Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17 (800). 28 april 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 17
Lön åt vikarie under
seminarie-öfningslärares sjukdom.
Hvad k. m:t i detta ärende hemställt (se
denna tidning n:r 4!) har af statsutskottet
oförändradt tillstyrkts.
Understöd till enskilda läroverk.
Den af grefve Fr. Wachtmeister i första
och grefve Hugo Hamilton i andra
kammaren väckta motionen om ett anslag af 100
tusen kr. till privata läroverk, som afse att
bereda till mogenhetsexamen, har afstyrkts
af statsutskottet, som anser det angeläget,
»att därest särskildt anslag till
understödjande af enskilda läroverk beviljas, villkoren
för åtnjutande af understöd från anslaget
närmare bestämmas än hvad motionärerna
ifrågasatt».
Litteratur.
Erik Gustaf Geijer. Ett femtioårsminne.
Minnesteckning af Nils Erdmann. Med
illustrationer. Stockholm, Albert Bonniers
förlag. 5 ä 6 häften a 65 öre. - Den
lycklige tecknaren af Bellman, August Blanche
och Tegnér har vid den minnesfest, som
Sverige i dessa dagar firat vid E. Gr. Geijers
grift, velat mana fram minnet af en bland
Sveriges ädlaste söner. Af annan penna
har Geijer redan tecknats för våra läsare
som pedagog - i Erdmanns friskt skrifna,
omväxlande bok skola vi följa honom från
hans första, väckelserika lif i ett
gammaldags, fint bildadt hem, hvars hvardagslif
också sonen liksom minnestecknaren
ypperligt målat, och till hans långa segerrika
bana som man, som tänkare och
häfdatecknare.
Öfver hela Geijers gestalt ligger ett eget,
fängslande, nästan mystiskt drag - och
dock hafva väl få svenska författare varit
så klara, så oberörda af »dimmighet» som
han. Men detta egendomliga drag är honom
anboret af fädernebygden, det härliga
Värmland; han har fått det utveckladt i ett
hem, där poesi, musik och alla goda andar
gästade, där religiositeten låg ej som kvalm
utan som högtidssol, och i en natur, där
alla idrotter enades i att göra honom till
en hel, en frisk personlighet.
Det är en skiftande tafla, som här målas:
färgrik, ungdomsfrisk. Man blir genast så
hemmastadd i denna familjekrets - man
har drömt den, lite hvar, om ock få varit
nog lyckliga att få inträda i densamma.
Det är en bok, som kan med godt samvete
anbefallas som kraftig föda för en tänkande
själ, som tidt vill vämjas vid tidens lösa mat.
Ty det är historien om en man. Och om
hur han blef det. H. W-r.
Europa. Geografisk handbok af Nils
Torpson. Andra delen. Stockholm, A. L.
Normans förlagsexpedition. Första häftet:
3 kr. Andra häftet: 2 kr. 25 öre.
De länder, hvilka i första häftet
behandlas, äro Schweiz, Österrike, Ryssland,
Rumänien och den östeuropeiska halföns
stater. Såsom naturligt är upptager
beskrifningen på det vidsträckta och för vår
kultur mera främmande Ryssland bokens
huf-vudpart. Den intressantaste delen är dock
kanske den om Österrike. Andra häftet
upptager Grekland, italienska och Pyreneiska
halföarna.
Hvad som i denna tidning på sin tid
yttrades om första delen af föreliggande
arbete, gäller hufvudsakligen äfven om den
nu utkomna andra delen. Innehållet är
både exakt och sakrikt, och där
detaljuppgifterna ej allt för mycket hopats, såsom
stundom är fallet, är framställningen både
intressant, färgrik och fängslande.
Författaren har, ur de källskrifter han
användt, på ett lyckligt sätt förstått att sofra
ut de mest belysande och lärorika
skildringar och fakta. Det torde hafva varit ett
drygt arbete, men då författaren löst sin
uppgift på sätt som skett, har granskaren
all anledning att vara tillfredsställd. Genom
dylika goda geografiska handböcker bör stor
lättnad beredas läraren vid undervisningen
i geografi, och skall säkerligen detta hr
Torpsons arbete liksom hans föregående
mycket bidraga att höja
geografiundervisningen i våra folkskolor.
Boken hade kanske vunnit i liflighet, om
den varit ännu mera illustrerad med flera
lika goda och omväxlande illustrationer som
de, hvilka nu pryda densamma.
Beklagligtvis missprydes arbetet af en
otrolig mängd korrekturfel i båda häftena,
och icke så få språkfel hafva insmugit sig.
Benägenheten att använda en del termer,
som för en stor mängd läsare göra boken
svårläst, är ej heller i denna del alldeles
försvunnen, om den ock framträder mindre
ofta än i första.
Då boken i det hela är både
innehållsrik och gedigen, bör priset icke kunna
anses öfverdrifvet högt. A.
