- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 16:e årg. 1897 /
470

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

470

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 34

hunnit upp till 6,049, utgjort ej mindre än
2,126 tjänster och den. årliga ökningen i
medeltal varit 112 tjänster.

Professor Lindstedt anför i detta
afseende, att vid statsbidragets bestämmande det
beräknats, att 20 nya tjänster skulle
tillkomma årligen, men att medeltalet för
tjänsternas tillväxt i stället visat sig uppgå till
140. Till grund för denna sista siffra
synas då hafva tagits förhållandena allenast
under senare år.

Sammanställer man summorna af
delaktighetsbeloppen under ofvan nämda år, så
visa sig dessa hafva uppgått år 1867 till
937,640 kronor, år 1877 till 2,429,720
kronor samt år 1896 till 4,422,170 kronor.

Att pensionsinrättningen sålunda for
tiden från år 1877 till år 1896 fått med
hjälp af ett årligen lika anslag af 355,000
kronor – oafsedt de smärre tillägg, som
skett, hvilka ju motsvarats af direkta nya
förpliktelser" - bära ansvaret för
pensioneringen, medan antalet delägare vida öfver
beräkning ökats från 3,923 till 6,049 samt
delaktighetssumman 2,429,720 kronor till
4,422,170 kronor, måste naturligtvis vålla en
mycket ogynnsam förskjutning i
pensions-inrättningens läge, och att de skadliga
verkningarna häraf icke redan fört
pensionsinrättningen i brist visar endast, huru
jämförelsevis stark och sund inrättningens
organisation varit i andra afseenden.

Till botande af detta missförhållande
föreslår professor Lindstedt, att statsbidraget
sättes i viss proportion till den successiva
ökningen af delaktighetsbeloppcn. Det
principiellt riktiga i en sådan anordning torde
icke kunna bestridas. Professor Lindstedt
anser, såsom redan nämts, att det vore i
det afseendet fullt betryggande, om
statsbidragets ökning sättes till jämt 10 procent
af det belopp, hvarmed pensionsinrättningens
delaktighetssumma årligen tillväxer, och
påyrkar, att i öfverensstämmelse härmed
statsbidragets totala belopp jämväl måtte ställas
i samma relation till delaktighetssumman
i dess helhet. Med tillämpning på aktiva
och passiva for år 1896 visar professor
Lindstedt tillika, att en bestämning af stats
bidragets storlek på detta sätt skulle med
en minimidelaktighet af 700 kronor
motsvara en räntefot af 3,6 procent å
pensionsinrättningens kapital och med en
minimidelaktighet af 800 kronor en räntefot af
3,7 procent.

Men enbart en sådan anordning skulle
dock icke kunna trygga pensionsinrättningens
ställning för framtiden. Ty väl är det sant,
att den ränteaf kastning som, efter hvad
nyss anfördes, skulle med en dylik
bestämning af statsbidraget komma att kräfvas af
pensionsinrättningens vid 1896 års slut
samlade kapital, passar väl samman med en
efter nuvarande förhållanden försiktigt
beräknad räntefot och kan tilläfventyrs äfven
för närmaste framtiden motsvara
tidsförhållandena, men detta måste anses mera
såsom en lycklig tillfällighet, ty den
förhöjning i inkomster, som erfordras i följd
af räntans fortsatta nedgående, kan
naturligtvis icke regleras genom statsbidragets
bestämmande i visst förhållande till
delaktighetssumman, då ju dessa båda, hvar

för sig viktiga faktorer icke hafva något
inbördes samband.

Praktiskt sedt skulle det väl äfven
medföra vissa olägenheter att förändra
statsanslaget från, såsom det hittills varit, ett
fast anslag till ett förslagsanslag, som
komme att utgå med ett antagligen städse
stegradt belopp, hvars storlek för öfrigt först
efter slutet af hvarje år kunde med
noggrannhet bestämmas.

Det vill då synas direktionen bättre
öfverensstämma med pensionsinrättningens
organisation och utveckling, om efter vissa
mellantider ställningen göres till föremål
för noggrann undersökning och i den mån,
till följd af ändrade förhållanden, den ena
eller andra af pensionsinrättningens
inkomstkällor blifvit otillräcklig, rättelse göres,
dälden lämpligast bör ske och med afseende å
så lång tid, som beräkningar någorlunda
tillförlitligt kunna omfatta. I
öfverensstämmelse härmed borde, för hvarje gång en
dylik generell reglering för
pensionsiorätt-ningen verkställdes, statsbidraget bestämmas
till en tills vidare fix summa, beräknad icke
blott of ter förhållandena under ett visst år
utan äfven till den antagliga ökningen i
antal tjänster och i sammanlagda
delaktighetssumman under vissa kommande år,
exempelvis 10.

