Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19 (802). 12 maj 1897 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 19
Västerås riksdag 1527 (hvars första dag
sannolikt var den 24 juni) och Gustaf Adolfs
landstigning i Tyskland 1630.
A andra sidan har man framhållit, att
en nationaldag i detta ords egentliga
bety-delse icke låter sig godtyckligt »förläggas»
till den ena eller andra tidpunkten, huru
lämplig denna af praktiska grunder än kan
anses vara. Mot de för minnesdagarna
under juni framdragna grunderna har man
anfört följande:
Den dag, som skall hafva utsikt att i
verklig mening blifva en hela folkets
högtidsdag, måste vara en historisk dag icke
blott i den betydelsen, att den minner om
en i vårt folks historia viktig tilldragelse,
utan den måste vara en dag, hvilken i sig
betecknar en af de allra förnämsta
märkespunkterna i vårt folks utveckling. Den
ifrågavarande dagen måste därjämte hafva
särskilda förutsättningar för att varda äfven
en löftets och en förhoppningarnas dag, och
detta icke blott för en särskild klass inom
samhället utan för hvarje svensk inan och
kvinna. Men härtill fordras, att denna dag
skall såvidt möjligt ställa fram för oss
bilden af ett folk, som till alla sina delar i
enighet stått samladt kring de högsta
uppgifter. En blott historisk tilldragelse
förslår icke här; den måste vara buren af
personligheter med ädla sinnen och varma
hjärtan, personligheter, hvilka genom sina höga
föredömen äro ägnade att hos oss alla väcka
till lif den hjärtats feststämning, som gör,
att man med glädje offrar något för andras
välfärd, ty sådan är ju innebörden af allt
sundt samhällslif. En nationaldag måste
just på grund af sin egen betydelse såsom
minnesdag vara ägnad att till hvarandra
närma vårt folks skilda samhällsklasser och
mellan dem bringa ömsesidig kännedom och
förståelse, att sålunda hos hög och låg,
fattig och rik, gammal och ung stärka
samhörighetskänslan och drifva till gemensamt
arbete för gemensamma mål.
Men dessa kraf på en nationaldag
uppfyllas icke - menar man å denna sida -
den 6, 23 och 24 juni. Af långt större
betydelse är då Gustaf-Adolfs-dagen, den 6
november.
Den minner visserligen om den store
svenskens död på Liitzens slagfält, men den
minner ock om hela hans lifsgärning, lika
visst som hans död kan betecknas just
såsom höjdpunkten uti hans lif. Den 6
november ger oss hela Gustaf Adolfs historia,
hvilken, på det innerligaste sainmanväfd ined
hans folks historia, just är af den
föredömliga beskaffenhet, som ofvan antydts, på
sanima gång som den satt ett af de
outplånligaste märken i vårt folks lif. Här
ha vi icke ett enstaka led uti en serie,
utan ett samladt helt. Här ha vi politisk
frihet och trosfrihet i förening. Här ha vi
utveckling och frigörelse åt alla håll, i
sammanhang med lefvande känsla af
samhörighet, med s j älf uppoffrande fosterlandskärlek
genom samhällets alla lager.
Gustaf-Adolfsminnet kan därför aldrig gripas af en
särskild samhällsklass och riktas mot en
annan; det är ett i högsta grad enande minne
och just såsom sådant ägnadt att på
nuvarande och kommande släkten öfva det väl-
signel sebringande inflytande, som med
nationaldagen åsyftas.
Att midsommardagen har traditionen för
sig såsom en folklig festdag anser man
snarare som ett hinder för att utvälja den till
nationalå&g. Midsommarfesten är en natur
-fest, en högsommarens fest. Såsom sådan
fyller den sin uppgift, såsom sådan kommer
den ock att stå kvar. Hvad helst man än
vill försöka att därutöfver lägga in i
midsommarfesten kommer aldrig att tillvinna
sig tillbörlig uppmärksamhet.
Gustaf-Adolfsdagen däremot är af den beskaffenhet, att
den helt och odeladt kan rikta
uppmärksamheten på fosterländsk tanke och
fosterländsk bragd.
Sådana äro i korthet de viktigaste
åsikter, hvilka å ömse sidor sökt göra sig
gällande beträffande valet af dag.
Utan att framlägga något förslag till
uttalande anser sig centralstyrelsen blott i
allmänhet böra betona, att en folkskolornas
nationaldag enligt dess åsikt måste vara en
sådan,, hvaruti folkskolebarnen fullt och helt
kunna deltaga, hvilket synes förutsätta,
att den infaller under en tid, då dessa
barn alla utan åtskillnad kunna samlas, och
att den knyter sig till ett minne, som
genom sin enkelhet och åskådlighet kan
gripa, och tilltala hvarje barnasinne.
