Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r
- Enhälligt beslöt Kinds kretsförening,
Älfsborgs län, vid sammanträde den 22 d:s
att teckna en aktie i Svensk Läraretidnings
Förlagsaktiebolag. Det härför erforderliga
beloppet insamlas från föreningsmedlemmar af
ordföranden före den l april genom frivilliga
bidrag, och blir hvar och en delägare i
ak-tieii i mån af det bidrag han lämnar. Åt
kretsstyrelsen uppdrogs att vidtaga nödig
utjämning för erhållande af jämna beloppet
100 kr.
- Den s. k. Tuns skola, Skbg, inrättad af
prosten J. Silvius, tillvann sig genom Skånings
häradsrätts utslag den 21 dec. 1895 det genom
ofvannämda gifvares förordnande skolan
villkorligt tilldelade hemmanet Y4 mtl Öttum
Hans Persgården i Öttums socken. Hos k.
m:t anhöll nu skolans kurator om tillåtelse
att få för skolans räkning försälja fastigheten,
som låge allt för långt från skolan och
saknade användbara åbyggnader, och använda
köpeskillingen till förvärfvande af annan
fastighet för skolans räkning. Men då af
handlingarna i ärendet icke kunnat vinnas full
visshet om beskaffenheten af skolans rätt till
omförmälda fastighet, har k. m:t ej funnit skäl
att bifalla ansökningen.
Sveriges allmänna
folkskollärareförening.
Centralstyrelsens årsmöte.
Med nedanstående redogörelser afsluta vi
vårt referat för centralstyrelsens årsmöte den
2-7 dennes.
Betygsgraderna i folkskolan.
Efter utsändandet af föredragningslistan
inkom från Astorpstraktens kretsförening en
motion angående principerna för meddelandet
af flit- och sedebetyg i folkskolan.
Motionen - utarbetad af hrr A. J. Dahlgren,
A. Tengberg och Andr. Lundahl med
ledning af en diskussion inom kretsen under
förra sommaren - är af följande lydelse:
Folkskolestadgans 47 § föreskrifver, att barn
vid utträdet ur folkskolan skola förses med
afgångsbetyg, innehållande vitsord såväl öfver
deras insikter och färdigheter som öfver
deras under skoltiden ådagalagda flit och
uppförande. Det har ansetts af betydelse, att
sådant betyg afgifves vid den tidpunkt, då
barnet tages från skolans omvårdnad och påverkan.
Om än folkskolestadgan icke anför skäl till
detta kraf på vitsord om afgående lärjunges
kunskaper, flit och uppförande, så ligger det
dock i öppen dag, att det vid omnämda
tillfälle är lika mycket lärjungens rättighet att
erhålla, som skolans skyldighet att afgifva
dylikt betyg. Betyget har att kvalificera den
afgående såsom på sätt och vis mogen till
utträde i den värld, i hvilken den har att på
ett eller annat område skaffa sig ett
verksamhetsfält. Betyget torde dock möjligen
vara gifvet icke blott för den vitsordades egen
räkning utan kanske lika mycket för dens,
som får honom eller henne i sin vård eller
i sitt arbete. Denne vårdare eller denne
ar-betsgifvare skulle genom betyget, särskildt
flit- och sedebetyg, få en liten inblick i
barnets karaktär, af betyget finna, hvad
personen i fråga ginge för.
I de flesta skolor brukas ju ock att vid
andra tillfällen afgifva betyg åtminstone en
gång om året vid examenstillfällen. Vid dessa
tillfällen torde betygen få tillskrifvas en mera
uppfostrande uppgift. Den vitsordade får
därvid en uppmuntran att fortgå som hittills,
ifall häri befunnits fullödig, eller ock en
påminnelse om, att i ett eller annat fall,
hvarom betyget lämnar besked, förbättring är af
nöden. Därjämte torde det anses vara afsedt
att gifva hemmet besked om barnets förhål
lande i skolan och att sporra hemmet till
fortsatt eller bättre omvårdnad om de små.
