kvinnlig slöjd, belyst
medelst modeller från Stockholms
folkskolor». Efter föredraget följde diskussion,
under hvilken fröken Lundin fick tillfälle
att närmare utveckla åtskilliga punkter i
systemet. Därpå frambar kyrkoherden
Lövgren de närvarandes tack till fröken Lundin,
för det hon benäget velat hörsamma
skolrådets anmodan att komma dit och meddela
värdefulla upplysningar i en för vårt
skolväsen så viktig fråga som den kvinnliga
slöjdens ordnande, och riktade slutligen några
tacksamhetens ord äfven till fröken
Landberg för den goda ledning, lärarinnorna
genom henne erhållit.
Folkskolebetygens praktiska
betydelse är som bekant i de allra flesta fall
så godt som ingen, och detta förhållande ses
med ledsnad af hvarje folkskolevän. Den,
som slarfvigt bevistat skolan och lämnat den
innan afgångsbetyg erhållits, behöfver icke
ute i lifvets kamp och äflan stå till baka
för den, som laglydigt och plikttroget fyllt
sin skolplikt. Dock borde, enär skolplikt
enligt lag åligger alla, fullgörandet af denna
plikt genom lagstiftningens försorg
tillerkännas något företräde ute i det praktiska
lifvet.
Då ute på landsbygden rundt om och i
viss mån äfven i våra städer förspörjes
missbelåtenhet med det nuvarande förhållandet
beträffande tjänarebetygen eller de s. k.
orlofssedlarne och då från den s. k.
agrarrörelsens läger göras kraftiga
ansträngningar för att på lagstiftningens väg få
tjä-narebetygsförhållandena bättre ordnade, men
då därstädes på samma gång i viss mån
råder villrådighet om lämpligaste sättet för
ett bättre sakernas ordnande, har
folkskolläraren A. Gr. Stjernström i Öra framställt
ett förslag, åsyftande att
folkskolebetygs-frågan och tjänarebetygsfrågan måtte lösas
i samband med hvarandra. Lösningen af
dessa frågor skulle lämpligast ske medelst
införande af s. k. medborgarebok. I denna
borde inrymmas:
a) formulär och blanketter för de olika slag
af skolbetyg och tjänarebetyg som kunna
förekomma ;
b) tjänstehjonsstadgan i sin helhet eller
åtminstone hennes mest viktiga delar samt
därjämte andra lagrum, som äro hänförliga till
bokens syfte och om hvilka det är af nöden
för medborgare i allmänhet att hafva
kännedom, såsom t. ex. straffbestämmelser för
förfalskning af erhållet betyg eller för det
bedrägeribrott, som begås vid utfärdande af
uppenbart falskt betyg;
c) kortare skaldestycken och citat, som hafva
till syftemål att åstadkomma religiös eller
fosterländsk väckelse eller att meddela råd och
gifva upplysningar.
Alla skol- och tjänarebetyg borde
inskrif-vas i medborgareboken på därför afsedda
blanketter och affattas i öfverensstämmelse
med fastställda formulär och med
begagnande af fastställda betygsgrader.
Medborgareboken borde tillhandahållas af
staten och utlämnas vid barnets afgång från
folkskolan antingen afgiftsfritt eller mot en
billig afgift (högst 50 öre).
Medborgareboken borde ovillkorligen
uppvisas vid öfvergäendet från folkskolan till
annan skola eller vid antagandet af tjänst.
Hr Stjernström har dels i
Falköpingskretsen och dels i Frökindskretsen bragt
denna fråga på tal. Falköpingskretsen har
tillsatt en kommitté, som den 11 dennes
uppsatt en petition till några af ortens
riksdagsmän, hvari medborgareboksfrågan
framhålles. I Frökindskretsen delgaf hr
Stjernström föreningen vid sammanträde den 12
dennes en utförlig skrifvelse, hvilken han
hade för afsikt att tillställa riksdagsmän i
Älfsborgs län och af hvilken skrifvelse det j
ofvan anförda utgör ett kort sammandrag, l
Frökindskretsen instämde i hufvudsak i hr i
Stjernströms skrifvelse. Skrifvelsens såväl .
som den nämda petitionens syfte är att söka
få till stånd en motion i ärendet inom riks-
Friluftslekar i skolorna. Sedan hrr
Hj. Linder, J. Blomkvist och O. Sundelius
i Örebro af stadens skolråd fått i uppdrag
att utreda väckt fråga om friluftslekars
införande i vissa skolor och eventuellt inom
samhället, hafva de inkommit med ett
betänkande, till största delen stödt på kapten
Frödings föreläsning och utlåtande i ämnet
och af hufvudsakligen följande innehåll:
Först behandlas friluftslekens betydelse och
inverkan på kropp och själ. Mot dem, som
ställa sig tveksamma i fråga om gagnet af
friluftslekens införande i våra skolor och spörja,
huruvida det är nödvändigt att lära barnen leka
liksom om de ej förut förstode den saken och
sysslade därmed alldeles för mycket, helst våra
skolor äfven ha sin präktiga gymnastik,
anmärkes att en half timmes daglig gymnastik
svårligen kan motverka följderna af sex timmars
själsansträngning. Det torde ej kunna
bestridas, att ungdomen hotar att försvagas uti våra
uppfostringsanstalter, om ock förhållandet ej
hos oss är så påfallande som i utlandets stora
fabriksstäder. Män med så betydande
vetenskapligt anseende som professor Key anse,
att 40-60 procent af den kvinnliga
ungdomen böra betraktas som sjuka, och doktor
Dovertie i Kristianstad, hvilken där
undersökt 1,000 folkskolebarn, har funnit 39
procent af gossarne och 55 procent af flickorna
lida af kroniska sjukdomar - till stor del
på grund af fattigdom i hemmen.
