- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
139

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 10

SVENSK LÄRARETIDNING.

139

B. Huru många barn hafva under åren
1892-1896 för brottslig gärning, som de
förmenats hafva begått före fyllda 15 år, inom
samma distrikt tilltalats inför domstol men
förklarats icke kunna till saken fällas, eller i
afseende å hvilka åtalet fått förfalla?

Enär det i vårt land finnes en
besynnerlig mellantid mellan skolålderns slut
(fyllda 14 år) och den kriminella
myndighetsålderns begynnelse (fyllda 15 år),
under hvilken mellantid
sto/myndigheterna icke hafva något direkt ansvar,
har kommittén med afseende på denna
ålder funnit sig böra tillspörja
polismyndigheterna äfven om sådan ungdom, som
icke kan hänföras till kategorien
»minderåriga förbrytare», samt för den skull
framställt följande tredje fråga:

C. Huru många barn mellan 14 och 15 år
hafva år 1896 visat ett om sedligt fördärf eller
svårare vanart vittnande uppförande, utan att
åtal inför domstol däraf föranledts ?

Ehuru nu anförda frågor äro riktade
uteslutande till polismyndigheterna (i
städerna och å landsbygden), hafva vi
dock ansett oss böra här återgifva dem,
emedan kännedomen därom torde
bidraga att underlätta uppfattningen af de
spörsmål, vid hvilkas besvarande
lärarepersonalens medverkan tages i anspråk.

. .: .#

Dessa senare spörsmål äro samlade i ett
annat frågeformulär, ställdt till samtliga
skolrådsordförande. Det omfattar tvänne
hufvudkategorier af barn, nämligen dels
de »vanartade», dels de »i sedligt
afseende försummade». Gifvet är, att
någon absolut gräns mellan dessa båda
arter icke kunnat af kommittén
uppdragas, enär de »i sedligt afseende
försummade» ju oftast öfvergå till att blifva
»vanartade», ifall en sådan öfvergång
ej genom lämplig uppfostran förebygges.
Lika gifvet är emellertid, att en verklig
begreppsskillnad här föreligger, enär
»vanarten» mera åsyftar det redan
inträdda resultatet, d. ä. den dåliga
beskaffenheten hos barnet själft, medan den
»sedliga försummelsen» åter närmast
åsyftar den hotande faran, d. ä. de
dåliga inflytelser, för hvilka barnet är
utsatt och som äro ägnade att förr eller
senare göra det vanartadt. Till
förekommande af förblandning och däraf
beroende skiljaktig uppfattning vid frågornas
besvarande har kommittén därför funnit
sig i ett särskildt cirkulär böra påpeka,

att med vanartade barn afses icke
sådana, som allenast gjort sig skyldiga till en
eller annan oart, vare sig i eller utanför
skolan, utan endast sådana, hvilka, ehuruväl de
icke för »brottslig gärning» tilltalats, likvisst
berinnas sedligt förderfvade eller ådagalagt så
dåligt uppförande, att hemmets och skolans
vanliga uppfostringsmedel visat sig fruktlösa,, samt
i stället ett ingripande i syfte såväl att
afskilja dem från andra barn som äfven att
genom särskild för dem lämpad uppfostran rädda
dem undan moralisk undergång måste
betraktas såsom af behofvet påkalladt; och

att med i sedligt afseende försummade barn
afses sådana, hvilka väl ännu icke ådagalagt
gröfre vanart, rnen hvilka på grund af
föräldrars eller målsmäns dåliga föredöme, grofva
vårdslösande af sina uppfostringsplikter eller
oförmåga Sitt rätt kunna uppfylla desamma,
måste anses vara utsatta för så stor fara att

sedligt fördärfvas, att särskilda
uppfostringsmedel böra till deras räddande användas.

I samma till hrr skolrådsordförande
utsända cirkulär har kommittén uttalat
såsom sin förvissning, att de icke skola
underlåta att från alla i ärendet förfarna
inhämta sådana upplysningar, hvilka
erfordras för besvarande af i formuläret
uppställda frågor, och har den härvid i
främsta rummet nämt lärarne. Dessa
komma således att i ämnet blifva hörda,
och detta antagligen inom den närmaste
tiden, enär uppgifterna senast den 30
april skola vara insända till vederbörande
folkskoleinspektör, som i sin ordning
efter verkställd granskning befordrar dem
vidare till kommittén. Under sådana
förhållanden måste det för lärarne vara
af vikt att i förväg erhålla kännedom
om de frågor, uti hvilkas besvarande de
skola deltaga, hvarför vi här - med
någon förkortning - anföra dem. De
äro fördelade i tvänne afdelningar: den
ena rörande antalet vanartade eller i
sedligt afseende försummade barn, den
andra rörande de åtgärder, som med
afseende på dem blifvit vidtagna. Till
den förra afdelningen höra följande
frågor:

A. Hum många af de under åren 1882-
1889 födda och under år 1896 inom
distriktet kyrkoskrifna barn voro att anse såsom
vanartade ?

