Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrustad än hittills – delvis kunna
fylla den lucka, som nu föreligger. De
hemställa:
dels att högre folkskola nia kunna
upprättas äfven i stad med pedagogi eller
allmänt läroverk, samt att statsbidraget sättes
till 1,266 kronor för hvarje årsklass (nu för
hvarje skola);
dels att statsanslaget för dessa skolor
höjes till det af 1856-58 års riksdag
beviljade beloppet 24,000 kronor.
*
Fyra af årets skolmotioner gälla
pensionsärenden.
I k. m:ts proposition angående pension
åt seminarielärarne föreslå hrr E.
Hammarlund, Fr. Berg och A. F. Liljeholm
den ändring, att pensionsrätten måtte
inträda vid 60 lefnadsår (i st. f. 70 eller
undantagsvis 65 lefnadsår).
Motiveringen för detta förslag återfinnes på annat
ställe i dagens nummer.
Lektor T. A. Säve föreslår, att
delaktighet i Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt må tillerkännas vid
landstingsseminariernas öfningsskolor anställda
småskollärarinnor, och hofmarskalken von
Strokirch i första samt hofrättsassessorn
Odencrants i andra kammaren hemställa
om pension för rektor P. Velins dotter i Jönköping.
*
Bland öfriga motioner, som gälla
statsutgifter och sålunda remitterats till
statsutskottet, må nämnas hofrättsrådet M. G.
Bruzelius förslag om utvidgning af
Kristianstads allmänna läroverk, så att det
varder fullständigt äfven på realiinjen,
samt hr Folke Anderssons förslag om
höjning af anslaget till understöd åt
mindre bemedlade folkhögskoleelever från
15,000 till 20,000 kronor.
*
Frågan om minderåriga brottslingar
ligger ju för närvarande under utredning
hos en kommitté. I en ny form har
emellertid saken i år dragits fram för
riksdagen. D:r Ph. Leman har i första
kammaren föreslagit åtskilliga ändringar
i strafflagen och bland dessa följande:
införande af kroppsstraff (aga eller dylikt)
såsom särskild straffart för minderåriga och
unga förbrytare;
föreskrift att aga eller annat kroppsstraff
skall exekveras under lämplig offentlig
kontroll samt
stadgande, att barn öfver 14 år kunna
vara straffbara, om än i lindrig grad, då
de föröfva, förutom de i 5 kap. 2 §
strafflagen omförmälda gärningar, andra icke så
grofva brott som t. ex. frids- och vålds-’
brott, stöldbrott samt skadegörelse å
egendom.
*
Endast fyra skolmotioner, som äro af
natur att tillhöra tillfälligt utskotts
behandling, hafva hittills blifvit väckta.
Friherre C. Klingspor har, såsom redan
i förra numret meddelades, dragit fram
frågan om s. k. förmiddagsläsning, och han
har gjort det med en motivering, som
förtjänar sitt särskilda kapitel.
Till ett liknande slut ehuru med
hänvisning till en annan motivering kommer hr
L. J. Jansson i Djursätra, hvilken i andra
kammaren bragt förmiddagsläsningen på tal.
Lektor S. J. Kardell och rektor Jakob
Persson vilja hafva lärareprofven inför
domkapitlen afskaffade, såsom dels vållande de
sökande dryga kostnader och dels ej heller
bildande någon säker grund för afgörandet
af deras kompetens. Penna anse
motionärerna kunna vida säkrare bedömas under
profårskursen än af ett enstaka prof, då
ofta en tillfällig »konfundering» låter en
skickligare sökande stå tillbaka för en
mindre meriterad.
Slutligen har hr Edv. Svensson i
Karlskrona förnyat sitt i fjor framställda förslag
om beredande af en bättre ställning åt
geografien vid läroverken. Han önskar, att
större timantal ägnas ät detta ämne, att
undervisning däri meddelas äfven i de högre
klasserna, och att lärare med geografi som
särskildt undervisningsämne anställes vid
läroverken.
Medan i fjor antalet skolmotioner
uppgick till 27, hvilket antal under
riksdagens lopp ökades till 32, hafva i år
hittills endast väckts 14 skolmotioner.
*
I en olycklig »kapprock»
kommer den så mycket diskuterade
frågan om samlad eller delad skoldag
(»förmiddagsläsning») vid denna riksdag
under första kammarens ögon. Friherre Carl
Klingspor å Råbäck, som äger den
förtjänsten, att han allt emellanåt
öppenhjärtigt sjunger ut med hvad man inom vissa
kretsar känner för folkskolan, ehuru man
vanligen ej gärna vill låta allmänheten
veta det, har i en af honom afgifven
motion gjort sig till målsman för det
yrkandet, att de lokala skolmyndigheterna
skulle få rätt att efter för handen
varande förhållanden föreskrifva samlad
skoldag i stället för den af
folkskolestadgan påbjudna delade. För detta sitt
yrkande har han anfört en motivering, som
i det stora hela utgör en ganska god
sammanfattning af de skäl, hvilka under
de pedagogiska diskussionerna om saken
blifvit anförda till förmån för den
samlade skoldagen, och hvilka synas oss väl
förtjänta af uppmärksamhet och
beaktande.
