Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÄRARETIDNING.
471
S. Marks _____ 9
Nedre Fryksdals 9
Sydv. Nerkes ... 9
Högsby............ 8
Blekings östra ... 8
S. Dalarnes ...... 7
Backe..........___ 5
Filipstads......... 63
Guldkrokens....... 62
Helsingborgs...... 62
Oppunda......... 61
Sköns m. fl. ...... 60
Karlskrona ___ 58
Åstorps............ 58
V. Östergötlands 57
Tveta............... 56
Lunds.............- 56
Halmstads......... 54
S. Västmanlands 54
Falu .......–––- 53
Strängnäs _____ 51
Färs ___......... 50
Frånräknas de större stadskretsarna,
Stockholms, Göteborgs, Malmö, Norrköpings,
Helsingborgs, Lunds och Karlskrona, återstå
sålunda 15 landskretsar, som hafva minst 50
medlemmar hvardera. En närmare
undersökning visar, att de flesta af dessa
återfinnas omkring städer eller tätt befolkade
orter. Så är förhållandet med
Södertörnskretsen (Södertälje), Karlshamnskretsen,
Filipstadskretsen, Guldkrokens (Hjo),
Oppunda (Katrineholm) o. s. v. Däremot torde
de minst frekventerade kretsarna i regeln
vara att finna i mindre befolkade trakter
med obekväma kommunikationer. Ett i
ögonen fallande undantag härifrån bildar
dock Oskarshanmskrctsen med sina 9
medlemmar, ehuru iuom Oskarshamns stad
finnas anställda 5 ordinarie folkskollärare och
lärarinnor förutom småskollärarinnor.
Häraf kan man sålunda draga den
slutsatsen, att i tätt befolkade orter ined goda
kommunikationer kunna kretsarna utan
olägenhet vara stora till numer ären, hvaremot
man i glest befolkade trakter med dåliga
kommunikationer får nöja sig med mindre
medlemsantal, hvarför kretsarna där borde
vara flera till antalet.
*
Eu annan fråga är, huruvida det under
i öfrigt lika förhållanden är fördelaktigt att
hafva flera eller färre kretsar. Skulle det
t. ex. vara till båtnad att bilda flera
kretsar inom Stockholms stad? Denna fråga
tilltror jag mig ej att kunna besvara, men
faktiskt ar, att Stockholm har öfver 600
lärare och lärarinnor, ehuru kretsen räknar ej
fullt 400 medlemmar, hvilka dock icke alla
äro lärare eller lärarinnor vid folkskolan.
Det torde väl också höra till
sällsyntheterna, att så många som hälften af de
»bokförda» medlemmarna besöka
kretsmötena, ehuru de alla bo inom staden eller
i dess omedelbara närhet.
På landsbygden låter det väl ännu mindre
förneka sig, att de stora afstånden ställa
sig hindrande i vägen för många att
inträda i föreningen. Att endast erlägga
årsafgift till föreningen utan att erhålla någon
direkt valuta därför, blir nog enformigt i
längden, och man får ej undra på, om en
och annan tröttnar på detta till sist. Det
hjälper föga att söka öfvertyga de
tve-hågsna om den indirekta valuta man har
för slanten; de flesta tro ej utan att se,
och därför måste de vara med på mötena.
Men äfven från en annan synpunkt sedt
äro många och små kretsar att föredraga
framför stora och få. Som bekant
beräknas icke röstetalet annat än i fråga om val
efter medlemsantalet utan efter kretsantalet.
På grund häraf hafva – såsom också
framhölls under diskussionen öfver nionde
frågan - Stockholmskretsens 392 medlemmar
ej mera att säga i en diskussionsfråga än
Bäckekretsens 5; Södertörnskretsens 91
medlemmar kunna öfverröstas af Södra
Dalarnes 8 o. s. v. En delning af de större
kretsarna skulle sålunda enligt mitt
förmenande medföra en rättvisare röstfördelning.
Beaktansvärda anmärkningar kunna
visserligen göras häremot. Den viktigaste
torde vara, att frågorna få en allsidigare
behandling inom en större än inom en.
mindre krets. Alldeles gifvet är det dock
icke, att så är förhållandet. Åtskilliga
lärare och helt visst ännu flera lärarinnor
finnas, som högst ogärna taga till orda
inför en större publik, men som
oförbehållsamt skulle säga sin mening inom en
trängre krets. Deras inlägg skulle icke alltid
vara det minst värdefulla.
Vidare kan anmärkas, att mötena bli
innehållsrikare och Samkvämen angenämare,
då flera kamrater sammanträffa. Detta är
sant, men för att nå det målet kunde ju flera
kretsar sammanträffa till gemensamt möte,
exempelvis en gång årligen dels för
behandling af viktigare skolfrågor, dels för
upp-lifvande af gamla bekantskaper och
knytande af nya. En ansats till dylika större
möten togs för några år sedan
(Stockholmsorten 1886), men sedan dess synas de ha
råkat i glömska. Läns- och stiftsmötena
torde i allmänhet ha väl stor
omfattning-för ifrågavarande ändamål.
