- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
217

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16 (799). 21 april 1897 - För dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 16

SVENSK LÄRABETIDNING.

217

A andra sidan hafva ej saknats försök
att ur de obestämda ordalag, i hvilka
folkskolestadgans 48:e paragraf nu är affattad,
framkonstruera den meningen, att skolrådet
skulle kunna befria ifrågavarande båda
kategorier af barn icke allenast från vissa
kun-skapsfordringar vid afgångspröfningen utan
därjämte äfven från någon större eller
mindre del af den för vederbörande
skoldistrikt föreskrifna skoltiden.

Hvad åter de för synnerligen fattiga och
klent begåfvade barn fastställda
minimi-fordringarna för afgång beträffar, så har
vid upprepade tillfällen blifvit af
lärareföreningar påpekad t, att bestämmelserna i
fråga, särskildt med afseende på
kristendomskunskapen, äro i behof af en revision.
-Fordringarna i nämda ämne hafva
nämligen följande formulering: »Katekes och
biblisk historia till den grad, som erfordras
för att kunna hos prästerskapet börja den
egentliga nattvardsläsningen.» Huruvida nå- l
got särskildt stadgande, som fastställer vissa i
fordringar för intagande i nattvardsskolan, ’
och hvarmed nämda bestämmelser kan
jämföras, finnes till och är gällande, är oss
obekant; otvifvelaktigt har det, om det
finnes, råkat i förgätenhet.

Att de genom stadgans § 48 föreskrifna
villkoren för afgång från folkskolan skulle
i någon punkt vara helt och hållet
beroende af ett rent personligt förgodtfinnande
och sålunda kunna tolkas väsentligen olika
inom olika skoldistrikt, måste anses föga
ägnadt att främja en planmässig och efter
sunda pedagogiska grundsatser ordnad
undervisning i folkskolans förnämsta läroämne.
På grund häraf har den meningen gjort sig
gällande, att ifrågavarande uttryck borde
utgå och i stället vissa bestämda
kunskapsfordringar äfven för detta ämne genom
folkskolestadgan fastställas.

Centralstyrelsen, som delar dessa inom
folkskollärarekåren uttalade åsikter, har med
tillfredsställelse funnit, att de i allt
huf-vudsakligt blifvit gillade och framhållna af
den kommitté, hvilken af Eders k. m:t
erhållit i uppdrag att utarbeta förslag till
folkskolestadga för rikets större städer.

I sitt den 6 december 1895 afgifna
betänkande (sid. 119) yttrar denna kommitté
i förevarande fråga följande:

I § 48 af allmänna folkskolestadgan äro
sammanförda bestämmelser angående såväl de
lärjungar, hvilka till följd af fattigdom hindras
att undervisningen längre tid begagna, som
ock de lärjungar, hvilka sakna erforderlig
fattningsgåfva att förvärfva det fulla
kun-skapsmåttj som bör i folkskolan inhämtas.
Kommitterade hålla före, att omförmälda båda
kategorier af lärjungar böra bestämdt skiljas
från hvarandra. Med afseende å dem, som
sakna erforderlig fattningsgåfva, torde icke
böra uppställas några bestämda fordringar
angående det kunskapsmått, de minst måste
hafva inhämtat för att få lämna skolan. Inom
sistnämda kategori af barn kunna nämligen
förekomma sådana, som stå på gränsen till
de andesvaga. Att bibringa dessa det i
allmänna folkskolestadgan föreskrifna minimum
af kunskaper torde svårligen låta sig göra,
åtminstone icke under den tid, de lämpligen
kunna kvarhållas i den egentliga folkskolan.
De böra därför så snart som möjligt skiljas
från folkskolan för att i annan skola erhålla
en för dem mera lämpad uppfostran.

Hvad angår de lärjungar, hvilka af
fattigdom hindras att längre tid begagna under-

visningen, äro de nu gällande föreskrifterna
af beskaffenhet att de kräfva ändring. Det
i allmänna folkskolestadgan förekommande
uttrycket »längre ticl> har gifvit anledning till
olika tolkning. Man har varit i ovisshet om,
huruvida därmed menades längre tid än
skolåldern eller längre tid än öfriga barn o. s. v.
Den rätta tolkningen torde vara den, att med
nämda uttryck af sel så lång tid, som
erfordras för att ifrågavarande barn skola hinna
genomgå och inhämta hela den för folkskolan
bestämda lärokursen. Jämväl föreskriften i
afseende å det minimimått af kunskaper, som
omförmälda barn skola hafva inhämtat för
att få lämna skolan, har varit föremål för olika
meningar.

För att undanrödja dessa anledningar till
missförstånd och åstadkomma ett
nödvändigt åtskiljande af ifrågavarande båda
kategorier af barn hafva kommitterade
föreslagit, att paragrafen i fråga måtte erhålla
följande ändrade lydelse:

§ 56.

1. De lärjungar, som af fattigdom
hindras att begagna undervisningen, till dess de
genomgått hela den för den egentliga
folkskolan bestämda lärokursen, kunna i den
ordning, som föreskrifves i det för skoldistriktet
gällande reglemente, erhålla tillstånd att
lämna skolan, under villkor att de, där ej
särskilda förhållanden föranleda undantag,
inhämtat godkända insikter i
kristendomskun-skap, modersmålet och räkning till den
omfattning, som är bestämd för tredje klassen
i distriktets folkskolor.