Efter denna refererande inledning
öfverlämnar centralstyrelsen frågan till kretsarnas
pröfning och anhåller, att de därvid ville
besvara följande frågor:
1. Anser kretsen, att en särskild
nationaldag är från fdkskolans synpunkt
önskvärd f
2. Hvilken dag vill kretsen i så fall
föreslå ?
3. Hvad bör från folkskolans sida göras,
för att denna dag skall komma att firas
såsom allmän nationaldag f
De kretsar, hvilka möjligen redan
behandlat ärendet men icke däröfver insändt
protokoll, vill centralstyrelsen anmoda att,
därest de ej på nytt vilja upptaga frågan
till diskussion, meddela centralstyrelsen sina
därom redan uttalade åsikter.
Riksdagen.
Frågan om minderåriga brottslingar,
som för närvarande är under utredning af
en kommitté, har dragits fram inför
riksdagen genom d:r Lemans uti första
kammaren väckta motion om åtskilliga
ändringar i strafflagen på sätt framgår af denna
tidning n:r 5.
Lagutskottet förklarade sig icke kunna
förorda motionärens förslag om införande af
kroppsstraff såsom särskild straffart för vissa
brottslingar. Väl borde medgifvas, att de
korta frihetsstraffen ej verkade nog
afskräckande och att med skäl deras utbyte mot
en mera effektiv straffart kunde i vissa fall
ifrågasättas. Men fast aga för barn vore ett
lämpligt straff, kunde man med goda skäl
ifrågasätta dess lämplighet för vuxna
förbrytare. Ej heller kunde utskottet gilla
motionärens hemställan, att brottslingar
mellan 14 och 15 år skulle kunna bestraffas
annorledes än med aga äfven för sådana brott,
för hvilka straffet ej uppgår till straffarbete
öfver 2 år. Detta skulle nämligen hafva till
följd, att de korta frihetsstraffen skulle komma
till användning ännu mera än hvad nu är
fallet.
Utskottet anser, att det verksammaste
botemedlet mot de öfverklagade
missförhållandena är att söka uti undanrödjande af
själfva grundorsaken därtill, nämligen den
dåliga uppfostran, som i många hem
kommer deu uppväxande ungdomen till del, och
uttalar utskottet sin förvissning, att
verksamma åtgärder för vinnande af detta syfte
inom ej allt för aflägsen framtid komma
att vidtagas.
l ett afseende ville utskottet emellertid
uttala sitt instämmande med motionären,
nämligen i fråga om behofvet af ett
lagstadgande angående verkställighet af utslag,
hvarigenom minderårig blifvit dömd att med
aga hemma i huset rättas. Under
nuvarande förhållanden lär nämligen, i saknad
af särskild föreskrift om exekverandet af
dylika utslag och om kontroll öfver deras
verkställande, i de flesta fall och af
naturliga skäl den ådömda agan icke blifva den
brottslige tilldelad.
Utskottet hemställde alltså, att riksdagen
måtte hos k. m:t anhålla om utarbetande
och framläggande af förslag till
lagbestämmelser om verkställighet under behörig
kontroll af domstols utslag, hvarigenom aga
blifvit minderårig ådömd.
Båda kamrarna hafva bifallit denna
utskottets hemställan.
Litteratur.
Karolinerna. Berättelser af Verner von
Heidenstam. Första samlingen. Stockholm,
Albert Bonnier. , Pris 4 kr. 50 öre.
Föreliggande arbete utgör en samling
historiska interiörer från Karolinernas
tidehvarf. I inledningsberättelsen: »Den gröna
gången», tecknar författaren på ett
mästerligt sätt lifvet vid vårt svenska hof under
»rikshushållarens» lefnadsafton samt i de
två följande den unge tronarfvingens
uppfostran och själsriktning. I berättelsen
»Högsommar» skildras episoder ur färden
till det danska kriget, under det att alla de
öfriga sysselsätta sig med kriget i Polen
och Ryssland.
»Karolinerna» verka med omedelbar
historisk kraft alldeles på samma sätt som
Vereschagins taflor. De visa i
koncentrerad form, i kraftiga färger och
konstnärlig komposition alla krigets olyckor och
fasor i mord, brand och rofferier samt
skändligheter af alla slag. Men ur allt
detta så att säga oundvikliga elände höja
sig dessa ädla krigartyper bland såväl befäl
som manskap. Man måste beundra deras
gränslösa uthållighet, mod, viljestyrka och
pliktkänsla, deras fromma gudsfruktan och
hängifna kärlek till fosterlandet. Det är med nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
