Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r
SVENSK LÄRARETIDNING.
förekommande ämnen. På denna grund
hade ecklesiastikministern den 7 mars 1896
anmodat kanslärn för rikets båda
universitet att från teologiska fakulteterna i
Uppsala och Lund infordra och till
departementet inkomma med yttrande och förslag
om anordnande vid
folkskollärareseminarierna i sagda städer af en lärokurs för
teologie studerande, hvilken skulle omfatta dels
folkskolans anordning och normalplan, dels
det hufvudsakliga i allmän och särskild
undervisningslära i samband med
undervis-ningsöfningar i folkskolans särskilda
läroämnen.
Båda universitetens teologiska fakulteter
funno de hittills vidtagna åtgärder för
prästkandidaternas utbildning i det ifrågavarande
hänseendet alldeles otillfredsställande och
önskade inrättande af kurser i antydt syfte
samt uppgjorde hvar för sig förslag för
kurserna. I de flesta hufvudpunkterna
öfverensstämde de båda fakulteterna såväl
som lärarekollegierna vid båda
universitetsstädernas seminarier och de två
domkapitlen i sina afgifna utlåtanden. Vid
jämförelse mellan de synpunkter, där små
skiljaktigheter ägt rum, har kanslärn gifvit
företräde åt Uppsalaförslagen såsom mera
principriktiga och praktiska.
Efter denna redogörelse yttrar sig
ecklesiastikministern för egen del om förslaget
sålunda:
Då pastor i församlingen har till uppgift
att såsom ordförande i skolråd och
kyrkostämma handhafva folkskolans angelägenheter
samt att leda och öfvervaka dess arbete,
måste det vara af synnerlig vikt, att han redan
under sin utbildningstid sättes i tillfälle att
vinna någon kännedom om de för denna skola
gällande stadgar och författningar samt någon
insikt uti de arbetsmetoder, som för henne
anses lämpliga.
I Tyskland har man sedan lång tid tillbaka
beredt tillfälle för prästkandidaten att i något
folkskollärareseminarium göra bekantskap med
folkskolan, då församlingsläraren där i regel
får till uppgift att äfven vara folkskolans
lokalinspektör. Hos oss har under den senare
tiden behofvet af en dylik seminariekiirs gjort
sig allt mer gällande. Därför hafva många
prästkandidater frivilligt genomgått en
undervisningskurs vid folkskollärareseminariet i
Uppsala, och i Lunds seminarium hafva många
under någon tid åhört undervisningen.
Under sådana förhållanden synes mig tiden inne
att vidtaga åtgärder, hvarigenom de, som
ämna ingå i kyrkans tjänst, ej endast få
tillfälle utan blifva skyldiga att genomgå en
läro-och öfningskurs vid ett
folkskolläraresemina-rium med syfte att därigenom vinna någon
kännedom om folkskolan och hennes
arbetssätt. Härigenom skulle det blifva lättare för
prästen att utbilda sig till en dugande
ordförande i skolråd och kyrkostämma samt att
förvärfva erforderlig insikt för att kunna på
lämpligt sätt öfvervaka folkskolan samt
bedöma arbetet i henne.
- De teologiska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund, domkapitlen i dessa
städer samt kanslärn för rikets universitet hafva
ock tillstyrkt inrättandet af de ifrågasatta
seminariekursernaj hvarjämte lärarekollegierna
vid folkskollärareseminarierna i ofvannämda
städer hafva förklarat, att dylika kurser kunna
anordnas vid deras läroverk.
Visserligen har det från ett håll anmärkts,
att sådana kurser, hvarom här vore fråga,
borde inrättas först i samband med en
omgestaltning af anordningarna för
prästbildningen öfverhufvud. Men en ombildning af
den teoretiska prästbildningen, som närmast
framhållits såsom varande af behofvet
påkallad, är icke beroende af de nu ifrågasatta
seminariekurserna. Och skulle en revision
äfven af den praktiska prästbildningen anses
önskvärd, men den praktiskt-teologiska
öf-ningskursen fortfarande begränsas till ett år,
vore det ju en fördel, om man, innan en
sådan företoges, hade vunnit någon erfarenhet
om de ifrågasatta seminariekursernas
inverkan.