1. Huru många af de i mom. A. angifna
barn hafva under år 1896 åtnjutit
undervisning (»ordnad undervisning i skola eller
hem»)? - Huru många af sistnämda barn
hafva

a) under längre tid försummat
skolundervisningen utan giltigt förfall (»skolkat»)?

b) fört ett kringstrykande lif eller öfvat
yrkestiggeri (med eller utan förevändning
af försäljning)?

c) visat ett om sedligt fördärf eller
svårare vanart vittnande uppförande utan att
åtal inför domstol däraf föranledts?

"2. Huru många af de i mom. A. angifna
barn hafva under år 1896 veterligen varit i
saknad af undervisning f –- Huru många af
sistnämda barn hafva

a) fört ett kringstrykande lif eller öfvat
yrkestiggeri (med eller utan förevändning
af försäljning)?

b) visat ett om sedligt fördärf eller
sva-rare vanart vittnande uppförande utan att
åtal inför domstol däraf föranledts?

B. Huru många af de under åren 1882
1889 födda och under år 1896 inom distriktet
kyrkoskrifna (icke i mom. A. här ofvan
upptagna) barn voro att anse såsom i sedligt
afseende försummade? - Huru många af de i
mom. B. angifna barn hafva

1) under år 1896 åtnjutit undervisning?

2) under samma år veterligen varit i
saknad af undervisning?

Rörande de åtgärder, som för
vanartade och i sedligt afseende försummade
barns uppfostran blifvit inom hvarje
skoldistrikt vidtagna, framställas följande
spörsmål:

1. l huru många fall under åren 1892-
1896 hafva, jämlikt 51 § af folkskolestadgan,

a) varningar meddelats af kyrkoråd?

b) barnen skilts från föräldrarna?

2. Finnes inom distriktet upprättad någon
anstalt (räddningshem, vårdanstalt,
skyddshem, barnhem, afsöndringsskola, skolkarehem
eller dylikt) för uppfostran af vanartade eller
i sedligt afseende försummade barn, och i
sådant fall hvilken eller hvilka?

3. Huru många vanartade eller i sedligt

afseende försummade barn voro under år 1896
utackorderade hos enskilda

a) inom distriktet?

b) utom distriktet?

(Här afses endast barn, som i
fattigvårdshänseende tillhöra distriktet, vare sig de
blifvit utackorderade på fattigvårdens bekostnad
eller icke.)

Till sist anhåller kommittén om
uttalanden,

huruvida inom distriktet yppats behof af
särskilda åtgärders vidtagande för vanartade
och i sedligt afseende försummade barns
uppfostran, äfvensom

angående därstädes vunnen erfarenhet, dels
om sådana barns intagande i anstalt af
ofvannämda slag, dels ock om deras utackordering
hos enskilda.

*



Sedan lång tid tillbaka hafva bittra
klagomål blifvit framställda, ofta i de
mest öfverdrifna ordalag, öfver den allt
mer och mer öfverhandtagande
vanarten hos den uppväxande ungdomen. I
nittionio fall af hundra är det folkskolan,
det vill i själfva verket säga folkskolans
lärarekår, som härför blifvit dragen till
ansvar. Gång på gång har denna kår
uppvisat oriktigheten och orimligheten
af de framkastade beskyllningarna samt
sökt rikta uppmärksamheten på de
verkliga orsakerna till det onda och de
verkliga botemedlen däremot. Nu har det
omsider lyckats att komma från ord till
handling. Det är icke längre fråga om
beskärmelser och anklagelser, stödjande
sig allenast på lösa tycken, hvilka skifta
från den ena dagen till den andra, utan
det gäller nu en undersökning af det
faktiska tillståndet, på hvilken sedan kan
byggas ett förslag om verksamma
åtgärder. Folkskolans lärarekår har,
såsom sig bör, blifvit kallad att vid denna
undersökning medverka, och vi äro
förvissade, att den icke skall låta det
tillfälle, som nu sent omsider bjudes och
som icke snart torde återkomma, gå
obegagnadt förbi. Det är ett lifsintresse
för vår folkskola, som den här har att
bevaka.

Det innersta syftet?

Oväntad sä^er sig Ny
Ecklesiastiktidning finna den gensaga, som vi å
folkskolans vägnar afgifvit mot det af
teologiska fakulteterna i Uppsala och Lund
framställda förslaget att låta en liten
godtköpskurs på summa 180 timmar
medföra full folkskollärarekompetens.

Ny Ecklesiastiktidning synes vilja
framställa saken så, som om vi skulle
»frukta» en folkskollärarekår med akademisk
bildning. Detta är, såsom våra läsare
nogsamt veta, ingalunda händelsen. Hvad
vi frukta är en folkskollärarekår, som
skulle äga för liten yrkesbildning och
på grund häraf, trots all formell
kompetens, hvilken möjligen genom ett
penndrag kunde blifva densamma tillerkänd
såsom gåfva, dock i verkligheten vore
inkompetent att sköta folkskolearbetet.

Och denna uppfattning måste vi
naturligtvis vidhålla, tills påvisadt blifvit, att
prästkandidaterna genom den föreslagna
kursen skulle erhålla just de insikter och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free