- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
62

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 5

deras reallinjer, icke kunna motsvara här
ifrågavarande skolors bestämmelse.

De i städerna belägna högre skolorna äro
tillgängliga endast för de förmögnares och
de närmast boende mindre bemedlades barn;
de vanor, behof och anspråk, som där
förvärf vas, äro föga ägnade för en lärjunge,
utgången ur och ämnad att fortfarande tillhöra
den arbetande klassen; läseterminernas
långvarighet medgifver icke de för
kroppsarbets-öfningen behöfliga afbrott, som vid en högre
folkskola måste beredas; i följd däraf att
undervisningen här måste afse en plan, fullföljd
genom skolans öfre klasser, öfverhopas
lärjungen med en mångartad kunskap, hvartill
de talrika begynnelsetrådarne icke kunna mer
än hastigt upptagas för att gagnlöst åter släp
pas på den kortare tid, som den blifvande
arbetaren bör uteslutande sysselsättas med
boken; och slutligen är undervisningssättet
icke sådant, som, enligt hvad förut är antydt,
synes böra iakttagas i folkskolan.

På dessa grunder anmälde sig rikets
ständer hafva medgifvit,

att därest för en eller flera församlingar på
landet inrättades sådan högre folkskola, som
här ofvan blifvit omförmäld, försedd med
lärare, hvilken för studier, idkade vid
universitet, vore väl vitsordad, understöd måtte varda
sådan skola tillagdt till högst dubbla
beloppet af hvad i distriktet sammanskötes, dock
för hvarje skola ej of vers tigande 1,000
riksdaler riksmynt, för hvilket ändamål rikets
ständer anvisat en summa af 24,000 rdr
riks-inynt årligen att af de för
folkskoleundervisningens befrämjande afsätta medel utgå.

I en skrift med titeln »Rikets ständers
beslut vid 1856-1858 års riksdag rörande
folkundervisningen i riket jämte därvid
fogade upplysningar och anmärkningar»,
hvilken på anmodan af dåvarande chefen för
ecklesiastikdepartementet uppsattes af rektor
P. A. Siljeström samt på allmän bekostnad
spriddes till skoldistrikten, förekomma
rörande de högre folkskolorna följande
belysande anmärkningar:

Hvad nu först naturen af dessa skolor i
allmänhet angår, så inses lätt, att de icke
kunna betraktas såsom annat än hvad man
vanligen kallar realskolor, med hvilka
ändamålet är att åt allmogens barn bereda tillfälle
att inhämta hvad som är förnämligast
viktigt för deras medborgerliga uppfostran samt
delaktighet i den allmänna ’bildning, som bör,
så vidt möjligt, vara gemensam för alla
statsborgare eller åtminstone stå för alla öppen
att förvärfva, utan att densammas
förvärfvan-de skall - såsom förhållandet gärna blir,
då de befintliga elementarläroverken måste
anlitas - draga dem ifrån fadrens yrken.

I fråga om lärokursens utsträckning -
såväl i tid som i kvantitet - äfvensom i
afseende på organisationen i det hela, vore det
visserligen otjänligt att på förhand vilja
uppställa några allmänt gällande detalj f
öreskrifter. Tvärtom skola dessa läroanstalter desto
bättre motsvara sin bestämmelse, ju större
frihet som kan medgifvas. - - -

För inträde i dessa skolor måste man
kunna (och böra) uppställa som fordran den
kunskap, som lätteligen kan inhämtas i de redan
befintliga folkskolorna. Ju mer dessa senare
utveckla sig, desto mer kunna äfven de
ifrågavarande inträdesfordringarna höjas. För
närvarande synas de lämpligen kunna ställas
på någorlunda samma linje med fordringarna
för inträde vid ett seminarium.

För öfrigt torde böra anmärkas, att ehuru
ständerna föreskrifvit akademisk bildning hos
läraren, så lärer man ändock icke kunna vänta
desto större resultater af dessa skolor, så framt
man icke på ett eller annat sätt kan sörja
för att de åtminstone erhålla två lärare. Detta
föreskrifves af läroämnenas olikhet och flera

omständigheter. Ganska lätt torde den
behöfliga ökade lärarekraften kunna vinnas
därigenom, att de ifrågavarande högre
folkskolorna sättas i förbindelse med de redan
befintliga .och med större eller mindre
tillgångar försedda s. k. pedagogierna, där ej dessa, i
följd af ständernas beslut, komina att
förvandlas till elementarläroverk, eller möjligen med
andra läroanstalter.

Hvad rikets ständer rörande de högre
folkskolorna anfört fann k. m:t kunna i
väsentlig mån leda till folkskolans höjande
och ändamålsenliga utveckling, och i den
kungl, kungörelse angående åtgärder till
folkundervisningens befrämjande, som
utfärdades den 23 april 1858,, inrycktes därför
bland annat en punkt, hvarigenom till
efterrättelse meddelades,

att därest ett stigande nit för
folkbildningens befrämjande utöfver hvad i
folkskolestadgan i allmänhet vore afsedt, skulle föranleda
därtill, att för en eller gemensamt för flera
församlingar på landet inrättades sådan högre
folkskola, som för de arbetsklassen tillhörande
bara, hvilka blifvit begåfvade med högre
fattningsförmåga och lifligare håg att lära,
lämnade tillfälle att, under handledning af
lärare, hvilken blifvit för studier, idkade vid
universitet, väl vitsordad, vinna något högre
mått af bildning och inhämta gagneliga
kunskaper utan att dragas ifrån vanliga
lefnadsförhållanden eller nödig öfning för
duglighet och härdighet vid kroppsarbete, så
komme understöd att uppå hos k. m:t skeende
anmälan tilldelas sådan skola till högst dubbla
beloppet af hvad därtill i distriktet
sammanskötes, dock för hvarje skola ej öfverstigande
1,000 rdr rmt årligen.