Om ändamålet med betygsgifvandet är
här ofvan riktigt framhållet, torde det få
anses obestridligt, att om betyget skall få
åsyftad betydelse det måste vara ett exakt
uttryck för fäkta. Om betygsgifvaren af ett
eller annat skäl dagtingar med sitt samvete
eller ger betyg så att säga på måfå, så har
det gifna vitsordet förlorat sin betydelse, ja,
ännu mer, det gör stor skada, större kanske
än mången förmodar, antingen nu betyget är
för högt eller för lågt tilltaget,
Om vi så fråga, huru det i angifna
hänseende är ställdt inom folkskolan, så måste
medgifvas, att gifna betyg i de flesta fall icke
äro exakta uttryck för verkligheten. I praxis
tillgår det väl vanligen så, att de flesta
inomen klass få högsta betyget i såväl flit som
uppförande. Om några skött sig illa, så få de
en grad nedsatt, d. v. s. med beröm godkänd
flitochgodt uppförande, och om någon befunnits
riktigt ohjälplig, så får han två grader
nedsatt betyg (att märka är att då skall deri
sålunda prickade ha varit riktigt svår), d. v. s.
han blir godkänd i fråga om flit, och hans
uppförande stämplas som icke godt. Men
logiskt sedt, är betyget godkänd flit ett godt
betyg, som hvem som helst kan vara belåten
med, och betyget mindre godt uppförande
torde i regeln icke gifvas åt andra än
sådana, som ej borde sitta i en skola utan snarare
hänvisas till en anstalt för vanvårdade barn.
Sålunda bedömas utöfvare af rätt svåra
förseelser mot god ordning såsom hafvande
iakttagit ett godt uppförande, ett mycket för godt
betyg åt många, som få det. Af detta
förvända sätt att gifva betyg följer ju, att
exempelvis lättingar stå sig rätt godt vid
föräldrarnas granskning af vitsorden, ty de kunna
ju peka på betyget, och detta säger att
lärjungen i fråga om flit är godkänd, då
läraren däremot ville säga föräldrarna, att barnet
vore en stor lätting.
Det måste således anses som obestridligt,
att, såsom flit- och sedebetygen nu i
allmänhet gifvas, de säga någonting helt annat, än
de äro afsedda att säga. (Såsom ett
belysande exempel torde få anföras följande: En
kamrat berättade att han, som vid seminariet fått
ned satt sedebetyg, vid ett förslags
upprättande fick företrädet framför en annan, som
erhållit högsta betyget, hufvudsakligen på den
grund, att vederbörande togo betyget godt
efter bokstafven och icke kunde finna något
nedsättande däri.)
Att arbetsgifvarne skulle taga hänsyn till
afgångsbetyg från folkskolan är utan tvifvel
något mycket önskvärdt. Lärarepersonalen
på skilda håll, t. ex. i Göteborg, arbetar ju
också i den riktningen. Det torde kunna
i-frågasättas, om ej en reform ifråga om sättet
för afgifvande af flit- och sedebetyg vore ett
första steg att komma på väg rnot detta mål.
Att behofvet af en sådan reform är kändt,
torde man kunna sluta till bland annat däraf,
att frågan om normalbetyg äfven diskuterades
vid sommarens stiftsmöte i Visby, där det
som bekant beslöts, att man vid betygs
afgifvande borde utgå från betyget godkänd flit
och godt uppförande som norm.
