- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
398

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

398

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 29

gren. Den lodräta stilen enligt Emy
Meyers metod är flerstädes införd. En
kalli-grafisk utställning af denna stilart är i
närheten anordnad.

Ateneum i Stockolm deltager med några
effektfulla fotografier från sin kokskola -
en reklam, som duger!

Palmgrenska Samskolan bar att uppvisa
en fullständig modellserie a? sina olika ar-

beten.

*



I närbeten af flickskolornas utställning
fisna vi representerad den slöjdkurs, från
bvilken helt visst flertalet slöjdlärarinnor
under de senaste tio åren utgått, nämligen
Hulda Lundins slöjdkurs för utbildande af
lärarinnor i kvinnlig slöjd enligt
Stockholms-metoden (»folkskolans metod»). Kursen
omfattar, som bekant, enkla, för hvarje hem
nödvändiga arbeten: stickning, sömnad,
lagning och slutligen klädsöm. De i
progressiv följd ordnade arbetena illustreras af
instruktiva teckningar. Tillvägagåendet vid
undervisningen åskådliggöres ytterligare
genom vid densamma använda föremål, såsom
sy- och stopp-ramar m. m. Till tjänst för
ett grundligare studium finnas tillgängliga
fröken Lundins i tryck utgifna arbeten:
»Handbok i kvinnlig slöjd» och
»Klädsömnad», där utförandet vid hvarje arbete är
noga beskrifvet. Nämda utställning är i
sin helhet solid, smakfull och instruktiv.

a. j.

Barnen på utställningen.

34 barn från Gesta folkskola i Toresunds
församling företogo den 17 dennes med
ångfartyget »Tynnelsö» en resa till
utställningen under ledning af läraren O. F. Kempe.
Resan gick i allo väl och barnen voro
öf-verlyckliga öfver allt hvad de fått se.

Söndagen den 11 dennes gjorde 24
skolbarn från Köping jämte deras lärare och
lärarinna ett utställningsbesök.
Kostnaderna för resan uppgingo till 250 kr., hvilken
summa åstadkommits genom subskription
bland några för saken intresserade - en
frikostighet, för hvilken lärare och barn
uttryckt sin varma tacksamhet.

Hittills hafva omkring 900 barn
inlogerats å skolresebyrån.

Stiftsskolmötet i

Karlstads stifts 5:e folkskolläraremöte
af-hölls i Karlstad sistlidna tisdag och onsdag.
Det räknade inemot 200 deltagare. Bland
dem märktes stiftets biskop C. H.
Rundgren, hvilken öfvervar första mötesdagens
förmiddagsförhandlingar, domprosten G.
Jakobsson och åtskilliga af stiftets prästmän.
Mötet bevistades äfven af lärare från
Göteborgs, Skara, Västerås och Strängnäs stift.

Mötet inleddes i domkyrkan med
predikan af domprosten Jakobsson öfver Jesu
ord: Mig förutan kunnen I intef göra.

Efter gudstjänstens slut bereddes
mötesdeltagarne nöjet att få höra flera storartade
orgelstycken, hvilka af direktör Rendahl med
kändt mästerskap föredrogos.

Sedan deltagarne därpå samlats å allmän-

na läroverkets högtidssal, öppnades mötet
af bestyreisens ordförande, förste läraren
L. Nyman, hvarefter till ordförande utsågs
folkskoleinspektören O. Törneblad, till vice
ordförande förste läraren L. Nyman i
Karlstad, till sekreterare folkskolläraren C.
Danielsson i Värmskog samt till biträdande
sekreterare folkskolläraren J. Hultkrantz i Väse.
De egentliga mötesförhandlingarna
började med ett föredrag af folkskolläraren K,
F. Sundén i Arvika öfver ämnet: Om
målet för skolans undervisning, och hvad som
bör iakttagas för att nå detta mål.

Med anslutning till 2 Kon. bok. 6: 1-7 fram
höll tal:n som skolans högsta uppgift att dana
sina lärjungar till rätta undersåtar i Guds
rike på jorden. Därtill fordrades lärare med
profetlärlingarnes sinne. Det värsta hindret
vore den fördärf våde tidsandan, hvars gift
angripit både höga och låga, gamla och unga,
hvilket bland annat visade sig däri, att man
vill aflägsna kristendomen ur folkskolan. Vår
tids ungdom vore arbetsskygg, njutningslysten,
oärlig, full af högfärd och lättsinnig, och i
många hem rådde tuktlöshet och själf svald.
Första villkoret för att råda bot på detta
onda vore, att läraren hade Herren med sig
i skolan. Då skulle han blifva i stånd att
öfva en rätt tukt och förmaning och bevara
ett gladt och förnöjsamt sinne under
skolarbetet.

Programmets första ofverläggningsämne:
Religionsundervisningen med särskild hänsyn
till bibelläsningen och bibliska historien i
skolan, inleddes af folkskolläraren G. M.
Sandin i Grums.

