Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 7
Det är icke svårt att finna grunden till denna
olikhet i inspektörernas omdömen. Om man
ger närmare akt på deras, framställningar,
så lyser det nämligen genast igenom, att de
belåtna omdömena grunda sig på en annan
uppfattning af målet för geografiundervisningen
än de missbelåtna.
Förr var geografiundervisningen ofta
inskränkt till uppräknandet af en massa namn,
utan att eleverna kunde utpeka dem på
kartan. Detta sätt att läsa geografi är
visserligen icke ännu alldeles utdödt, men det
börjar bli sällsynt utom i ett eller annat
efterblifvet inspektionsdistrikt, där det ännu
i dag synes vara vanligt. Nu däremot har,
såsom en inspektör säger, »undervisningen
i detta ämne både till följd af de utmärkta
väggkartor, som numera finnas i nästan alla
skolor, och genom lättheten för barnen att
skaffa sig kartböcker, betydligt underlättats
och gjorts mer intresseväckande och
fruktbärande ».
Kartkunskapen börjar vara någorlunda
allmän bland folkskolans elever, och det är
iakttagelsen häraf, som framkallat de förut
anförda gynnsamma omdömena.
Otvifvelaktigt har också härigenom ett verkligt
framsteg tagits, men ännu återstår dock mycket,
innan ens denna förbättring kan sägas vara
fullständigt genomförd. Alla torde för öfrigt
ej vilja instämma uti, att våra väggkartor
äro »utmärkta» för klassundervisningen på
det lägre stadiet, och ännu sakna vi en
verkligt god kartbok för barnens hemarbete. Hr
Fridtjuv Bergs ganska användbara kartbok
är för länge sedan utgången ur bokhandeln.
Dessutom hafva nog de inspektörer, som
klaga öfver att endast ett fåtal barn inköpa
af de tillgängliga kartböckerna, påpekat ett
vanligt hinder för säkerhet i kartkunskap.
Endast ett par inspektörer hafva påträffat
någon skola, i hvilken kartritning användts
för kartans inlärande.
Men kartkunskapen må nu vara huru god
som helst, den är dock blott ett moment i
eller snarare en förutsättning för verkliga
fruktbärande insikter i geografi, helst den
har benägenhet att nedsjunka till »ett
magert namnregister». Flera inspektörer, som
förklarat sig nöjda med den nu vanliga
behandlingen af ämnet, synas också hafva känt
behof af något bättre. Sålunda säger en:
Önskvärdt vore, att den beskrifvande och
skildrande delen af detta ämne blefve bättre
tillgodosedd, på det en sund kunskapstörst
måtte hos de unga framkallas.
Och en annan:
Folkets kulturförhållanden., deras
lefnadssätt och näringar komma dock mindre till
tals, hvilket är den hufvudsakliga anmärkning,
som vid undervisningen i detta ämne kan
göras.
De, som uttalat missnöje med ämnets
ståndpunkt i sina distrikt, hafva vanligen
på ett eller annat sätt låtit förstå, att de
med kunskap i geografi mena något mera
eller helt annat än blott kännedom om
kartan:
Hvad undervisningen i skolans realämnen
beträffar, synes den i allmänhet hvarken
bedrifvas med det intresse eller vara så
fruktbringande, som önskligt vore. Orsaken
härtill ligger i bristande åskådlighet vid ämnenas
behandling. Vid undervisning i geografi anser
man åskådligheten nog tillgodosedd, om kartan
flitigt begagnas.
(J. G. af Geijersstam.)
Natur, näringar och folklif beaktas i
allmänhet ringa, och sammanhanget dem emellan
vidröres ännu mindre.
(B. G. Vestling.)
Otvifvelaktigt skulle folkskolebarnen af
ifrågavarande Q ämne hafva mera både nytta och
nöje, om åskådliga skildringar af land och folk
blefve A^anligare i folkskolorna än hittills.
(J". N. Agardh.)
Lyckligtvis innehålla berättelserna äfven
vittnesbörd om, att geografiens väsentliga
föremål - ländernas ytbeskaffenhet, klimat,
djur- och växtvärld, folkstammar och deras
af ländernas natur beroende lif -
framställas i en del folkskolor eller att man
åtminstone börjar försöka därmed:
Många lärare och lärarinnor söka bättre än
förut tillgodose krafvet på mera åskådliga,
med det bekanta jämförande beskrifningar
samt på en utförligare framställning af
näringslifvet. (Richard Norén.)
Större lust och håg för läsning af geografi
har under senare åren otvifvelaktigt väckts
hos barnen därigenom, att undervisningen
åtminstone i inånga skolor gjorts mera lef våde
genom beskrifningar och skildringar.
(Gustaf Insulander.)
Mer och mer begynner inlärandet af eii
massa namn utaf mindre vikt att vika för
inhämtande af kunskap om ländernas
naturbeskaffenhet, folkets kultur och näringslif
m. m. (Carl N:son Gieroiv.)
Om ämnets metod och lärogång lämna
endast ett fåtal inspektörer några
upplysningar. Undervisningen däri uppgifves börja
med »skolsalen och dess omgifningar», med
»hemorten», med »det egna häradet» eller
med »det landskap där skolan är belägen».
I en del skoldistrikt är ämnet i form af
åskådningsöfning infördt i småskolan, hvilket
i ett par fall uppgifves hafva varit till
fördel för ämnets inhämtande i folkskolan.
