- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
286

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 21 (804). 26 maj 1897 - Utställningen, utställningsporträtt 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 21

Ötstältningen.

Hvad böra barnen först och främst ée?

l.

»Sagogrottan» naturligtvis, svarar Ni.

Jag tillåter mig emellertid vara af något
afvikande mening. »Sagogrottan» kan ju
vara bra såsom en liten efterrätt, ifall
tiden förslår och slantarna räcka till. Men
den bör i alla händelser gömmas till sist,
ty den är i själfva verket endast en
förlustelse, ett tidsfördrif, och bra konstiga
och blaserade skola sannerligen de barn
vara, som under ett par dagars besök på
utställningen hinna känna något behof af
extra förlustelser och tidsfördrif.

Nej, hvad barnen först och främst skola
se är sådant, som kan gifva dem just det,
som utställningen egentligen afser att gifva,
nämligen en sammanträngd kelbild af
Nordens materiella och andliga odling, särskildt
fäderneslandets.

Och detta förmår den verkligen i en
öfverraskande grad. Den utgör ett alldeles
ypperligt åskådningsmedel för vinnande af
fosterlandskännedom och för bibringande af
respekt för det mänskliga arbetet, handens
såväl som andens. Konsten är blott att
icke låta barnen drunkna i all denna
mångfald, som är så rik, att beseendet af det
hela skulle kräfva år, och så skiftande, att
ett planlöst åskådande endast skulle verka
förvirring.

Vill man därför, att barnen skola få det
gagn den bildningsbehållning, som ett
besök på utställningen både kan och bör gifva,
så handlar man klokt, om man strängare
än vanligt vinnlägger sig om begränsningens
stora konst och företager sina vandringar
efter en på förhand uppgjord plan. I
annat fall skall det lätteligen kunna hända,
att barnen få resa hem igen, innan de sett
något annat än t. ex. guldsmedsarbeten,
tusenkronors-vaser, hof dr akter och militär
-ekiperings-artiklar.

Till ledning vid uppgörandet af en dylik
plan torde följande flyktiga antydningar
möjligen i någon mån kunna tjäna.

*



Skulle det gå riktigt ordentligt till, så
borde besöket måhända helst inledas med
beseende af

Skansen,

som utan tvifvel utgör en den bästa
sammanfattning af lefvande svensk natur, såväl
växtlighet som djurvärld, samt af primitivt
svenskt folklif: lappläger, kolarekojor och
backstugor, fäbodar, bondgårdar och
kyrk-staplar m. m., m. m. Häruppe erhåller
man ock en förträfflig och ingalunda
obehöflig orienterande öfverblick öfver
utställningsområdet med dess många byggnader,
vägar och broar.

Därnäst skulle man kunna förorda en
visit i

Biologiska muséet,

som innehåller en - med undantag af
hafs-d j uren - fullständig samling af alla de

däggdjurs- och fågelarter, hvilka blifvit
funna inom Skandinavien, samt så vidt
möjligt är återgifver dem i deras naturliga
omgifning. Såluncla visar sig i »nedre
åskådarerummet» ett landskap från södra Sverige
(med dof hjort och kronhjort, stork, häger,
fasan, näktergal), ett från västkusten (med
måsar, tärnor, trutar, änder, snäppor,
skrakar, lommar, svanor, hafsörn), ett från
mellersta Sverige (med älg, gräfling, björn, räf,
j arf, ni år d, uf), ett från Norrland (med
varg, lo, tjäder, orre, hjärpe, ripa) och ett
från nordligaste Skandinavien (med ren,
lemmel, fjällräf, ejdér, trana). I »Öfre
åskådarerummet» beundrar man framför allt
de ståtliga »fågelbergen» med sina kolonier
af sillgrisslor, tordmular, lunnefåglar och
kryckjor m. m.

Som antalet här befintliga djurarter
uppgår till öfver 700, inses lätt, att något
betraktande af dem alla icke under ett kort
besök kan ifrågakomma.

Från Biologiska museet torde man
lämpligast kunna styra kosan till

Skogsutsiällningen,

hvars byggnad redan genom sitt yttre på
det tydligaste angifver sitt ändamål. Pelare
och takstolar utgöras af barkklädda
tallstammar ; tak och väggar äro täckta med
björknäfver; dekorationerna bestå af
granriskvistar och girlander samt tall- och
grankottar, ordnade i sirliga rosetter o. s. v.

Kommen uppför trappan har man
framför sig en storartad landskaps tan1 a,
föreställande en norrländsk älf med timmer flottning.
I anslutning till älfstranden utbreder sig
öfver midthallens sluttande golfyta en
framställning af den svenska skogsmarken i dess
olika hufvudformer: öfverst torr, stenbunden
och lafklädd, i midten mossbeklädd och
saftigt grön, nederst lågland och sumpig, här
och där med stubbar och stammar samt
med genomskärningar, visande skogsmarkens
byggnad.