Denne meddelade som sin erfarenhet, att
religionsundervisningen syntes hafva större
intresse för småskolans och de lägre
folkskoleklassernas barn än för de äldre barnen. Den
egentliga orsaken till detta förhållande torde
vara att söka i det sätt, på hvilket
undervisningen bedrefves. Läraren borde framförallt
taga till förebild Frälsaren själf, som vore det
oupphinneliga mönstret för en lärare, i det
han framställde sina djupa läror i en
omkläd-nad så enkel, att de kunde fattas t. o. m. af
barn. Hjärtats bildning borde sättas såsom
målet, och för att nå detta hade läraren att
förfara med stor vishet och omtänksamhet,
så att han hvarken inläte sig i för vidlyftiga
förklaringar ej heller sökte på ett onaturligt
sätt uppröra barnens känslor. Detta senare
kunde lätt leda till att ett falskt och
hycklande släkte fostrades i stället för ett sannt
gudfruktigt folk. Framförallt borde läraren
sätta in hela sin själ i undervisningen och
själf lefva som han lär.

På inledningsföredraget följde en
synnerligen liflig diskussion, i hvilken deltogo
förutom inledaren domprosten G. Jakobsson
samt folkskollärarne Rosén och J. A. Jarlen
i Göteborg, G. Bergman i Gunnarsnäs, G.
A. Wollter i Ölme, B. Nyström i Hult och
A. Larsson i Eda.

De flesta talare anslöto sig i hufvudsak
till inledaren. Diskussionen kom mest att
röra sig om inledarens påstående, att
intresset för kristendomsundervisningen
slappas på skolans högre stadier. En viktig
orsak till detta förhållande fann domprosten
Jakobsson ligga i lifvet utanför skolan,
nämligen i ett opedagogiskt förhållande i
hemmen och ej minst i söndagsskolorna. Hvem
som helst vore ej duglig att handleda och
undervisa barn. Det gällde att förfara med
stor varsamhet, då man t. ex. undervisade
barnen om Guds rättfärdighet och rättvisa,
ty ett lifligt syndamedvetande saknas hos

barnet. Men i söndagsskolan öfveröste man
barnen med dylika sanningar, som de
saknade förutsättningar för att kunna tillägna
sig, hvarigenom barnens evighetsanlag toge
skada.

Söndagsskolorna försvarades dock varmt
af flera talare, och då inledaren framhöll
skillnaden mellan goda och dåliga
söndagsskolor och varnade för att stöta ifrån sig
de förra, mottogs detta yttrande med bifall.

Hr Wollter fann orsaken till det efter
hand minskade intresset för
kristendomsundervisningen förnämligast vara att söka i
den omständigheten, att »barnet ej utvecklas
i samma grad som undervisningen stiger,»
i det att katekesen innehåller mycket, som
är osmältbart för själslifvet på barnets
ståndpunkt. Denna fara kunde ej undgås med
mindre än att katekesen delades i en
mindre och en större kurs, af hvilka endast den
förra borde genomgås i folkskolan.

Gentemot de uttalade varningarna för
känslosamhet vid religionsundervisningen sökte
hr Jarlen häfda känslolifvets berättigande
vid denna undervisning - »den kan ej blifva
enbart hjärtats eller förståndets sak» -
samt betonade nödvändigheten af att
sammanknyta denna undervisning med det
praktiska lifvet.

Diskussionen fick utgöra svar på frågan.

Under första dagens
eftermiddagssammanträde hölls föredrag af Öfverläraren J. Gr.
Söderberg i Lidköping öfver ämnet:
naturenligt lärosätt.

Utgående från det faktum, att
undervisningen i skolorna öfverhufvud är mycket steril
i trots af synnerligt nit och teknisk
undervisningsförmåga å lärarnes sida, kritiserade
tal:n det nu rådande undervisningssättet, som
finge sin karaktär af att man, med mer eller
mindre förbiseende af skolans hufvuduppgift,
eftersträfvade sken- och minnesresultat,
liksom vore genomgåendet af de föreskrifna
lärokurserna det egentliga målet för
skolverksamheten. Skolans kardinalfel i fråga om
undervisningssättet vore: uraktlåtenhet att,
så långt det borde och kunde ske, vädja till
den omedelbara sinnesiakttagelsen och barnets
egna erfarenheter; uraktlåtenheten att låta
barnets egen uppfattning och tänkande
komma till utveckling och taga sig uttryck;
uraktlåtenhet att tillräckligt taga barnets
själf-verksamhet i anspråk - själfva grundvillko-,
ret för utveckling - samt uraktlåtenhet att,
där det med fördel kunde ske, sätta det ena
ämnet i naturlig förbindelse med det andra.
De lärdomar, som kunde hämtas af den
nutida psykologien och fysiologien, ådagalade, att
det rådande undervisningssättet i mångt och
mycket behöfde reformeras, hvarvid man i
främsta rummet hade att taga hänsyn till
sättet, huru den i utveckling stadda
barnasjälen förvärfvar verklig lefvande kunskap.

Föredraget mottogs med lifligt bifall.

Kraftigt och fulltonigt ljöd därpå: »Du
gamla, du friska, du fjällhöga Nord,» efter
hvars afsjungande man öfvergick till
behand-ligen af nästa of verläggningsämne: Om de
svåraste hindren för skolans uppfostrande
verksamhet och deras öfvervinnande.

Efter att hafva erinrat om den rätta
beskaffenheten af folkskolans uppfostrande
verksamhet framhöll inledaren, folkskolläraren C.
Danielsson i Värmskog, att hindren för denna
verksamhet vore många och mötte dels från
hemmen och lifvet, dels från skolan och
lärarne själfva. Hindren från hemmens sida
vore: ojämn skolgång, likgiltighet och dåliga
föredömen, förvända begrepp om uppfostran,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free