Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 27
fostran i vidsträcktaste mening, och i afseende
härpå måste 25 år anses såsom en allt för ringa
tidrymd att vädja till. Att konstatera fakta
är jämförelsevis lätt, att tyda dem är svårt
i samma mån, som tiden är kort, och man
själf glidit med i dess strömning. Så mycket
är säkert, att verklig lifskraft finnes icke hos
det en människa gör, utan endast hos den
anda, i hvilken det gjordes.
Det. är med tiden som meden tillryggalagd
vägsträcka. Ju längre vi låta blicken irra
tillbaka, desto mera sammandrages det
fjärmare i förhållande till det närmare, och i
samma mån som afståndet ökas, flyter det
föregående öfver i det efterföljande.
Ingenstädes i naturen och lifvet finnas några
skarpa gränser: vi glida gemenligen helt
omärkligt öfver från ett tillstånd till ett annat och
kunna därför näppeligen i dess fullständiga
sammanhang uppfatta, än mindre i ord
omsätta hvad vi genomlefvat. Men vi kunna
och böra vid de större milstolparna på lifvets
väg göra ett uppehåll för att rikta blicken
tillbaka på hvad vi genomlefvat och erfarit.
Vår läroanstalt står i dag vid en sådan
milstolpe på sin väg. Att denna väg gått
framåt veta vi; huruvida den äfven leder uppåt
eller redan nått sin högsta punkt veta vi icke
och kunna icke veta det. Framtiden skall
härvidlag fälla utslaget.
Talaren upprullade nu den ena bilden efter
den andra för att åskådliggöra den
utveckling, som läroanstalten på Nääs genomgått i
yttre afseende under de flydda 25 åren. Först
framställdes »Nääs slöjdskola för gossar», som
snart öfvergick till en privat folkskola med
slöjdundervisning och därefter till ett
slöjdlärareseminarium. .Följande bild må
ordagrant återgifvas:
»Det är den första folkskollärarekursen på
Nääs, som nu visar sig. De sitta här dessa
lärare, äldre såväl som yngre, öfver sina
rit-bräden, ty det är en ritkurs, som nu går af
stapeln. Se, med hvilket intresse
undervisningen följes. Måhända lockar det nya^
måhända man äfven ser, att ett nytt uppslag
gifves af betydelse för folkskollärarens
uppfostrande verksamhet. Bilden är bekant men
ändå icke fullt bekant. Ett för oss obekant
drag ligger öfver deltagarnes anleten. Man
ser, att de finna sig något besvärade, något
främmande bland sin omgifning. Sveriges
folkskollärare hafva ännu icke hunnit komma till
insikt om, att de, framför andra, höra
hemma på Nääs.»
Genom röstens höjande tycktes direktör
Salomon särskildt vilja framhäfva den sista
meningen.
Talaren lämnade därefter en framställning
af seminariets inre utvecklingsgång, d. v. s.
sedt från pedagogisk och metodisk synpunkt.
De särskilda stadierna härvidlag betecknades
som en kedja af misstag. Såsom sådana
»misstag» nämdes utbildandet af särskilda
slöjdlärare, brist på koncentration och på metodisk
lärogång, handtverksmässigt tillvägagångssätt
med arbetsfördelning och föröfningar, för långa
modellserier, förbiseendet af ritningens
betydelse och klarhet i fråga om skillnaden
mellan allmänbildande och fackbildande
undervisning. Då jag ser, yttrade talaren, hur en
obetydlig landsbygdsskola vuxit till en
läroanstalt af jämförelsevis icke ringa omfattning och
med ett jämförelsevis icke ringa inflytande
på det pedagogiska området, när j äg
ihågkommer de många bevis på erkännande och
anslutning, på kärlek^, vänskap och öfverseende,
som vi under dessa 25 år fått röna, så ser
jag tydligt och klart, att det är den all vise,
den allgode, den allsmäktige Gudens hand,
som ledt oss; det är icke med triumferande
stolthet jag blickar tillbaka på de flydda årens
arbete, utan med djup känsla af egen
ovärdighet, egen oförmåga och med af
tacksamhet uppfylldt hjärta ger jag honom äran, som
äran tillkommer. Väl vet jag, att denna
läroanstalt haft framgång, men jag vet också
samtidigt, att så kunnat ske därför, att det
legat i Guds plan, och att vi fått den nåden
att vara verktyg i hans hand för utförande
af hans vilja. Utom all jämförelse för öfrigt
vill jag gärna med Pestalozzi bekänna: »Det
är icke mitt verk, det är Guds verk; mitt var
kärleken, hvarmed jag sökte det jag icke
kände, och tron, hvarmed jag hoppades, där jag
icke såg.»
Det kunde kanske vara i sin ordning att
äfven rikta blicken framåt och söka lyfta en
flik af den slöja, som hvilar öfver denna
läroanstalts framtid. Men hvarför detta? Med
säkerhet kunna vi om denna framtid blott
känna ett, nämligen att allt människoverk är
förgängligt. Byggnaderna skola förfalla, våra
modeller förkastas, våra metoder träda
tillbaka för andra, våra grundsatser betecknas
såsom föråldrade. Men det finnes, Gud vare
lofvad, något af långt mera förtröstansfull art,
hvartill vi kunna knyta våra tankar på
framtiden, nämligen den goda anda, som varit
rådande bland dem, hvilka vid denna
läroanstalt samverkat, denna sträfvan att i tro, hopp
och kärlek söka arbeta på egen förbättring
och därigenom äfven på ökande af det goda
på jorden. Detta skall icke dö och förintas,
ty, såsom skalden säger:
Hvad rätt du tänkt, hvad du i kärlek vill,
hvad skönt du drömt, kan ej af tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
Efter det gripande högtidstalet, hvarur
vi tagit fram ett och annat, följde en
festsång, och därpå kom en öfverraskning utom
programmet. Slöjdinspektor Hallen från
Gröteborg framträdde och öfverlämnade till
seminariet ett vackert ståndar, skänkt af
svenska kursdeltagare. Omedelbart härefter
.framsade hr Almer från Arlöf de
hälsnings-verser, som finnas införda i förra numret
af tidningen. Sedan en solosång utförts
af hr Kådlund, besteg direktör Salomon
åter talarestolen och öfverlämnade till
seminariets förste slöjdlärare hr A.
