Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
SYENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
i Qppsala.
En allmän karakteristik.
Uppsala universitets sommarkurser 1897
äro till ända och därmed ett nytt vackert
blad lagdt till de föregående i detta
svenska folkbildningsarbetes historia. Som
bekant var det vid folkhögskolemötet i
Uppsala 1892, som tanken på dylika
sommarkurser i Sverige, genom initiativ af
professorerna Hjärne, Lundell och Noreen,
ledde till beslut därom, och hafva de vid
Uppsala universitet nu fortgått i tre år: 1893,
1895 och 1897. Omväxlande härmed har
Lunds universitet haft dylika kurser 1894
och 1896. Dessutom hafva liknande kurser
i mindre omfattning hållits två gånger vid
folkhögskolan Hvilan i Skåne och en gång
vid hvardera af folkhögskolorna i
Grebbestad (Bohuslän), Lunnevad (Östergötland)
och Molkom (Värmland). Dessa senare så
att säga mindre sommarkurser vid
folkhögskolorna torde jämte spridandet af bildning
inom den ort, där de hållits, äfven ha
bidragit att inom sin ort väcka intresse för
och draga deltagare till de stora kurserna
vid universiteten. Det visade sig t. ex. att
af deltagarne i kurserna vid Grebbestads
folkhögskola 1894 ganska många infunnit sig till
kurserna i Uppsala 1 895. Torde icke detsamma
kunna sägas äfven rörande 1896 års kurser i
Lunnevad och Molkom eller de båda årens
kurser å Hvilan, de senare särskildt med hänsyn
till universitetskurserna i Lund ?
Vid en jämförelse mellan de olika årens
kurser i Uppsala finner man för hvarje år
flera nya föreläsare jämte åtskilliga af de
gamla, liksom man bland åhörarne finner
åtskilliga, som bevistat föregående kurser,
t. o. m. alla, men för hvarje gång väl ändå de
flesta nya. Antalet deltagare har varit störst
1895, då det uppgick till inemot 500. I år
har antalet varit ungefär detsamma som
1893, eller noga angifvet 330. Då detta tal
visar ett nedgående från 1895 års antal,
torde man besinna, att 1895 års stora
lärare-möte i Stockholm helt visst bidrog att då
öka antalet, medan årets stora utställning
snarare verkat motsatsen.
Ett faktum är, att det hittills
öfvervägande varit landets stora och vakna
folkskollärarekår, som besökt dessa
sommarkurser, och särskildt i år torde den ha
varit relativt talrikast. Detta hedrar denna
kår och visar, att det till att börja med
blir denna, som i vårt land kommer att
såsom mottagande part bära upp denna
folkbildningsidé.
Det torde, kanske just af detta skäl,
kunna sägas, att på åhöraresidan i sin
helhet utvecklats ett intensivare arbete nu än
under de föregående åren. Kanske tog sig
hänförelsen för själfva idén de första åren
ett starkare uttryck, men ingen anledning
finnes att tro eller påstå, att denna
hänförelse i år varit mindre. Säkert är denna
tillräcklig för att hålla rörelsen vid lif och
bringa den till allt större och vidsträcktare
utveckling. Alfred Alström.
De naturvetenskapliga kurserna.
Fullständigare och mera allsidigt än
något föregående år hafva vid årets
sommarkurser naturvetenskapens olika grenar blifvit
behandlade.
Professor F. E. Kjellman, som under
1895 års sommarkurser föreläste om och
förevisade botaniska trädgårdens i biologiskt
afseende viktigaste växter, lämnade i år
under sex föreläsningar em intressant öfversikt
af hufvudriktning ärna i blomväxternas
utveckling. Talrika växter förevisades för att
illustrera det sakrika föredraget.
Professor Olof Hammarsten höll inför ett
talrikt auditorium tre föreläsningar om fett
och f ettbildning. I raska och säkra drag
gaf denne föreläsare en elegant
framställning af fettets betydelse för kroppen och
antydde tillika de sätt, pä hvilka
fettbild-ningen i kroppen kan ökas eller minskas.
Under ledning af professor J. A. H.
Hammar, hvilken för två år sedan f öreläste
om fostrets tidigare utveckling, fingo i år
två särskilda grupper med omkring 60
kursdeltagare hvardera deltaga i en sex timmars
dissektionskurs, behandlande ögats gröfre
anatomi. Hvarken planscher eller för
tillfället utförda åskådliggörande ritningar
saknades vid öfningarna, men de spelade en
jämförelsevis underordnad roll. Verkliga
ögon (svinögon) utgjorde åskådnings- och
öfningsmaterielet. Deltagarne indelades i
af tre personer bestående arbetslag, och
hvarje sådant erhöll tvänne ögon jämte sax,
knif och pincett. Efter professorns
anvisning borttogs eller genomskars den ena efter
den andra af ögats delar, allt under det
samtal om det, som iakttogs, förekommo.
