- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
178

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

178

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 13

af ett par timmars tid, och då hade de
äldsta barnen till och med äfven hunnit
inskrifva*? t folkskolan.

Sådan var min första bekantskap med
en barnk rubba, och det första intrycket
säges ju vara det starkaste. Jag blef sä
innerligt fästad vid denna anstalt, att jag
sedan under alla skiften älskat den.

Visserligen torde det ej ofta förekomma,
att barnkrubborna göra sådana tjänster som
den, hvarom jag nu berättat, men de hafva
en likartad mission att fylla för hvarje af
årets arbetsdagar och i nödfall äfven
sön-och helgdagar.

Då modern på morgonen går till sitt
arbete, kan hon inlämna sina små ännu ej
skolpliktiga barn i »krubban», där de
erhålla nödig tillsyn och tillräcklig föda mot
den ringa ersättningen af 10 öre för hela
dagen. När hon om aftonen begifver sig
hem, får hon ånyo af hämta dem.

Värst är det för den fattiga befolkningen,
nar de hafva barn under ett års ålder, ty
sä små barn kunna gifvetvis ej mottagas i
barnkrubban. Är modern i ett sådant hem
nödsakad att arbeta utomhus, så
öfverlämnas tillsynen öfver den lilla åt någon
grannfru eller, ifall sådana finnas, något af de
äldre barnen. I hvilketdera fallet som helst
lämnar denna tillsyn mycket öfrigt att önska,

Helt annorlunda gestalta sig förhållandena
i en barnkrubba: här är en diakonissa
anställd enkom för barnens vård, och hon har
vid sin sida erforderliga biträden. I de
flesta fall torde äfven lokalen vara af den
beskaffenhet, att det låter sig göra att hålla
frisk och ren luft i densamma, såvida
annars diakonissan har blick härför.

I händelse en fattig moder sjuknar och
kanske måste bortföras till ett sjukhus, så
erbjuder barnkrubban sina största tjänster.
De små barnen kunna då där finna en
fristad både natt och dag, ända till dess
modern efter sitt tillfrisknande ånyo kan
mottaga dem i hemmet.

Ifrån skolans synpunkt kan man ej nog
välsigna barnkrubborna: utan dem skulle
skolförsummelserna betydligt tilltaga, emedan
barnen nödgades stanna hemma för att se
till yngre syskon.

Fordringarna på den, som skall förestå
en barnkrubba, äro ingalunda små. Hon
måste tillse, att allt är ordentligt, och att
barnen få sin vederbörliga skötsel, men hon
måste därjämte förstå sig på att gifva
barnen lämplig sysselsättning och ordna deras
lekar.

Hvad man kunde önska vore, att hvarje
barnkrubba hade till sitt förfogande en liten
trädgård, dit barnen kunde föras ut, så ofta
väderleken tilläte det.

Af hufvudstadens församlingar är det
endast en, som saknar barnkrubba.
Måhända har behofvet däraf mindre gjort sig
gällande, emedan hittills en mera burgen
befolkning där varit bosatt.

Det talas i våra dagar sä ofta oni, att
flickor äfven från mera burgna hem behöfva
en sysselsättning utom hemmet. Utan
tvifvel skulle sådana flickor kunna göra
betydligt gagn både åt sig själfva och åt barnen,

om de offrade en och annan timme i våra
barnkrabbor för att sysselsätta dessas små
skyddslingar. N-n.

Jifska fortsäUningsskolor.

Öfver detta ämne höll fröken Anna
Rylander vid Stockholms
folkskollärareförenings sammanträde sistlidna lördag
ett med starkt bifall mottaget föredrag,
ur hvilket vi återgifva följande:

Om ock vårt lands folkskolor i
hafvud-sak och genomsnitt kunna uthärda en
jämförelse med de tyska, ja, i vissa afseenden
till och med öfverträffa dem, stå vi dock
i afseende på den fortsatta tmderrisningen
långt efter Tyskland. Under det hos oss
litet eller intet göres för ungdomens
fortsatta utbildning, hafva tyskarna sedan
långtid tillbaka väl sörjt för densamma genom
inrättande af en mängd fortsättningsskolor.
Flerestädes i Tyskland anordnades dylika
skolor vid början af detta århundrade, ja
ännu tidigare, I Sachsen är f
ortsättnings-skolan sedan 1875 obligatorisk för den
manliga ungdomen men fakultativ för den
kvinnliga. År 1887 hade nämda land 1,919
fortsättningsskolor med öfver 67,000 manliga
och nära ] ,000 kvinnliga elever. Liknande
förhållanden äga rum i flera andra tyska
landsdelar. Staden Berlin hade under
läsåret 1895-96 icke mindre än 85
fortsättningsskolor med öfver 33,000 elever.

