- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
192

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 14

exempelvis till 500 kronor, själfva
därtill bidraga med skäliga tillskott.
Frågan ansågs nämligen och det med rätta
vara af den stora betydelse, att lärarne
gärna själfva ville vidkännas någon
uppoffring för dess ändamålsenliga lösning.
Man ville här förena kommunalt
understöd med själfhjälp.

De skäl, hvarpå framställningen
grundades, äro delvis desamma, som här
ofvan berörts.

Vid sitt senaste sammanträde beslöt
folkskolestyrelsen att aflåta en skrifvelse
till stadsfullmäktige med tillstyrkande af
alt en- tilläggspension på 250 kronor
måtte folkskolans lärare på vissa villkor
(bl. a. att de taga afsked vid- 65 års
ålder) beviljas.

Stadsfullmäktige hafva för närvarande
under utredning hos en särskild
kommitté frågan om pensionering af stadens
tjänstemän och betjänte, och det torde
dröja rätt Jänge, innan ärendet där
af-göres.

Genom sitt behjärtande af denna
angelägenhet har Göteborgs
folkskolestyrelse visat ett föredöme, väl vardt
uppmärksamhet äfven på andra håll, där
pensionsförhållandena äro allt annat än
lugnande. Att frågan ännu är blott
partiellt löst, bör ej hindra erkännandet, att
den förts framåt.

Tillmötesgående skolråd

kan en vän af den svenska
folkundervisningen ej alltid anteckna. Ett sådant
finnes emellertid uti Västra Ed, Kalm.
Vid häromdagen hållet sammanträde för
upprättande af nytt reglemente för
skolorna inom distriktet var hela
lärarepersonalen tillkallad för at|t yttra sig.
Också tog skolrådet den vidsträcktaste
hänsyn till lärarnes och lärarinnornas
framställningar.

Den bästa utgång,

som under förevarande omständigheter
var möjlig, erhöll Seminarielärarnes
pensionsfråga. Båda kamrarna beslöto -
den första enhälligt och den andra med
mycket stor majoritet - att
seminarie-lärarne skulle i afseende på pension
likställas med läroverkens lärarepersonal.
Längre var det icke möjligt att för
närvarande komma, huru önskligt det än
för seminarierna själfva kunde varit, att
deras lärare blifvit pensionsberättigade
redan vid 60 års ålder.

En utredning

med anledning af bristen på sökande till
folkskollärareplatser har godsägaren P.
O. Lundell begärt uti en inom andra
kammaren väckt motion. Önskligt vore
om denna utredning äfven kunde omfatta
huru många lärare, som under de 5 å
10 första åren efter det de ha utgått från
seminariet öfvergå till andra
lefnadsba-nor. Ett belysande exempel härpå hafva
vi just nu att anföra. En yngre
ordinarie lärare erhöll nyligen anställning i

järnvägens tjänst. Vikarie för honom
skulle anställas. En sökande anmälde
sig, hvilken af skolrådet antogs. Men
i stället för vikarien själf fick man ett
telegram af innehåll, att platsen ej kunde
mottagas pä den grund, att sökanden
vunnit förmånligare anställning på annan
lefnadsbana. Så länge de ekonomiska
villkoren ställa sig betydligt gynnsammare
på nästan alla andra lefnadsbanor än
folkskollärarens, så länge är det fåfängt
att tro, att man genom halfmesyrer af
ena eller andra slaget kan locka
personer in på lärarebanan och få den?, att
stanna kvar där.

Tvångsuppfostringskommittén, som
på nyåret hade ett kortare sammanträde,
hvarvid beslut fattades angående
utsändandet af åtskilliga frågeformulär, kommer
under sommaren att fortsätta sina
förhandlingar vid västkusten. Det är nämligen
nu bestämdt, att kommittén skall
sammanträda i Båstad den 15 instundande juli.
Kommitténs arbeten torde då komma att
fortgå till slutet af augusti.

Prejudikat rörande lärares rätt att
aga skolbarn. Uppå angifvelse af
fiskaren A. P. Jönsson i Råa hade länsman C.
Hallonsten vid Luggude häradsrätt åtalat
lärarinnan Botilda Olsson i Råa for det
hon, som i en småskola därstädes
undervisade Jönssons son, Nils Olof, den 9 april
1894 misshandlat gossen, så att han däraf
fått sjukdom. Gossen hade för oskickligt
beteende tilldelats några slag med en
rotting. Häradsrätten dömde Olsson att för
ringare misshandel böta 25 kr., som skulle
tillfalla kronan, ogillade Jönssons
ersättningsanspråk och förpliktade Olsson att med
121 kr. godtgöra Jönssons inställelsekostnad
och protokollslösen. Hofrätten ansåg
däremot, att Olsson haft laga rätt att aga
gossen och ogillade den mot Olsson i målet förda
talan samt befriade henne frän ansvars- och
ersättningsskyldighet i målet. K. m:t har
nu funnit skäl ej förekomma att ändra
hof-rättens utslag samt förpliktat Jönsson att
ersätta Olssons kostnader i målet hos k.
m:t med 25 kr.

