Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 28
Den allmänna tyska
lärareföreningens uppkomst och tillväxt,
Vid Ströfvelstorps kretsförenings
årsmöte i Ausås höll folkskolläraren J.
Petersson i Ströfvelstorp med anledning af
den tyska lärareföreningens
25-årsjubile-um ett föredrag öfver nämda förenings
uppkomst, tillväxt och organisation. Af
detta föredrag må här meddelas följande
sammandrag:
Första tanken på tyska lärareföreningar
går långt tillbaka, ända till den tid, då man
här och där började fordra en särskild
utbildning för folkskolans lärare. Redan på
1790-talet omtalas fria lärareföreningar i
flera delar af Tyskland, och just i dessa
funno de pedagogiska mästarnes banbrytande
idéer jordmån.
Under 1840 talets politiska lifaktighet
vunno föreningsidéerna inom lärarekåren nytt
uppsving. Vårstormen år 1848 nedbröt det
härskande förmynderskapet och gaf det tyska
folket fri yttranderätt i skrift och tal.
Befriad från senaste decenniets tryck, vågade
äfven lärarekåren åter höja sin stämma.
Allestädes blefvo möten hållna, minnesskrifter
och petitioner författade samt föreningar
bildade. Genom skoltidningarna sökte man nu
väcka till lif en allmän lärareförening. Så
hette det i »Sächsischen Vaterlandsblättern » :
Öfverallt i Tyskland väckas slumrande
krafter till lif och detta äfven bland lärarne, men
ännu finnes föga enhet i deras sträfvan; ännu
har ej den friska lärareanden trängt fram
öfverallt, trots flera pedagogiska tidskrifter. -
Huru skalle det vara, om årligen från alla
tyska länder en lärareförening trädde
tillsamman i Leipzig? Välan, I tappre skolmän i
Tyskland, sammanträden redan i juli detta år
i Leipzig för bildandet af en allmän tysk
folkskollärareförening !
Under hösten år 1848 blef denna tanke
verklighet. Ett i Dresden sammankalladt
möte utsände upprop till Tysklands lärare
för bildandet af en allmän tysk
lärareförening. I detta upprop heter det:
Att väcka den rätta anden i folket, där den
sofver, att stärka den, där den håller på att
gå under, att leda den, där den har förirrat
sig - detta är den tyska folkuppfostrans
uppgift, sorn till största delen ligger i de tyska
lärarnes händer. Men denna deras uppgift
förmå de blott lösa, om de förena sig för detta
stora mål.–––––Därför ställa vi nu till Eder,
tyska lärare och ungdomsuppfostrare, ett
upprop att bilda en allmän tysk lärareförening,
till Eder alla, som arbeten på den tyska
ungdomens utbildning, om I lären barnen de
första ljuden af deras modersmål, eller om I med
dem låsen Homerus och Cicero, om I lären
gossarna abc, eller om I infören ynglingarna
i vetenskapens heliga rum, om I ären
vetenskaps- eller tjänstemän, om I tron på den
komne Messias eller på en kommande, om I
kallen eder romerska eller tyska katoliker.
Vi hafva alla samma verksamhet, låtom oss
därför i enighet arbeta! Därmed lyckas det
bäst! Låtom oss sammanträda för bildandet
af en allmän tysk lärareförening!
Det sålunda föreslagna skolmötet hölls i
Eisenach den 28, 29 och 30 september
1848. Här konstituerades allmänna tyska
lärareföreningen. Den enighet och
broderlighet, som utmärkte detta möte, väckte de
vackraste förhoppningar. Redan före årets
slut började emellertid tecken till afmätt
-ning att visa sig.
Det är mycket tydligt - klagar »die Zeitung
des Allgem. deutschen Lehrervereins» - att
ogynnsamma tidsförhållanden stå hindrande i
vägen för en lycklig tillväxt af vårt
förenings-lif och för föreningens hela organisation. Våra
bemödanden hafva blott lämnat ett måttligt
resultat.
Redan 1851 var föreningen i många
stater upplöst.
Jag fördöljer icke, skref då Diesterweg, att
mitt förtroende till många enskilda lärare
äfven i närmaste grannskapet är slut, men ännu
icke till hela ståndet. Och mycket mera fast
är det, hvad framtiden beträffar, ty det är
otänkbart, att lärare vid åsynen af den evigt
friska och glada ungdomen icke skola känna
och finna det rätta, sanna och goda.
Efter de världsskakande tilldragelserna
1866, som lofvade en snar uppfyllelse af
tyska folkets längtan efter enhet, höjde sig
åter här och där inom lärarekåren röster,
som yrkade, att de enskilda föreningarna
skulle sammansluta sig till en gemensam stor
förening. Så hette det i Ed. Säcks
Weg-weiser:
Vi stå dock mycket för mycket isolerade
på vår post. Ingen vet riktigt, hvad han kan
sätta i gång, emedan han aldrig förmår ens
närmelsevis beräkna, huru många som skola
följa honom. Med ett ord: de tyska lärarne
sakna framför allt en förståndig organisation.
