Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18 (801). 5 maj 1897 - För dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan anledning efterblifna barnen i skolan,
tills åtminstone folkskolans minimikurs
blifvit inhämtad, mötes man ofta af en
uppfattning, som tager sig uttryck i ungefär
följande resonnemang: »Min pojke blir i alla
fall ingenting annat än arbetare. Hvad
tjänar det till, att han lär sig en hop
historia och dylikt? Kan han läsa innantill och
har han reda på sin kristendom, så
behöfver han inte mer.» Då en dylik
uppfattning, som hvilar på ett missförstånd i fråga
om undervisningens egentliga uppgift, har
en vidsträcktare utbredning än man vanligen
tror, tillåter jag mig att här bifoga några
ord till dess vederläggning och till
motivering på samma gång för mina egna och
lärarepersonalens ansträngningar i de bägge
antydda afseendena.
Det är visserligen en sanning, att t. ex.
kroppsarbetaren under vanliga förhållanden
ej har något större direkt gagn af
kunskaper i historia, geografi, geometri, teckning
o. d. ämnen, och att i följd häraf en
undervisning, som afsåge blott och bart att
meddela sådana kunskaper, skulle vara af
jämförelsevis obetydligt värde för honom.
Men nu är blotta meddelandet af
kunskaper ingalunda undervisningens och minst af
allt folkundervisningens enda eller ens dess
egentliga mål. Detta mål är i stället
utvecklandet, öfvandet och stärkandet af
lärjungens kroppsliga och andliga
förmögenheter, framför allt de senare, såsom
iakttagelseförmågan, minnet, fantasien,
tankekraften o. s. v. Liksom — för att använda
en bild — gymnastiken, hvars ändamål är
att utveckla och stärka den kroppsliga
organismen, såsom medel för detta syfte
använder inlärandet och upprepandet af en
mängd bestämda rörelser, handgrepp och
öfningar, så är vid den bokliga
undervisningen lärostoffet och arbetet med dess
inhämtande att betrakta såsom medel, under det
den utveckling och öfning af
själsförmögenheterna, som härigenom vinnes, är det
egentliga målet och utgör en behållning af
skolarbetet, hvilken finnes kvar äfven om och
sedan större delen af det inhämtade
kunskapsförrådet glömts bort, såsom vanligen
snart sker. Men ingen torde vilja påstå,
att det för någon människa, hvilken
ställning hon än må komma att intaga i lifvet,
kan vara likgiltigt, huruvida hon kommer
till en sådan utveckling af sina
förmögenheter eller ej. Tvärtom måste det vara hvarje
människas plikt mot sig själf att begagna
hvarje tillfälle, som står henne till buds för
främjandet af denna utveckling, hvilken skall
sätta henne i stånd att säkrare och lättare
finna sig tillrätta i lifvet och lösa de olika
uppgifter, som detta förelägger henne.
Mot det nu sagda strider naturligtvis icke
det förhållandet, att åtskilliga af de i
folkskolan bibragta kunskaperna och
färdigheterna, t. ex. i innanläsning, i skrifning
och räkning o. s. v., på grund af sin stora
vikt för hvarje människa i det praktiska
lifvet icke blott hafva betydelse såsom
medel vid undervisningen utan jämväl äro att
betrakta såsom ändamål i och för sig.
Tvärtom visar sig undervisningen därigenom äga
så mycket högre värde, som hon genom att
sålunda utrusta lärjungen med kunskaper
och färdigheter, för hvilka han finner
omedelbar användning i lifvet, icke blott
indirekt utan äfven direkt förbereder honom för
detta.
Saken har naturligtvis ännu en sida, som
äfven den med några ord må beröras.
Liksom kunskapsmeddelandet endast i första
hand är att betrakta såsom mål för
undervisningen men har sin största betydelse
såsom medel för främjandet af lärjungens
intellektuella utveckling, så är denna
utveckling i sin ordning att betrakta såsom medel
för ett ännu högre och högsta mål, till
hvilket icke blott all undervisning utan all
uppfostrande verksamhet öfverhufvud bör syfta.
Detta mål är danandet af lärjungens viljelif,
främjandet af hans utveckling till en god
karaktär, en sedlig och religiös personlighet.
Här mötes man visserligen stundom af
invändningar från deras sida, hvilka förneka
värdet af kunskaper och intellektuell
utveckling såsom medel för människans sedliga
uppfostran och som på denna grund sätta
behofvet och värdet af folkundervisningen i
fråga. De stödja sin uppfattning på det i
erfarenheten gifna förhållandet, att
utvecklingen till moralitet och sann bildning
ingalunda alltid håller jämna steg med
framåtskridande i kunskaper och
förståndsutveckling. Ett stort mått af boklig bildning är —
säga de — hvarken ett osvikligt kännetecken
på och ännu mindre en nödvändig
förutsättning för en god karaktär.
I viss mån hafva de rätt häruti. I
enskilda och, tyvärr, visst icke sällsynta fall
inträffar det, att lärjungens sedliga
utveckling antingen i följd af undervisningens
beskaffenhet eller också i trots af denna
beskaffenhet lämnas opåverkad eller rent af
hämmas eller snedvrides. Men det förhåller
sig ingalunda så, att detta är regeln.
Tvärtom är det obestridligt, att den bokliga
undervisning, som i våra skolor meddelas, i
regeln inverkar hyfsande och förädlande på
lärjungarna, och att en rätt upplysning
öfverhufvud är det verksammaste medel vi
äga för främjandet af en god utveckling
i sedligt afseende. Vilja vi alltså i
sanning, att de uppväxande generationerna,
såvidt på oss beror, skola fostras till
släkten af nyttiga samhällsmedlemmar och goda
människor, så måste vi också vilja det
medel, utan hvilket detta mål ej kan nås. Och
detta medel är en god och väl ordnad
folkundervisning. Däri inbegripes då icke blott,
att den undervisning, som i hvarje läroämne
och på hvarje stadium erbjudes, är den
bästa möjliga, utan äfven att denna
undervisning af hvar och en lärjunge begagnas,
så länge han af den samma kan hafva
verkligt gagn, och så länge andra berättigade
intressen ej därigenom åsidosättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