I det lilla rummet till vänster finner man
upplysande modeller af olika sorters
kol-milor samt af »tjärdalar», till höger uti
en stor, ljus rundsal en kolossal idealbild
af ett nutida sågverk. På älfdammen -
verkligt vatten! - ser man massor af
timmerstockar och timmerflottar och bland dem
timmerbogserare. Ur vattnet höja sig de
stora sågverkshusen med maskinhuset sig
emellan. Somliga stockar äro infångade med
kedjor och upphalade i rännan, andra äro
redan inne i sågramen och delvis skurna i
plankor, och af plankorna äro somliga
lastade på järnvägsvagnar, andra upplagda i
staplar af olika konstruktion, andra åter
på pråmar och åter andra på de stora
läst-fartygen, hvilka ligga för ankar i hamnen,
redo att föra de färdiga trävarorna till
främmande land. På strandsluttningen ligga,
förutom kontoret och disponentbyggnaden,
en mängd små trefliga arbetarebostäder,
omgifna af planteringar och förbundna
genom gångar, samt öfverst uppe på backen
det ståtliga folkskolehuset med sin blågula
flagga!

Är man barnaundervisare kan man
knappast se något mera förtjusande, och man
frågar sig nästan med ängslan: »Hvart skall

denna förträffliga modell efter utställningens
slut taga vägen?» Den borde helt visst
intaga ett hedersrum uti vårt svenska
skolmuseum - ifall vi nämligen ägde något
sådant, F. B.

-*-

Ett besök i den ryska
skolafdel-ningen.

Förutom Sverige, Norge och Danmark
har äfven ett annat åtminstone i viss
mening nordiskt land, vår mäktige granne möt
öster, sin särskilda afdelning, med särskild
kommissarie och särskilda tjänstemän.
Denna afdelning, inrymd i en utbyggnad till den
stora industrihallen, är visserligen liten men
förefaller naggande god,, om man nämligen
tager hänsyn till den af det jämförelsevis
ringa utrymmet betingade starka
samman-trängningen och sammanföringen.
Ministeriet för folkupplysningen har sålunda till
sitt förfogande en afbalkning ungefär
hälften så stor som folkskolehusets slöjdsal,
och det är. därför klart, att man icke här
kan erhålla någon verklig öfverblick Öfver
det ryska undervisningsväsendets omfattning
och detaljer. Tack vare emellertid den
sakkunskap och förmåga att göra urval, som
stått ministeriets representant vid
utställningen, attachén E. Kovalewsky, till buds, finnes
dock rätt mycket af värde för den pedagogiskt
intresserade läraren att här lägga märke till.
Särskildt blir naturligtvis detta fallet, då
man får göra sina studier under hr
Kova-lewskys egen älskvärda ledning.

På afbalkningens midtelvägg möter ögat en
stor karta öfver Ryssland, försedd med
olikfärgade prickar. Hr Kovalewsky
upplyser om, att vederbörande genom denna karta,
som fått sig hedersplatsen tilldelad, velat
visa vårt fosterland en artighet, ty
prickarna beteckna orter, hvarest sedan 1884, då
ryska lärare för första gången deltogo i
kurser på Nääs, slöjd i enlighet med det
svenska systemets grundsatser blifvit införd i
olika slag af läroanstalter. Af en
förteckning nederst på kartan framgår, att så för
närvarande är fallet- i 6 lärareinstitut, 26
folkskollärareseminarier, 65 slöjdkurser för
lärare, 23 kadettskolor, 11 gymnasier, 70
stadsfolkskolor samt omkring 300 folkskolor
på landsbygden. Af icke ringa intresse
är att se, hurusom dessa prickar förekomma
högt uppe bland Sibiriens isöknar, samt att
t. o. m. en sådan redan funnit sin väg till
Kinesiska hafvets strand. På hvar sin sida
om kartan finnas modellserier för
undervisningar i trä- och metallslöjd. De äro
utarbetade af läraren vid högre
lärareinstitutet i S:t Petersburg Karl Ziruhl, som
inlagt synnerligen stora förtjänster om den
ryska Skolslöjden.

Hvad handarbetsundervisningen för flickor,
representerad af det Dervizska systemet,
beträffar, så tilltalar denna oss mindre, då
vid den lyxarbeten äro förhärskande. Bland
andra folkskolans ämnen förefaller
Skrifundervisningen att vara väl tillgodosedd såväl
i metodiskt afseende som efter de
utställda skrif pr of ven att döma.

Af undervisnings- och åskådningsmateriel
finnes jämförelsevis litet. Huruvida detta är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 17:19:09 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free