Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FOLKUNUEI^ VISNINGEN.
N:r 14.
(797.)
STOCKHOLM, 7 APRIL 1897
16:e årg.
Prenumerationspris ;
Vi är 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmasto postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-1, 4-6. Allm. tel, 60 00,
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare;
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 6-6.
förläggare: Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspris:
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 00 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton föi att inkomma i veckans nummer.
vensk [-Läraretidning,-]
{+Lärare-
tidning,+}
Sveriges största och mest spridda skolblad,
kostar från l april till årets slut
endast
tre (3) Kronor^
^
Prenumeration från årets början
mottages fortfarande. Alla nummer kunna
nämligen ännu erhållas.
*. Hvarje lärare och lärarinna #
bör för egen räkning- hålla sig med ett
exemplar af
Svensk Läraretidning,
Den, som ej redan är prenumerant, må taga
tidningen på prof, åtminstone under ett kvartal,
Riksdagen.
Kvartalsprenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för
undvikande af afbrott i tidningens försändning,
£& Ali prenumeration sker på *?A
o närmaste postanstalt. *S*
Pensionsrätt för seminariernas
lärarepersonal.
Statsutskottets i föregående nummer
omnämda utlåtande med anledning af såväl k.
m:ts proposition som ock den af hrr E.
Hammarlund, Fr. Berg och A, F. Liljeholm
väckta motionen i detta ärende föredrogs i
onsdags i riksdagens båda kamrar.
I första kammaren bifölls utan diskussion
den k. propositionen.
I andra kammaren uppstod däremot en
stunds diskussion. Denna inleddes af ene
reservanten inom utskottet,
hr C. Persson i Stallerhult, som framhöll,
att om förslaget angående Seminarielärarnes
pensionering 1111 bifölles, skulle därigenom
hinder läggas i vägen för den önskade
reformen inom pension s väsendet, hvarom ett
kommittébetänkande af 1894 nu låge under k.
m:ts pröfning, och däri särskildt häfdades
den tanken, att icke någon skulle komma i
åtnjutande af pension utan att själf hafva
till sin pensionering bidragit. Utskottet hade
uttalat önskvärdheten af förändring i denna
riktning i pensionsvillkoren för lärarne vid
elementarläroverken och ansåge att i
sammanhang med en sådan förändring för desse
samma skyldighet att till sin pensionering
bidraga komme att åläggas seminarielärarne.
Så skulle nog bli förhållandet, men i alla fall
skulle detta komma att gälla blott dem, som
därefter antoges, icke dem det nu vore fråga
om. Den brist på dugliga seminarielärare,
som man befarade om deras pensionering
nu afsloges, hyste tal. inga farhågor för.
Erfarenheten visade, att, när en plats af
ifrågavarande beskaffenhet vore ledig, anmälde sig
städse ett stort antal sökande, och bland dessa
befunne sig säkerligen åtskilliga kompetenta,
så att det icke vore någon fara, om en eller
annan uteblefve.
När det vid förra riksdagen var fråga om
pension åt en seminarielärare, hade kammaren
sökt pruta. Nu när det gällde 62 stycken,
vore det högst inkonsekvent, om ingen
prutning skulle komma i fråga. Och säkerligen
skulle man väcka missnöje hos
kommitten-terna, om inan gåfve förslaget sin röst. Vid
samtal med sina valmän efter hemkomsten från
riksdagen hade tal:n ofta hört dem uttrycka
sin förvåning öfver riksdagens frikostighet
ined löner och pensioner åt ämbetsmän. Och
de skulle knappt tro sina öron, om man sade
dem, att det funnes pensionärer, som ej med
ett enda öre bidragit till sin pension.
På dessa grunder yrkade tal.-n afslag å
såväl k. m:ts proposition som å motionen.
Hr E. Hammarlund anmärkte, att denna
frågas lösning vore af stor betydelse för
folkundervisningen. Utan öfverdrift kunde man
påstå, att det väl icke funnes något
lärarekall, som vore så betydelsefullt som
seminarielärarens. Han uppfostrade ej blott enskilda
utan medelbart hela generationer. Sådan
seminarielärare - sådan folkskollärare; och
sådan folkskollärare - sådan folkskola. Och
hvad detta ville säga framginge bäst däraf,
att af 100 barn i skolåldern 92 undervisades
i folkskolan.
Såsom skäl för att vägra dessa så
betydelsefulla lärare pensionsrätt hade den föregående
talaren anfört, att en lösning af den stora
pensionsfrågan därigenom skulle försvåras;
men hvad hade det väl för betydelse, om
ytterligare 62 i statens tjänst anställde lärare
blefve pensionsberättigade? Hvad som vid en
möjligen blifvande pensionsreform kommer
att bestämmas i afseende på tusentals andra
statens ämhets- och tjänstemän, blir
naturligtvis äfven gällande för de 62 seminarielärarne.
Icke framtvingas pensionsreformen det minsta
genom att vägra dessa lärare pensionsrätt.
Men hvad skulle följden i stället blifva?
Jo, de yngre och bättre meriterade af de nu
vid seminarierna tjänstgörande skulle
gifvetvis kasta sig in på en mera tryggad bana;
och de äldre komme att fortfara att tjänstgöra
långt efter det deras krafter vore uttömda.
Ty det är att märka, att de ej kunna tvingas
att afgå, och i det fall att sjukdom hindrar
dem från att tjänstgöra får staten betala större
delen af vikariens aflöning. Detta kostar
nästan lika mycket som pensionen, hvarförutom
seminarierna komma att lida af ständiga
vikariatombyten.
Kostnadsfrågan spelade ej här någon roll,
då det gällde en kår på sammanlagdt 62
personer. Hade staten råd att pensionera 800
lärare vid de allmänna läroverken samt
tusentals andra ämbets- och tjänstemän, nog stode
den ut med att låta äfven dessa 62 få en bit
af pensionskakan.
K. m:t hade velat gifva seminarielärarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