Men vid anordnandet af dessa bör tillses,
att de ej på något sätt träda in på de
teologiska disciplinernas område. De böra sålunda
omfatta endast lagstiftningen rörande
folkskolan samt didaktik och speciell metodik
jämte någon öfning att undervisa i de
kunskapsämnen, som förekomma i folkskolan.
Ifrågavarande lärokurs bör för öfrigt så
anordnas, att den ej medför någon
förlängning uti prästkandidaternas studietid.
Lärokursen bör därför å ena sidan begränsas till
det nödvändigaste, rnen å andra sidan bör
den få så stor omfattning, att den kan
medföra verkligt gagn. För den skull torde till dess
genomgående fordras åtminstone 180 timmar,
nämligen 30 timmar till den teoretiska och
150 timmar till den praktiska delen däraf.
Dessutom böra, där föi^iållandena sådant
medgifva, sex hela dagar användas till afhörande
af undervisningen i öfningsskolans särskilda
afdelningar: småskolan, folkskolans lägre och
högre afdelning.
Omförmälda tid kan, enligt de teologiska
fakulteternas medgifvanden, erhållas för det
afsedda ändamålet under det år, då
prästkandidaten genomgår de praktiskt-teologiska
öf-ningarna.
Mot den invändningen, att den tid, som
under nuvarande förhållanden kan anslås till
seminariekursen, är för kort, för att denna
skall kunna blifva till verklig nytta, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten därpå, att
under det år, kursen genomgås,
prästkandidaten därjämte under den praktiskt-teologiska
lärokursen sysselsattes med didaktiska och
homiletiska öfningar till ej ringa omfattning.
Af seminariekursen bör han hafva stort gagn
vid dessa öfningar, liksom de å sin sida böra
tjäna till utveckling af hans förmåga att
meddela och bedöma undervisning i allmänhet.
Den till seminariekursens genomgående
anslagna tiden bör förläggas till en termin eller
fördelas mellan två terminer, allt efter som
det bäst lämpar sig med afseende på
förhållandena vid vederbörande universitet och
folkskollärareseminarier.
Seminariets rektor bör vara föreståndare för
den för profkandidaten afsedda lärokursen vid
folkskollärareseminarier. Han bör tillika, om
särskilda förhållanden ej föranleda undantag,
undervisa uti folkskoleförfattningar och
normalplan. Därjämte böra vederbörande
seminarielärare förestå det ämne, hvaruti de för
öfrigt meddela undervisning eller leda
praktiska öfningar.
När seminariekursen afslutats, bör i
seminariets öfningsskola anställas ett praktiskt
prof, hvarvid hvarje kursdeltagare bör i
närvaro af professorn i pastoralteologi samt af
de seminarielärare, som handledt dem, som
deltagit i kursen, undervisa i minst två af
folkskolans kunskapsämnen.
Öfver genomgången seminariekurs bör
vitsord meddelas och vid bestämmandet däraf
hänsyn tagas såväl till kursdeltagarens
undervisningsskicklighet som till den insikt, han
ådagalagt vid genomgåendet af kursens
teoretiska del.
Vitsorden bestämmas af kursföreståndaren
efter samråd med de seminarielärare, som
deltagit i handledning af kursdeltagarne, och
böra därvid begagnas de vitsord, som äro
föreskrifna i nådiga seminariestadgan den 29
januari 1886.
Sedan Eders k. m:t förordnat angående de
hufvudgrunder, som böra tillämpas vid
anordnandet af de ifrågavarande kurserna, torde
vederbörande professor i pastoralteologi och
seminarierektor få i uppdrag att inkomma
med underdånigt förslag, huru med
tillämpning af dessa hufvudgrunder kurserna böra
anordnas med hänsyn till de vid
vederbörande läroanstalter rådande förhållanden.