De förväntningar, som man vid högre
folkskolans grundläggning gjorde sig om
denna nya skolarts framtid, voro stora.
Oförnekligt är ock, att den hade en hög och
maktpåliggande uppgift och motsvarade ett
verkligt behof samt att den med en något
ändamålsenligare anläggning snart nog skulle
kunnat erhålla en rik och i många
afseenden betydelsefull utveckling.

Första begynnelsen var ock ganska
lofvande. Redan år 1859 funnos 9
högre folkskolor, till hvilka såsorn
statsunderstöd under samma år utbetalades ett
belopp af 8,466 kronor 67 öre. Den
ytterligare tillväxten lät emellertid vänta på sig.
Vid 1860 års riksdag nedsattes därför det
ursprungligen beviljade anslaget, 24,000
kronor, till hälften. Då af denna summa icke
utgick mer än 5,666 kronor, drogo 1862-
63 års ständer häraf den slutsatsen, att
behofvet icke vore i tilltagande utan snarare
i aftagande, hvadan de för den nästföljande
statsregleringsperioden nedsatte anslaget
ytterligare, nämligen till 6,000 kronor. Yid
1865 års riksdag kunde chefen för
ecklesiastikdepartementet visserligen såsom ett
glädjande tecken meddela, att en ökning i
antalet högre folkskolor vore att vänta, till
följd hvaraf anslaget på hans begäran
höjdes till 10,000 kronor samt uppfördes å
ordinarie stat. Men i det stora hela hafva
de af honom uttalade förhoppningarna ända
hitintills förblifvit ouppfyllda. Huru
långsam den högre folkskolans utveckling hos
oss varit torde åskådligast framgå af
följande uppgifter (hämtade ur de af k. m:t
årligen aflåtna berättelserna om hvad i
rikets styrelse sig tilldragit):

Ar Högre folkskolor Lärjungar Lärare

1865...........- 9 ____......- 162

1866___......10................ 261

1867............10 _________ 374

1868..______10 ............... 246

1869............10............... 275

1870............. 10............... 210

1871............10.............. 201

1872.............10 ............... 326

1873............10 ............... 288

1874............11 ............... 284

1875............12 ............... 294

1876 . .....12............... 335......... 12

1877..........12............... 330 ......... 12

1878............12............... 340 _____ 12

1879............13............... 376 _____ 14

1880.....____12............... 377.......... 13

1881............12 ................ 338 ......... 14

1882............13 .............. 322 ......._. 15

1883............13............... 355 ......... 15

1884 .......13 ............... 334......... 15

1885............12............... 319 ......... 14

1886 ........11 ._............. 283......... 12

1887............11 ............... 279......... 12

1888...........11............... 258 -....... 12

1889............11............... 227......... 12

1890............11............... 271 .......... 12

1891............11 ......._____ 267 ......... 12

1892............12 ......._____ 277......... 13

1893............12 ............... 292......... 13

1894.............13 ............... 276 ___... 14

1895...-.....-13 ............... 278 ......... 14

De högre folkskolornas antal har sålunda
aldrig öfverskridit 13, deras lärareantal
aldrig 15, deras lärjungeantal aldrig 377. Då
nian härmed jämför småskolans och den
egentliga folkskolans samtidigt fortgående
utveckling, kan man svårligen undgå den
öfvertygelsen, att den högre folkskolan allt
ifrån början måste hafva lidit af vissa
grundfel, som kommit den att förtvina i sin
växt.

I själfva verket äro dessa fel ganska
lätta att upptäcka, och åtskilliga af dem
hafva länge varit uppmärksammade. Några
hafva till och med delvis blifvit rättade.

Redan vid 1862-63 års riksdag
påpekades uti en inom bondeståndet af
folkskolläraren Sven Rosenberg väckt motion
(n:r 127), att inga bestämda
inträdesfordringar till högre folkskolan blifvit genom
kungl, kungörelsen den 23 april 1858
fastställda, hvadan den faran låge nära till
hands, att nämda skola kunde blifva en
parallell-anstalt till den egentliga folkskolan
i stället för en öfverbyggnad på densamma.
Till förekommande häraf föreslogs af honom,
att vid anslaget till högre folkskolor det
villkoret måtte fästas, att i dessa skolor
inga barn borde intagas, som ej innehade
det kunskapsmått, hvilket i den egentliga
folkskolan kunde erhållas.

Då riksdagen fann hvad sålunda blifvit
begärdt väsentligen ingå ">i själfva begreppet af
en högre folkskola*, blef hr Rosenbergs
förslag bifallet, och följden häraf blef en kungl,
kungörelse den 29 juni 1866, hvarigenom
bestämdes, att i högre folkskola inga andra
lärjungar borde mottagas än sådana, som
visat sig redan innehafva de kunskaper,
hvilka i den egentliga folkskolan meddelades.

Ett annat grundfel hos den 1858
organiserade högre folkskolan låg i bestämmelserna
rörande den kompetens, som för dess lärare
erfordrades. Dessa bestämmelser kräfde
visserligen akademiska studier men lämnade
ingen garanti för praktisk duglighet såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:06:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free