Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 5.
STOCKHOLM, 3 FEBRUARI 1897
18:e årg.
Prenumerationspris ;
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-1, 4-6. Allm. tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare;
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre sä-ljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 5 o kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
*
« *
vensk [-Läraretidning-]
{+Lärare-
tidning+}
utsänder år 1897 sin
16« årgång.
program, pris, utgifningstider och
utstyrsel förblifva
oförändrade.
Öfver 700 stora kvartsidor
för det billiga priset af
3 Sr. 50 öre<
prenumerera på närmaste postanstalt
si* nu genast &
så slipper Jii vänta på £dra
skolnyheter.
En riksdagsmotion
om
den högre folkskolans utveckling.
Sistlidna fredag väckte hrr Fridtjuv
Berg ,-oeh E. Hammarlund inom andra
kammaren följande motion:
Den i flera afseenden storartade
utveckling, som svenska folkskolan under en
mansålder vunnit, beror i väsentlig mån på de
beslut, som rörande densamma fattades af
1856 - 58 års riksdag. Genom dessa beslut,
hvilkas egentliga upphofsman voro Torsten
Rudenschöld och P. A. Siljeström, och
hvilkas förnämste verkställare blef F. F.
Carlson, ’erhöll vårt folkskoleväsende den
organisation, som sedan blifvit den bestående
och som medfört dess fördelning i tre på
hvarandra följande hufvudafdelningar:
småskolan, den egentliga’ folkskolan och den
högre folkskolan.
Rörande den*sistnämda, hvilken vid
ifrågavarande riksdag blifvit påyrkad genom
flera motioner (inom ridderskapet och adeln
af Fr. Ph. Hjerta och Arvid Ribbing, inom
prästeståndet af biskop Björck och d:r
Sandberg, inom bondeståndet af Jonas
Andersson i Häckenäs), yttrade rikets ständer i sin
skrifvelse ’af den 2jmars 1858 följande:
Beträffande den väckta frågan om en
folkskolans5 högsta afdelning anse rikets ständer
densamma förtjäna mycken uppmärksamhet
och varmt behjärtande. Där det enskilda
nitet visat sig uti denna syftning verksamt, där
bör ock staten gå detsamma till mötes. Hvad
särskildt angår yrkandet, att lärarne vid dessa
skolor böra äga akademisk bildning, så och
om i allmänhet af hvarje duglig skollärare
måste fordras en klar genomskådning af
undervisningsämnet för att kunna gifva åt dess
meddelande en verkligt bildande kraft, torde
denna egenskap vara så mycket nödvändigare
hos läraren vid den högre folkskolan i
anseende till den omständighet, att flertalet af
denna skolas lärjungar fortfarande kommer att
tillhöra den arbetande klassen. Detta förhål-
lande kräfver nämligen, att den till
arbetsduglighet uppvuxne lärjungen icke allt för
lång tid af året vistas vid skolan för att icke
blifva för sitt framtida lefnadsyrke mindre
skicklig genom den förvekligande inverkan
af studerkammarlifvets stillhet. Här gäller
således för läraren att utur hvarje läroämne
kort och klart sammanfatta dess innehåll,
och detta så, att det meddelade gifver
lärjungen både lust och förmåga att under
skolundervisningens mellantider ’äfvensom efter
dess slut på egen hand småningom
fullständiga den erhållna kunskapen. Att
uttryckligen stadga befordringsrätt för dessa lärare
inom allmänna läroverken eller kyrkan torde
emellertid icke vara lämpligt, utan bör en
sådan befordran grunda sig på deras för dylik
tjänst i öfrigt förvärfvade kompetens.
En invändning, som skulle kunna göras
mot inrättande af de ifrågasatta högre
folkskolorna, nämligen att behofvet däraf redan
är uppfylldt genom lärdomsskolornas
reallin-jer, anse sig rikets ständer böra till vidare
.utveckling af sina åsikter i ämnet upptaga.
Ändamålet med dessa högre folkskolor måste
i första rummet vara att åt arbetsklassens, ej
blott de mera förmögnes utan jämväl de
fat-tigares barn, hvilka blifvit begåfvade med
bättre fattningsförmåga samt visa framstående
lärolust, bereda tillfälle att inhämta för
framtida själfstudier behöfliga förkunskaper,
äfvensom att genom goda lärares handledning
vinna allmän förståndsutveckling samt
sinneslyftning till deltagande i fosterlandets och
mänsklighetens högre angelägenheter, och
detta utan att de genom skolan ryckas utur
deras vanliga lefnadsförhållanden eller för
mycket afhållas från en för framtida
arbetsduglighet nödvändig härdighet uti
kroppsarbete.
Lätteligen inses den stora vikten utaf att
på detta sätt åt samhället tillgodogöra samt
bibehålla kärnfrisk den talrika skara bland
det uppväxande släktet, som tydligen af
naturen är danad att med det förtroliga
kamratskapets öfvertygande och bevekande
inflytande verka under lifvet såsom andligt och
lekamligt välgörande föredömen bland
arbetsklassen, äfvensom att utgöra ett allt mer och
mer utveckladt kommunal väsendes säkraste
stöd. Men lika lätt bör äfven inses, att för
detta ändamål erfordras
undervisningsanstalter, inrättade med hänsikt till det särskilda
syftemålet. Har man gjort sig reda för detta,
så torde det vara klart, att de allmänna
elementarläroverken, oaktadt utvecklingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0065.html
