Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
453
Qtställningen.
Förra veckan
var lärarnes. Mellan ombudsmötets
förhandlingar samt före och efter mötet ströfvade
lärare och lärarinnor i stora skaror på
utställningsfältet, där de med intresse togo
del af allt det myckna sevärda. Särskildt
uppehöllo de sig naturligtvis vid
skolutställ-ningarna.
Skolbarnen på utställningen.
Under tillsyn af folkskolläraren N.
Ed-land i Bollnäs togo 14 barn från Alfta,
Gflb., utställningen i skärskådande. Det
var tredje utställningsresan, som hr E.
företagit.
16 stycken folkskolebarn från Länna i
Södermanland besökte onsdagen och
torsdagen i förra veckan hufvudstaden under
ledning af läraren E. Höglund och
lärarinnan Olga Malmgren. Barnen tillbragte
natten å ångaren »Strängnäs», med hvilken de
företagit färden.
Den 10 dennes ankom med
ångfartyget »Norrtälje» från Rådmansö en flock
skolbarn till utställningen. Församlingens
kyrkoherde och lärarinnor medföljde de små.
FÖR DAGEN.
Höjning af pensionsbeloppen i
änke- och pupillkassan
ifrågasattes ånyo.
Hvart tredje år förrättas, som bekanf,
revision af folkskollärarnes änke- och
pupillkassas räkenskaper och förvaltning.
Revisionen för åren 1894-96 har
verkställts af folkskoleinspektören d:r Ä.
Sundblad i Örebro, lektor Edv. Jäderin och
folkskolläraren Hjalmar Berg i Stockholm.
Revisorerna afslöto sistlidna måndag sitt
arbete och inlämnade samma dag till
k. m:t berättelse om den verkställda
granskningen.
Af denna berättelse framgår, att
kassans kapitalbehållning vid 1896 års slut
utgjorde 3,560,112 kr. 91 öre. Antalet
delägare i kassan utgjorde vid samma
tidpunkt 4,824 och antalet
pensionärer "580.
Efter lämnad redogörelse för
räkenskaper och förvaltning öfvergå
revisorerna till framställande af de förslag rörande
kassan, hvilka enligt deras förmenande
äro af behofvet påkallade. De uppehålla
sig därvid i främsta rummet vid det tid
efter annan framställda förslaget om
höjning af pensionsbeloppen i allmänhet.
Efter en redogörelse för denna frågas
historik (förslag af 1891 års revisorer,
motion vid 1893 års riksdag, utredning
af professor A. Lindstedt, hemställan af
1894 års revisorer, afslag af första
kammaren år 1895) yttra revisorerna
följande:
Ehuru undertecknade i likhet med
föregående revisorer äro lifligt öfvertygade om
behofvet af en förhöjning af de nuvarande
pensionsbeloppen och anse detta behof så
trängande, att vidtagandet af en dylik
höjning icke borde uppskjutas längre än hvad
kassans säkerhet fordrar, så finna vi oss
likväl af nedan angifna skäl föranlåtna att
nu icke ifra för frågans omedelbara lösning.
Den tid, som förgått sedan professor
Lindstedt verkställde sin utredning, har i
en grad, som man icke kunnat förutse,
bekräftat direktionens farhågor om räntans
vidare nedgående. Detta framgår med
tydlighet däraf, att, såsom revisorerna funnit, dels
medelräntan vid 1896 års slut sjunkit till
4,ii X, medan den vid föregående
revisionsperiods slut utgjorde 4,45 % och vid den
näst föregående periodens slut 4,49 %, dels
ock direktionen under revisionsperiodens
senare del nödgats utlämna betydliga lån
till så låg procent som 8,7. Det antagande,
hvarpå professor Lindstedt grundade sitt
tillstyrkande af pensionernas höjande, nämligen
att det då samlade kapitalet skulle kunna
förräntas efter 4,31 %, bör sålunda, såsom
erfarenheten visat, med stor försiktighet
upptagas.
Icke heller kan numera någon afgörande
vikt fästas vid den af amanuensen G.
Eneström utförda beräkning, hvilken såsom
bilaga åtföljde den af 1894 års revisorer
afgifna berättelsen, enär vid denna
beräkning användes 4 % räntefot för såväl det
då samlade kapitalet som ock därefter
inflytande medel, detta sä mycket mera som
ifrågavarande revisorer vågade förorda
pensionernas förhöjning endast tills vidare. Alla
skäl tala nämligen för, att en förhöjning af
pensionerna icke företages förr, än man bör
kunna vara förvissad om, att förhöjningen
skall kunna blifva beståndande.