2. De lärjungar, hvilka sakna erforderlig
fattningsgåfva att förvärfva det fulla
kunskapsmått, som bör inhämtas i folkskolan,
må erhålla tillstånd att afgå från skolan,
äfven om de icke förvärfvat de insikter, som i
nästföregående moment omförmälas.

Här anförda, af bemälda kommitté
föreslagna formulering finner centralstyrelsen för
sin del i det väsentliga tillfredsställande.
Till undvikande af missuppfattningar,
liknande dem, som förorsakats af nu gällande
bestämmelser, vore dock önskvärdt, att i
första momentet uttrycket »till dess de
genomgått hela den för den egentliga
folkskolan bestämda lärokursen» utbytes mot
uttrycket »till dess de visat sig hafva
inhämtat hela den för den egentliga
folkskolan bestämda lärokursen», hvilket senare -
af motiveringen att döma - uppenbarligen
äfven varit kommitterades mening. Den i
samma moment inskjutna satsen »där ej
särskilda förhållanden föranleda undantag»
synes allt för obestämd för att ej väcka
betänkligheter samt kunde lämpligen ersättas
genom en bestämmelse om någon viss
minimiålder, exempelvis tretton år, i hvilket
fall villkoret för ifrågavarande barns afgång
skulle blifva, att de uppnått tretton års
ålder samt förvärfvat godkända insikter i
kristendomskunskap, modersmålet och
räkning till den omfattning, som är bestämd
för tredje klassen i distriktets folkskolor.

Af kommitterades motivering i ärendet
framgår, att de ingalunda hylla den meningen,
att de med svagare fattningsgåfva utrustade
barnen böra komma i åtnjutande af mindre
tillfälle till undervisning än deras kamrater,
vare sig de fullt normalt begåfvade eller
de rent af sinnesslöa. För att emellertid
vid stadgans tillämpning denna senare
uppfattning icke måtte göra sig gällande torde
måhända äfven i det föreslagna andra
momentet en bestämmelse om minimiålder böra

inryckas, och borde i så fall denna
minimiålder gifvetvis bestämmas minst lika hög
som den för första momentet föreslagna.

Med stöd af hvad sålunda blifvit
anfördt får centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening härmed i
underdånighet anhålla,

att Eders k. m:t täcktes i nåder
vidtaga sådan ändring af § 48 i nu gällande
folkskolestadga, att denna, med de
modifikationer, som ofvan angifvits, måtte
erhålla ungefärligen den lydelse, som
blifvit förordad i det af särskilda
kommitterade utarbetade förslag till stadga för
folkundervisningen i vissa städer, som
afgifvits den 6 december 1895.

Till utställningen

i Stockholm instundande sommar önska
många lärare fara. Ej mindre än 66
ansökningar hafva inom föreskrifven tid
inkommit till centralstyrelsen med
framställningar om resebidrag från
»Tummelitens» gåfvomedel - och detta trots att
centralstyrelsen sökt uppställa så stränga
bestämmelser som möjligt i afsikt att
begränsa de sökandes antal.

Skolväsendets önskemål

formuleras af folkskoleinspektören d:r
J. A. Vallin sålunda:

Skall skolväsendet kunna anses vara
normalt anordnadt, bör hvarje barn hafva
tillfälle att årligen erhålla 8 månaders
fullständig småskoleundervisning, därefter 7 å
7 1/2 månaders fullständig
folkskoleundervisning, tills det kan därifrån utexamineras,
och sedan 6 veckors årlig undervisning i
fortsättningsskola l ä 2 år. Dessutom böra
barnen få undervisning i trädgårdsskötsel
samt uti folk- och fortsättningsskolor i slöjd
och kvinnliga handarbeten, intet barn bör
ha mer än 4 kilometers skolväg. Ar
skolvägen längre, bör distriktet bidraga med
inackorderingshjälp. Viktigast är dock att
få en gudfruktig, kärleksfull, nitisk,
begåfvad och kunskapsrik lärarepersonal, som gör
allt hvad i dess förmåga står för att
uppfostra barnen.

Det säkraste botemedlet

mot den öfverklagade lärarebristen är
och förblifver höjd aflöning, skrifver
Skaraborgs Läns Tidning på tal om den
Lundellska motionen.

Den enda regel - fortsätter tidningen
- som staten här bör följa, är denna: ställ
stora fordringar på folkskolans lärare, men
gif dem en lön, som motsvarar både anspråk
och arbete. På det sättet främjas både
folkskoleväsendet och en bättre tillgång på
goda lärarekrafter åstadkommes. Under
utredning ligger ett förslag öm ett ålders
till-lägg å 100 kr. för hvarje ordinarie
folk-I skollärare, som ordentligt skött sin
lärarebefattning i 10 år. Men förslaget har icke
hunnit inkomma till årets riksdag. Att
folkskolans lärare på samma sätt som alla
andra lärare och tjänstemän få sina
lönevillkor förbättrade efter vissa års oförvitlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:06:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free