På grund af det anförda föreslog
inledaren det uttalande, som återfinnes i förra
numret och som af mötet godkändes.
Vid skiljovägen
står synbarligen föreningen »Svenska
folkskolans vänner». Skall hon, såsom
de ursprungliga stiftarnes mening synes
hafva varit, utgöra en specialförening,
eller skall hon söka efterapa och
uppträda konkurrerande med den tidigare
bildade allmänna folkskollärareföreningen
och därmed utså split och söndring inom
lärarekåren? Det är frågan. Det i
lör-d^gs hållna - för öfrigt mycket fåtaligt
besökta - ombudsmötet lämnade i dessa
stycken ej tillräcklig klarhet. De, som
iahjudas att inträda i föreningen, kunna
dock göra anspråk på att få veta hvad
meningen är.
Intet dugligt förslag
har hittills framkommit till
läroverksfrågans lösning, heter det i vissa tidningar.
Ty förslaget om folkskolan såsom
bottenskola duger icke i verkligheten. Med
anledning häraf yttrar Nerikes Allehanda:
Talet om en för alla samhällsklasser
gemensam barndomsskola behagar naturligtvis
icke samhällets patricier. Nej, för dem
hägrar en lärd skola för de rika, en
praktisk skola för medelklassen och en folkskola
med minwiikurs för arbetareklassen Då ett
förslag i denna riktning framkommer, skall
det genast få betyget »dugligt». Huruvida
det därmed i och för sig själft är dugligt,
det blir en annan sak. Man måste vara
fullkomligt blind, då man ej ser det
arbete, som oupphörligt pågår med
bortnötandet af all stånds- och klass-skillnad. För
öfrigt måtte väl folkskolan genom sin
lifs-kraftiga utveckling hafva tillräckligt bevisat
sin lämplighet som grundläggande
undervisningsanstalt. Det är den också redan i
hufvudsak, om ej formellt, Ar 1895
undervisade den 92,59 procent af alla i
skolåldern varande barn. Den borde då också
ha kunnat anses tjänlig för de I,GI procent,
som samtidigt undervisades i allmänna
läroverk och fackskolor.
Statsbidraget för
folkundervisningen. Det i n:r 26 omnämda nya
cirkuläret till länsstyrelserna »angående
lönetillskott af allmänna medel för lärare och
lärarinna vid folkskolor och småskolor» har
den 20 d:s utkommit i Svensk
Författningssamling (n:r 77). Cirkulärets innehåll är
väsentligen lika det hittills gällande, men
de åtföljande formulären hafva något
full-ständigats.
Den nya kyrkomusiken. Domprosten
Warholm och direktör G. Johansson hade
den 18 dennes utlyst ett möte i Kalmar
med organister och präster för
öfverläggning om den nya musiken till mässan. Ett
stort antal inbjudna hade tillstädeskommit.
Domprosten Warholm valdes till
ordförande. Direktör Johansson anvisade n:r
3 a, 6, 12, 15, 21, 25, 41, 47, 51 c såsom
de värdefullaste och lämpligaste i den nya
musiken. »Kyrkosångens vänner» i Skara
stift hafva genom cirkulär föreslagit till
användning inom Skara stift n:r 3, 6, 12,
18, 25, 36, 41, 42, 46, 47, 51 b, c, 57,
60 a, 63, 70 b och 78. Och dessa syntes
röna allmän tillslutning af mötet under den
synnerligen lifliga och intressanta
diskussionen. Vikten och nyttan af att en unison
kör understödde och ledde församlingens
sång vid gudstjänsten betonades starkt.
Mötets förhandlingar utmynnade i
följande uttalande:
En unison kyrkokör bör bildas i hvarje
församling; stor varsamhet bör iakttagas vid
införandet af de i mässboken upptagna
alternativen, för att ej det gamla goda, som
blifvit församlingen kärt, må fördärfvas, och att
till en början endast få alterna iv skola
införas.
Ordföranden afslöt mötet med att uttala
såsom önskemål: att vid psalmsången det
släpiga tempot skulle afskaffas och ett
raskare tempo användas, i sammanhang
hvarmed nämdos, att i psalmer med
7-delade strofer å mel. n:r 35 i psalmboken
åtgår i domkyrkan l 3/4 minut till hvarje
strof; att inga preludier böra användas i
mässan vid responsorierna; att den nya
mässmusiken skall utföras såsom en
högtidlig och värdig deklamation, och att
orgelspelet ej bör vara så starkt, som nu
mångenstädes i kyrkorna är fallet.
Då rikare erfarenhet vunnits, torde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:40:56 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1897/0475.html