Ona man efter sådan grund vill göra en
beräkning af det statsanslag, som med
oförändradt minimidelaklig hetsbelopp af 700
kronor nu borde till pensionsinrättningen
utgå, så finner man, att om medelräntefoten
antages till 33/4 procent, en ökning af
statsanslaget enligt professor Lindstedts
beräkningar bör äga rum med omkr. 45,000
kronor, så vida hänsyn icke tages till den
äfven för de kommande åren sannolikt
inträdande förhöjningen af
delaktighetsbeloppens summa.

Men om, såsom nyss framhållits, äfven
denna sistnämda hänsyn tages, så torde, då
sannolikt är, att under de närmaste tio åren
delaktighetsbeloppens summa årligen ökas
med omkring 100,000 kr. och då ökningen af
statsanslaget, enligt professor Lindstedts
beräkningar, bör vara 10 procent af ökningen
i delaktighetsbeloppet, statsanslaget böra
höjas med i medeltal för 10 år räknadt
ytterligare 50,000 kronor, ett belopp som
efter den nyss angifna beräkningen bör
ungefär motsvara stegringen i
delaktighetsbeloppet under samma tid. Hela den
erforderliga höjningen efter nu gällande
bestämmelser skulle således uppgå till 95,000
kronor.

För den händelse äter
miniinidelaktig-hetsbeloppet, såsom nu blifvit ifrågasatt,
förändras från 700 till 800 kronor, medför
detta i och för sig, enligt professor
Lindstedts beräkningar, en ökning i
delaktighetens summa af omkring 500,000 kronor,
och i sammanhang därmed bör således
statsanslaget ökas med 10 procent däraf eller
med 50,000 kronor, så att det i 1898 års
riksstat såsom bidrag till folkskollärarnes
pensionsinrättning upptagna beloppet 357,373
kronor borde höjas med tillsammans 145,000
kronor eller till 502,373 kronor.

Då direktionen har talat om ökning ’i
statsanslaget, så har den icke förbisett, att

den behöfliga tillökningen af kassans
inkomster lika väl skulle kunna vinnas på en
annan af inrättningens inkomsttitlar,
nämligen på distriktens årsafgifter. Men då
pensionen beräknas i viss procent af lönen,
däri icke inräknadt husrum, vedbrand och
kofoder, och genom den nu ifrågasatta
förhöjningen af statsanslaget till
pensionsinrättningen statens utgifter skulle komma i
ungefär samma förhållande till distriktens
i fråga om pensioneringen som förut i fråga
om nämda lön, så har direktionen ansett
sig sakna anledning ifrågasätta, att det
erforderliga fyllnadsbeloppet i inrättningens
inkomster skulle erläggas af skoldistrikten.
Med hvad sålunda blifvit anfördt anser
sig direktionen hafva besvarat den nådiga
remissen i hvad den rörer folkskollärarnes
pensionsinrättning.

Hvad åter vidkommer folkskollärarnes
änke- och pupillkassa, har professor
Lindstedt, under åberopande hufvudsakligen af
den utredning, som han den 30 november
1893 afgifvit angående denna kassas
ställning och som af direktionen med
underdånig skrifvelse den 19 mars 1894 till Eders
k. m:t öfverlämnats, förklarat att den
ifrågasatta höjningen af
minimidelaktighetsbelop-pet till 800 kronor för denna kassa skulle
kunna genomföras utan att därför med
nuvarande bestämmelser någon ökning af
statsbidraget vore behöflig.

Vid hvad professor Lindstedt i denna
del anfört, har direktionen intet att erinra.

Stora eller små kretsar?

På grund af att femte frågan på
ombudsmötets program förekom sent en
middag, erhöll den en mycket
knapphändig behandling. Då frågan
emellertid är af betydelse för föreningens
utveckling, och då åtskilliga ombud efteråt
uttalade sitt intresse för densamma,
meddela vi hufvudpunkterna i hr Aug.
Karlssons inledningsföredrag.

Medlemsantalet inom de olika kretsarna
varierar betydligt, från 392 i
Stockholmskretsen till 5 i Bäckekretsen, under det
medeltalet inom hela landet utgör något
öfver 29 för hvarje krets. Något maximum
för kretsarnas medlemsantal har aldrig varit
uppställdt och skulle knappast vara
lämpligt att bestämma, hvaremot minimiantalet
under föreningens första tillvaro var
bestämdt till 10. I regeln torde man dock
få anse 50 medlemmar såsom maximum och
10 såsom minimum. Efter denna norm
komma följande kretsar på jämt eller ock
öfver eller under »de båda ytterligheterna» :

Öfver :

Stockholms ____ 392

Göteborgs _____ 102

Malmö _______ 101

Södertörns_____ 91

Karlshamns ___ 83

S. Vedbo ......... 75

Norrköpings...... 74

Under:

Hoburgs........’.... 10

Torsburgs ......... 10

Hofva,.............. 10

Holmedals......... 10

S. Jämtlands___ 10

Oskarshamns ... 9

Näsums........- 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:06:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1897/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free