En annan omständighet, hvartill hänsyn
nu äfven torde böra tagas, är det förelig
gande förslaget oni ett andra ålderstillägg
åt folkskolans lärarepersonal. Skulle ett
sådant tillägg komma att beviljas, så skulle
detta sannolikt medföra en höjning af lägsta
delaktighetsbeloppet i folkskollärarnes
pensionsinrättning från 700 till 800 kr., och då
de från änke- och pupillkassan utgående
pensionerna beräknas på grund af nämda
delaktighetsbelopp, så skulle sålunda därmed
äfven dessa pensioner komma att något höjas
för det stora flertalet af kassans delägare.
Det torde därför vara skäl att afvakta denna
frågas lösning och den inverkan, kassan
däraf kan röna, innan nytt förslag om
pensionernas höjande framställes.
På grund af de nya förhållanden, som nu
inträdt och under den närmaste framtiden
troligen komma att inträda, anse vi en
ytterligare utredning af möjligheten för
kassan att kunna bära en på ett eller annat
sätt vidtagen förhöjning af
pensionsbeloppen vara behöflig. En sådan utredning
torde lämpligen böra verkställas år 1900 i
så god tid, att den kunde tillhandahållas
nämda års revisorer, hvilka då vore i
tillfälle att med ledning af densamma bilda sig
ett klart omdöme om kassans ställning.
Gifvet är, att det för betryggande af
kassans framtid vore synnerligen förmånligt,
om dylika utredningar sedermera periodvis
återkomme. För sin del skulle revisorerna
vilja förorda en period af sex år,
hvarigenom vid hvarannan revision ny tillförlitlig
utredning skulle kunna framläggas.
Enligt professor Lindstedts ofvan
omtalade år 1893 verkställda utredning skulle
kassan med sina nu gällande förpliktelser
erhålla ett årligt öfverskott af 56,000 kr.
Antager man, att detta öfverskott
kapitali-seras efter 3 Va procents räntefot, så skulle
det efter 9 år, d. v. s. den l januari 1902
representera ett värde af omkring 600,000
kronor. Om den af professor Lindstedt,
under förutsättning af det då samlade
kapitalets förräntande efter 4,31 %, tillstyrkta
förhöjningen af pensionsbeloppen tillämpades
först från och med år 1902, så skulle kassan
i åtnjutande af räntan å nyss nämda 600,000
kr. kunna uppfylla sina ökade förpliktelser,
om dess alla kapital förräntades efter i
medeltal endast 34/2 %. Det synes oss således
finnas grundad förhoppning, att den
utredning, hvilken enligt vårt förslag borde
ske år 1900, kommer att gifva ett så godt
resultat, att den skulle kunna föranleda
Eders k. m:t att for 1901 års riksdag
framlägga förnyad proposition om
pensionsbeloppens höjande, hvilken höjning då skulle
kunna inträda med 1902 års ingång.
Sedan revisorerna därpå uttalat sig
angående önskvärdheten af en fortsatt
bearbetning af kassans statistiska
material, öfvergå de sist till att yttra sig
rörande en särdeles behj ärtans värd sak,
nämligen om
höjning af de lägsta pensionerna.
Vid genomgåendet af kassans handlingar
hafva - heter det - revisorerna icke
kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid
de låga pensionsbelopp af 80 och 100
kronor, hvilka utgå till ett rätt afsevärdt
antal pensionerade änkor. Direktionen yttrar
i sitt utlåtande till Eders k. m:t af den 16
februari 1895 med anledning af frågan om
pensionernas höjande:
I intet fall torde pensioner efter de
belopp, som med denna förhöjning afses, eller
för ensam änka en summa af lägst 175 och
högst 250 kronor samt för änka med ett eller
flera barn af lägst 263 och högst 375 kronor,
kunna lämna sina innehafvare tillräckliga
medel ens till den nödtorftigaste bärgning.
Undertecknade instämma till fullo däruti.
Med erkännande af detta förhållande måste
det anses såsom synnerligen beklagligt, att
en del af kassans pensionärer skola för sin
bärgning endast hafva att påräkna så ringa
belopp, som de ofvan nämda. Vi hafva
därför ansett oss böra hemställa, huruvida
icke Eders k. m:t skulle finna skäligt
bevilja en förhöjning i dessa lägsta pensioner,
så att de måtte utgå med ett belopp af
åtminstone 120 kronor för ensam änka och
för änka med barn samt för ensamt barn
i proportion därefter. Då kassan enligt
gällande reglemente icke kan åläggas att
bestrida de kostnader, som en sådan höjning
skulle komma att medföra, så torde denna
höjning lämpligast böra utgå såsom
fyllnadspension, bekostad af allmänna medel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