Särskild organistlön. Ljungby och
Alfshögs församlingar, Hall., beslöto ined
anledning af k. förordningen angående
allmänt ordnande af klockarnes
löneinkomster å kyrkostämma den 15 december 1884,

att församlingarnas gemensamma klockare
och organist skulle såsom ersättning för offer,
helgonskyld, jura stola?, bostad och betalning
för alla förrättningar innehafva
klockarebostället om 1/4 mantal i Alfshögs socken, med
honom fortfarande såsom dittills åliggande
byggnadsskyldighet, äfvensom på sin
tjänstetid äga städjerätt till en >i bostället belägen»,
Alfshögs kyrka tillhörig kyrkojord af omkring
3 tunnland 14 kapplands ytinnehåll mot
erläggande af städja och 40 skålpund smör i
årligt arrende till Alfshögs kyrka; att
helgon-skylden skulle indragas till skolan, samt att
denna lönereglering skulle äga giltighet
endast i det fall, att klockarebostället
fortfarande komme att innehafvas af församlingarnas
gemensamma klockare och organist.

Å kyrkostämma den 19 oktober 1885
beslöto församlingarna, att ofvanberörda
lönereglering skulle gälla 40 år från den l maj
1886. Den 21 oktober 1895 afslog
kyrkostämman en af klockaren och organisten
i församlingarna Elof Bengtsson gjord
framställning, att jämväl helgonskylden måtte
tilldelas honom såsom lön, därvid såsom skäl
för af slaget åberopades, att B. år 1894 sökt
och erhållit organist- och klockaretjänsterna
med allenast bostället såsom löneförmån.

Såväl häröfver som öfver förenämda
beslut af den 15 december 1884 besvärade sig
B. hos länsstyrelsen i Halmstad under
yrkande, att då den genom dessa beslut
bestämda aflöning betydligt understege hvad
ifrågavarande tjänsters förutvarande
innehafvare åtnjutit och jämväl vore i
förhållande till de med tjänsterna förenade
göromål oskäligt låg, berörda beslut måtte
sålunda ändras, att klockarelönen fastställdes
att jämte boställe framdeles utgå i kontanta
penningar med belopp, som af länsstyrelsen
ansåges rättvist och skäligt, äfvensom att
länsstyrelsen måtte åt klaganden fastställa
särskild organistlön.

Genom utslag den 26 februari 1896 utlät
sig länsstyrelsen,

att enär Ljungby och Alfshögs
församlingar i öfverensstämmelse med ofvan åberopade k.
förordningen vid förenämda kyrkostämmor,
för en tid af 40 år, räknade från den l maj
1886, bestämt löneförmånerna för
innehafvaren af klockarebefattningen i nämda
församlingars pastorat, hvarvid tillika beslutits, att
med sagda befattning skulle vara förenad
organisttjänsten och klockarelönen utgöra
ersättning jämväl för skötandet af sistnämda
tjänst; ty och som, enligt’ hvad af
handlingarna inhämtades, klaganden blifvit till
innehafvare af de bägge sålunda förenade
sysslorna utsedd efter det berörda k. förordning
utfärdats samt klaganden beträffande
klockarebefattningen således jämlikt 6 § i samma
förordning vore skyldig att åtnöjas med den
lön, som vid ofvannämda kyrkostämmor
bestämts, och hvad anginge organisttjänsten icke
ens påstått, att densamma kungjorts till
aii-sökiiing ledig på sådant sätt, att anledning
skulle förefiniias till antagande att för dess
bestridande särskild aflöning finge uppbäras
eller kunde ifrågasättas; alltså och då
församlingarna följaktligen icke kunde mot sitt
bestridande förpliktas att till klaganden
såsom klockare och organist utgifva högre
löneförmåner än dem, lian för närvarande
åt-njöte, samt klaganden icke förmått visa, att
sådana omständigheter förelåge, som jämlikt
41 § i k. förordningen om kyrkostämma
kunde till ändring i de öfverklagade
kyrkostämmobesluten lagligen föranleda, funne
länsstyrelsen den af klaganden förda talan icke
kunna bifallas.

Kammarkollegium fastställde
länsstyrelsens utslag. Besvären fullföljdes hos k.
m:t, som den 5 sistl. februari afkunnade
följande utslag:

Enär församlingen, som jämlikt 24 kap. 30
§ kyrkolagen skall löna organist, icke lagligen
ägt, att på sätt i förevarande fall ägt rum,
för sådant ändamål använda afkastningen af
klockaren på lön anslagna boställe eller
andra klockaren tillkommande löneförmåner, har
k. m:t funnit skäligt med ändring af
kam-markollegii utslag därutinnan visa frågan om
bestämmande af den klaganden såsom
organist tillkommande lön åter till kyrkostämman
för ny laglikmätig behandling, men har k.
m:t ej funnit skäl att i kammarkollegii
öfverklagade utslag i öfrigt göra ändring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:19:09 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free