Det är alldeles påtagligt, att på detta sätt
en långt säkrare kunskap om det viktiga
organets byggnad skulle erhållas, än hvad som kan
vinnas, då endast afbildningar af detsamma
finnas att tillgå. Med hänsyn därtill, att
lämpligt materiel rätt ofta torde utan
svårighet kunna af läraren anskaffas, vore det
att rekommendera, att helst folkskolans
lärjungar själfva under lärarens ledning eller
åtminstone läraren inför lärjungarne
dissekerade verkliga däggdjursögon.
Docenten Ludv. Johansson föreläste åtta
timmar om hö^^sel- och jämviktsorgan» Han
redogjorde för de nämda organens beskaffenhet
hos lägre och högre djur, därvid ständigt
användande dels verkliga djur och dels talrika
ypperliga planscher såsom åskådningsmateriel,
och påvisade äfven att, medan dessa organ hos
de lägsta djur,., hvilka äga sådana, äro ganska
ofullkomliga, de så småningom, ju högre
man kominer på djurskalan, med bibehållande
af i viss mån samma byggnad nå en allt
större fullkomning. Föreläsaren redogjorde
äfven för åtskilliga af de experiment, som
utförts för att besvara den mången gång
svåra frågan, huruvida ett organ är
jämviktsorgan eller hörselorgan.
Laboratorn Hj. Öhrvall föreläste åtta
timmar om hörselsinnet. Stödjande sin
framställning på en mångfald af högst
intressanta, med en aldrig svikande säkerhet utförda
samt ämnets olika detaljer belysande experi-
ment redogjorde föreläsaren för flera af de
nyare upptäckterna på akustikens område.
Ej minst harmoniläran erhöll härvid en
belysning, som mången gång var rent af
öfverraskande. Att framställningen om
hörselorganet och om själfva förnimmandet af
ljudet skulle blifva synnerligen klar och
instruktiv, var väl förutsedt af dem, som
under 1895 års sommarkurser följde denne
föreläsares redogörelse för känselsinnena
samt lukt och smak.
Professor Knut Ängström påvisade under
tre medelst talrika bevisande experiment
belysta föreläsningar om ljud och ljus rent af
slående, intill senaste tid delvis förbisedda
och för åhörarne helt säkert oväntade
likheter i dessa företeelsers natur.
Docenten Olof Josephson gaf under tre
föreläsningar en klar och systematisk
framställning af vetenskapens nuvarande
ståndpunkt i förhållande till den djupt
ingripande frågan om mekaniskt arbete och energi.
Docenten Abraham Langlet, som enligt
programmet skulle hålla fem föreläsningar
om förbränning, måste fördubbla detta
antal, enär alla hans åhörare icke samtidigt
kunde rymmas i kemiska lärosalen utan
måste fördelas i två grupper. Genom flera,
mången gång högst enkla men därför ej
mindre bevisande experiment jämte det klara
framställningssättet fingo åhörarne nog en
djupare inblick i detta allmänna och därför
ofta till sin innebörd förbisedda men likväl
så betydelsefulla fenomens natur.
Professor B. H Hildebrandsson höll tre
föreläsningar om Sveriges klimat, hvarvid
åtskilliga upptäckter, som under de senare
åren, ej minst i vårt land gjorts på
meteorologiens område, fingo bidraga till att
sprida ljus öfver de ofta dunkla företeelserna
och svårförklarliga förloppen.
Docenten C. Viman och studeranden /.
O. Andersson representerade en
vetenskap, som likaledes under de senare åren
särskildt genom flera framstående svenska
forskare gjort stora framsteg, nämligen
geologien. Den förre gaf under fyra
föreläsningar en på samma gång ingående
och öfversiktlig framställning om bergens
uppkomst, och den senare lämnade under
sju föreläsningar en ej mindre lärorik
redogörelse för hafvets geologi, hvilken
ytterligare belystes under ett par exkursioner
till den utanför staden belägna sandgropen,
hvarest tydliga aflagringar af forntida
hafsdjur beskådades.
Ehuru någon föreläsningskurs i astronomi
icke var upptagen å sommarkursernas
program, blef dock äfven denna naturvetenskap
representerad vid kurserna. Såsom i n:r
33 af Svensk Läraretidning omnämts, höll
nämligen professor N. C. Dunér vid
sommarkursernas öppnande ett föredrag om
nyare undersökningsmetoder inom astronomien
och deras resultat.
Under de senare åren hafva
fortbildningskurser för folkskolans lärare hållits än här
och än där i vårt land. Dugliga föreläsare
hafva till dessa kurser erhållits från olika
håll och äfven från universiteten. Och
betydelsen af sådana kurser har ej heller
varit ringa. Man må därför hoppas, att de
allt oftare måtte förekomma. Men dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