Under vintern 1870-71 bildades ett
utskott, som fick i uppdrag att sammankalla
Tysklands lärare till ett möte för att ånyo
bilda en allmän tysk lärareförening. Och
den 28 december 1871 hölls det möte, på
hvilket den nuvarande allmänna tyska
lärareföreningen blef konstituerad. Berlin
bestämdes som säte för föreningens
centralstyrelse.
Återupprättandet af den tyska
lärareföreningen ägde rum samma år som det tyska
riket upprättades. Men trots de gynnsamma
tidsförhållandena har knappast något
företag med sådan betydelse blifvit bildadt
under mer ogynnsamma omständigheter än den
tyska lärareföreningen. Ofriheten inom de
skilda kretsarna, talrika och mäktiga
motståndare, ljumhet och misstroende hos dem,
af hvilka föreningens betryggande berodde
- allt vållade svårigheter nog för att t. o. m.
de mest tillitsfulla skulle misströsta om
framgången.
Vid sidan af den allmänna tyska
lärareföreningen fanns dessutom under 1870-talet
en annan stor förening, »Landesverein
preussischer Volksschullehrer». I
skoltidningarna höjde sig ropet om
sammanslutning af dessa båda Järareföreningar, hvilket
äfven ägde rum den 15 mars 1879.
Föreningen syntes nu kunna gå en lugn
utveckling till mötes. Men då inföll det
ödesdigra året 1879, då det frihetsfientliga
partiet både i Preussen och Bayern erhöll
majoritet i landtdagen. Till kultusminister
utnämdes då Ton Puttkamer. Denna
ministers åsikt om lärarnes föreningsväsende
gaf sig det tydligaste uttryck i förordningen
af den 20 sept. 1880.
Onekligen kan inom vår lärarekår - heter
det däri - finnas behof att undandraga sig
olämpliga inflytanden såväl inom som utom
skolan genom att sluta sig tillsamman i en
trång kollegial-förening, utbredd i stor omkrets,
och från denna synpunkt kan bildandet af
lärareföreningar betecknas såsom en glädjande
och värdig företeelse. Men ingen sann vän
af folkskolan kan anse, att de sträfvanden för
yttre själfhjälp, hvilka en del inom
lärarekåren under många år hyllat, hafva burit
gagneliga frukter; tvärtom hafva många
lärareföreningar beträdt en väg, på hvilken skolans
sanna väl icke främjas.
Till följd af denna förordning minskades
i flera kretsar medlemmarnas antal. Men
i allmänhet bestod föreningen öfverraskande
väl detta eldprof
Eran år 1881, då v. Puttkamer trädde
tillbaka, har föreningen utvecklats
regelbundet och äfven vunnit landsbygden, som
förut varit oberörd af föreningsrörelsen. Af
skolstyrelserna blef rörelsen, om icke
understödd och befordrad, så dock icke
förhindrad, ja, här och där följdes den rent af
ined yttringar af välvilja.
Hvad de tyska lärarne själfva na tänka
om allmänna lärareföreningens verksamhet
och närvarande stämning framgår tydligt af
de ord, med hvilka ordföranden i
centralstyrelsen, hr L. Claunitzer, afslöt sitt
festtal vid firandet af församlingens
25-års-ju-bileum. Han yttrade:
Så står byggnaden uppförd på fast grund
- den härbärgerar öfver 65,000 personer.
Men är den nu till alla delar färdig?
Ingalunda. Huru skulle det också vara möjligt?
De, som under det första decenniet hade de
mest framskjutna platserna, måste bygga som
fångarne i Babylon: hålla murslefven i ena
handen och svärdet i andra. Därför återstår
också så mycket att göra. Men ett godt stycke
framåt ha vi hunnit under de 25 åren. Ett
band förenar oss, en ande besjälar
lärarekåren; våra ord ha en annan betydelse än de
hade för 25 år sedan; kårens anseende, dess
sociala ställning har förbättrats, och detta är
frukten af den tyska lärareföreningens
verksamhet. Mycket är ännu att göra.
Folkskolan är ännu ej en gemensam
bildningsanstalt för hela folket; hennes
undervisningsplan står ingalunda öfverallt på höjden af
sin tid. Lärarens sociala och materiella
ställning är ännu icke hvad den borde vara. Dessa
uppgifter kräfva äfven för den kommande
tiden män. En härlig tid skall det bli då allt
detta blir uppnådt. Det går dock för många
af oss som för Moses, som väl från berget
Nebo fick se det förlofvade landet men ej
fick komma in i detsamma. Men andra skola
få se folkskolan som en gemensam, fri
bildningsanstalt för hela folket, andra skola varda
kulturbärare icke blott för ungdomen utan för
hela tyska folket.
FÖR DAGEN.
Våra värnpliktiges
allmänbildning.
Senast utkomna häfte af
»Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift»
innehåller ett sammandrag af
uppgifterna om de år 1895 för första
gången vapenöfvade beväringsskyldiges
förmåga i läsning och skrifning. Vi
meddela härur följande, som af många
skäl torde intressera denna tidnings
läsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