Nytt i bokhandeln.
Kleiner Volksschul-Atlas zwn Unterricht in
der Erdkunde. Fur elnfache Schulverhältnisse
bearbeitet und herausgegeben von A.
Hummel, Semiiiarlehrer. 15 Karten mit 9
Neben-karten. Stuttgart, Hobbiiig & Buchle. Neue
vermehrte und verbesserte Auflage. 50 Pfg.
Dödsfall.
F. N. Anjou f- Annandag påsk ingick
förre folkskolläraren, klockaren och
organisten i Länna församling af Stockholms län
Frans Niklas Anjou uti den eviga hvilan.
Han var född år 1823 i Husby och tillhörde
en gammal aktad prästsläkt inom Uppsala
stift, aflade folkskollärareexamen i
Stockholm 1842 och erhöll 1847 den
folkskolläraretjänst, som han sedan skötte till år 1878,
då han tog afsked. Under hans yngre
dagar var det ett mindre tillfredsställande skick,
hvari skolväsendet uti Länna befann sig.
Endast bristfälliga voro anordningarna och
trakten svårtrafikabel i följd af de många
skären. Det var alltså ett mycket
ansträngande lif Anjou förde, helst han en tid var
ensam lärare. Med minnet fästadt på denna
nitiska verksamhet beslöt ock församlingen
vid hans afskedstagande att utom öfriga
förmåner tillförsäkra honom halfva
klockarelönen till hans död, på det han måtte kunna
njuta en sorgfri ålderdom, ehuru han
samtidigt afgick från alla tjänsterna. Följderna
af en flerårig, svår influensa lade honom på
dödsbädden.
Utom änka efterlämnar den hädangångne
tre söner och två döttrar. En af sönerna
är folkskollärare och klockare i Hille af
Gäfleborgs län.
Utlandet.
Till skydd för barnen
samt till utrotande af vagabond-elementet
bland ungdomen har i Nordamerikas förenta
stater vidtagits en officiell åtgärd, som benämts
»vesperringningsstadgan» och består däri, att
barn och ungdomar under 15 ä 18 års ålder
ej få vistas ute på gator i städerna ef ter kl.
9 e. m. (på vissa orter är tiden bestämd
till kl. 8 e. m.), om de ej åtföljas af
föräldrar eller målsmän. Vid den bestämda
tiden klämtas 9 slag i brandklockan. Om
någon ungdom visar sig ensam på gatan efter
denna tid, omhändertages den af polisen och
ledsagas hem. Andra förseelsen straffas med
böter från 3 till 10 dollars eller fängelse allt
efter vederbörande myndigheters
godtfinnande. Dessa äro huvudbestämmelserna.
Detaljerna variera något på olika platser.
Denna ide framkastades första gången för
ett par år sedan i en liten stad i Minnesota
och bemöttes då med löje och hån från
pressens sida. Men den slog snart rot i andra
städer och gjordes till föremål for allvarligt
bedömande.
På flera ställen mötte den skarpt
motstånd, emedan man ansåg förslaget innebära
ett olidligt förmyndareskap, hvilket endast
tillkomme föräldrar och målsmän att utöfva.
Härpå svarades, att åtgärden af såge
hufvudsakligen vagabond-elementet, som finnes i mer
eller mindre grad i hvarje stad och hvilket
drifver sitt största ofog på kvällarna och
nätterna. Det bevisades äfven, att detta
vagabon delement utöfvade ett högst skadligt
inflytande på annars ordentliga barn och
ungdomar. Det har äfven visat sig, att
»vesperringningsstadgan», i stället för att inkräkta
på föräldramyndigheten, blifvit en
välbehöf-lig hjälp åt föräldrarna, i synnerhet sådana
som af en eller annan anledning ej kunnat
utöfva nödig tillsyn öfver sina barn.
Genom dylika skäl samt den erfarenhet,
som gjorts, har motståndet så småningom
öfvervunnits, och idén har vunnit
tillämpning i mer än 300 städer, af hvilka flera
äro större än Stockholm, och den har bragts
på tal inom lagstiftande församlingar, bl. a.
i staten New York, där det föreslagits att
göra denna stadga till lag.
Erfarenheten har nämligen ofverallt visat,
att den nymodiga åtgärden varit till stort
gagn både för familjerna och samhället.
Polisen har härigenom erhållit ett verksamt
medel mot det samhällsvådliga elementet
bland ungdomen, och på flera platser, som
förut varit kända för oordning, råder nu god
ordning. Enligt rapporter från 40 städer har
detta resultat uppnåtts, utan att en enda
förseelse behöft beifras med fängelsestraff. Den
första »varningen» har varit nog. Dessa
rapporter visa likaledes, att åtgärden icke
verkat »förtryckande» eller gifvit anledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