Ett par inspektörer klaga öfver, att
undervisningen om »det egna landskapet»
varit ytterst bristfällig och knapphändig, så
att dess geografi endast i ett fåtal skolor
är känd. Detta missförhållande är
säkerligen vanligare än som direkt angifves i
berättelserna, och det sammanhänger med
förkärleken för kartkunskap. »Det egna
landskapet» är ju en så liten bit af kartan, att
därom ej kan vara mycket att säga. Om
de skolor, som fått i större skala utförda
landskapskartor, är omdömet gynnsammare.
Kunskapen synes sålunda växa i samnia
förhållande som kartans dimensioner. Detta
är det karakteristiska för det nuvarande
tillståndet. Betydelsen af verklig
hemortsundervisning - omsorgsfullt aktgifvande på
och inlärande af det område, som barnet
har tillfälle att se - såsom grundval för
den följande tillägnelsen af ämnet är ännu
ganska främmande för såväl lärare som
inspektörer. Men förrän ändring häruti
inträder, blir icke detta ämne för barnets
utveckling och lif, hvad det kan och bör vara,
ty geografiens alfabet måste läras inom
barnets egen synkrets - detta ord fattadt i
rent bokstaflig mening - såvida det skall
kunna verkligt läras. -d.
Riksdagen.
Förmiddagsläsning.
Friherre Carl Klingspor har, såsom förut
meddelats, inom första kammaren väckt
motion om rätt att anordna den dagliga
läsningen i folkskolan i sammanhängande
tidsföljd (»förinid dagsläs ning»). Efter den
rent folkskolefientliga ingress, hvarmed han
inleder sin motion (se denna tidning n:r 5),
öfvergår han till själfva sakfrågan, därvid
yttrande följande:
1. Skolan tillgodoser - och kan till följd
af arten och beskaffenheten af sin
verksamhet endast tillgodose - en sida af barnets
uppfostran, den intellektuella genom
bibringande af vissa insikter och formella
färdigheter.
2. Utbildningen af barnets praktiska anlag ’
däremot icke allenast underlåter skolan att
befatta sig med; hon beröfvar äfven väsent ’
ligen, genom en oklok anordning af det
dagliga skolarbetet, barnet tillfälle och möjlighet
till en dylik utbildning. I de folkskolor, där
skolarbetet är förlagdt delvis till för- och
delvis till eftermiddagen - och sådant är
förhållandet på de ojämförligt flesta ställen -.
blifva de dagliga ledigheterna från det
egentliga skolarbetet så splittrade, att däraf
nödvändigtvis följer, att dessa ledigheter blifva
helt och hållet prisgifna åt barnet att efter
godtfinnande använda och följaktligen blifva
utan all betydelse för den praktiska
utbildningen. Utan att hafva något bestämdt mål
för sin naturliga, inneboende verksamhetsdrift
och utan äldres ledning och tillsyn rikta
barnen sitt verksamhetsbegär på hvad som för
tillfället ligger närmast till hands. När de
därtill hafva de yppersta tillfällen att i
obunden frihet flocka sig tillsammans, så är det
lätt att föreställa sig följderna af ett dylikt
de dagliga skolledigheternas vagabondlif.
3. De häraf uppkommande skadorna äro
emellertid icke endast negativa, i det att
barnets praktiska anlag försummas under en
period, då barnen kanske äro som mest
bildbara; de äro äfven direkta och positiva genom
de sedligt ofördelaktiga inflytelserna af
nyssnämda vagabondlif.
j 4. Då samhället genom lagstiftning och
l hvarjehanda anordningar tagit den allmänna
| barnauppfostran i sin hand samt föräldrar och
j barn äro skyldiga att ställa sig här åsyftade
lagar till efterlefnad, synes det vara ej blott
en oafvislig plikt emot dem, som det här
närmast gäller, det uppväxande släktet, utan
ock ligga i statens eget väl förstådda intresse
att inrätta den allmänna skolundervisningen
så, att skolungdomen å ena sidan kan draga
största möjliga nytta af sina läro- och skolår
och å andra sidan vara i möjligaste mån
skyddad mot skadliga inflytelser, för så vidt
nämligen ett dylikt skydd är betingadt af
åtgärder från det allmännas sida.
5. Genom att koncentrera det egentliga
skolarbetet, som tillgodoser den ena sidan af
barnets utveckling, till dagens ena hälft -
till tiden före middagsmålet - skulle
före-nämda ölägenheter i väsentlig mån blifva
undanröjda och tid vinnas för tillgodoseende af
den andra sidan af barnets utveckling,
nämligen den praktiska. Barnen finge därigenom
tillfälle att dagligen i hemmen syssla med och
öfva sig i sådana arbeten och bestyr af mera
handgripligt-praktisk natur, för hvilka de
redan vid en ganska tidig ålder hafva både lust
och förmåga. Detta ej allenast tillmötesgår
hvarje sundt och normalt utrustadt barns
naturliga verksamhetsbegär och kraf på
sysselsättning af antydda art, utan därigenom
förmedlas ock en sinnets och anlagens praktiska
riktning, som knappt kan för högt uppskattas.
6. Genom» en dylik anordning af det
dagliga skolarbetet blefve tillika ^barnen mera
skyddade mot faran af de sedligt skadliga
följderna af förutnämda vagabondlif, som den
på för- och eftermiddagen delade lärotiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