Johansson den medalj för medborgerlig förtjänst,
som konungen tillerkänt honom. Medaljen
fästes på hedersgästens bröst af fru
Salomon.
Bland de följande sångerna ma särskildt
framhållas fröken Berggrens fina föredrag
af Josephsons »Lof-offer». Följde så en
lång rad af nationalsånger med Sveriges i
början och slutet. Festen afslöts med
psalmen 105.
Senare på aftonen tågade kursdeltagarne
med det nya standaret i spetsen upp till
slottet, där förfriskningar intogos. Hr
Salomon begynte talens rad med att för de
närvarande presentera en af de gossar, som
tillhörde skolan, när den först öppnades
1S72. Han var nu i sin mannaålders fulla
kraft och hade kommit hit från Halmstad
för att öfvervara seminariets högtidsdag.
Vidare höllos tal af folkskolläraren
Lundberg från Örebro, rektor Söderhamn från
Malmö rn. fl.
Med anledning af festen hade en massa
telegram ingått, bland hvilka må nämnas
från kanslirådet Kastman, professor
Törngren, d:r Lyttkens, Svensk Läraretidning
m. fl. Äfven från vidt skilda främmande
länder och världsdelar hade lyckönskningar
ingått. Såsom svar på ett till konungen
afsändt telegram ingick följande:
Aug. Abrahamson, Floda.
Min hjärtliga tack sändes för telegrammet,
och uttalar jag mina bästa önskningar för
Nääs slöjdlärareseminariums fortsatta välgång.
Oscar.
När skymningen började falla på, tågade
hela skaran bort till den gamla
slöjdskolebyggnaden. Det gjorde ett egendomligt
intryck, när den förutnämde »gossen» från
skolans balkong, där han stått så många
gånger, berättade om den första
undervisningen i skolan. Vid återkomsten till
slottet tändes en mängd bengaliska eldar, som
med sitt trolska skimmer belyste de vackra
terrasserna framför hufvudbyggnaden. Sedan
ytterligare ett par sånger förklingat, gick
hvar och en till sitt, och 25-årsfesten på
Nääs var ett minne blott, men ett
oförgätligt sådant. J. C-g.
Omställningen.
Utställningslitteratur.
Folkskolebyggnader, uppförda i Stockholm
åren 1886-1895. Pris 3 kr. - Den
ganska digra volymen, utgifven af
öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor,
innehåller fasad-, genomskärnings- och
vånings-planritningar af de sex nyaste
folkskolehusen i Adolf Fredriks, Katarina (2),
Kungsholms, Johannes och Maria församlingar.
Ritningarna äro af hofintendenten Ax.
Kumlien, A. Bergström, M. Isaeus, C. Sandahl,
C. Möller och E. Haegglund. Inalles
innehålla de sex skolhusen 243 lärosalar, 18
slöjdsalar, 6 expeditionsrum, 4 lärarerum
och 4 lärarinnerum samt rum för betjäning,
hvarjämte i somliga finnas bostäder för
förste lärare, matsalar, ritsalar,
badinrättning, skolkök o. s. v. De äro beräknade
för 10,100 lärjungar och hafva sammanlagdt
kostat 2,303,011 kronor. Af olika skäl
torde dessa ritningar kunna lämna mången
önskvärd upplysning eller vink åt dem, som
annorstädes förbereda skolbyggnader och nu
vid ett Stockholmsbesök kunna få taga del af
både ritningarna och skolhusens inredning.
Boken, som säljes i skolhuset på
utställningen, kan sålunda anses i viss mening
vara för dagen. Af utom Stockholm
boende kan den rekvireras från
folkskoleöfverstyrelsen, adr. Fredsgatan 19, Stockholm.
Minne från utställningen i Stockholm 1897.
Ser I. Sthm, Axel Lindahls fotografiaffär.
Pris l kr. 25 öre. - För de många
tusentals resande, som denna sommar skynda att
bese de nordiska folkens fredliga täflan i
Sveriges sköna hufvudstad, skall detta i
förhållande till sitt rikhaltiga innehåll och
läckra utstyrsel otroligt billiga häfte bli ett
kärt minne från sommartrippen. Det
innehåller 24 vyer och interiörer från skilda
delar af utställningen, sedda från de mest
fördelaktiga punkter, och arbetet själft är ett
glänsande bevis på hvad man i vårt land
numera förmår åstadkomma uti typografisk
väg. Ur alla synpunkter har därför häftet
framgången gifven.
Gamla Stockholm. Sthm, Axel Lindahls
fotografiaffär. Pris l kr. - Bland de många
arkitektoniska skapelser, som vid årets
utställning täfla om att ådraga sig besökarens
uppmärksamhet, intager otvifvelaktigt
»Gram-lä Stockholm» främsta rummet såväl genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