Olyckligtvis har hr friherren
emellertid ansett si^ böra förse denna motivering
med en »kapprock», d. v. s. en
inledning, som bär prägeln af att stamma ur
djupet af hans eget medvetande. Den
är af följande märkliga lydelse:
Utgående från den uppfattningen, att
svenska folkets uppfostran till dugliga och
arbetsamma medborgare i högsta grad är
beroende på den grund, som lägges hos det yngre
släktet, och att de på den senare tiden allt
högre framförda klagomålen öfver huru de
förr så fasta banden mellan hemmet och
barnen försvagats, samt att kärleken till arbetet,
hvarpå dock ett folks lifskraft i hög grad är
beroende^ utbytts emot en ohemul fordran på
samhället att utan egen insats af arbetsflit
och yrkesduglighet ändock erhålla sitt lifs
nödtorft, manar mig att i likhet med så många
andra söka att i sättet för folkskolans
fuiik-tionerande finna ett härtill medverkande
grundfel.
I motsats mot de åsikter, som från
framstående håll göras, hvilka vilja ännu mera
utveckla folkskolan och pålägga respektive
lärare den hufvudsakliga bördan af barnens
uppfostran, anser jag denna väg ytterst farlig
och som en betänklig missriktning af
folkskolans verkliga uppgift. Folkskolan har en
fullständig olikartad uppgift emot hvad som
afses med de högre läroverken och tager endast
skada af att på något sätt skola efterlikna
dem.
Kursernas storlek är här af mycket
underordnad betydelse och måste hållas så låga,
att mängden af barn kunna utan allt för stor
svårighet tillägna sig dem inom beräknad tid
och utan intrång på öfriga uppfostringsvillkor
så ur sanitär som social synpunkt. Ett visst
kunskapsmått kan här knappast sättas som
ett skolans mål utan snarare som ett mycket
önskvärdt medel för att jämte höjandet af
det sedliga medvetandet gifva barnet större
möjlighet att i det praktiska lifvet finna ett
ärligt förvärf. *
Landsbygden representerar det största
in-vånareaiitalet och de flesta folkskolor,
hvarför folkskolans insats i barnens uppfostran
på landet måste vara bestämmande för
lagstiftningen inom detta område, hvarjämte
äfven de mycket olikartade förhållanden, som
förefinnas i olika delar af vårt vidsträckta
land, framtvinga, att bestämmelserna blott
hållas i största allmängiltighet, öfverlemnande
mängden af detaljer åt respektive skoldistrikt
och kommuner.
Folkskolans alumner utgå som regel i
jordbrukets eller de praktiska yrkenas tjänst, och
en erkänd sanning torde vara, att den, som
skall blifva en duglig arbetare, måste börja
tidigt för att öfva blick och omdöme, och att
den erforderliga graden af fasthet, kraft,
uthållighet och arbetsförstånd sällan vinnes, om
ej barnet redan tidigt vänjes vid att göra den
nytta, som står i rimligt förhållande till
kroppskrafter och ålder.
Det lyckligaste förhållandet för såväl
barnen som hemmet och dess gemensamma
förhållande till skolan anser jag vara_, där
Hvarannandagsläsning (såsom oftast på landet) är
regel samt lästiden o timmar^ t. ex. mellan 8
f. m. till l e. m., med vanlig 10 minuters rast
mellan hvarje timme samt Id, 11 f. m. ett
något längre uppehåll.
Vid en sådan anordning uppstår nära
samverkan mellan hem och skola. Utaf veckans
6 arbetsdagar tager skolan blott 3 halfva
dagar, hvarigenom således 9 halfva dagar
användas till vederkvickelse i det fria eller
uppfriskande kroppsarbeten.
Motionärens uträkning har väl varit,
att denna tämligen ohöljdt
folkskolefient-liga inledning skulle stämma riksdagens
eller åtminstone första kammarens
flertal till förmån för den sak, han
förfäktar. Så långt äro vi väl ändå ej komna
i reaktion. Snarare torde det kunna
befaras, att »kapprocken» skall afskräcka
mången från all närmare bekantskap med
hvad som finnes därinom. Detta vore
emellertid skada. Frågan om samlad
eller delad skoldag har stor betydelse och
bör icke afgöras utan allsidig och
sorgfällig pröfning af skälen för och emot.
Antagligen är det denna tankegång, som
föranledt en af andra kammarens
afgjordt folkskolevänliga representanter, hr
L. J. Jansson i Djursätra, att framlägga
ett liknande förslag men i en helt annan
anda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0071.html