Hvari skulle då den önskade reformen
bestå? Härpå kan helt kort svaras: Den skulle
bestå däri, att betygsgifvaren gåfve sådana
betyg, som uttryckligen sade, hvad som skulle
sägas. Erfarenheten lär, att det stora flertalet
af eleverna (genomsnittseleverna) gjort sig
förtjänt af betyget godkänd –godt, följaktligen
skulle alla de, som kunde räknas dit, få detta
betyg. Några åter hade hunnit öfver denna
nivå och finge då en grad högre betyg. Det
torde ock kunna finnas ett eller annat barn,
som visat ett alldeles särskildt godt
förhållande i fråga om flit och uppförande och
er-hölle de då det högsta betyget. De finge
således se, att deras sträfvande vore af
läraren påaktadt. Lättingar och mindre
välartade barn finge då det vitsord, som
naturligtvis vore deras, icke godkänd - mindre godt.
En sådan reform synes vara af nöden och
synes också ganska lätt att genomföra, men
dock har det visat sig, att enstaka försök
misslyckats. Skall denna reform kunna
genomföras på folkskolans område, måste det stora
flertalet af folkskolans lärare taga itu därmed.
För att hinna dit kräfves, att opinionen inom
kåren bearbetas i den riktningen.
På grund af hvad här ofvan blifvit
framhållet få undertecknade på uppdrag af
As-torpstraktens kretsförening anhålla,
att centralstyrelsen ville genom
motions utsändande ställa ofvan berörda
ärende under diskussion inom kretsarna
eller ock på annat lämpligt sätt arbeta
för en reform i ofvan antydt syfte.
Centralstyrelsen fann motionen vara af
den betydelse, att den lämpligen kunde
till kretsarna utsändas. Men då den
inkommit så sent, att dess förberedande
behandling omöjligen kunnat före årsmötet
medhinnas, blef den bordlagd till
centralstyrelsens nästa årsmöte.
Förändring af stadgan för organister och
klockare,
Allbo kretsen inkom under fjoråret till
centralstyrelsen med en motion i detta ämne.
Motionen grundar sig på följande enhälliga
uttalande vid kretsens möte i slutet af år 1895:
Då[ i följd af 1883 års k. förordning
klockare- och organistlönerna på de flesta ställen
inom riket blifvit i väsentlig mån förminskade,
under det de föråldrade s. k. klockare- och
organiststadgarna för de olika stiften ungefär
samtidigt härmed blifvit återupplifvade;
då särskildt »klockaren» härigenom ålagts
en mängd olikartade, underordnade göromål,
hvilka, ifall de af tjänsteinnehafvaren själf
icke kunna utföras,, tillskynda denne en icke
obetydlig minskning i hans i allmänhet redan
förut allt för knappt tillmätta aflöning;
då dessa göromål, särskildt där
klockarebefattningen är med folkskolläraretjänst
förenad, icke kunna synas stå tillsammans med
den värdighet och det sociala anseende,
innehafvaren af sistnämda tjänst såsom
folkuppfostrare bör intaga i samhället, enär de i sin
helhet hänföra honom till kyrkans »betjänte»;
då vidare denna ståndpunkt delvis beröfvar
tjänsteinnehafvaren lagligt inflytande på såväl
kyrkans som skolans allmänna
angelägenheter; och
då dessa bestämmelser dessutom icke sällan
åstadkommit de vidrigaste trakasserier mot
tjänsternas innehafvare:
så uttalar mötet önskvärdheten af, att
författningar och stadgar i nämda hänseende
ändras därhän,
att de föråldrade och otidsenliga fordringar,
som nu enligt förenämda stadgar ställas på
klockaren, öfverflyttas till den ende person,
för hvilken de egentligen synas lämpa sig,
nämligen kyrkvaktaren]
att den nuvarande officiella men ytterst
oegentliga titeln »klockare» (ringare) utbytes
mot den mera betecknande benämningen
kantor (kyrkosångare); samt
att innehafvare af kantors- och
organistbe-fattning i sammanhang härmed uppflyttas till
den ställning, han på grund af sin
bildningsgrad såsom sådan bör intaga, nämligen
tjänstemannens, hvarigenom ock det hinder
undan-rödjes, som hittills oftast uteslutit
fackkunskapen från allt lagligt inflytande på såväl
skolans som kyrkans allmänna angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