Då de flesta fortsättningsskolorna ägt
bestånd åtminstone ett fjärdedels sekel, är det
ej för tidigt att döma om deras praktiska
betydelse. Det förhållandet, att den tyska
industriens alster för närvarande kunna i
både prydlighet och soliditet täfla med
Englands och Frankrikes, är utan tvifvel till
icke ringa del dessa skolors förtjänst, ty i
dem har industriens arbetarepersonal
erhållit en grundläggande och - därom rnåste
man blifva öfvertygad, sedan man sett
fortsättningsskolornas arbete - synnerligen god
teknisk utbildning.

De tyska fortsättningsskölorna äro dels
Gewerbeschulen, närmast jämförliga med våra
tekniska läroverk, dels Fachsckulen för de
särskilda yrkena och dels
FortbildungsscJm-len, hvilka senare ha till hufvuduppgift att
hjälpa ungdomen att efter slutad skolgång
använda och ytterligare utvidga redan
förvärfvade kunskaper och så dana »icke blott
arbetande utan äfven tänkande människor».

Det var särskildt de sistnämda skolorna
talarinnan studerat.

Undervisningen i de tyska
fortbildningsskolorna är nästan öfverallt obligatorisk för
den manliga, men oftast frivillig för den
kvinnliga ungdomen.

Skolgången är i de obligatoriska
fortsättningsskolorna mycket god och öfvervägas
på , ett kraftigt och effektivt sätt, Ogiltig
bortovaro straffas med böter från l till
30 mark. Böterna utkräfvas af eleven, ifall
denne har aflöning, i annat fall af hans
mästare eller målsman. Vägran att betala
böterna är belagd med fängelsestraff. S. k.
skolkning förekommer endast i sällsynta
fall. T Karlsruhe var under läsåret 1895-

96 medeltalet för oloflig frånvaro på 628
elever endast 0,oi.

En förtjänst hos dessa skolor är, att de
sätta sig i förbindelse med hemmen och
samverka med dem, samt att ungdomen
beredes tillfälle till förädlande nöjen, t, ex.
genom utflykter, besök i museer m. m.

Elevernas upp för mule syntes mycket
tillfredsställande, och ynglingarnas goda, nästan
militäriska hållning gjorde ett godt intryck.
Det förnämsta disciplin medlet är själfva
undervisningen. Denna meddelas, dar
fackmän ej erfordras, af folkskolan.s lärare.

Den obligatoriska fortsättningsskolan är
öfverallt i Tyskland för eleven kostnadsfri

Undervisningstiden är olika på skilda
ställen, l allmänhet söker nian samla
densamma samt undvika de sena
eftermiddags-timmarna^ då eleverna äro mer eller mindre
uttröttade af kroppsligt arbete.

På söndagarna förekommer i allmänhet
ingen undervisning i de obligatoriska
fortsättningsskolorna.

Kursen är antingen 3-årig med 4
undervisningstimmar i veckan eller 2-årig med 6
timmar i veckan.

I fortbildningsskolorna för manlig
ungdom äro eleverna delade i två grupper:
»ritare», hvilkas yrke fordrar större
färdighet i teckning, och »icke ritare». Hvarje
grupp ordnas sedan i klasser efter yrken
med högst 40 elever i hvarje. Så långt
möjligt är, lämpas sedan undervisningen efter
de särskilda yrkenas kraf.

Undervisningsämnen äro: modersmål,
bokföring, räkning, hälsolära, fysik och kemi,
nationalekonomi, lagkunskap, teckning m. fl.
Därjämte förekomma som fakultativa ämnen
främmande språk samt algebra, Stenografi,
skrifmaskinens användning m. fl.

Öfver undervisningen i dessa skolor hvi
lar en prägel af allvar. Man märker, att
där läres ej för skolan utan för lifvet.

Talarinnan uttryckte till sist den
förhoppningen, att den tid ej måtte vara
allt för aflägsen, då i vårt land genom
inrättande af goda fortsättningsskolor
skall blifva bättre sörjdt för ungdomens
fortsatta utbildning, än hvad för närva
rande är fallet.

FÖR DAGEN.

Samhället och de enskilda
läroverken.

2.

Såsom stöd för de anspråk på ökadt
’ statsbidrag, som af de enskilda
läroverkens målsmän nu framställas, åberopas
dels exemplet från våra grannland, dels
det gagn, som staten haft af våra nu
befintliga privatläroverk, trots den ringa
hjälp dessa hittills från det allmänna
kunnat erhålla.

I det förra afseendet lämnas åtskilliga
upplysningar, som genom jämförelsen visa,
i hvilken hög grad våra svenska
allmänna läroverk i sin nuvarande
organisation tjänstgöra såsom ett slags
pumpverk, med hvars hjälp en oproportioner-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free