Månglä-seriet i skolorna och däraf alstrad
öfveransträngning sätta kronan på verket: trötthet,
retlighet, olust för arbete, slappnande intresse,
glädtighetens försvinnande och den andliga
energiens försvagande bli allmänna
företeelser. Men ett godt botemedel är friluftsleken,
täta Skolbad m. m. Friluftsleken stärker
musklerna och särskildt är den välgörande för
ögon, hjärta och lungor, som hastigast tillväxa
just under slutet af skolåldern; under rörelse
i sol och syre danas de små blodkropparne
och blodmassaii hålles frisk, ämnesomsättning
och matsmältning stegras, hvarjämte lekens
verkningar djupt ingripa å sedlighetens och
den intellektuella bildningens område - snabb
handling och snabb eftertanke alstras af
leken. Karaktären framträder ohöljdt,
slumrande anlag väckas här och kunna följa
barnet in i skolsalen, eggande och lifvande. I
skolsalen är barnet mera passivt och under
lärarens auktoritet - ej så på lekplatsen:
Lekplanen, som i de flesta städer ofta nog
för fattiga barn utgöres af gatorna och
gränderna, lika farliga för kropp som för själ,
bör vara stor och rymlig. I England växlar
utrymmet mellan l Y2 och 8 hektar (3 och 16
tunnland), ja, skolor finnas, som äga sex
lekplaner, där 7,700 leklag samtidigt kunna rusta
om. I Sverige är det illa ställdt med
utrymmet. Falu läroverk har V2 hektar, Göteborgs
lekplan för 150 barn är l ^hektar blott. För
Örebro föreslå nu kommitterade ett område,
som rymmer 400 samtidigt lekande af den
till inalles 2,000 beräknade skolungdomen.
Om ärftlighet och uppfostran höll
Uppsaladocenten Fr. von Schéele den 10
dennes i Jönköping på uppdrag af
därvarande pedagogiska biblioteksförening ett
föredrag af hufvudsakligen följande innehåll:
Vår tids tankelif betraktar ingenting som
fast utan allt som moment i en fortgående
utveckling i en bestämd riktning, under det
upplysningsperioden ingenting visste om
utvecklingens tråd och Rousseau ville klippa af
den. Därför blir ej heller den enskilda
människan en individ skild från all utveckling.
Vi kunna ej förstås utan samband med släkt
och mänsklighet.
Men utvecklingens grundfaktorer äro dels
hvad människan ärft från föregående släktled
- ärftligheten - dels hvad hon själf
förvärfvat - uppfostran. Med uppfostran menas då
ej blott den förändring, som människan
afsiktligt undergår, utan ock oafsiktliga
inflytelser från den värld, som omger henne.
Hvad först beträffar ärftligheten, ärfva vi
ej blott vår faders eller moders skilda
egenskaper, utan också bådas tillsammans, hvilka
då utöfva inflytande på hvarandra och bilda
nya egenskaper, olika de ursprungliga.
Spekulationen, att sonen ärfver moderns
egenskaper, dottern faderns eller tvärtom, håller
ej streck. Man bör skilja mellan väsentliga
egenskaper, exempelvis två ben, tio fingrar,
och oväsentliga, såsom hårets eller ögonens
färg. Att hvar och en är sådan han måste
vara i följd af arf från sina föräldrar är en
teori, som omfattas af många, men som
innebär en stor öfverdrift Ärftligheten har dock
sin viktiga betydelse, ehuru den
understundom upphäfves, bl. a. af den s. k.
bakslagslagen, beroende på att vi ej ärfva blott våra
föräldrar utan far- och morföräldrar, deras
föräldrar o. s. v. En omtvistad åsikt att blott
ärfda, ej förvärfda egenskaper kunna gå i arf
till efterkommande ansåg tal:n för sin del i
det hela riktig.
Uppfostran möjliggöres af vana och
suggestion. All skolundervisning består
egentligen blott däri, att läraren förmår lärjungen
att göra eller tänka samma sak, tills han själf
utan hjälp kan tänka eller göra den. Barnet
vänjes att vid synbilden af ett a tänka på
ljudet a, och slutligen kan det ej se den förra
utan att det senare som af sig själft ljuder
för barnets inre öra. Men som en ovana
in-läres lika lätt som en god vana, bör
under-visaren undvika att låta barnet säga eller
skrifva något oriktigt; förr fick barnet stryk
för sina »bockar», men nu har läraren fått
klart för sig, att han bör bedrifva
undervisningen så, att lärjungen skrifver rätt, när han
skall skrifva.
Suggestionen, föreställningarnas, känslornas
och viljeriktningens meddelande från eii
människa till en annan är uppfostrans andra
moment. Lärarens personliga inflytande på
barnen är så stort och viktigt, att om det rätt
uppfattades, skulle mången tveka att välja
uppfostrarens kall. Detta fylles genom hela
vår varelse lika mycket som genom ord.
En kraftig maning ställdes till lärarne att
vid undervisningen hysa tillbörlig aktning för
barnens individualitet och taga hänsyn till
deras medfödda begåfning. Ett felaktigt
sträfvande efter en medelnivå i kunskaper hejdar
ett mer begåfvadt barn men kan rycka opp
en mindre begåfning med rötterna, så att hon
förlorar fäste. Har barnet »svårt för» ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