Kostnaderna för de ifrågasatta
seminarie-kurserna böra ej blifva betydliga.
Kursföreståndaren torde för kursens anordnande,
ledning och öfvervakande böra få uppbära ett
årligt arvode af 500 kronor. För undervisning
och handledning af de praktiska öfningarna
torde ett belopp af 4,000 kronor vara
tillräckligt. Den årliga kostnaden för den för
prästkandidater afsedda lärokursen vid de båda
folkskollärareseminarieriia i Uppsala och Lund
skulle sålunda uppgå till 5,000 kronor.
Frågan, huruvida genomgången
seminarie-kurs bör bestämmas såsom villkor för
rättighet att aflägga praktisk-teologisk examen och
teologie kandidatexamen eller för rätt att taga
prästexamen, synes mig i verkligheten icke
vara af någon större betydelse. Då enligt
myndigheternas nästan samstämmiga
uppfattning den föreslagna läro- och öfningskursen
kan och bör löpa jämsides med den
praktiskteologiska kursen, följer det af sig själft, att
den till förstnämda kurs hörande pröfning
lämpligast kommer att afläggas någon tid förr
än den studerande afslutar sin teologiska kurs
inom fakulteten. Vid uppgörande af den
blifvande instruktionen får man tillfälle att taga
hänsyn till åtskilliga undantagsfall, särskildt
till den omständigheten, att flere teologie
studerande, företrädesvis teologie kandidater, för
anställning vid de allmänna läroverken eller
folkskollärareseminarierna vilja genomgå det
för sådant ändamål föreskrifna profår, hvars
nöjaktiga genomgående ju efter
myndigheternas åsikt, såsom mig synes med rätta, skulle
medföra befrielse från den ifrågavarande
seminariekursens fullgörande.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt
hemställer jag, att Eders k. m:t behagade
föreslå riksdagen medgifva,
att för anordnande vid
folkskollärareseminarierna i Uppsala och Lund af särskilda
läro- och Öfningskurser med syfte att
förbereda de blifvande prästerna dels för den
handläggning af folkskolans angelägenheter,
som tillkommer ordförande i skolråd och å
kyrkostämma, dels för den lokala uppsikt
öfver folkskoleväsendet, som åligger
prästerskapet enligt § 63 i gällande folkskolestadga,
det under riksstatens åttonde hufvudtitel
uppförda ordinarie anslag till seminarier för
folkskollärares bildande må från och med
år 1898 höjas med ett belopp af 5,000 kronor.
Pensionsrätt åt seminariernas
lärarepersonal.
Riksdagen satte år 1862 seminarierektors
lön till 3,000 kronor med 500 kronors
förhöjning hvart femte tjänsteår, tills lönen
hunnit till 4,000 kr. Seminariets öfriga
lärare fingo i lön 1,000 kr. med samma
löneförhöjningsrätt som läroverkens adjunkter.
År 1874 fingo seminariernas rektorer och
adjunkter 500 kronors löneförbättring liksom
läroverkens lärare. Nya steg till
likställighet mellan läroverkens och seminariernas
lärare hafva sedan flerfaldiga gånger tagits
både i fråga om lönevillkor och om
kompetens, ja, behörigheten är nu alldeles
densamma för båda slagen af lärare.
I afseende å löneförmånerna är
jämbördigheten ej fullständig: seminariernas
rektorer, adjunkter och lärarinnor med adjunkts
tjänstgöring hafva ännu ej fått sig någon
pensionsrätt tillerkänd enligt samma grunder
som läroverkens lärare. Detta kan afskräcka
dem, som annars ville ägna sig åt
seminarielärarens kall; det kan ock fresta en
lärare att sköta tjänsten längre än gagneligt
är för läroanstalten.
Då det synes från början hafva varit
k. m:ts och riksdagens mening att äfven
pensionsrätten skulle vara densamma för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
